Ogier och Röhrl i en klass för sig, är WRC2 Pro fågel eller fisk, lite SM-analys, Ohlin från G. Köpinge prisades av Rydell och nu blir Solberg filmstjärna!
Att snacka bort Sebastien Ogiers storhet som rallyförare är helt omöjligt. Sex raka VM-guld är ingen tillfällighet och inte heller sju segrar i Rallye Monte Carlo. Många förundras över vilken tur alltid Ogier verkar ha under sina tävlingar. När Kris Meeke eller Jari-Matti Latvala gör något litet misstag så brukar det i nästa fall resultera med en punktering, men ännu oftare med bortslagna hjul eller liknade. När Ogier lämnar vägen så fälls ”krockuddarna” ut och i nio fall av tio studsar bilen upp på vägen i fortsatt stridsdugligt skick. Någon analyserade detta och kom fram till den i mina ögon helt korrekta slutsatsen.
-The better you are the luckier you get!
Segern innebar även att Ogier vunnit ”Monte” med fyra olika bilmärken. Allra första triumfen kom 2010 när tävlingen stod utanför WRC och ingick i föregångaren till ERC, nämligen IRC. Då vann han även då ihop med Julien Ingrassia med en Peugeot 207 Super 2000. Sedan var det tre raka VW-segrar, följt av två med Ford och så nu senast med Citroën. Mer märkestrogen har helgens fyra Sebastian Loeb nu i Hyundai, varit som har lika många vinster på hemmaplan men samtliga med Citroën. Med samma ”märkesrad” är Ogier lika med tysken Walther Röhrl, visserligen bara fyra Monte-vinster men i lika många märken, Fiat, Opel, Lancia och Audi.
Kul att läsa uppställningen av flerfaldiga Monte-vinnare och då i listan se två svenskar, Erik På taket” Carlsson, Saab och Björn Waldegård, Porsche. Dessvärre är det för många svenskar ett svårsmält faktum i uppräkningen, inte en enda Volvo så lång ögat kan nå…
*
Först nu har jag fattat (vet att jag är trög) varför Citroën hade ”1919” på bakluckan på sina två C3 WRC i Monte Carlo. Så klart därför att märket fyller hundra år i år men man fick ytterligare en anledning till att fira. Ogiers seger var nämligen Citroëns 100:e WRC-seger sedan man tog den allra första segern 2002 i Rally Deutschland. Bilarna som använts är Citroën Xsara WRC 2002-06, Citroën C4 WRC 2007-10, Citroën DS3 WRC 2011-16 och numera Citroën C3 WRC.
*
Fortfarande är det lite oklart om WRC2 Pro blir flipp eller flopp den här allra första säsongen. I Rallye Monte Carlo kom bara två anmälningar in, M-Sports Gus Greensmith och så Kalle Rovanperä, Skoda. I WRC2 däremot var det nästan två händer fulla med ekipage och där det känns lite märkligt att Citroën inte hade anmält segraren i klassen, Yoann Bonato. Än konstigare var att Hyundai valde bort WRC2 helt och istället körde tävlingsansvarige för Hyundai Motorsport Customer Racing, fransmannen Stephane Sarrazin i klassen R5. En klass helt utanför WRC-poäng. Nu slutade den f.d racingföraren tidsmässigt trea av R5-ekipagen efter Greensmith och Bonato vilket gett sköna WRC2 Pro-poäng till Alzenau.
Ser lite bättre ut till Rally Sweden där Monte-åkaren kompletteras med Mas Østberg, Citroën, Erik Pietarinen, Skoda och så polacken Lukasz Pieniazek, teamkompis med Greensmih i en Fiesta. Ändå bara en tredjedel mot vad som är anmält i WRC2 till Värmland, 17 förare.
Trodde ändå att det skulle vara mer sug i Pro-klassen då alla WRC-teamen utom Toyota aldrig missar en chans att tala om hur viktigt ”The Customer-class” är för verksamheten. Då känns det som att skyltfönstret WRC2 Pro borde vara en given plats att exponera sig i för att visa hur bra rallybilar man bygger. Än så länge är det dock ingen trängsel i fönstret och att Hyundai ännu inte kommit till skott är mer än märkligt. I synnerhet som man har bilen, man har en förare i Dani Sordo som är bänkad ända fram till Rally Mexico. Med detta finns inte heller en enda i20 R5 i ”entry list” inför Torsby.
Den rutinerade WRC-åkaren Sordo (har faktiskt 156 WRC-starter) hade varit en given toppkandidat i Rally Sweden där han tidigare har två fjärde platser som bäst. Nu kan han istället ”chilla” lite hemma i soliga Spanien och ladda upp inför portugisiska mästerskapet, Rali Serras de Fafe. Med start två veckor före Rally Mexico ger detta spanjoren nyttig grusträning inför sin årsdebut. Andra gången Sordo sitter i Alezenau-gängets R5-bidrag och i extremt svårkörda Rallye Barum blev det ändå en plats på pallen för honom.
I Fafe blir inte Sordo ensam med R5-i20 då även den inhemska importören sätter in sina två bilar i den för dom viktiga tävlingen. Nya Hyundai-basen Andrea Adamo kommenterar starten med en massa ”snömos” och nämner inte ett ord något WRC2 Pro engagemang från deras sida. Men det vanliga ”moset” kommer ändå.
– Vi vill göra en stark start i hop med våra lokala förare och visa den stora potentialen vår i20 R5…
I mina ögon hade det varit mycket bättre att låta 120:an visa ”den stora potentialen” mot mer säljande motstånd som det ändå är i WRC2!
*
Som jag påpekade redan i fredags så var nästan lite ”to much” med rally i helgen. Med lite distans har jag kikat lite mer nogrannt på resultatlistan från Mekonomen Bergslagsrallyt och hittat en del saker som är värda att kommentera. Till exempel att Daniel Röjsel/Mikael Johansson med sin lilla Opel Corsa körde sin om femma totalt med mer än dussinet på pappret mer vinterlämpade 4WD-bilar bakom sig.
Ännu mer imponerande är då även att vinnaren i Otrimmat, Dennis Rådström/Johan Johansson slutar sexa totalt och bara fyra sekunder bak Röjsels trots allt lite vassare Corsa. Styrkebeskedet bådar gott inför Rally Sweden och J-WRC för värmlänningen. I sammanhanget måste även framhållas hur tätt det var i klassen Otrimmat, mellan Rådström och Jakobsson-bröderna på andra plats skilde bara 3,1 sekund medan trean Jari Liten hade ”hela” sex sekunder fram till seger, detta med otrimmade tvåhjulsdrivna bilar.
Jag var ju före tävlingen lite skeptisk till Volvo-åkarnas möjligheter med så vintriga sträckor som Dalarna hade att erbjuda. Fel, fel av mig och femma i Trimmat 2WD slutade en 940 från Hällefors i händerna på Emil Karlsson med Jessica Larsson vid noterna. Placeringen efter, ny 940 och nu körd av en smålänning, Simon Karlson från Gullabo medan gotlänningen Tobias Steen satt till höger. Tiden räckte också till en andra plats bland juniorerna bakom Opel-Röjsel.
Måste även vara lite patriot och lyfta fram Hörby-föraren Victor Hansen som i år fick en bättre start på J-SM-satsningen än i fjol. Då fick han börja året med blankt papper i South Swedish Rally efter två nollor under vintern. Med starten i Ludvika gjorde 19-åringen vinterdebut med R2-Peugeot och helt klart en debut som lovar gott för honom och nya kartläsaren Victor Johansson inför restan av säsongen.
Har fått flera frågor om vilka tider som föråkaren Mattias Ekström satte med sin numera lätt antika Super 2000-Skoda, körde han jämnt med Johan Kristoffersson och Patrik Flodin eller? Svaret är så klart att inga tider redovisades så den frågan förblir obesvarad. Något jag också menar är helt rätt, då i sammanhanget faktiskt Ekström räknades som funktionär och absolut inte som tävlande. Skulle man redovisa sträcktider för förarna kan man också lika bra börja göra det för banchef, domare och liknande…
Tack Lollo för de fina Ludvika-bilderna.
*
I lördags och knappast i samklang med rallydelen av Svenska Bilsportförbundet var det dags för den stora prisgalan i Linköping. Med nästan kirurgisk precision hade man lagt galan på samma datum som premiären av Rally-SM plus Pontus Tidemands WRC-debut i Monte-Carlo. Förstår att det är svårt att hitta rätt datum för en sådan gala, men att kolla i tävlingskalendern för Rally-SM kan knappast kräva någon större energi. För säkerhets skull inför 2020, så körs Rally-SM då med Sandviken 31 januari – 1 februari och Vännäs 28-29 februari. Däremellan kommer så WRC och Rally Sweden. Vid galan förrättades pris och utmärkelsutedelning det sistnämnda till framförallt alla som röstats fram genom tidningen Bilsports stora engagemang. Listan på mottagare blev så här.
Bilsport Senior Award: Johan Kristoffersson, Arvika
Bilsport Junior Award: Wilma Andersson, Näsviken
Årets Dragracingjunior: Wilma Andersson, Näsviken
Årets Dragracingförare: Jimmy Ålund, Norrköping
Årets Rallycrossjunior: Oliver Solberg, Mitandersfors
Årets Rallycrossförare: Johan Kristoffersson, Arvika
Årets Kartingförare: Dino Beganovic, Linköping
Årets Racingförare: Johan Kristoffersson, Arvika
Årets Racingjunior: Linus Lundqvist, Tyresö
Årets Rallyförare/Co-driver: Pontus Tidemand, Charlottenberg/Jonas Andersson, Arvika
Årets Rallyjunior: Emil Bergkvist, Torsåker
Bilsport Special Award: Nina Kennedy
Rickard Rydell Special Award: Simon Ohlin, Gärds Köpinge
Alla är så klart välförtjänta mottagare och ur nordostskånsk synvinkel var det extra kul att unge Simon Ohlin från Gärds Köpinge utanför Kristianstad fick ta emot pris av racingikonen Rickard Rydell.
Johan Kristoffersson fick jäkta från Ludvika och Rally-SM till Linköping, en nätt tripp en lördagkväll på knappt 30 mil för att ta emot sina tunga och synnerligen välmotiverade utmärkelser. Däremot fanns så klart inte Pontus Tidemand och Jonas Andersson på plats när man tävlade för fullt i Monte-Carlo. Inte heller Emil Bergkvist hade tagit sig till Linköping då han körde isnoter åt Tidemand i hop med norrmannen Roger Eilertsen.
*
inte hur pass allmänt känt det är att Oliver Solberg inom kort även kan titulera sig skådespelare/filmstjärna? Den 8 februari har ”Born2Drive” premiär i Oslo och är en dokumentärfilm om Olivers karriär fram till i dag. Förutom Oliver själv så medverkar även pappa Petter och mamma Pernilla i filmen.
– Jag är både nervös och spänd att få se reaktionerna, kommenterar Oliver sin debut på vita duken..
– Fortfarande svårt för mig att förstå at det gjorts en film om mig…
Filmen beskrivs som,” A fast and furious documentary about a seemingly normal 15 year old driving a rally car with 600 HP accelerating 0-100 km/h in 1,9 seconds?”
*
I dag kom där ett livstecken från Kevin Hansen som på fredag gör comeback i Supercar Lites hos Team Fären.
– Tillsammans ska vi försöka bli Swedish Winter Champions, förklarar Kevin