Då är Rally Sweden 2023 avslutat och att kalla rallyt något annat än väl genomfört och snuddande nära succé vore att fara med osanning. Kan gott erkänna att jag i höstas var lite skeptisk till årets upplaga då VD Glenn Olsson lämnat och det efter detta knappast hördes något alls från Västerbotten. Men om ni ursäktar uttrycket, på ”power stage” samlade alla goda krafter ihop sig och sedan presenterade ett rally som om vi fortsätter med power stage, fick fyra av fem möjliga bonuspoäng.

 Att det varit tufft även i år att få ihop bra specialsträckor i Västerbotten stod klart när banan med många nya vägar presenterades. Att dessa inte föll de flesta tävlande i smaken var uppenbart eller som Ott Tänak förklarade.

– Rally körs på krokiga vägar, raka sträckor är för de med starkast motor! 

Till nästa år måste nog banläggarna där hastigt bortgångne Roland ”Mikro” Åström gjort ett hästjobb, ändå försöka hitta mer utmanade och som trean Thierry Neuville sa, ”intressantare och mer tekniska sträckor”.  Det förväntades före start bli kanske WRC:s allra snabbaste rally någonsin men de farhågorna kom på skam. Istället blev det det sjätte snabbaste och faktiskt bara andra snabbast i rallyts egen historia. Ott Tänak fick till slut en snittfart på imponerande eller för mig mer skräckinjagande, 123,9 km/t.

*

I Rally Sweden 2023 fanns flera vinnare men också några förlorare som i all sport. I första kategorin vill jag främst ha in Oliver Solberg, Ott Tänak, Craig Breen, M-Sport och Hyundai. I ”looser-delen” finns Toyota, Pirelli och den största förloraren, alla landets rallyfans som inte har CMore.

Oliver Solberg. Nu måste alla belackare en gång för alla fått besked på att Oliver och Elliot Edmondson inte finns med i WRC bara för att pappa Petter lyckas öppna dörrar. Oliver finns där för att han är en dj-ul på att köra bil vilket han med eftertryck visade redan i Rallye Monte Carlo. Där  vann han allra flest sträckor av alla i WRC2 men där ett litet misstag gjorde att han bara blev sexa.

I Umeå sattes inte en fot fel och då var där inte heller någon som kunde hänga på i Toksport Skoda #20. Bäst lyckades Ole Christian Veiby/Torsten Eriksen men lite små misstag gjorde att Arvika-Polon aldrig kom närmare än 42,3 sekunder.

Att Oliver var glad precis om Petter och Pernilla visade han tydligt vid målet på Red Barn Arena, glad men ändå allra mest lättad. Med full pott på power stage leder han också WRC2 med maximala 30 poäng.

Ott Tänak. Även Tänak var ifrågasatt när han i fjol körde Hyundai men under andra halvan av säsongen visade han att både han och bilen hade potential. Ändå valde världsmästaren 2019  att flytta till sin gamle kompis Malcom Wilson och M-Sport Ford i hop kartisen Martin Järveoja. Debuten i Monte med en femte plats verkade ge kritikerna rätt som menade att varken han eller Puman hade vad som krävdes för att slåss om seger.

I Umeå visade han hur tokfel dom hade och att Mr Wilson hade tårar i ögonen vid prisutdelningen är fullt förståeligt, första segern på över ett år. En seger han helt tillägnade Tänak.

– Detta var hans triumf, inte bilens, inte teamets utan enbart Ott och Martins! 

Nu leder estländaren med tre poäng före Kalle Rovanperä och därmed får gå ut först på Mexikos lömska och lösa grusvägar.

Craig Breen. Irländaren gjorde motsatt, valde bort full säsong hos M-Sport mot utvalda tävlingar hos Hyundai. Att han trivs betydligt bättre här har varit ganska tydligt och en andra plats i debuten med i20 Rally1 kunde faktiskt även blivit seger om bil och däck fungerat oklanderligt. Nu tror jag inte Breen och nya kartläsaren James Fulton bryr sig, för dom är andra eller första plats oväsentlig, i deras huvud vann dom Rally Sweden 2023. Teamet beordrade, fullt förståeligt Fulton att klocka in en minut för sent inför sista sträckan för att sopa manegen för Thierry Neuville. Därmed skulle han bli tvåa och Breen trea och de tre poäng som då skulle tillfalla belgaren kan bli superviktiga i höst. Nu funkade inte taktiken då Neuville sladdade ut lite för långt på SS18 och därmed också tappade tid. ”Rättvisa” skipades och Breen fick sin välförtjänta andra plats medan Neuville kom trea. 

M-Sport Ford. Ingen hemlighet att gänget i Dovenby Hall inte alls har samma ekonomiska muskler som Hyundai och Toyota, ändå kämpar man på. Inte bara kämpar utan i helgen visade man även att där finns en glöd som med rätt förare faktiskt kan bära till ny VM-titel. Senast var det Sebastien Ogier som lyckades med detta 2017 och med en WRC-Fiesta.

Hyundai Motorsport. Alzenau-teamet har en turbulent tid bakom sig och utifrån har det varit lite hela havet stormar. En tid som ”peakade” med att Oliver Solberg fick sparken och många förutspådde att snart hela teamet skulle röna samma öde. Men då kavlades det upp armar och  tänkarmössorna klämdes fast på huvudet, så nu är det nog så att där finns en vinnare i Hyundai i20 Rally1.

Toyota. Ingen katastrof alls för Jari-Matti Latvalas team men att sluta fyra (Rovanperä) och femma (Evans) i det som är lite av favoritrallyt innebär nog lite eftersnack i  bastun. Yaris Rally1 är ingen dålig bil men eftersom den redan varit snabb är det lite svårare att hitta mer ”power”. Där har Hyundai haft det lättare då man började om på en lägre nivå och nu vågar jag påstå att skillnaden är hårfin vilken bil som är bäst. Kanske är svaret rent av Ford Puma Rally1…

Pirelli. Flera oförklarliga fel på deras däck blev uppenbara i synnerhet för de tre förare som blev av med hela slitbanan, bland annat Esapekka Lappi.

Pirelli skyllde på för lågt lufttryck och så kanske det vara, men ändå menar kritikerna att italienarna måste skärpa till sig. Som ensam däckleverantör till WRC vilar ett tung ansvar på dom och så klart är det inte här en VM-tävling ska avgöras om där är slitbana eller ej på däcken!

CMore. Under Rally Monte Carlo skämde tv-kanalen bort oss med livesändingar från alla sträckor på Sportkanalen. Före Rally Sweden gick man också ut med samma upplägg men på onsdagen före start meddelades plötsligt att det enbart var via CMore rallyt skulle sändas. Ett ramaskri hördes över landet men beslutet låg fast och orsaken var så klart väldigt enkel, CMore såg en möjlighet att knyta till sig rallyfans genom ett dyrt abonnemang. Min förhoppning är att fulspelet inte lyckades!

*

Även om Solberg vann och viftade med svensk flagga på Red Barn Arena så var det synd att kalla helgen för en svensk framgång rätt över.

Hemmaföraren Jörgen Jonasson med kusin Nicklas vid notblocket fick ge upp med Skodan  på sträcka elva av för mig okänd anledning. I mål kom 25-års jubilerande Joakim Roman/Ida Lidebjer Granberg. Dock först efter en lång och mödosam kamp med tekniska problem på Skodan men tror att 20:e plats i RC2-klassen med hänsyn till detta, kändes som lite av seger?

*

Att Rally Sweden lockar folk från hela världen är ingen nyhet och vimlet vid en av sträckorna i fredags hittade Pierre Skytt ett härligt gäng med Kina som hemland. Trion berättade att dom var studenter och pluggade i Lund och ville absolut inte missa Sveriges största årligt återkommande sportevenemang.

 – Dom hade kört 15 timmar i sträck från Lund till Umeå och kom till Sarpsjöliden vid 06.00, berättar Pierre.

*

Det blev Opel-triumf i Rally Sweden Historic genom Johannes Joons och Elina Svensson. Trots att det ungdomligaste inslaget i rallyt ”bara” var sträcksnabbast på två av de sex sträckorna blev det ändå seger med nästan en hel minut.

Men hade inte värmlänningen Arne Rådström/Thomas Nilsson drabbats av lite problem under helgen hade åtminstone marginalen från Kadetten till Volvo 262:an varit mycket mindre. Drivaxelproblem plus massivt motorknas dagarna före start drabbade trean Nils Östgård/Fredrik Andrén och deras Opel. Men hemmaduon bet ihop och i mål var de bara två minuter efter Joons. För skåningarna Ted och Katharina Malm var problemen före start av mer fysisk natur då Ted opererades bara dagar för avfärden till Umeå. För honom blev helgen mer att ”aldrig ge upp” och mål kom den svarta Volvo PV:n näst sist men i mål kom man. Ted berättar:” Det har varit en helt fantastisk resa och äventyr, ångrar inte en sekund att vi åkte hit. Första dagen var mer lättkörd och vi hade faktiskt helt ok tider jämfört med bilarna i klass 7 & 8.  Dag två skulle visa sig bli betydligt mer utmanande än vad jag trodde. Vi hade tagit det lugnt över de mest skumpiga ställena under fredagen för att skydda min kropp.

 Första sträckan på lördagen var mycket spårig och det var grymt att hålla sig kvar i dessa här fanns även ett par ställen med mycket ”skumpig” väg. Andra sträckan på lördagen var 2,8 mil lång. Här skulle det sättas riktigt på prov och det gjorde det även om spåren inte var så djupa men konstanta. Det var till att sitta och styra mot hela sträckan, varenda meter. Mitt på sträckan gick vi hårt in i en vänster och bilen lyfte på två hjul för att sedan vända totalt och landa med nosen mot färdriktningen och hela bilen mellan vallarna. Det fanns inte utrymme för en cykel emellan. Närmare rullning än så blir det inte. Som tur var hände detta precis efter där ambulans och brandkår stod på en upp plogad ficka. Så vi vände där och skulle fortsätta. Med mer än en mil kvar trodde jag på riktigt aldrig jag skulle orka ta oss hela vägen till mål på sträckan. Orken var helt slut och jag kände inte fingrarna längre. Men med en konstant manande Katharina sidan som peppade att vi fick inte ge oss NU så tog vi oss i mål men fick släppa två bilar förbi oss. Summa sumarum enormt nöjda och vi landar in på en total 17e plats av de 29 startande. Tappade en del tid på totalen andradagen men det spelar ingen roll när man får ta sig till slutmålet med en fantastisk prisutdelning där vi fick pris på scenen med PVn. Tar det priset med stolthet som ett rent uthållighets pris. Tack och bock alla för ett enormt stöd. Nu skall både PV och denne svensken vila en tid. ”

*

Det blev Skoda-seger i Ludvikas ”Ulla Cronerts Minne” när Örebroaren Fredrik Grahn med Film-kartis Lina Holmgren var snabbast på de sex vintriga  sträckorna. Tvåa i 4WD-klassen blev Roger Gustavsson/Tobias Abrahamsson, Mitsubishi. Någon sekundstrid var det knappast tal om då Grahn var över en och en halv minut snabbare.

  Mellan Grahn och Gustavsson placerade sig hemmaklubbens Johan Eriksson/Emil Persson med den i 2WD  lite udda Saab 9-3. Inte heller här var det strid in på mållinjen då Saaben trots snövallsbesök ändå var styva minuten före SMK Edas Golfduo Oscar och Eric Jansson. Ytterligare tio sekunder långsammare var Niklas Albinsson/Kjell Hellquist, Fredriksberg och Golf även han. Eriksson var förhandsfavorit tillsammans med Tomas Pettersson/Hans Glavsjö, Fagersta men den fajten kom av sig. Efter tre sträckor parkerade ”Lången” sin BMW Compact och därefter var det bara Saab det handlade om.

Bra tempo hade vinnaren i VOC/GruppF-klassen, Martin och Magnus Eliasson, Skutskär. Tolva totalt av de nästa 60 startande imponerade och lika så 13:e totalt och Appendix K-vinnare Thord Östlund/Daniel Norling, Volvo 240. Men kanske ändå 14:e totalt var den som hade allra bäst tempo av trion och detta med en Honda Civic för Grupp E, MK Rattens Patrik Westerberg och Erik Lundell var 2.46 före tvåan vilket vittnar om talang.

I C-2WD var det däremot svintufft och där Idkerbergets Max Johansson/Filip Wester vann fyra sträckor.

En dålig tid på andra sträckan (30 sekunder tappade) innebar Opel-seger till hemmaförare Tobias Persson/Anders Fredrikson. Där Max var halvminuten långsammare slog Ascona-åkaren till med en supertid och var tredje (!) snabbast av alla.

Snabba var även Ungdomsåkarna Hugo och Stefan Carlberg som slutade på 22:a palts totalt före sin raka motsats. Placeringen efter i totalen togs av ”70-plussaren” Ola Strömberg med Victor Johansson i sin Appendix K-Suzuki. Tiden räckte dock inte till seger i 1300 Rallycup som gick till C-föraren Björn Norman/Lotta Strand från Grödinge.

*

I Spanien gjorde snudd på Co-driver-proffset Jeanette Kvick Andersson årsdebut i par med sin danske landsman Michael Sørensen. I en Rally4-Peugeot med stöd av Team Glad Motorsport slutade paret trea i klassen efter väldigt stabil körning. Sträckplaceringarna i ”Rally Lloret de Mar” pendlade mellan trea och fyra vilket till slut innebar ett rejält tidsgap till vinnaren på över sex minuter.

Både ettan Josep Mas Bassas och tvåan Vilaseca Serratosa körde Peugeot. Att dessa höll högt tempo vittnar Bassas femte placering totalt om, sexa var en Skoda Rally2 och sjua Porsche 997 GT3…

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på:  tommy.svensson@kristianstadsbladet.se alternativt motorbloggen@telia.com