Då är Rally-SM 2016 avslutat och sex välförtjänta Svenska Mästare har korats. Inte snack utan att alla medaljörer har kämpat hårt och i flera fall betalat inte bara med blod, svett och tårar utan även rent ekonomiskt för sina medaljer. Dock är det omöjligt att blunda för att årets SM-serie varit en av de tunnaste på många år och detta skriver jag utan att på något sätt förringa de prestationer som utförts av alla inblandade. Faktum kvarstår dock att ingen SM-tävling har lyckats locka antalet deltagare till att passera hundra-strecket. De båda utmanarna Svenska Rallycupen och Sydsvenska Rallycupen är vad gäller antalet klart mer attraktiva för landets rallyåkare.
Nu väntar ett hårt jobb för promotorn MAS att 2017 få lite bättre fart på SM-elden så att kurvan vänder uppåt. Skulle det fortsätta i den andra riktningen vågar jag inte tänka på hur det ser ut om typ fem-sex år…
Jag har hela tiden varit kritisk är dessutom inte ensam om detta, till att låta sommarens del i SM-veckan ”Sprint-SM” utgöra fullvärdig tävling i serien. En som jag tror håller med mig är nog Kristian Johansson som mer eller mindre tappade ett SM-guld i Norrköping där han inkasserade en nolla. Guldmedaljör Tobias Söderquist däremot fick 18 poäng i samma tävling och när det till slut skilde enbart fem poäng mellan de bägge förstår man att missen i Sprint-SM blev väldigt dyr för Kristian. Sedan kan man ju ändå konstatera att det var ”rätt” vinnare då Tobias vunnit fyra av de sju deltävlingarna medan Kinds Golf-ess bara stått som etta i de två senaste.
Om Sprint-SM av någon konstig anledning ändå ska ingå i Rally-SM menar jag att det inte är motiverat att dela ut lika många poäng för en mils rallykörning i jämförelsen med mer än tio gånger så långt i till exempel SSR. Tycker fortfarande att Sprint-SM, både vinter och sommar borde stå för sig själv och inte blandas med de ”riktiga” tävlingarna.

*
SM-finalen Rally Uppsala innebar även att den tre tävlingar långa RM för Historiska Bilar är avslutad. Riksmästare och väldigt välförtjänt dessutom blev Vimmerbys VW-åkare Kjell Fransson. Genom att bli tvåa efter Tony ”Roten” Jansson i ”STD-GT/GTS H1” bärgades RM-guldet före Göran Westerman.
Volvo-åkaren Arne Rådström med Thomas Nilsson till höger var dock den som var snabbast av alla Appendix K-åkare före Ola Axelsson, även han i en Volvo 240. Att det gick undan även i klassen för ”gammelbilar” förstår man när Arnes sluttid innebar att han slutat sjua i Trimmat 2WD. Att hänga med så pass bra i en bil som följer reglementet som gällde för nästan 40 år sedan är inget annat än imponerande…

*
Första besöket i Malaysia för Gustav Malja blev lyckat och skåningen blev nia i första racet för GP2. I Race 2 blev det en femte plats och därmed är Malja ensam om att ha plockat poäng i alla de senaste åtta racen.

*
I helgen var det Nordiska mästerskapet i karting ute på Åsum Ring i klassen X30. Allra snabbast på den fina slingan var Alexander Jeppsson, Tomelilla som kör för PDB Racing Team Sweden. Därmed är 14-åringen klar för världsfinalen på Le Mans i Frankrike om två veckor.
I det häftiga regnet var Alexander överlägsen och vann finalen med 16 sekunder tillgodo på norrmannen Simen Lille-Homb och som trea en ny tomelillabo, Alfred Nilsson.

*
Samtidigt på Adria Raceway utanför Venedig kördes WSK Final Cup där Kristianstads Noah Milell slutade tvåa. Noah hade bra kval och startade från sjätte position i finalen. Här var dock hans egen teamkompis och tillika världsmästare Karol Basz för svår.
– Han byggde upp en ledning på ca 1,1 sek, men jag lyckades att jaga ikapp nådde dock inte riktigt hela vägen, berättar Noah.
– Det tar hårt på däcken när man jagar ifatt så jag är riktigt nöjd med en andra plats i denna prestigefyllda tävling och det bästa jag gjort som senior hittills!
För teamet blev det en stor framgång genom proffsåkaren Basz som etta och ”lärlingen” Noah som tvåa.
– Maximal utdelning kan man säga, summerar kristianstadåkaren.

*

Kommande helg blri det debut för Felix Rosenquist i Mahindra Racings nya M3Electro och detta när ”2016-17 FIA Formula E Championship” drar igång borta i Hong Kong med Hong Kong ePrix. I par med gamle F1-föraren Nick Heidfeld gör teamet ett seriöst försök att vinna hela serien. Inför premiären har man kört över 400 mil test med M3Electro och man anser att den 880 kilo tunga bilen med sina 150kW är en vinnare.
– Känner mig väl förberedd för Hong Kong och utmaningen med Formula E:s ”stadsbanor”, menar Felix.
– Det kommer att bli tufft att lära sig att anpassa sig det en-dagars format som Formula E innebär, men utmaningar är vad jag älskar. Mahindra ser ut att vara konkurrenskraftig så här långt i jämförelse med andra team men det ger sig när vi kör första tävlingen, jag är väldigt förväntansfull…

*
I går natt skrev danskan Christina Nielsen racinghistoria när hon vann amerikanska 10-timmars loppet ”Petit Le Mans” på banan Road Atlanta. Christina blev därmed första kvinna att vinna i IMSA-mästerskapets GTD-klass med en Ferrari 488 GT3 och detta efter en del dramatik.
– Helt obeskrivligt, det är ju det här alla racerförare drömmer om, jublade danskan efteråt.
– Vi har arbetat hårt hela året och att nu stå som vinnare är helt otroligt!
Det blev ingen lätt seger då Christina blev påkörd så att backspeglarna försvann och dessutom fick hon sluta på vatten att dricka. Inget som stoppade och efter tre timmar kunde hon lämna över ratten till Jeff Segal som efter problem droppade till åttonde plats som sämst. När Alessandro Balzan så tog över Ferrari-ratten gjorde han det så bra att han gick från fjärde till seger.
Nu är inte Christian ensam om att ha vunnit i IMSA både Tom Kristensen och Jan Magnusen har samma erfarenhet. Däremot är hon ny racingdrottning i Danmark och sitter på tronen som ” Danmarks bedste kvindelige racerkører”.

*
Häromdagen skrev jag om skåningar i WRC och drog då upp när Malmöbon Vinco Bercic drog till RAC-Rallyt i början av 80-talet. Med i servicebilen var välkände Per Hågeman som skrivit tillbaka. ”Jag fick höra härom dagen att jag figurerade i samband med att Vinko körde RAC-rallyt –81. Jag vill minnas att Håkan Nilsson, den andre mekaren läste om RAC i IB och sa att det skulle ha varit roligt att vara med, bara en gång och Vinko nappade direkt. Följande dag beställdes tilläggsregler från SBF och kontakt togs med färjebolag om rabatter osv. Dragutin, kartläsaren, var bra på sponsorer, möjligen bättre än på kartläsning och det var svårt med reda pengar, men det var i alla fall en rad företag i Eslövstrakten som fick nya Noradäck till sina firmabilar
inför den stundade vintern. Ja, på pappret i alla fall…
Det gällde ju att hålla nere kostnaderna till varje pris. Jag hade en kompis i GB, men han bodde ju på “fel” sida för ev. övernattningar, men bodde inte hans mor i Liverpooltrakten? Skulle vi kanske….? Jodå, i tid för rallyt så anlände fyra svenska rallyfantaster till hennes lägenhet i Merseyside.
Du undrade över resultatet, och det var riktigt att de tvangs bryta då de överskred respittiden med 2 min efter första etappen (nästan två dagar och en natt). Stor orsak till detta var att man efter ett serviceuppehåll råkade komma ut på en motorväg i fel riktning. Annars så gick det bra för Vinko i början på parksträckorna, väl skolad i sydsvenska RS-A tävlingar. Men sedan skulle han passera en japan på en sträcka och det blev kontakt med en sten, och bockad bärarm.
Som du nämnde så hade vi en hel del att stå i med våra små resurser. Således kunde vi inte följa efter på en lång transport till den bortre änden av Kielder, utan de skulle få sköta tankningen själv vid en mack som fanns där. Men när de kom dit tyckte dom att det var gott om soppa i tanken, så dom avstod. Jag behöver ju inte berätta vad som hände, det blev till att leta efter någon åskådare som hade reservdunk, och sådant tar tid.
Ja sedan kostade dom även på sig att rulla och vi stod och väntade i trakten av Carlisle vill jag minnas. Började ge upp när där bara kom någon enstaka eftersläntrare. Vi hade då hunnit flytta oss närmare slutet till “exit” av Kielder, och där var serviceförbud, men vi “för-handlade” oss till ett byte av bägge bakhjulen. Det fanns inte tid till mycket mer heller.
Följande morgon blev det mer jobb. Grenröret hade spruckit, och det var klagomål på ljudet. Redan vid besiktningen fick Vinko besked om att han låg “very close” med sina 114 dB mot tillåtna 115 dB (!!). Jag minns att bakdäcken hade blivit totalt blankslitna under nattens övningar. Vi hade råkat sätta på två med mjukt gummi i stället för hårt vid vår “nödservice” tidigare. Sedan på eftermiddagen var vi i retur till Chester och fick då besked om uteslutningen med överskriden respittid. Bittert!
Vann gjorde ju Hannu Mikkola med “nymodigheten” Audi Quattro. På vår nivå gjorde väl Mats Jonsson sin första stortävling med en 16:e plats med en redan då gammal Volvo 142.
Ja det dyker upp nya minnen hela tiden, så jag får nog sluta nu.
Hälsningar
Per H.
PS1 Som du ser stavar jag Vinko med k.
PS2 Du blir nog inte lessen om jag berättar att danskarna körde historiskt på Knutstorp och på lördagen så vann
Tommy Kjehr klass “G” (1966-71) med en Opel Kadett (den vanliga karossen) före ett helt koppel Escort BDA. Hur
det gick på söndagen vet jag tyvärr inte. DS.

Kul berättelse och avslutningen var ännu roligare med en Opel Kadett som piskar upp BDA-Escorter…

*

Dagens bilder: Pierre Skytt-Tommy Svensson-Mahindra Racing