Jantelagens ivrigaste anhängare  sprider ofta lögnen att svensk motorsport numera är helt under isen. Som bevis på detta framför då ”dödgrävarna” till exempel att Marcus Ericsson inte blivit världsmästare i Formel 1 trots flera säsongen i serien. Inte heller har vi någon permanent förare i WRC till skillnad från både Norge och Finland. Nej när det kommer till motorsport så är vi svenskar helt kass enda undantaget dom kan se när man pausar i grävandet, är Johan Kristofferssons VM-guld. Men detta går ju alltid att vifta bort med något luddigt argument, nej Sverige är stendött som motorsportland är deras slutledning. Men ingen kan ha mer fel än ”dödgrävarna” och när jag idag fick hem FIA:as enormt påkostade magasin ”AUTO” står det att läsa svart på vitt hur fel ute man är.

I sammanställningen ”Champions League” har man listat och gett alla världens länder poäng efter sina mästerskapsframgångar under 2018. Måste erkänna att jag själv blev förvånad när jag ser att Sverige är delad trea i uppräkningen, delad med jättenationer när det kommer till sport på fyra hjul som Tyskland och Storbritannien, alla med 32 poäng. Allra mest framgångar hade Italien under 2018 och för detta fick man ihop 46 poäng. Tvåa och mycket imponerande dessutom, är lilla Tjeckien på 36 poäng.

Totalt har 46 länder fått poäng och då hamnar alltså Sverige som trea (femma i tabellen då särskiljningen gör att de andra två rankas högre). Lite skadeglad får man väl lov att vara och som 39:e land hamnar Danmark med 2 poäng. Då har man dessutom förare i såväl Le Mans som Formel 1. Bättre gick det för toppnationen inom såväl rally som F1, Finland rankad elva medan våra vänner på andra sidan ”kölen”, Norge alltså får nöja sig med att vara i mitten på en 27:e plats med fyra poäng. Läs igen, Finland har 12, Norge 4, Danmark 2 poäng och så kommer vi och sopar banan totalt med hela Norden och får 32 FIA-poäng. Svårt att snacka bort kan jag tycka.

Det som gör mig ännu gladare är när jag analyserar listan och förstår att en SMK Hörbyförare i form av Tom Kristensson är en som starkt bidragit till topplacering. Genom att bli tvåa i såväl ERC 3-klassen som Junior U.27 väger hans framgång tungt. Likaså gör Emil Berkvists J-VM-guld och Dennis Rådströms silver samma sak. Allra tyngst är så klart Johan Kristofferssons VM-seger i World RX, han får dessutom ett helt uppslag i AUTO. Tunga är också poängen som våra Dragracing-förare plockade in under året, hela pallen var svensk i såväl Pro Stock som i Pro Modified. Nu undrar man så klart vad framgångarna beror på? Är det tack vare Svenska Bilsportförbundet eller är det trots Svenska Bilsportförbundet, det är den stora frågan. Någon som vet svaret?

*

I går hedrade FIA vid en pampig ceremoni 17 världsmästare i rally där den allra första var faktiskt svensk och hette Björn Waldegård. 1979 körde ”Walle” Ford Escort för fabriksteamet och detta så bra att han blev den förste att få lov att sätta Rallyvärldsmästare på visitkortet. Nu finns ju inte Roslagsbonden med oss längre och vid ceremonin i Paris fick sonen Mattias representera. Ytterligare två världsmästare har gått bort, Richard Burns vars yngre bror var på plats medan pappa Jimmy McRae fick ta emot sonen och ikonen Colin McRaes hyllningar.

Gänget som hyllades och som för alltid finns i rallysportens historia är: Björn Waldegård (1979), Walter Röhrl (1980, 1982), Ari Vatanen (1981), Hannu Mikkola (1983), Stig Blomqvist (1984), Timo Salonen (1985), Juha Kankkunen (1986, 1987, 1991, 1993), Miki Biasion (1988, 1989), Carlos Sainz (1990, 1992), Didier Auriol (1994), Colin McRae (1995), Tommi Mäkinen (1996-1999), Marcus Grönholm (2000, 2002), Richard Burns (2001), Petter Solberg (2003), Sebastien Loeb ( 2004-2012) och så klart Sebastian Ogier (2013-2018). Ändå kul med två svenskar Björn Waldegård och Stig Blomquist plus en halvsvensk Petter Solberg i en sådan här celeber samling.

*

Som bekant blev där ingen ratt över hos Hyundai till Hayden Paddon när Sebastien Loeb knackade på dörren i Alzeanu. Har sedan inte sagts så mycket om vad som händer kring nationalidolen på Nya Zeeland mer än enstaka inhopp på hemmaön. Nästan ofattbart att inte nya Hyundaibossen Adamo styrde om tidigare chefen Nandans beslut och erbjöd Paddon att köra WRC2 Pro för att hålla formen inför 2020 när allt kan se annorlunda ut. Detta plus att Hyundai haft en given guldkandidat i klassen. Nu känns det lite som att man tappar ansiktet när övriga R5-fabrikanter alla mönstrar förare för den 2019 nya VM-serien. 

Idag avslöjades det dock att Paddon skiftar lite fokus och kommer att köra helt nya rallycrosserien Global Rallycross Europe Championship. GRC har anammat samma tänk som STCC hade för något år sedan med enhetlig ”järnsäng och drivlina” (Pantera RX6) medan plastskalet skiljer åt. I ”The Kiwis” fall blir det med utseende som en Hyundai i30.

– Kört mycket rally men ingen rallycross så nu får jag lära mig att köra med bilar runt omkring mig, konstaterar Paddon.

–Detta blir en ny utmaning men något jag verklige ser framemot!

GRC Europé körs tråkigt nog inte i Sverige utan närmaste bana för oss blir finalen på tyska Estering.

GRC Europe 2019 Calendar

Round 1&2 – Dreux, FRA                     29-30 June

Round 3&4 – Lydden Hill, GBR            27-28 July

Round 5&6 – Montalegre, POR           10-11 August

Round 7&8 – MJP Arena, AUT             7-8 September

Round 9&10 – Nyirád, HUN                 5–6 October

Finale – Estering, GER                       19-20 October

*

I går startade den verkliga rallyhappeningen om det kommer till ”rally” med klassiska rallybilar, Rallye Monte Carlo Historique rullade igång. I år med 310 startande som alla hoppas nå målet i Monaco den 6 februari. Bilbredden är imponerade med allt från värsta sortens Porsche 911, Ascona 400, Escort ner till rysk Volga och östtysk Wartburg. 

Svenskintresset för rallyt är dock tämligen iskallt och endast Dan Allven med mexikanska co-drivern Angelica Fuentes är anmäld. Paret sitter dessutom i en udda bil i rallysammanhang, Ford Mustang från 1965. Större är suget från både Norge och Danmark och allra störst från norrmännen. 15 ekipage är anmälda medan det kommer runt hälften med röd/vita-flaggor på rutan. 

En flitig gäst i rallyt är Sebastien Loebs co-driver Daniel Elena med sin Golf GTI. I år fick han dock kasta in handduken, testerna med Hyundaien inför Rally Sweden ihop med Loeb, bedömdes som viktigare. Istället har hans normala Monte-kartis Olivier Campana fått leta ny kompis till högerstolen.

*

I ”historiska Monte” är det Regularity som gäller till skillnad från helgens belgiska jättetävling Legends Boucles de Spa. Här blandar man ungefär som i Midnattssolsrallyt med både ”idealtidsrally” och ”fortåkarrally”. En skillnad finns dock med MSR, intresset för att köra. Även om det är stort här hemma med svenska mått mätt är det inget mot vad som är att vänta runt centralorten Bastogne. 339 anmälda bär onekligen respekt med sig och det som är än mer imponerande är att den absoluta merparten är hemmaförare. Tänk att det finns så mycket rally i lilla Belgien och så klart missar inte Thierry Neuville chansen att visa upp sig på hemmaplan. Belgien har som bekant varken deltävling i WRC eller ERC efter att landets ”rallyguru” med kopplingar till Hyundai själv plockade bort landets stortävling Ypres Rallye från ERC-kalendern. Nu kommer dock Thierry till start och som vanligt med Nicolas Gilsoul till höger men inte i någon koreansk bil. För att stärka självförtroendet lite extra inför Rally Sweden och kanske för att känna äkta körglädje sätter paret sig åter i samma Opel Corsa som man en gång gjorde debut med.

Andra namnkunniga bland de många anmälda är Ford-profilen Mikko Hirvonen, Ford Escort och så de två belgiska veteranerna Marc Duez, BMW M3 och Bernhard Munster, Porsche. FIA:as rallyhöjdare f.d Citroën-basen Yves Matton är även han anmäld med en Porsche 911.

*

Klassiska rallybilar och vad som är klassiska sådana kan ältas i det oändliga. Själv menar jag att 60-70-talare är de bilar som passar in på benämningen ”rallyklassiker”. Andra verkar mena om jag är lite elak vill säga, att allt i rallybilsväg som är äldre än tio år med automatik ska kunna köras i Appendix K.

Med den inställningen platsar onekligen Didier Auriols vinnarbil från Rally San Remo 1994 in.  Bilen en TTE Toyota Celica ST185 Turbo 4WD Grupp A auktioneras ut på Bonhamns den 7 februari. Utropspris är satt till 190 000 euro, alltså runt två miljoner…

*

I samma ämne så har man även i AUTO en artikel om klassisk/historisk bilsport. Ska inte orda så mycket om innehållet men rubriken säger exakt vad den här delen av bilsport handlar om. Rubriken lyder, ”Protect and preserve” som på svenska blir ”skydda och bevara”. Inte ett enda ord om att ”utveckla” vilket tyvärr väldigt många av dagens klassikeråkare menar är viktigare när man väljer moderna (läs snabbare) vägar för att bygga vinnarbilar…

*

Nu kan vi se hur Emil Bergkvist och Patrik Barths Ford Fiesta R5 kommer att se ut när den är stridsmålad för Rally Sweden om exakt två veckor. Nästa vecka åker Emil till M-Sport för att göra de sista förberedelserna för att få bilen startklar och därefter är det dags att bege sig till Värmland. Nu fick han ju mer än lite rallyfeeling i helgen som gick när han och Roger Eilsersten fungerade som ”ice crew” åt Pontus Tidemand/Ola Fløene. Vågar också gissa att han drömmer om att en dag få åka en likdan Fiesta som Pontus, ser så ut av leendet att döma…