Näst sista deltävlingen i WRC drar i gång till helgen med Rally RACC St Catalunya-Costa Daurada eller mer hanterbart Rally de Espana. Borde vara en extremt svårtippad tävling då det är den enda som körs med ”mixed surface”, alltså både grus och asfalt. Fast i verkligheten är det enklare, tippa bara på en förare som heter Sebastien i förnamn. För sedan tio år tillbaka har rallyt endast vunnits av förare med detta namn, först Sebastien Loeb 2005-2012 och därefter är det Sebastien Ogier som stått överst på pallen. Ändå kommer jag inte att tippa efter historien när den tiden kommer…

*
I senaste numret av Bilsport Rally&Racing har Mikael Johansson gjort en intressant reflektion angående Rally-SM och i synnerhet Junior-SM. Mycket intressant läsning där Mikael refererar till Pelle Willéns start i SM-finalen Rally Uppsala med den av Ola Strömberg lånade Suzukin. Parallell dras emellan Pelles vinnar-Golf för runt 600 000 kronor och så Suzukin som värderas till exakt tio procent av Golfens värde. Dessutom valde han och co-driver Martin Holmdal att åka på en omgång däck. Mycket har skrivits och berättats om ”Sukkans” framfart på de uppländska vägarna och att där var högt tempo hela vägen är redan vittomtalat.
Experimentet var tror jag, ämnat att visa ur kul man kan ha i rallyskogen utan att det kostar skjortan. Att man dessutom inte blir något rundningsmärke ens i SM-sammanhang blev något av bonus för experimentet.
Av detta drar nu redaktör Johansson slutsatser och föreslår att Junior-SM borde köras med ”budgetbilar” med ett enkelt reglemente och med maximalt fem däck per tävling. Argumenten stärks av uträkningen hur många som verkligen satsat på Junior-SM 2015 som enligt Johansson är så få som elva stycken som kört samtliga tävlingar. Med andra ord är det inget jätteintresse för Junior-SM som det körs i dag.

*
Jag kan bara instämma i redaktörens tankegångar men menar även att ”stora SM” behöver förnyas. Har inte gjort någon research som är så noggrann som den han gjorde i J-SM men tror ändå att jag har på fötterna när jag säger att Rally-SM numera är alltför mycket ”inbördes beundran”. Ingen skugga må falla över någon av alla medaljörer i någon av de fyra SM-klasserna, inte heller över alla andra som kört årets SM-serie. Men handen på hjärtat känns verkligen Rally-SM som ett tungt mästerskap? I SVT Sporten nämnde man att Jerker Axelsson vunnit Rally-SM samtidigt som en bild visades, ”that´s all”. I mina ögon borde det vara självklart at även nämna övriga guldmedaljörer men för de på redaktionen så är vårt klassystem helt obegripligt. Då väljer man istället ut den som vann det som lite slarvig brukar kallas ”tyngsta klassen”. Nu är jag inte säker på att Mattias Ledin till exempel gjort en mindre prestation än Jerker bara för att han köra i en ”lätt klass”. Men finns ingen anledning att skjuta budbäraren, alltså SVT. Istället är det sporten själv som måste klandras då man hela tiden strävar efter klasser för att alla ska kunna vinna, något jag är säker på urholkar statusen.
Som jag ser det finns det tre möjligheter för Rally-SM att tackla framtiden.
1. Köra på som nu med samma klasser och tunna startfält. En väg som är ”säker” och som inte innebär att någon blir sur/förbannad för att ens egen bil inte längre har en ”egen” SM-klass.
2. Det är ingen mänsklig rättighet att få lov att köra Rally-SM. Törs säga att i majoriteten av de sporter som går under Riksidrottsförbundet tar man sig till SM genom kvalificering. Detta borgar för att det är landets bästa utövare i sin sport som gör upp om SM-medaljerna, övriga får kämpa vidare. Med detta menar jag att man genom distrikten skulle kunna vaska fram förare som där utmärker sig och sedan gör dessa upp om SM-titlarna. Detta i en tv-sänd final liknande Sprint-SM sändningarna.
Ett upplägg som kanske (ve och fasa) till och med skulle kunna kräva att man reducerade klasserna till två stycken, 2 och 4WD.
3. Skippa allt vad elittänkande heter och kör Rally-SM med exakt samma förutsättningar som en DM-tävling och med samma klasser. En-dagars tävling, ingen ”recce” utan arrangörsnoter och så runt fem mil specialsträckor. För detta erlägger man i princip samma anmälningsavgift som för dagens DM-tävlingar, möjligtvis med ett litet ”SM-tillägg” som då kunde gå till en prispott.
Ett upplägg som jag är helt säker på skulle fylla startfälten och att Rikspokalen till exempel skulle få svårt att hävda sin status som landets ”största rallytävling”.
Med lite fantasi skulle man kunna göra en mix av alternativ två och tre. Använda alternativ tre och så låta de fem bästa i varje klass göra upp om en ”Super-SM-titel” i en kort intensiv final enligt alternativ två.
Bara lite tankar…

*
Efter detta vad passar bättre än att summera årets Suzuki 1300 Rally Cup som finalkörde i Örebro och Rikspokalen. Här vann Ludvikas Jan-Erik Eriksson före Ola Strömberg och Mattias Lagström som trea.
I tabellen blev det Jan-Erik Eriksson allra överst med Emil Carlsson, Katrineholm på andra plats. Som trea hittar vi Daniel Eriksson, Eskilstuna medan frontfiguren själv, Ola Strömberg slutade fyra.

*
Glömde i går bort att gratulera Team Peugeot Hansen som säkrade VM-titeln för team i söndagens tävling i Franciacorta. Tack vare fem delsegrar och elva pallplatser kunde teamet fira ett VM-guld i söndagskväll.

*
Med en andraplats på Hockenheim säkrade Mattias Ekström tredje platsen i DTM 2015. Vann gjorde Jamie Green bara lite över sekunden före Ekström att ta den svart/vit rutiga flaggan. Efter 18 deltävlingar var Pascal Wehrlein slutlig vinnare med Jamie Green som tvåa och Ekström på tredje plats.

*
Även för Mikaela Åhlin Kottulinsky var det säsongslut på Hockenheim i Audi TT Cup. Mikaela var snabb på den fria träningen genom och satte andra snabbaste tid. En miss under kvalet gjorde att Hammarö-tjejen gick ut som tolva av de totalt tjugofyra startande. Men blev efter en uppkörning torpederad på det högra framhjulet och racet var över.
– Ja, så här började min premiärhelg även i maj och jag hade verkligen hoppats på att få slippa detta nu, konstaterade en bedrövad Mikaela.
Från startruta tolv på söndagen och inför fullsatta läktare visade hon tidigt i racet bra race pace. Full attack från start och och efter fem varv lyckades hon sätta racets snabbaste varvtid och även kört upp sig till en sjätte plats så hände det igen. Efter en av de snabba kurvorna blev hon manglad av två bilar och tvingades köra i depå och bryta.
– Det känns riktigt tungt just nu, men självklart tar jag med mig att jag satte det snabbaste racevarvet av alla i Audi TT Cup-racet där några riktigt tunga namn var med, avslutar hon årets säsong

*

I förra veckan åkte Bohlin Racing-föraren Emil Persson över till USA för att köra World Finals för Legend Cars. Här visade han vad en svensk kan åstadkomma genom att vinna finalen, 8,9 sekunder före finske Johan Ahokas.