Rådström gör Polo-comeback i SM, unge Grahn satsar internationellt med ”något äldre” Sundh, Tom K. listad som åtta av alla Rally2/R5-förare, Kuopio utmanar Lima, MSR i slutet av juni, Kvick ny i ”RU” och julfavorit i repris!
Helt ärligt, det här såg jag faktiskt inte komma och att bakom ”100 Värmlänning” till Rally Lima dolde sig Dennis Rådström vilket tog mig på sängen. Efter den tunga kraschen i South Swedish Rally 2019 med sin ex. Solberg Polo R5 har det varit tvärtyst kring ”värmlänningen” och hans rallykörande, men igår briserade bomben.
I hop med grannen Hedström Motorsport blir det satsning på Rally-SM även om bara Lima än så länge är planerat med samma Polo som teamägare Peter Hedström själv körde i sommarens backtävling Årjäng. Att många har visat intresse för att köra bilen i SM berättar Peter, men när Dennis som nästan bor granne ringde upp för att snacka R5-Polo, föll bitarna på plats.
– Direkt Dennis ringde så kände jag att det här kommer bli helt rätt, det känns kul att kunna vara med och hjälpa en sån här stor lokal talang, vi kommer väl förberedda till SM-premiären, berättar Hedström.
Dennis är så klart sugen på comeback efter nästa tre år utan rally och konstaterar belåtet.
– Det kan ju egentligen inte bli bättre än så här, att kunna göra detta lokalt här uppe i Torsby tillsammans med Hedströms Motorsport och med alla deras förutsättningar med testvägar uppe i skogarna runt Antilla!
Det är också i Antilla som SM-säsongen börjar berättar Dennis som vid sin sida får gamle vapendragaren ända från J-WRC-tiden, Johan Johansson. Efter Dennis time out har Johan hunnit skaffa sig ännu mer rutin, tillsammans med hypersnabbe junioren Isac Reisersen men även hos WRC-rutinerade Mads Østberg.
– Johan är riktigt i form, det känns skönt att ha honom med, han kommer lyfta upp mig i rätt nivå snabbt, fortsätter Rådström vars ambition är att få ihop full säsong.
Här slutar inte Hedström Motorsports planer utan även en ” internationellt känd förare är på gång för en större tävling”, fortsättning följer.
*
Lite i andra änden mot Dennis så berättade jag för någon dag sedan att Adam Grahn från Åhuskärr gör Rally4-debut i finska ”Arctic Rally Lapland”. Att det sker i pappa Joachims team GN Motorsport är knappast förvånande.
–Det ska bli otrolig kul att få ha med GN Motorsport på denna resa framåt där det finns stor erfarenhet och kunskap som både jag och min kartläsare Marcus Sundh har användning av, berättar en glad Adam.
Rally4-Fiestan kommer att användas enbart i internationella tävlingar då Adam ännu inte uppnått körkortsåldern och någon klass för bilen finns inte i Ungdomsrally.
–Det är alltid extra roligt att kunna få in en satsande, framåt junior som Adam och vi kommer stötta och vara support för besättningen innan, mellan och under tävling, berättar teamchef Staffan Andersson.
Här slutar dock inte nyheterna från GN Motorsport som inom kort förväntas avslöja ytterligare Rally4-förare för 2023. Men det finns även en förare som väntar runt hörnet för att köra köra teamets Rally2-Fiesta. Men Motobloggen bygger på förtroende och har jag lovat att inte skriva förrän allt är klart, då håller jag mitt löfte. Att andra kanaler väljer annan väg är upp till dom…
*
I dag listar DirtFish ”TOP 10 RALLY2 DRIVERS OF 2022” och där Emil Lindholm och Reeta Hämäläinen listas som nummer ett i kraft av WRC2-guld. DirtFish menar att ingen hade förväntat sig detta av Sebastian Lindholms son som ändå snöt guldet framför näsan på mer favorittippade Andreas Mikkelsen och Kajetan Kajetanowicz. På andra plats kommer så Mikkelsen och som trea, för mig nästan helt okände Mathieu Franceshi. Men när man har 100 procent segrar på hemmaplan med Skoda är det svårt att förbise fransmannens talang. En som gått ner två placeringar mot i fjol är Mads Østberg som precis passerade irländaren Josh Moffet, Hyundai som är ny på listan precis som Franseschi. Irländaren dominerade sitt hemlands asfaltmästerskap och får dessutom bonus av listmakaren för, ”sin svansglada körning, en döende konst i dag”. Ny är även sjuan från Finland, Heikki Kovolainen som körde hem det japanska mästerskapet och lika ny är åttan och ende svensk bland de tio, Tom Kristensson, SMK Hörby. Reportern noterar att det var ett enormt smart drag att ur WRC2-askan 2021 med M-Sport knyta sig till Kowax 2BRally. Motiveringen avslutas med, ”Nettoresultatet är att Kristensson nu är en förare som har fått tillbaka sitt självförtroende. Enda kraschen var på ERC Barum Rally Zlín något han delade med många, många andra…”. Bakom sig har Tom storheter som Sami Pajari och ERC-vinnaren 2019, Chris Ingram.
*
Många hoppas nog att Rally Lima med start helgen före WRC Rally Sweden skulle få in lite tunga VM-åkare för att använda Dalasträckorna som lite ”shake down”. Än lyser dessa med sin frånvaro och nu ger sig även finska ”Isovalkeinen SM-Ralli” sig in i leken som även som kör samma helg (4 februari) som Lima. Tävligen är deltävling två i finska mästerskapet och har Kuopio som centralort för de åtta sträckorna.
*
I samband med Rally Lives ”Uppesittarkväll” avslöjade Simon Johansson att Midnattssolrallyt 2023 körs veckan före helt nya ERC Royal Rally of Scandinavia. MSR planerar för start den 28 juni och målgång den 1 juli. Därmed klarar man ERC precis där reken lär börjar i mitten av efterföljande vecka. Medan Glenn Olsson har klart med att ERC-rallyt körs i Värmland är det ännu inte avslöjat var MSR ska ha sitt HQ. Lite olyckligt ligger MSR exakt när det även körs ”SM Sommarsprint” i samband med SM-veckan i Umeå…
*
Idag säger jag grattis till både ”Rallyudvalget” hos DASU och Jeanette Kvick Andersson då hon blivit utnämnd till att ingå i deras ””RU”.
– Jag gläds åt att få samarbeta med kompetenta motorsportentusiaster som i likhet med mig själv har en dröm att göra rally spännande på alla nivåer, förklarar ”Kvicken”.
Med andra ord blir det ett jäktigt 2023 för danskan då hon även aviserat full säsong i ERC Juniors ihop med österrikaren Alfred Kramer Jr.
*
Precis som ”Kalle Ankas Jul” är det nu lite tradition att jag berättar om julafton 1963, när far och jag skulle hämta mormor och morfar för julaftonsfirande. Foto. Privat
Normalt körde far mest med firmabilen till glasmästeriet som då var en Ford Thames med extremt tvivelaktiga vägegenskaper. Dessutom på vintern var bilen rent ut sagt livsfarlig med 80 procent av vikten över framhjulen medan resten skulle tynga ner de i bästa fall drivande bakhjulen. Vill även tillägga att en då 12-årig Motorbloggare var långtifrån i samma utveckling som dagens 12-åringar. För mig var scouternas pingsthajk (bilden) höjden av spänning medan dagens 12-åringar redan är trötta på skidresor till Alperna eller bad i Thailand.
Likaså behärskar dom teknikens olika landvinningar som datorer och mobiler till hundra procent medan jag hade som 12-åring hade problem med att få mitt nya kombinationslås till cykeln att fungera. Vill ha lagt till detta då slutet på historien knappast hade hetsat upp en 12-åring 2022. Över till julafton för 59 år sedan: ”Hemma hade vi garaget under huset och varje snövinter var det samma problem att få upp bilen via den branta uppfarten som dessutom svängde på slutet. Vid ett besök hos ”Olle-Vulkare” blev far övertalad att prova nymodigheten dubbdäck vilka enligt Olle i ett nafs skulle eliminera problemet med den branta garageuppfarten. Två ”Trelleborg Winter” med Scason-dubbar monterades där bak på den nästan helt nya gula Ford Taunus 17M. Klistermärket med isbjörnen uppvisande sina vassa klor i syfte att varna icke dubbförare för att här kördes en bil med bromsgrepp, klistrade Olle på bakluckan. Fram behölls naturligtvis sommardäcken, en vanlig kombination och trots allt någon gräns på säkerheten fick där ju ändå vara…..
Julafton åkte jag med far när vi skulle hämta mormor och morfar, en kvarts bilkörning bort. Vädret och väglaget den här julen präglades av riktig vinter med massor av snö, trots detta inga problem att ta oss dit, de nya dubbdäcken pressade Taunusen fram. Som vanligt var inte morfar som var byns smed, inte riktigt klar för avfärd då det var brukligt att många kunder kom in på julafton för att ”reda opp litta affärer”, omsätta växlar (gamla tiders kredit) eller bara få en”julasup”. Efter en knapp halvtimme var dock morfar resklar, lite lagom smålullig tog han plats i framsätet medan jag och mormor satte oss där bak. Morfar var hundra procent hästmänniska och avskydde egentligen allt med bilar och bilåkning, hans svarta A-Ford från 1929 lät han smedlärlingen köra när så behövdes då han själv saknade körkort.
Väl i bilen talade han genast om för far att han skulle köra sakta, icke över trettio kilometer. Redan här var denne lätt irriterad över den sinkade avfärden, dessutom blev väntan på hans egen julasup och maten nu längre än planerat.
På vägen hem väntade en lömsk höger-vänster kurvkombination i nedförsbacke och högern gick bra, men i vänstern klev den djävulska däckblandningen in på scen och skickade Taunusen i tangentens riktning. Landningsplats blev ett hyggligt djupt och snöfyllt dike där bilen till slut la sig till ro, halvt på sidan med morfars sida underst. Pustande och stönande lyckades far till slut baxa upp förardörren allt medan morfar svor som det anstod en smed, över den misslyckade bilfärden. Far insåg snabbt att det krävdes traktorhjälp om det skulle bli någon julasup överhuvudtaget. ”Vinterklädd” i vit nylonskjorta, fodrad slips, en något tjockare kavaj och trätofflor, stack han en ”Lång Bill” i mungipan, tände på och satte kurs mot närmaste bondgård en dryg kilometer bort.
Morfar fann sig snabbt i situationen, lutad mot sidorutan hördes snart ljudliga snarkningar medan mormor och jag i baksätet väntade under tystnad på räddningen. En dryg halvtimme senare syntes en Ferguson-Grålle och bakom lantmannen vid ratten stod far på ”kanneflaket” med fartvinden i håret . Inget tjafs med bogserlina, en rejäl järnlänk om fjäderbladet bak på Taunusen och snart var vi uppe på vägen igen. Skadorna inskränkte sig till en tappad navkapsel, en liten buckla i dörren och fars lätt tilltufsade självförtroende.
Där hemma väntade mor som undrade varför i hela friden det dröjt så länge medan jag själv knappt kunde bärga mig för att berätta om mitt livs allra första avåkning, något som jag beskrev i målande ordalag. Far tog irriterat sikte på julasupen direkt medan morfar förklarade att han var ytterligare stärkt i sin misstro mot bilar.
– Detta hade aldrig hänt om vi kört häst och vagn, var morfars analys.
För mig var dikesläggningen av Taunusen den allra bästa och mest spännande julklappen. Till och med ishockeyspelet av märket ”Puck” med Tre kronor mot Kanada som tomten kom med i sin säck förbleknade i jämförelse!
*
Med detta öskar jag alla Motorbloggens läsare en riktigt God Jul. Ingen blogg julafton eller juldagen utan njut nu till 100 procent av julen 2022. Det ska i alla fall jag, Ewa och Nova göra!!
*
Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se alternativt motorbloggen@telia.com