Då kan jag summera TV-Svängshelgen, började lite igår och nu efter all räfsning, stenplockning och krattning känns det läge att överblicka. Från min synpunkt gick tävlingen som smort och till min glädje kan jag konstatera att sträckorna höll förvånansvärt bra. Trots allt regn var de nästan i toppskick dagen efter och vad jag har förstått fanns inga direkta klagomål, tvärtom. Kristianstads sladdkung Anders Lindström t. ex. konstaterade att ”Stänkelösa” aldrig varit bättre. Ett annat bevis på att allt regn inte påverkade sträckorna är att väldigt få bara runt trettio, bröt tävlingen.
Bland de som bröt fanns Volvoåkaren Daniel Steiner och detta på sträcka sex, Puus. I fjol ”fegade” han uppför det dubbelvarnade krönet vid ”Sjököpsjön”. I år klappade han istället i en ny pollett på vägen upp och det blev ”en dubbel mollbergare” rätt ut i spenaten, eller rättare sagt vassen och dyn. På sjuttiotalet gick sjön ända upp till vägkanten men som tur är har vattnet nu dragit sig tillbaka flera meter. Annars hade Daniels nya titel utan tvivel blivit ”badmästare”…
Kristianstads Johan Kastenman gjorde comeback och premiärkörde Mitsubishin i fyra sträckor sedan var det över. Först försökte han ta livet av en flock kor på sträcka fyra. Om dessa hade program och läste att att det var vilde Johan som var på gång vet jag inte? Men de flyttade åtminstone på sig och tur var det, för annars hade det varit ”kohimmeln” nästa. Tråkigt nog kom Johan bara några kilometer ytterligare innan premiären var över. Mitsubishin är troligtvis på väg mot samma himmel dit han tänkt skicka korna. Dock är både Johan och kartläsar-Bengt OK trots den tunga smällen i målkurvan. Kanske hade det varit bättre att lätta på gasen Johan vad vet jag, kör ju bara VOC…
Även mina klubbkompisar Bengt Rangtoft och Patrik Thörnqvist är helt Ok efter kraschen på sista sträckan, Röan. Inledningsvis verkade det riktigt illa ställt med framförallt Bengt som klagade över ryggont. Efter besiktning i Lund gav man klartecken och på kvällen var bägge hemma i Höör och vilade ut. Båda tackar för alla telefonsamtal och SMS de fått från oroliga kompisar.
Värre är det med min bror, som alltid haft lite problem med det här med rally, här är det bollar som gäller. Dock finns det hopp och sonen Dennis har mer än ett ben inne i sporten som mekare/grillare hos Simon Nilsson. Han betecknas numera av pappa som ”min kraschade son”. I helgen tvingad mamma och Dennis syster Sabina ut brorsan till både ”Emmas Kurvor” och ”Puus”. Idag konstaterar han trött.
– Innan var det min kraschade son, nu är det istället min kraschade familj!
Alltså är numera både mamma, Dennis och Sabina ”rallytöffar”. Brorsan får själv sköta bollarna, vilket självklart gläder ett brodershjärta.
Vidare kan jag konstatera, glädjande enligt mitt sätt att se på det, att Miko Hirvonen vann i Australien sedan Latvalla släppt förbi Fordkompisen. Helt rätt tycker jag, för nu har faktiskt Miko häng på Loeb som passade på att rulla runt i Australien. Rally-VM som jag bara trodde skulle bli en lång gäspning, kan istället bli väldigt spännande.
I STCC har Johan Stureson häng på bronset när bara finalen på Mantorp återstår. Hoppas det lyckas, jag håller tummarna. Till nästa år är det ”klipp o klistra” som gäller inom racing istället för att tävla med riktiga bilar. Jag gillar det inte!
Är där någon som hört hur det gick i Rally Öresund, alltså elbilsrallyt? Förtvivlat har jag letat bland mina mejl för att se resultaten, men nada. Kördes det överhuvudtaget…