Skogsbränder hotar WRC-finalen, stökigt i Ungern där Lukyanuk leder, Silverratten körs och Berlinmurens öppning där jag var på plats!
Mycket som är motigt för arrangören av WRC-finalen ”Kennards Hire Rally Australia” där det som är enklast att hantera är det faktum att startfältet blir mindre och mindre ju närmare torsdag vi kommer. Mer svårhanterbart är de enorma skogsbränder ”bushfires” som just nu härjar i New South Wales med över 80 inrapporterade bränder. Flera av dessa bara några mil nordväst om Coffs Harbour där rallyt har sin utgångspunkt. Två döda har rapporterats och över hundra hus har brunnit ner dessutom har bränderna drabbat en nationalpark innehållande Koalabjörnar. Flera hundra Koaler har hittats i de sönderbrända skogarna samtidigt som brandmän kämpar för att få kontroll över elden.
Tyckte det var lite märkligt att inte rallyt skulle drabbas av det nästintill undantagstillstånd som råder i området, mer som ”the show must go on”. Tänker på hur många tävlingar som fick ställas in förra sommaren när Sverige hade rekordvarmt. Just när jag skriver detta kommer där så en bulletin från arrangören som förklarar hur allvarligt läget är och att rallyt kommer att påverkas. Situationen har eskalerat och nu är flera av specialsträckorna hotade och därmed jobbar nu arrangören med olika alternativ. Klart är att det kommer att bli ett kortare rally än planerat, eventuellt bara två dagar, lördag och söndag. Tävlingsledare Brian Everitt uppmanar också alla att noga följa händelseutvecklingen då läget kan förändras snabbt.
Som jag skrev så krymper startfältet och senast att dra sig ur är Skoda Motorsport som inte låter Jan Kopecky starta. Därmed finns inga deltagare i WRC2 Pro och även i WRC2 tunnas det ut när både Marco Bulaga Wilkinson och Fabio Andolfi dragit tillbaka sin anmälan. Därmed är det bara tre R5-bilar till start, Pierre-Louis Loubet, Benito Guerra och så Asia Pacific-indiern Garuav Gill. Med andra ord en minst sagt avslagen VM-final är att vänta. Det är väl bara för FIA och WRC-promotor Oliver Ciesla att inse hur korkat det är att lägga finalen så långt borta från Europa som möjligt. Helt klart menar inte bara privatåkare utan även fabriksteam som Skoda, att en start ”down under” kostar mycket mer än det smakar och blir istället hemma. Mer naturligt hade varit att lägga nästa års Rally Japan och Australien ersättaren Nya Zeeland ihop och dessutom mitt i säsongen, precis som man gör med Argentina och Chile. I min värld ska alltid Rallye Monte Carlo inleda WRC-året och lika klart ska Wales Rally GB avsluta, precis som det var i ”the golden days”. Risken till nästa år är att vi får ett likadant scenario i Japan som det som nu spelas upp i Coffs Harbour…
*
Då lyckades Älmhults MK till slut knyta ihop säcken och även om det bara blev 58 som anmälde sig, blir det ändå ”Silverratten” den 16 november. Fyra sträckor bjuder klubbens ungdomar på och där det då blir premiär för J-SM-vinnare Simon Karlsson, Gullabo att känna på sin nya ”tjänstebil”, Robin Sandbergs vinnar-Corolla. Även den andra delen av Team Nybe, Jonas Åkesson ställer upp som sparringpartner åt ”Rookie-Simon”.
*
Ny i WRC-kalendern är som bekant Safari Rallyt men som ändå körts under perioden då tävlingen inte haft VM-statusmen då levt en undanskymd tillvaro. Mer lyskraft har det varit på ”East African Safari Classic Rally” men även här verkar intresset svikta. Årets upplaga som drar igång om några veckor har bara fått ihop lite mer än 20 bilar varav bara två helsvenska. Stig Blomquist/Jörgen Fornander och Roger Samuelsson/Robin Friberg kör båda för Race 4 Heatlh som även har en tredje bil anmäld. Bakom ratten i den sitter amerikanen Trey Lockey men med helsvenska co-drivern i form av småländskan Julia Svensson. Bilarna som kommer att användas är alla Porsche 911.
*
Verkar vara ett minst sagt stökigt Rally Hungary och sällan har jag sett så långa och välfyllda kommentarsfält som i denna ERC-final. Allt från punkteringar till konstiga tider rapporteras det om. Men så mycket är klart att efter fem av de 14 sträckorna är det Alexey Lukyanuk som kopplat både grepp om både seger och ERC-guld. Fast på sträcka fem tappade ryssen 20 sekunder till främste utmanaren Chris Ingram som nu är tvåa.
– En punktering och vi stannade på sträckan för att kolla om det var idé at fortsätta eller byta hjul, inte alls bra, berättade Lukyanuk vid målet.
Ingram hade då insett att han behövde göra något drastiskt för att ha chans på seger.
– Chansade på slicks fram vilket var ett modigt val. Så klart blev det halkigt men vi var snabbast ändå!
Nu skiljer 21,3 sekunder upp till den ryske Cittran medan trean Filip Mares är knappa tolv sekunder bak. Den tredje EM-utmanaren, olycksfågeln från Polen Lukasz Habaj ser ut att vara bortkopplad med sin sjätte plats och två minuters marginal till ledaren. Tätt efter sig har han Sean Johnston som fortsätter att övertyga och utan en kostsam punktering hade placeringen varit ännu bättre.
*
Blir en lite konstig Motorbloggen denna dag då jag trots att det är 30 år sedan, ändå känns i hjärtat att jag just denna dag stod på berömda Checkpoint Charlie i Västberlin och var med om att skapa historia. Som ensam svensk fotograf stod jag där denna historiska dag strax före 08.00 och såg när östberlinarna strömmade över det som bara några timmar tidigare varit en stängd mur. Känslan hos mig när euforiska östberlinare till fots eller körande med Trabanter och Wartburgs satte fötterna/ hjulen på den fria delen av världen är helt omöjlig att förklara om man inte själv upplevt den.
Minns också hur snabbt Västberlin fylldes av folk får andra sidan och köerna framför bankerna ringlar kilometerlånga. Den västtyska regeringen tog nämligen ett snabbt beslut att alla från Östberlin skulle få några hundra D-mark var för att riktigt kunna fira murens fall. Fira var också något man verkligen gjorde med eftertryck och då inte enbart med hjälp av öl och andra starka drycker.
Minns speciellt en äldre man som lös som solen i Karlstad när han i triumf kom med ett flak Coca Cola under varje arm. Eller familjen med sina två barn som för allra första gången i livet fick känna hur en Burger King-hamburgare smakade, lyckan var total.
Dagen efter var paradgatan Unter den Linden med Brandenburger Tor ett enda myllrande folkhav. Alla med sikte på ”die mauer” där man med hjälp av alla sorters verktyg gav sig på att hacka ner den förhatliga muren som skilt familjer, släktingar och vänner åt i nästan 30 år.
Skulle kunna berätta hur mycket som helst om dessa dagar, till exempel om vansinnesfärden i en spygrön Wartburg i ett kvällsödsligt Östberlin för att hinna fram till Checkpoint Charlie innan man stängde för natten. Faktiskt så att jag var siste man att gå över där då jag kom dit klockan 20.55, fem minuter före stängning. Eller när jag fick riva halva hotellrummet för att komma åt telefonkablarna för att kunna koppla upp min telefotoutrustning för att kunna skicka hem bilder till Kristianstadsbladet. Något som tog hela dagen då telenätet var överbelastat och ideligen bröts ner. Dessutom utan att ha något annat att äta än det som fanns i minibaren, men choklad som sköljdes ner med tysk starköl ska inte underskattas…
Som ni förstår är detta något av höjdpunkten i min yrkeskarriär, långt ifrån vad jag annars brukar bevaka i Broby, Tollarp eller Bromölla, detta var lite större…
Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson