Som bekant är redan segraren i ERC-klassen Junior U.27 klar och det blev lettländaren och Opel Motorsports Martins Sesks som tog hand om EM-titeln. Även om Tom Kristensson vinner på full pott och Sesks blir poänglös i finalen kommer det att skilja en poäng till hans fördel. Med detta som bakgrund skulle man kunna förmoda att Sesks inför hemmafansen kan köra lite avslappnat och ”showa lite” med sin Opel Adam. Fast så blir det nog inte för 19-årige Sesks har fortfarande chans att även bli lettisk mästare en chans han ämnar ta. 

– We are the champions, men näst bäst är att vinna på hemmaplan så vi måste hålla vår ”pace” för att vinna i Rally Liepaja, menar Sesks som faktiskt bor i just staden Liepaja där finalen utgår ifrån.

Hemmafavoriten har visat att han är mänsklig, inte minst senast i Polen där han bröt två gånger för avåkning. Detta kan tolkas som att inte han riktigt har nerverna under kontroll när han pressas. Kanske blir det ett nytt bevis på sett i mitten av oktober…

* 

I lördags var det för sista tävlingen i norska mästerskapet, Rally Hedemarken och här kan man lugnt påstå att nykorade norske mästaren Anders Grøndal och Roger Eilertsen avslutade med buller och bång. Det var på den fjärde sträckan i det vrålsnabba rallyt som Grøndals R5-Fiesta tappade kontakten med vägen efter ett krön (enligt föraren själv: mister marktrykk) och sedan bar det i väg. När Fiestan väl stannat kunde Grøndal konstatera att detta var hans värsta krasch under sin 15 år långa karriär. Till norska Pars Ferme jämförde han känslan så här.

– Som att bli slagen flera gånger med ett bollträ!

Sträckan ströks direkt och ambulans tillkallades men turligt nog fick ingen av de två några skador mer än att bl rejält blåslagna. Värre med Fiestan som kommer att skickas till M-Sport i Cumbria för att få ny kostym enligt Grøndal. Men drivlina och mycket annat verkar ha klarat sig från ”krasjen”. Han hyllar även tesen ”upp på hästen direkt” och kommande helg lånar han kollegan Oddbjørn Røeds likadan Fiesta för att försöka få hem även ”NM-gull” i backe som avgörs i Hof.

Efteråt har det rests vissa frågetecken om Rally Hedemarken som i år var ”et meget raskt løp” med snittfarter bitvis uppemot 140-150 km/t. Vinnaren Frank Tore Larsen/Torstein Eriksen hade till exempel en snittfart genom hela rallyts tolv sträckor på 114 km/t. Norske mästaren Grøndal berättar.

– Inne på ”Kluftmoen” körde vi ett parti på 8,2 kilometer på tre minuter och 18 sekunder! 

Även om Grøndal ofta förklarat bland annat till mig, att han gillar snabba sträckor men i Hedemarken var det i överkant. Före rallyt menade han, för att vinna här måste man vara dum.

– Jepp och jag kände mig också dum efter att jag kört av…

Med hänvisning till detta så var alltså Frank Tore ”dummast” som vann med Fiestan och detta helt överlägset dessutom. Tvåan Oddbjørn Røed/Haakon Sande vars bil alltså Grøndal ska låna, var 2.42,6 efter. Även trean Svein Frusøl/Eirik Spilling, även han i Fiesta hade bra gap till Røed, nästan halvminuten.

Bästa 2WD kördes av en svensk, SM-trean Kristian Johansson/Fredrik Livh som äntligen fick till det med kit-car Golfen. En och en halv minut tillgodo på Golf-kollegan Tom Kristian Lien/Trond-Håvard Østheim. 

Varit väldigt tyst om Oscar Solberg en tid men i Hedemarken körde han och Jørgen Eriksen i en Honda Civic och slutade trea i Kristians klass. Att rallyt var tufft står klart när bara 48 kom i mål medan 41 stod på ”Bruttliste” och av dessa tio med ”Avkjøring” som anledning… 

*

I ”Bakkeløpet” får Anders sällskap av sin fru Molly Petit som normalt sett står vid sträckmålen i WRC som reporter. I Hof kör Molly med familjens ”andrabil” en R2 Flesta.

*

I Rally Blekinge körde även 1300 Rallycup och ”åldermannen” själv, Ola Strömberg i hop med tillfällige kartläsaren Jörgen Norrman fick en kort resa med ”Urzula”.

– Ett par hundra meter på första sträckan sedan blev det fel på tändningen, förklarar Ola.

Med detta fixat gick bilen en bit till innan det blev definitivt stopp i ett stort rökmoln.

Med Ola borta var manegen krattad för Robert Andersson/Carl-Gustaf Karlsson från Eskilstuna. Knappt halvminuten före Joacim Rydin/Magnus Simensen, MK Ramunder. Sedan stort hopp till trean Andreas och Tobias Abrahamsson från Katrineholm, men över två minuter efter.

Inför de två avslutande tävlingarna, Rally Killingen i helgen och Rikspokalen den 6 oktober leder Robert Andersson före Ola Strömberg och som trea, junioren William Binbach.

*

Har haft lite svårt att hinna följa upp allt som hände på tävlingsfronten i helgen som gick. Till exempel har jag missat Rally Edane men när ”Lollo” försåg mig med fina bilder tvingas jag skärpa till mig. Totalsegrade gjorde Bengt ”Abris” Abrahamsson med Peter Fogel som kartläsare i den gula R5-Mitsubishin. Lite oväntat kom det tuffaste motstånd från B-föraren Sebastian Eriksson med Ida Bood i en ”vanlig” Mitsubishi, 10,1 sekunder skilde mellan extremt rutinerade Abris och Sebastian. 8,1 av dessa tappades redan på SS1.

Om Abris är rutinerad vad säger man då om totaltrean Mats Jonsson/Johnny Johansson? Trea totalt och bästa Appendix K med Mazda 323:an och en minut bak den nyare R5:an i topp.

B-förarna var på hugget och bästa 2WD blev Victor Bergsander/Christoffer Lund, tävlande för Kullings MS med en Volvo 940. 4,7 sekunder skilde till tvåan Henrik Enner/Per-Arn Jonsson, Likenäs i en Golf.

Rally Edane ingick även i VOC Mekonomen Rallys SverigeSerie och SommarSerie (final för denna) som näst sista deltävling sista körs i Rikspokalen.

Trollhätttans Kristoffer Karlsson/Albin Timell var bäst i A med Lukas Kindgren/Martin Hugosson, Åtvidaberg som tvåa. Efter tuff särskiljning blev det seger i SommarSerien för Kindgren.

I B var det Gustav Johansson/Rebecca Anderson, Fryksdalen som var värst att köra VOC. I C tog Marcus Persson/Tobias Holmström, Åmål hand om segern.

Noterar också lite tråkigt, att intressetet för ”SM för VOC:are” inte längre verkar attrahera de sydsvenska Volvo-fantasterna. En enda sörläning i VOC-gänget, Gullabos Jacob Johannesson/Anette Petterson i Ungdomsklassen.  I gengäld gick det desto bättre då det blev klasseger. 

*

Att se kraschade rallybilar gör alltid lite ont i hjärteroten och vissa bilder gör mer ont än andra. Som när i det helgens ”kraschflöde” dök upp en kraftigt omdesignad finsk Opel Manta 19 SR, då högg det verkligen till i hjärttrakten. Det är sådana här bilder som gör att jag kan vakna mitt natten kallsvettig, efter att i drömmen se Silver-Kadetten i samma skick…