Som jag berättade redan i fredags så var Motorbloggens vara eller icke vara idag högst oviss på grund av mycket i fotojobb i min ”come back”. Nu blir det en blogg typ ”Motorbloggen light” och främst då vad gäller Copec WRC Rally Chile. Måste erkänna att jag inte haft så mycket koll på Chiles WRC-premiär som jag kanske borde, men precis i detta nu så har Ott Tänak gått i mål som vinnare. Tvåa slutar Sebastien Ogier och detta 23 sekunder efter och som knalltrea i mina ögon, Sebastien Loeb. Inhopparen i Hyundai #19 var bara sju sekunder från andra platsen vilket jag menar är minst sagt duktigt kört. Tror att glädjen även står ganska högt i M-Sport Ford-teamet som går in som fyra, Elfyn Evans och Teemu Sunninen femma vilket ger fina poäng i Märkes-VM. Förresten ni har inte glömt vad jag sagt, bli inte förvånad om det ändå blir Sebastien Ogier som får ta emot VM-guldet i höst…

*

Trots mycket på jobbet så har jag ändå noterat Thierry Neuville och Nicolas Gilsouls våldsamma krasch på lördagens åttonde sträcka. Som det beskrivs ”a high speed krasch” och när man kollar in filmerna från händelsen finns ingen anledning att ändra den beskrivningen. Hur många varv belgarens Hyundai rullar innan det blir stopp som ett totalt vrak har jag inte räknat, men många varv blev det. Båda två åkte till sjukhus för kontroll och väl där kunde bara konstateras att man haft änglavakt. Inget brutet och inga andra skador mer än lite blåmärken upptäcktes innan båda två åkte hem.

När jag ser filmen från kraschen och ser hur bilen ser ut efteråt skänker åtminstone jag personligen en tanke till FIA och deras enligt många allt för omfattande och nästan rabiata säkerhetstänk. Är dessutom övertygad att både Thierry och Nicolas gör det samma för att man inte prutar på varken det ena eller det andra med tanke på att skydda när det smäller. Betänker man även att i samma hastighet som smällen inträffade (har läst någonstans runt 150 km/t), är en hastighet som även förekommer med både VOC och Grupp E-bilar här hemma. Undrar hur en budgetbyggd Grupp E-bil hade hanterat samma krafter…

*

I WRC2 Pro blev det Kalle Rovanperä som fick spruta champagne vid målet medan Mads Østberg blev tvåa, styvt 20 sekunder efter. WRC2 delen för privatåkare fick äntligen Takamoto Katsuta till det i Mäkinens Fiesta. Tre minuter före Ben Guerra i en Skoda imponerar på mig. Detta får bli allt från Chile, återkommer med lite mer i morgon.

*

Nu duggar de trista svenska rallynyheterna lite för tätt för att ska kännas kul. Först Fredrik Åhlin som inte fullföljer sin tänkta ERC-satsning. I samma veva drar Emil Bergkvist med sina ”hang arounds” igång en som det nästan känns, desperat jakt på pengar för att regerande Juniorvärldsmästaren ska kunna köra även deltävling tävling två i WRC2.  I slutet av veckan kom så nästa trista besked även från Opel Motorsports ERC-åkande Elias Lundberg och Daniel Arhusiander. Det blir ingen start i South Swedish Rally berättar Elias.

– Vi har insett att vi inte kan ta upp kampen om SM-medaljer i år på grund av budgeten därför har vi valt att avanmäla oss! 

Nu lämnar man förhoppningsvis inte återbud till hela SM-säsongen utan Elias hoppas själv att kunna köra redan deltävling tre i Nyköping.

– Det är såklart tråkigt att behöva ta detta beslut när vi har så många som hjälper oss och vill se oss på tävlingar i SM, säger han.

– Men så ser verkligheten ut, vi är ett litet team som arbetar hårt för att få till det och ibland räcker det inte till.

Som bekant har Elias det  ambitiösa talangprojektet ”STAR” i ryggen men inte ens detta verkar räcka till. Har inte full koll men det känns nästan som att STAR går lite på tomgång för tillfället. Kan inte minnas när jag såg något konkret om projektet, varken i min mailkorg eller på några sociala medier. Än mer bekymrad blir jag om Elias ”lack of budget” kommer att innebära något för resterande del av ERC-säsongen…

*

Som jag skrev i början så är dagens Motorbloggen en lite ”Ligthversion”. Därför låter jag mediansvarige för Svenska Rallycupen och premiären Götenerundan, Jeremias Eriksson berätta om vad som hände i Götene. Börjar dock med tävlingen ur skånsk synvinkel och mina egna ord..  En trilskande WRC-Fiesta satte stopp för Joachim Grahn och Rickard Nilssons ambitioner att lämna premiären som vinnare. Nu fick man nöja sig med en tredje plats, bak överraskningen Christoffer Haglund.  Nästan direkt började problemen för ”Jocke” när bromsarna inte fungerade som de skulle.

– Problem med en ventil som gjorde att vi inte fick upp tryck i bakbromsarna, berättar han.

– Där fanns broms men då var nästan pedalen ända i botten och då var jag lite för feg för att våga köra fullt.

Här måste jag inflika att detta måste ses som ett friskhetstecken att man inte vågar hålla fult med en WRC-Fiesta när bromsarna känns lite tveksamma. Felet åtgärdades på servicen och inför fjärde och sista sträckan låg Åhuskärrs-duon bara sex sekunder efter ledande Haglund.

– Inför sista sträckan bestämde vi oss för att gå för seger och även om den bara var sex kilometer lång skulle det gå att hämta in sekunderna, resonerades det i den vita Fiestan.

Men tyvärr så bråkade bilen igen, den här gång var det databoxen som inte ville förmedla fullt laddtryck. Istället för att hämta in sekunder tappade man nästan femton till Haglund.

– Förargligt och när vi kom i mål så bara nollställdes boxen, sedan fungerade allt som det skulle igen, konstaterar Jocke.

Trots allt var han inte missnöjd med debuten i samma cup som han vann 2012.

– Nej det kan jag inte säga och med tanke på ovanan vid ”Barthnoter” så är resultatet ändå okej. Framförallt gäller det för oss att åka mer rally om vi vill vara med i toppen, menar Jocke.

– De senaste åren har vi nästan bara kört korta sprintar och det räcker inte om man vill ha upp tempot!

I Götene förkom även en del kritik över ”dåliga vägar”, i synnerhet från förare längre bak fältet. Bland annat var där en stor sten i spåret som orsakade både punkteringar och krökta framvagnar hos många.

– När vi kom syntes stenen tydligt den var dessutom målad så för oss var det bara att styra förbi, men längre bak var den kanske svårare att upptäcka, menar Jocke.

Han menar också att det nog blir så i en framtid att rallyåkare inte längre kan utgå från att det är släta kanonvägar som erbjuds och jag håller med Jocke. Detta i takt med att grusvägarna blir allt färre plus att markägare inte alltid är så positiva till att låna ut sina ”fina vägar” när dagens ”monsterbilar” med tillhörande däck gräver sig långt ner i vägbanan. Då kan valet till slut stå mellan lite sämre sträckor (smalare och kanske även ”gräs i mittenvägar”) eller inget rally alls.

*

Med detta över till Jeremias Ericsson som har full koll på Götenerundan.

” En maxad premiär, intresset var stort och ett nervöst gäng på över 200 startande drog under lördagens förmiddag ut på fyra sträckor, fyra mil väntade när Svenska RallyCupen hade premiär hos Götene MK. Närmare tolv kilometer special startade tävlingen och snabbast där var Jimmy Olsson med B-förare Christoffer Haglund, 6,4 sekund bakom. In som trea sågs R5-debutanten Stig Andervang med Kjell Sandbergs f.d Skoda Fabia. Ute på  SS2 hittade Andervang bästa tempot, sträckseger och upp i ledning inför service.

In till service, justering och en bit mat innan två nya sträckorna skulle avverkas. Avslutningen tog Christoffer Haglund/Jens Jakobsson hem, vilket gav totalseger.

– Är otroligt nöjd hur bra vi lyckades med tanke på hur lite vi har åkt ihop i Fiestan. Vill även tacka arrangören för en fin tävling, kommenterar vinnare Haglund efter målgång.

Segermarginalen 1,8 sekund till Andervang och 20 till Grahn och som fyra Anton Eriksson. Sjundeplats i gemensamma 4WD-klassen tog Mattias Olsson som bäste C-förare.

Två tunga segrar för SMK Nyköping och även i Trimmat 2 WD gick till  ”nyköpingare”, bröderna Hampus och Pontus Jakobsson som bara tappade bara en sträckseger. På sista sträckan var man även trea totalt och säkrade femteplatsen totalt. Stefan Alenmalm, tvåa 11,5 sekunder bakom och ett par sekunder ytterligare till för Lars Engström som hade kamp med fjolårsmästaren Emil Karlsson.

I B-klassen körde Erik Stenberg/Peter Svensson hem segern före en jagande Alexander Andersson. 3,3 sekund skilde mellan de båda. I C 2WD vann Rasmus Holm med co-driver Pontus Lönnström.

Smålänningen Kjell Fransson med Daniel Mörn Edorsson i högerstolen på en Renault Alpine tog genom en avslutande sträckseger hem Appendix K – segern tog de på sista sträckan. Där tog de sig förbi Stefan Ryberg med 2,4 sekunders marginal.

Tre sträcksegrar byggde upp en marginal inför slutet för Andreas Hultström och Tom Törngren i VOC, grupp F/N för A/B-förarna. Fyra med 940-VOC slutade Junior-WRC-åkaren Dennis Rådström.

Tim Lagerstam och Anton Johansson körde hem C-klassen, Robin Bäckström var före i körtid men drog på sig 20 prickar, tog andraplats 1,5 sekund bakom vid mål. 

Tack för bilderna som är tagna av Henric Åkesson och Jan-Olof ”Lollo” Johansson. Henric bidrar med bilder på Christoffer Haglund, Hampus Jakobsson, Kjell Fransson. Lollos bidrag är Joachim Grahn, Stig Andervang, Dennis Rådström. 

*

Blev ingen svenskhelg när World RX drog till Belgien ”på Spa” och faktist första gången på 44 tävlingar som det saknas. svenskt på pallen. Bäst gick det för Timmy Hansen som slutar fyra. Vinner gör i stället och detta för allra förta gången i World RX, Timur Timerzyanov. Andreas Bakkerud blir tvåa och Niclas Grönholms ”stand” in Jon Wiman slutar trea.