Då är mitt 38:e Rally Sweden över och börjar redan längta till det 39:e. Sjukt, kanske?
Måste erkänna att jag hade en tår i ögonvrån när Patrik Sandell rullade upp på målrampen på Stora Torget i Karlstad. Tänk en Mini- John Cooper WRC i blått och gult och en jublande glad Sandell som på målrampen dessutom lovade att om två år är det han som vinner rallyt. Kaxigt, tycker nog många? Skitsnack säger jag, har du inte den inställningen så satsa på seger i Grupp E-klassen när Knäckebröhults MK kör sin årliga RS i grusgropen…
Man ska självklart inte kolla mot Solberg, Latvala, Hirvonen och de andra i toppen när man jämför jämtens WRC-debut. Istället är det IRC-rutinerade Neuville och norrmannen Brynhildsen man ska jämföra med, båda har ungefär samma bakgrund som Sandell. Vem var först i den trion, frågar jag?
Tyvärr fick jag rätt om Richard Göransson, han kom i mål men det var inte så där jättemånga sträckor han fick köra. Jag säger bara, fy f-n va surt, som racingkungen förberett sig och så får han ett ”måndagsexemplar” från Prodrive som i stort sett började krångla direkt. Att det sedan slutade med en dikesvisit förvånar inte, antar att Göransson hade svårt med fokus när Minin mest spottade och fräste…
Surt var det till en början för PG Andersson och den kraftigt bakdäckslitande Protonen. Dubbarna försvann som en avlöning och bakdiffen var totalkass, analyserade PG. Men så var det inte, utan med nya stötdämpare blev det en annan bil och PG tog tid på Skodagänget. Seger i SWRC och jubel hos malaysiagänget. Nu blir det nog fortsatt satsning på VM!
Skulle kunna skriva hur mycket och hur långt som helst om alla förarna i årets rally, men det ska jag inte. Går över till tipset och min ”Spanienboende” bloggläsare konstaterade ju att jag punkterade Petter Solbergs möjligheter till seger när jag tippade honom etta. Tänkte inte riktigt så, utan trodde att det skulle bli lite tändvätska istället. Fast skulle inte förvåna mig om Pernilla inte låtit honom läsa Motorbloggen, sådana är dom…
Nu blev det ”Elektrikern” som var bäst med att tippa Latvala som segrare, men sedan var det bara skit. Fast lite plusbetyg borde jag få som hade Sandell som sjua, en placering hit eller dit ska det vara så noga?
Idag blev det två sträckor, Värmullsåsen i Hagfors vilket var en oerhört positiv överraskning samt ett vanligt ställe för oss, på Lesjöforssträckan. Men först Hagfors och som dom hoppade. Trodde faktiskt att man lättade kanske en dryg meter över det konstgjorda hoppet. Icke, här snackar vi tre-fyra meter rätt upp i luften som någon annan missil. Värst var Henning Solberg och här var inte bara hoppet högt, landningen var tung…
Lesjöfors, här kollar vi på en nerförslöpa med en knivig vänster. Ingen större dramatik men den kokta korven var väldigt god och väldigt varm vilket kompenserar.
Sedan folkfesten, den riktiga på torget i Karlstad alltså, den andre på Colins Crest kommer längre ner. Att se det proppfulla torget med alla flaggor och höra när Brynhildsen konstaterar att ”rallyfans är de bästa fansen på jorden” då njuter jag. Prins Carl Philip var prisutdelare, men jag garanterar att han mycket hellre bytt plats med någon av killarna i WRC-gänget. Som samme Brynhildsen menade, ” att köra en sådan här bil skulle alla få lov att uppleva”. Hoppas han inte tänkte på mig som tycker att Silver-VOC:en är i vassaste laget…
Sedan det tråkigaste med Rally Sweden, Colins Crest. Besökte inte hoppet i år, har fått nog av ”folkfesten” de senaste åren. Tyvärr måste jag erkänna att det är inte fansen som ligger uträknade vid ”Colins” som Brynhildsen har i tankarna när han snackar om de bästa fansen, tvärtom. Här liknar det mera ett Stockholmsderby i fotboll eller hockey så förstår ni vad jag menar. Mitt förslag, lägg Colins Crest på söndagen när den värsta festpulsen klingat av. Att köra här på lördag eftermiddag är ungefär som ”rysk roulette” med åtminstone halvfullt magasin…
Nu slår vi igen bloggbutiken från Rally Sweden för den här gången, men 2013 är det 39;e gången och då…