Breaking News. Just nu avslutas Midnattssolsrallyt och det blev favoritseger genom att Mats Jonsson för helgen med ny kartläsare Anders Moberg tog Mazdan till seger. Som vanligt funkar inte mycket utan skånsk hjälp och på bilden får Mazdan hjälp att bli kry till Leg 2 efter att växelspaken lossnat.
Tvåa och över en och en hal minut efter kom familjen Hagman med Escorten, alltså Martin och Jan. Tätare bakom med snabbe Daniel Wall/Lina Jonasson i Volvo 240:an, bara tolv sekunder efter. Sedan följde Mats Thorszelius,Escort, Mikael Wisti, Volvo och Per Göthberg som blev bästa Porsche.
Bäste skåning blev som förväntat Peter Strid/Ulf Lind, SMK Hörby med Opel Manta 400 etta i klassen och 28:a totalt. Bästa Opel blev däremot Christer Nilsson, Ascona 400 på 24:e plats.
För Sjöbos hårt prövade Jörgen Andersson/Nils Ekberg blev det till att parkera den fina Asconan på SS13 med ännu ett drivaxelbrott.

*
Nu fortsätter jag med att det blev ”over and out” för Silver-Kadetten (bild från Håkan Andén) med 740 meter kvar att köra av SS9 ”Ränneslätt”. När jag skulle växla ner från fyrans växel inför den avslutande ”K-högern” och lade handen på växelspaken bröt helvetet löst under spaken. Ett högt metalliskt ljud förkunnade även för mina mekanikerokunniga öron, att MSR 2017 var över för vår del. Kunde inte hitta ett bättre ställe att bryta på, la om ratten till vänster körde över en kort gräskant och sedan parkerade jag bland de övriga åskådarbilarna. Genast strömmade det till folk och bland dom även folk hemifrån som Bröderna Bertilsson med ett förflutet i rallyskogen med en Saab V4 och många tröstens ord fick vi ta emot. Tråkigt nog inga som lagar en trasig växellåda.
Istället för en väntande lunch på torget i Eksjö blev det till att kura för regnet tills kompisarna Curt J. och Anette S. dök upp och erbjöd plats i den snygga ”kommunalrådsblå” Audin. Efter drygt två timmar kom så Lars med servicebil och släp vilket definitivt satte punkt för oss och rallyt. Vet inte om det är bra eller betydelselöst, men Silver-Kadetten vägrade att låta sig puttas upp på släpet utan kördes upp på ettans växel för egen maskin, dessutom utan något missljud. Samma sak senare vid avlastning hemma i Hörby, i med backen och in i garaget precis som om inte lådan alls packat ihop utan att det bara var en ”hörselvilla”. Fast oljan på hasplåten tyder nog ändå på att något hänt bland kuggarna. Kan kanske passa på att efterlysa en ”tätstegad GM-låda” bland bloggläsarna, även en vanlig standardlåda är intressant i det här läget…
Tro nu inte att jag deppat ihop för detta, absolut inte och jag kan vara ärlig och säga att jag inte blev direkt förvånad över att det hände. Redan innan rallyt så har det som bekant varit mycket jobb att få bilen tävlingsklar och under den resan blev där aldrig tid att öppna den ”nya” växellådan för kontroll. Vid servicen i Målilla (bilden) påtalade jag att där ibland kom vibrationer i växelspaken när jag växlade från fyran till trean. Mekanikerna Lars S.och Christer E. kollade vad dom kunde utan att hitta något konstigt, men det var nog så att redan där var växellådan på väg att ”time out”.

*
Nu fick vi ändå köra strax över tio mil special (bild Hans Edvardsson) eller nästan tre DM-tävlingar innan det tog slut och vilka mil sedan. Jag tänker inte gå i polemik med alla som ”gnällt” på både sociala medier och i radion över de dåliga sträckorna, men när vi kom längst fram som förbil nummer tre, kan vägarna bara betecknas som ”Guds gåva till oss rallyåkare”. Efter att ha kört de nio sträckorna (OK räkna bort SS1) blir jag än mer förundrad över varför dessa inte används i ”vanliga” tävlingar? Ingen hemlighet att det ofta är ganska snabbt i Småland och när man så får åka på riktigt krokiga vägar i samma landskap, känns det nästan overkligt att man låter dessa ligga för fäfot?
Har alltid hållit sträckorna i Asarums ”Ekratten/Rally Blekinge för landets bästa rallyvägar, men f-n vet om man inte får hård konkurrens från de vi som nu åkte kring Hultsfred och Mariannelund. För att inte tala om Ränneslätt då militärens lekplatser brukar kännetecknas av breda och snabba vägar, men där sticker fältet utanför Eksjö verkligen ut. Skiljer sig totalt från till exempel Hovdala och Ravlunda här i södern, säger bara vilken sträcka!
Räknar med mothugg från till exempel Porscheåkaren Eugen Damstedt som la ut det absolut värsta och största räkmoln jag någonsin skådat några hundra meter tidigare än vårt ”Waterloo”. Man behöver inte ha gått treårig gymnasieutbildning till bilmekaniker för att konstatera att här skedde ett motoras modell rejält…

*
När vi gick runt på serviceplatsen under onsdagen så var det många som kom fram och snackade och flera menade.
– Precis så här borde så klart Rally-SM se ut!
Många bilar, mycket publik och en rejäl tävling med över åttio mil där SS-längden mätte imponerande 18 mil och detta utan att någon sträcka kördes två gånger. Hörde också röster som pläderade för mitt gamla förslag på att DM-tävlingarna skulle utgöra kvalificering och sedan skulle SM-avgöras i en enda stor tävling typ MSR. Fick då höra invändningar att detta skulle utestänga våra duktigaste förare som aldrig kör DM utan istället väljer andra arenor. Men här fanns lösning på det också, enligt en ”stark rallyröst” som jag dock av hänsyn till hans ställning jag låter vara anonym.
– Enkelt, ge varje distrikt, arrangören och Rallyutskottet ett antal ”wild cards” att dela ut bland de bästa, ”icke SM-kvalificerade”. På det här viset skulle vi få en SM-final med landets snabbaste förare som under tre dagar gör upp och där vinnaren blir en värdig Svensk Mästare!
Nu är ju säkerheten i rallysporten något av ett ledord och då kom invändningen, tänk om en riktigt snabb förare råkar ut för ett motoras redan på första sträckan?
– Vad händer om Sara Sjöström ramlar och bryter armen inför ett OS? Inte blir det något OS-guld för henne eller…

*
Oavsett hur man vrider och vänder på allt så måste ändå killarna och tjejerna bakom MSR göra någonting rätt då rallyt år efter år lockar fulla startfält plus ej att förringa, väldigt mycket publik. När dessutom rutinerade Kalle Andersson (Rally Bilmetro och tungt namn i MAS) är tävlingsledare så finns det absolut chans att det bästa av MSR-tänket kan implementeras i Rally-SM. För så mycket törs jag garantera att alla, oavsett på vilken sida av Rally-SM man befinner sig att målsättningen är att allt ska bli så bra som möjligt. Det som det kan råda oenighet om, är bara vilken som är bästa vägen för att komma till ”så bra som möjligt”…

*
När jag försöker summera intrycken så är det nästan omöjligt, allt för många för att kunna sortera. Men finns dock vissa saker som etsat sig fast, till exempel när min klubbkompis Thomas Nilsson med sambo/kartläsare Margaretha Daneilus rullade in bredvid oss med den vita Volvo PV:n ”Tom Trana-kopia” vid service i Målilla. På superkrokiga SS4 Bockara blev Thomas lite för inspirerad för vad som är riktigt nyttigt i Regularity-klassen och prickade en stor sten med hasplåten intill höger bärarm. Christer och Lars gjorde en snabb analys och vid kvällsservicen inne i Vimmerby attackerades PV:n och efter lite ”icke lämpliga ord i kyrkan” började man få ordning på plåten. Ett problem visade sig, det behövdes en ny längre bult än vad som fanns i vår annars välutrustade servicebuss. Lars åtog sig att kolla om någon annan kunde tänkas ha en lämplig bult. Närmaste granne på serviceplatsen var Hasse och Niclas Möller med ”monster-Audin” och vid dess sida den gigantiska trailern som normalt huserar Sportquattron ”Stig4”. Lars knackade på och undrade om det kunde tänkas att en Sportquattro ibland behövde en bult av samma storlek som en Volvo PV:n var i starkt behov av?
– Inga problem, kom det från Hasse Möller.
– Vi får gå upp i trailern och kolla.
Som ni förstår fanns bulten och PV:n borde ha kunnat fortsätta på ”Leg 2”. Borde då under natten kartläsande Margaretha blev så febersjuk att hon inte klarade av att åka mer och det istället blev ”Retired” och färd hem till Åhus. Tråkigt…
Vid lunchuppehållet i Oskarshamn under första etappen kom min föråkar-kollega Christoffer Holmberg, Karlskrona in för service med trasig koppling på Opel Asconan. Efter analys av mekanikerna gick ”Stoffe” ut på facebook och undrade om det fanns någon i närheten av Vimmerby som kunde tänkas ha en passande koppling. En som uppfattade frågan var SMK Hörbys Emil Månsson på plats i MSR som direkt ringde upp sin ”förare” Thord Johansson. Han befann sig dock hemma i Tollarp.
– Har vi inte en sådan koppling liggande, undrade Emil och fick ett jakande svar från ”Todde”.
Det är nu jag blir riktigt imponerad och nästan tårögd över den mentalitet som finns i rallyleden, när Todde sätter sig i Mazdan (bara det…) och drar upp till Växjö med kopplingen i bakluckan. Här möts han och Stoffes meckare och sedan är saken klar och det blir fortsatta bredsladdar i MSR-skogen för den blå Asconan.
Till saken hör att Todde då varit uppe sedan 02.00 på natten för att baka bröd och kakor så när telefonen ringde behövde han och kroppen med största sannolikhet allt annat bättre, än att köra en vända till Växjö med en koppling. Undrar vad som hänt om detta gällt i golf, att någon stod i Vimmerby och saknade några golfbollar. Undras tro om denne golfare fått en kollega i Tollarp att köra till Växjö med nya bollar???

*
Under onsdagen stötte jag på gamle Hundkoje-specialisten Håkan Lidebjer, VÖMK som i par med Karl Frisk gjorde ungefär samma resa som jag och skulle för allra första gången köra RWD i skarpt läge. En helt nybyggd orange äkta BMW 2002 Ti var bilen som skulle ta ut det rutinerade paret i MSR men nu hade man upptäckt att framvagnen satt löst. Något som skulle åtgärdas men för att lyckas med operationen behövdes ett par småländska träbitar att lägga mellan tysken och domkraften.
– Är träbitarna original BMW, undrade jag väl medveten om att BMW-ägare brukar vara känsliga och alltid kräva tillbehör med BMW-loggan väl synlig.
– Kika nog så ska du se att detta är äkta original BMW-trä, svarade Håkan under bilen.
Fast f-n vet om det verkligen stämmer, tror han luras. Äkta BMW-trä…

*
En av de stora favoriterna till seger var som bekant värmländske 240-åkaren Arne Rådström men som fick licensen indragen av SBF veckan före start. Istället valde Arne att stötta sonen Dennis i WRC Rally Poland men på vägen dit parkerades den orange 240:an väl synlig inne på serviceområdet med ”For sale” i vindrutan…

*
I WRC Rally Poland har man tre sträckor kvar att köra av dagens etapp en tävling som tack vare ett intensivt lågtryck med storm och skyfall bjudit på mycket ”drama”. Ser bilder och filmer där rallybilarna dyker upp mer eller mindre täckta av lera och grus, plus storpublik hukande under paraplyer iförda färgglada regnkläder. Tänker osökt på om FIA och ”självutnämnda rallyexperter” nu kommer att ifrågasätta Polens fortsatta plats i WRC? Jag menar med paralleller till Rally Sweden, detta ska ju vara ett sommarrally och ingen variant av ”Americas Cup”. Kan inte polackerna garantera att det är sol och sommar borde någon annan få ta över deras plats. Eller tänker jag fel (obs, detta är ironi)….
Drama har drabbat många och först att ”retire” var Esapekka Lappi som fick problem fjädringen på Toyotan. Sedan har jag sett film på när Andreas Mikkelsen hade date med ett träd och Thierry Neuville linkat i mål på SS16 med rensad vänster bak. Tekniskt problem med oljeutblandad lera på Toyotan innebar att Jari-Matti Latvala fick ge upp på SS16, då låg han trea.
Leder nu gör Ott Tänak men bara 14,4 sekunder före svårt skadeskjutna Neuville.

I WRC2 har faktiskt Ole Christian Veiby dominerat och Pontus Tidemand fått finna sig i att jaga sin Even Management och Skoda-kollega. Skiljer dock inte många sekunder mellan de båda.
I Junior-WRC fortsätter Dennis Rådström att överraska och ligger nu på andra plats trots ett riktigt tvåhjuls-moment (bilden).

*
I morgon kikar vi på World/Euro RX (bilden Magda Andersson/Anton Marklund) från Höljes och på ”himmaplan” väntar RS med Bravida Prenad-Sprinten i Ljungbyhed.