Oliver klarade körkortet, 2019:s sista SM-tips, nackhåren reste sig, kloka ord från Åberg, Joki på korståg mot SBF/FIA och så bonusen ”GPS-problematik”!
Då var sista hindret passerat för det episka mötet mellan far och son Solberg i ”upcoming” Wales Rally GB. Oliver som fyllde 18 år i måndags klarade också uppkörningen för körkort igår vilket innebär, att mamma Pernilla inte längre behöver skjutsa honom till olika aktiviteter samt att första WRC2-starten på torsdag är räddad. Noterar att arrangören där gett Oliver och Petter startnumren intill varandra. # 54 respektive #55 sitter på ”The Solbergs” Volkswagen Polo R5 och sex bilar längre fram kör även farbror Henning. Tvivlar på att detta någonsin inträffat tidigare i Rally-VM att tre stycken från samma familj tävlar samtidigt och i samma klass.
Närmast i både tid och skeende måste vara när Petter premiärkörde nya Polon i WRC Rally Espana för knappt ett år sedan. Då körde även Henning medan Oliver var hemma men på torsdag är trion komplett.
*
I morgon klockan 16.30 ger sig Fredrik Åhlin/Joakim Sjöberg sig iväg från Sparbanken i Karlshamn Rally Blekinges HQ utanför First Hotel Carlshamn som första bil i den superspännande SM-finalen. Lika spännande har det varit att försöka vaska fram ett tips inför detsamma, inte helt lätt vågar jag lova. Men utan skyddsnät kastar jag mig ändå över uppgiften och börjar med det enklaste av de fyra, ”4WD Övriga”.
1. Joachim Grahn Ford
2. Anders Jonasson Mitsubishi
3. Mattias Nyström Mitsubishi
4. Joakim Längberg Mitsubishi
5. Kristoffer Karlsson Mitsubishi
Grahn har bara att rulla nerför starrampen så är SM-guldet klart. Men jag tror ändå att både han och Rickard Nilsson i högerstolen vill understryka vem som är ”Kung i klassen” genom ny seger.
Trimmat 4WD.
1. Fredrik Åhlin Skoda
2. Johan Kristoffersson VW
3. Mattias Ekström Skoda
4. Mattis Olsson Ford
5. Martin Berglund Skoda
Extremt svårtippat men med det tempo som Åhlin visade i såväl Kolsva och Linköping blir det troligen för övriga att fajtas om andra platsen. Nu kommer såväl Kristoffersson som ”Rookie-Ekström” att möta en helt ny typ av sträckor än de tidigare kört på. Men med tanke på deras digra cv vad gäller biltävlande tror jag ändå att dom kommer att klara de blekingska blindskären. Fast egentligen var jag ett tag inne på att sätta ”the local hero” Mattis Olsson och Marcus Sundh före de två RX-världsmästarna men besinnade mig. Dock blir jag inte ett dugg förvånad om Mattis är den som sätter hjulen mest rätt av trion på ”Stengrepen” och allt vad utmaningarna nu heter.
Trimmat 2WD.
1. Robin Sandberg Toyota
2. Johan Green Toyota
3. Kristian Johansson Renault
4. Jonas Åkesson Toyota
5. Stefan Alenmalm Toyota
Ser nästan ut som en annons för Toyota men tur att Johansson valt franskt annars hade det vart lite för trist. Oturen har de två senaste tävlingarna hångrinat guldtörstande Sandberg rätt i ansiktet med bara ett enda vunnet poäng. Nu är det SM-tvåan Robins tur att hångrina tillbaka och mer eller mindre uppväxt på ”Blekingeliknande” vägar är han i min värld ”unstopable”. Kanske lite förvånade att sätta Hässleholms ”Kalle” Green som tvåa men han trivs utmärkt på helgens sträckor vilket inte minst segern 2012 vittnar om, då med den gula Golfen.
Skarp varning utfärdas och tipset är att hålla koll i backspegeln efter en blå Toyota. Den kan dyka upp snabbt…
Otrimmat 2WD.
1. Albin Nordh Renault
2. Victor Hansen Peugeot
3. Hampus Jakobsson Peugeot
4. Pontus Lönnström Ford
5. Robert Andersson Peugeot
Sug på den, Nordh som vinnare! Men ”Korvgubbens” pyttelilla Twingo är som klippt och skuren för helgens utmaningar. Dessutom med segern i ESR som extra boost gör detta Ydres flipperkula het, för att inte säga superhet. Sent med anmälan kom även Robin Svensson, SMK Hörby som i all hemlighet anmäldes till rallyt som en 30-årspresent från kompisarna. Att begära topp-fem direkt av Robin i f.d Oliver Solbergs Peugeot är kanske att begära lite för mycket, men en varning utfärdad och den gäller från Nordh och nedåt…
*
Kul var att se att man även i Hannover hos Volkswagen Motorsport noterat att det körs rally i Blekinge. I deras ”Wochenschau” hamnar Åke Månsson & Co i så fint sällskap som ERC Cyprus Rally, finska Salo Rally och irländska Cork Rally för att ämna några.
Upplägget i Blekinge är två sträckor som körs två gånger på fredagen och detta runt Olofström. Efter första ”loopen” väntar från klockan 18.00 en timmes serviceuppehåll innan så etapp 1 avslutas med ”Service in” strax före klockan 21 på HQ. Lördagen drar igång tidigt och redan strax efter åtta på morgon är det dag för rallyts längsta sträcka SS5 som mäter 14,7 kilometer. Ytterligare två sträckor körs innan det åter är dags för service vid HQ. Sista ”loopen” avslutas med start på SS10 klockan 14.30 innan det är slutmål runt halvfyra. Först då lär vi få veta vem som lyckats klara alla stenar, krön, indianöverfall och annan dj-ulskap som Vår Herre en gång skapade i Sveriges Trädgård.
*
Fick idag senaste numret av alltid lika proffsiga och välgjorde Bilsport Rally&Racing. Som vanligt så fylld med intressant läsning att det inte duger att bara rafsa förbi så där lite i förbifarten. I väntan på mer tid att läsa sida för sida skummade jag dock och då var där några rader som fick mig att stanna upp. Först då från ”Månadens tävling” Stålsvängen i Sandviken med rubriken ” Nya vrålsnabba sträckor”. Redan här började nackhåren resa sig och när jag så noterar snittfarten på de tre sträckorna blir jag mörkrädd. Mellan tummen och pekfingret så var medelhastigheten 124,2 km/t och dessa satta av förare som ändå är tämligen långt ifrån VM-status. Ställer mig frågan om det är denna inriktning som svensk rallysport på DM-nivå ska välja? Som jämförelse så kollar jag på TV-Svängen där det ser helt annorlunda ut med en medelhastighet av 96,2 km/t. Dessutom satta med en extrem WRC-Fiesta medan det var lätt ålderstigna Mazda/Mitsubishi som utförde jobbet i Sandviken. Brrrrrrrr……
Det andra jag fastna för var ett mer ”Dokument-liknande” intressant reportage om driftige Anders Åberg i Hässleholm. Trots att jag följt honom på hygglig nära håll under många år var där mycket som jag inte kände till om sonen till f.d vaktmästaren hos Bromölla Kommun, intressant läsning. Kan också tillägga att det inte alltid varit så att Anders och jag varit helt överens om saker och ting, snarare tvärtom. Men den ömsesidiga respekten har ändå funnits där och för mig växte den ett snäpp när jag läser vad Anders säger om framtiden. Tar mig friheten att citera vad Anders säger i artikeln, ”Att hitta funktionärer är svårt, men inte omöjligt. Det största hotet är politiska beslut som kan göra att vi plötsligt inte har några vägar att tävla på. Då spelar det ingen roll om vi så har funktionärer eller inte, vad saker kostar eller hur reglementen ser ut. För blir vi av med vår arena, vägarna är det slutkört.”.
Här är vi helt överens och det blir nästan patetiskt när man så hör förare gnälla över allt mellan himmel och jord. Till exempel konstgjorda hinder i kurvor, utlagda efter krav från väghållare för att dom är rädda om sina vägar. Vägar som annars massakreras av vilt genande tiondeljagande tävlande…
*
Stridbare rallyföraren Harry Joki med tre SM-guld i Lilla Grupp A (bilden från SSR 1987) har startat ett korståg mot såväl det svenska som det internationella bilsportförbundet FIA. I ett öppet brev anklagar han båda två plus bilfabrikanter involverade i tillverkning av bilar som följer FIA:s ”R-reglemente, för att inte följa EU-direktiv när det gäller konkurrensregler och kartellverksamhet. Grunden till en kommande anmälan är att agerandet som Joki hävdar sker, fördyrar sporten för svenska utövare. Detta genom att förare med R-bilar är tvingade att både köpa reservdelar och göra teknisk service på sina bilar hos av FIA och tillverkaren godkända företag. Något som enligt Jokis uträkningar gör sporten markant mycket dyrare än nödvändigt. Därför vill han ställa saken på sin spets genom anmälan till Eu-Kommissionen med motiveringen ” FIA utnyttjar, olagligt sin dominerande ställning samt att man ingått en kartell mellan FIA och bilfabrikanter som Svenska Bilsport Förbundet stödjer via FS (Förbundstyrelsen)”.
Nu har jag enbart en halvknagglig examen från Realskolan i Hörby som kunskapsbank att luta mig emot och för att reda ut alla turer kring de missförhållanden som Joki pekar ut krävs betydligt bättre innanmäte under håret än vad jag besitter. Men detta härovan var lite nerkokt från de totalt 16 A4-sidorna som Joki bifogar sitt ”Öppna brev till Förbundsstyrelsen”. Ett brev som inleds med, ”Varför ett ”öppet brev”? Grunden är att, för närvarande är förtroendekapitalet mycket lågt för ledningen av SBF och eftersom Förbundsstyrelsen (FS) varken svarar eller agerar på tidigare uppmaningar. Det blir då relevant att fler aktiva funktioner inom SBF får ta del av information som kan komma att bli avgörande för SBFs framtid.”.
Blir onekligen intressant att följa detta ärende och se om det kommer hela vägen fram till EU. Som jag skrev tidigare så är saken allt för komplicerad för att jag ska kunna återge allting korrekt. Dock kan jag hålla med om att det är märkligt att enbart utvalda företag tillåts att sköta renoveringen av en motor till en R2-bil, trots allt inte hjärnkirurgi det handlar om. Med tanke på alla duktiga motorbyggare här i landet borde det inte heller vara omöjligt att låta dom även få möjlighet. att till en billigare peng göra samma sak som nu istället sköts runt om i Europa. Fortsättning lär följa…
*
Då sätter jag punkt för den här veckans Motorbloggande, alltså ingen Motorbloggen varken fredag eller lördag. Har tycker jag giltigt förfall, då jag i helgen engagerats av Rally Blekinge till att köra ”Förbilen” med ”Publiksäkerhet” på sidorna. Vid min sida får jag ”Mr Inga Fel” eller Bertil Gunnarsson som med massvis av domaruppdrag i ryggen inte kommer att tveka på att flytta felaktigt placerade åskådare. Nu vet jag att detta inte kommer att bli något problem då svensk rallypublik som välkänt är världsbäst när det gäller att ”stå rätt”. För visst är det så eller?
Som lite bonusmaterial avslutar jag med en dag i mitt liv eller den berättelse som publicerades i senaste numret av ”Kristianstad Open”. Vi ses först i Karlshamn och sedan här igen på söndag.
*
Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson
*
Vill inte kalla mig teknikfientlig däremot, har jag en i mina ögon sund men kanske i bland lite skeptisk inställning till vissa digitala landvinningar. Har till exempel svårt att förstå vitsen att med hjälp av en App i mobilen ändra temperaturen i kylskåpet eller ta reda på vädret i Kuala Lumpur, i min värld har detta väldigt begränsat intresse. En annan sak som jag är skeptisk till men ändå använder ibland är GPS. Det är inte så ofta detta sker men det händer men ska jag ut på helt okända marker garderar jag alltid genom att först konsultera en hederlig papperskarta. Har nämligen allt för ofta märkt hur snurrigt det kan bli om man helt förlitar sig på den lilla manicken innehållande Global Position System.
Bara i förra veckan råkade jag ut för två typiska GPS-malörer. Först hade jag ett ärende i centrala Hörby där nuförtiden lastbilar är extremt sällsynta. Detta efter att centrum ”moderniserats” för att underlätta för Skånetrafikens (numera) nästan heliga ”snabbussar”. Ombyggnaden av centrum benämns av kommunfolk med flådiga ”Stationssamhälle 2.0” när det egentligen handlar om en rejäl försämring av ett tidigare väl fungerande torg, där parkeringsplatser plockats bort, torget förminskats och gatan rätats ut. Något som nu mer för tanken till någon bortglömd by på ryska tundran än en tidigare välrenommerad mellanskånsk handelsort.
Hur som helst, helt plötsligt hade 24 meter lastbil strandat på Storgatan och en förtvivlad chaufför stoppade mig på det som förr kallades gångbana. Numera är dock utrymmet efter ingrepp av en klåfingrig 08-arkitekt ivrigt påhejad av aningslösa beslutsfattare, en misslyckad kombo för gående, cyklister och uteserveringar. Tilläggas kan att platsen där jag blev stoppad var utanför Folktandvården som även därmed har möjlighet till ”uteservice” fast just deras behov av en plats för uteservering torde vara tämligen begränsat. Om allt detta visste dock chauffören intet när han hejdade mig och på extremt bruten engelska med minimalt ordförråd, frågade efter en adress som jag skam till sägandes aldrig hört talas om. Chauffören som visade sig vara rumän, pekade på sin mobil där en GPS-karta lyste glatt. Samma GPS som lika glatt visat honom rätt in i centrala Hörby, enkelt kan konstateras att den vägvisningen var fullständigt åt h-e. Till slut lyckades chauffören få fram en fraktsedel där adressen stod att läsa, ”Agatan Horby”. Samtidigt blottades då obevekligt kunskapen om min hemort, jag hade i likhet med hans GPS ingen som helst aning om var ”Agatan” låg. Räddningen kom lite längre ner på fraktsedeln där det stod att läsa ”Horby Kommun Gatukontoret” och med ens var jag hemma. Påbörjade vägvisningen med hjälp av engelska, tyska och teckenspråk men den framgången visade sig mycket begränsad. Till slut förstod jag att detta var lite ”Mission impossible”, att försöka lotsa honom vidare verbalt och istället sa jag (lite nerkokad översättning).
– Jag kör före och visar dig vägen, kör en röd Skoda som jag hämtar nu. Vänta här två minuter, förklarade jag på ett sammelsurium av olika sätt att konversera. Det enda chauffören verkade förstå var ”two minutes” för då nickade han. Resten är egentligen historia, två tut på signalhornet och den rumänska lastbilen hängde på. Efter en stund kom vi fram till adressen där jag kände att dagens goda gärning var fixad. Samma sak tyckte helt klart chauffören som hängde ut genom sidorutan, tog sig för hjärtat och gav mig slängkyssar innan jag försvann. Ändå inget ont som inte har något gott med sig, numera vet jag exakt vad gatan heter utanför kommunförrådet.
Två dagar senare besöker jag Återvinningscentralen, en lördag strax före stängning vid 14.00. En tjej står där med bilen lite slarvigt parkerad och gör ett tydligt stopptecken mot mig samtidigt som hon påkallar uppmärksamhet.
– Kan du hjälpa mig, undrade tjejen.
Så klart en fråga som besvarade jakande.
– Har nästan slut på bensin och min GPS visade in mig hit. Här någonstans ska ligga en Tanka-station, men jag kan inte hitta den?
Som sagt, en papperskarta bör aldrig underskattas…