Införandet av EWRX verkar nu vara bestämt till 2021 men vad gäller rally på VM-nivå är ännu inget sådant beslut fattat. Här ser man åtskilliga mer fallgropar än vad som uppenbarligen är fallet hos rallycrossarna. Trots dessa gropar sticker i dag Sebastien Ogier ut hakan.

– WRC borde titta på eldrivna bilar, förklarar Ogier.

– Vi måste vara snabba att hänga på med eldrift precis som flera andra mästerskap beslutat göra.

Jag har oerhört svårt att se ett EWRC framför mig men så klart går utvecklingen åt alltmer elbilar, blir det kanske ofrånkomligt att fabrikanterna vill hänga på även i Rally-VM. Nu är jag en klart uttalad bakåtsträvare i många hänseende och så även i den här frågan.

Tänker mig tillbaka till Rally-VM:s kanske allra bästa tid, slutet av 70 och början av 80-talet. Som av en händelse dök där upp en film från RAC-Rallyt 1979 samma år som Björn Waldegård blev första förare att bli världsmästare i rally. Men här hängde han inte riktigt med Hannu Mikkola som hade Arne Hertz vid sin sida ien blå Ford Escort RS 1800, för övrigt sista framträdandet för Escorten som fabriksbil. Det här året var ”The Lombard RAC Rally” en liten behändig sak med ”bara” 59 specialsträckor fördelade över i stort sett hela UK. Uselt väder med regn, dimma men även snö och is plus att man körde utan dubb i däcken. Bara att se hur det gick till på serviceplatsen gjorde att man fick gåshud, inga skryttält här inte utan här jobbade mekanikerna under bara himmel medan regnet öste ner. Att den här tiden aldrig kommer tillbaka begriper jag men kom inte och säg att rally nuförtiden med sin tvåvånings servicebyggnander som Hyundai och runt 20 sträckor och oftast enbart i dagsljus går att jämföra. Detta var rally när det var som bäst och jag är faktiskt glad över att ha varit en del av den här historien…

*

I går kom där en synpunkt på att jag borde skriva mer om vad som händer med svenska rallyåkare istället för WRC/ERC och annat utanför våra gränser. En önskan jag delar och väldigt gärna skulle vilja uppfylla men det är inte så enkelt. Om jag skulle lytt uppmaningen så hade det bästa fall blivit material för Motorbloggen en gång i veckan och den gången hade den kanske bara varit hälften så omfattande som ett av dagens inlägg.

För saken är den att våra rallyåkare/team är erbarmligt dåliga på att berätta vad som sker i deras garage. Runt en handfull får godkänt genom att mer eller mindre regelbundet informera om sina planer. När dom väl genomförts berättar man om resultatet eller i värsta fall, uteblivet resultat. 

Så klart är det upp till var och en att själv avgöra var och om man vill berätta om sitt tävlande men när jag hittar utskickade pressreleaser till en snäv krets av media blir jag alltid lika förvånad. I min värld är det alltid prio ett att informera så mycket och många som möjligt, tråkigt nog en prioritet som inte alla delar i rallysporten. Räcker att kika på STCC och teamen där som aldrig missar att berätta om allra minst lilla nyhet.

Men vad är där att förvänta när förbundet själv SBF, är usla på att informera. I helgen är där till exempel någon form av landslagsläger i förbundets regi. Vem som är där, från vilka sportgrenar och i vilket syfte står inte att läsa ens på SBF:s egen hemsida. Medan andra förbund nästan tävlar mot varandra för att få ut så mycket material om sina verksamheter som möjligt väljer SBF uppenbarligen en mer anonym väg.  

Ska man vara helt ärlig så har faktisk motorsporten och i synnerhet rally precis den uppmärksamhet man förtjänar i media. Första steget mot en förändring måste komma från utövarna och detta genom att informera, informera och sedan informera ännu mer. För i dagens mediabrus går det inte att sitta på kammaren och hoppas på att bli uppringd av någon reporter som är nyfiken. Istället ligger det till 90 procent i den tävlandes eget intresse att själv väcka reporterns ådra att vilja berätta…

*

Tomelillas ende DTM-förare Joel Eriksson har förlängt kontraktet med BMW och kör även i den tyska racingserien 2019. Joel får förnyat förtroende i DTM efter en debutsäsong då han bland annat lyckades vinna ett race, i italienska Misano, och därmed vid 20 års ålder blev den näst yngste segraren i mästerskapets historia. Till teamkamrater får han Marco Wittmann (GER), Philipp Eng (AUT), Timo Glock (GER) och Bruno Spengler (CAN), beslut om vem som ska köra den sjätte bilen tas nästa vecka.

– Jag är väldigt glad att få fortsätta representera BMW i DTM nästa säsong, säger Joel.

–Har lärt mig otroligt mycket både på och utanför banan i år och man kan konstatera att konkurrensen i DTM är absolut stenhård. Det är extremt utvecklande och kräver att man lär sig från grunden. Med ett års erfarenhet i bagaget hoppas jag förstås att jag kan ta nästa steg och regelbundet vara med och utmana i toppen. 
DTM går under 2019 in i en ny era, där bland annat nya tvåliters turbomotorer (620 hk) införs och en gemensam teknisk plattform byggs upp tillsammans med det snarlika japanska Super GT-mästerskapet. Planen är dessutom att genomföra två deltävlingar tillsammans med Super GT; en i Japan och en i Tyskland.  Det är också klart att Aston Martin kliver in i mästerskapet nästa år, som ersättare för Mercedes-Benz, medan Audi liksom BMW fortsätter precis som vanligt.

*

Som bekant är inte Formel 1 ”my cup of tea” och när Kimi Räikkönen klev in i WRC döpte jag honom snabbt till ”Sur-Kimi” efter en del tvivelaktiga händelser med fans i Rally Sweden. När han så åkte av på Sågen var det inte utan att jag log inombords.  I går var det dags för FIA:s stora och pampiga prisutdelning i Sankt Petersburg med alla motorsportstjärnor och deras ”hang arounds” på plats i gala klädsel. Så även Räikkönen och efter hans framträdande där har jag helt bytt åsikt. Istället för ”Sur-Kimi” är det nu ”Glad-Kimi” som jag tar till mitt hjärta. Anledningen till åsiktsbytet var att när Kimi anträdde den stora scenen för att ta emot priset för tredje platsen, så var det en påtagligt glad och som man sa förr, beskänkt Formel 1-förare. Vill inte beskriva honom som dyngrak men i skick att köra bil var han definitivt inte. Faktiskt kul att se att stjärnorna någon gång släpper på sina fasader…