”Lucky-Freddy” Loix gjorde än en gång själ för namnet när han i lördags säkrade sin 10:e seger och dessutom nya R5-Skodans första ERC-seger när han vann hemmatävlingen Kenotek by CID LINES Ypres Rally. Nu kan man såklart inte skylla tio segrar på tur men den här gången spelade den åtminstone till en del in. Medan Loix höll sig iskall samtidigt som Skodan fungerade utan problem avlöste problemen sig hos toppkonkurenterna. Först rullade Kevin Abbring bort sig, sedan fick ERC-ledaren Craig Breen inte igång sin bil, Stéphane Lefebvre körde punktering och tappade tre minuter. När dessa var väck övertog Bryan Bouffier ledningen men två sträckor före mål fick även han punka. Efter första dagens sju sträckor hade faktiskt Loix nästan halvminuten upp till toppen och inte förrän på sträcka 9 kom första sträcksegern. Till slut blev det fem sträcksegrar för honom och co-driver Johan Gitsels.
– Vi gick ut lite försiktigt med nya bilen som jag kände jag behövde bli lite van vid, menade Loix.
– Känslan var inte så bra då men vi jobbade på och bit för bit lyckades vi till slut.
Detta var Loixs 20:e start i rallyt vilket han påpekade blev en av karriärens höjdpunkter.
– Att som 45-åring vinna Ypres för tionde gången är speciellt i konkurrens mot alla de yngre förarna är inte alls så illa…
Tvåa efter Loix blev Bryan Bouffier, nästan halvminuten efter och på tredje plats hemmaföraren Vincent Verschueren, lite över minuten långsammare.
Då ingen av de övriga toppförarna i ERC-tabellen körde behåller Craig Breen ledningen, 21 poäng före Kajetan Kajetanovicz.

*
Sorgkant blev det för Opelteamet i Ypres. Först bröt Emil Bergkvist precis när han gått upp i ledning i med sin R2-Opel Adam, motorras. Då övertog Opel-kompisen Marijan Griebel ledningen och såg ut att gå mot en säker seger. Men på allra sista sträckan körde han punktering och tappade två minuter. Med automatik gick ledningen då över till tvåan, portugisen Diogo Gago, Peugeot men den lyckan blev kortvarig. Strax efter start kraschade han och lämnade istället över segern till en förvånad tidigare trea, Aleks Zawada, Polen.
– Jag kom för fort in in i en högerböj. Jag är fruktansvärt besviken, berättade Gago efteråt.
Besviken, det måste vara årets hitintills mesta ”understatement”…

*
Vilken söndag det blev för Mikaela Åhlin Kottulinsky på Norisring. I andra racet satte värmländskan snabbaste varv och krönte detta med att ta hand om tredje platsen i AudiSport TTCup.

*
Över till ”the real thing” dagens deltävling i RS-DM/Asfaltcup, Bravida Prenad-Sprinten i regi Lunds AC. På Ljungbyheds nedlagda flygfält bjöd man de knappa sextio deltagarna på en riktigt snabb men ändå kul bana. Redan före start var Asfalt-Kungen Mats Andersson bekymrad, han befarade att den lilla ”Proten” inte skulle räcka till mot de mer potenta Opel, Escort och BMW-åkarna.
– Hade inte farsan (Östen Andersson) kört idag hade jag nog lånat Kadetten, den går betydligt fortare, menade Mats.
Mats fick mer än rätt och trots att han kämpade tappert och knaprade in meter för meter på BMW-åkande Mats Lundahl i första heatet. Då gick plötsligt bilen bara på tre cylindrar. På väg in mot mål tappade Mats plötsligt fart och arg som ett bi slet han sedan upp motorhuven. Konstaterade att en tändkabel hoppat av. Ordvalet var inte lämpligt för småbarn eller gamla tanter att ta del av.
Än värre motorproblem fick Hörbyföraren Tommy Andersson som redan på första varvet hade en rökplym efter M3:an som hedrat vilket gammalt ånglok som helst. Ytterligare ett halvt varv senare var det tvärstopp för Tommy. När traktorn bogserat in bilen konstaterades sonen Martin och Tommy olja och järnspån i en salig röra i motorrummet. Inte bra, inte bra alls…
Rolf Grybb däremot bara ångade på med sin orange Opel Ascona och var 2,1 sekunder snabbare än Lundahls gröna BMW, (tack för bilderna på Grybb och Tommy N., Henrik Åkesson). Proceduren upprepades i heat två, Grybb snabbast och Lundahl som tvåa medan tändmodulen i Mats bil pajade och han fick maxtid på provet.
Inför sista körningen var det då en ren uppgörelse mellan de två tyska storheterna Opel och BMW, där det var sex sekunder i Rüsselsheims favör. München bet dock tillbaka och såg ut att kanske kunna passera men i en av de allra sista böjarna gick det lite för fort. En piruett ut i gräset och Grybb med sonen Tobias i högerstolen kunde vinna för andra gången i rad.
– Roligt det här, börjar nästan bli en ful ovana, menade vinnar-Grybb efteråt.
Med fyra tiondelar klarade ändå Lundahl andra platsen totalt före 4WD-Escort åkaren Lars Östring. Även på fjärde totalt blev det 4WD genom Olofströms Peter Nilsson.

*
Riktiga skrällen under dagen svarade SMK Hörbys nya asfaltlöfte, Ystadboende Tommy Nilsson för. I sin standardbetonade Honda Civic där motorn gått 19 000 mil, vann Tommy i par med Viktor Hansen C-förare R2 och alltså femma totalt. Massor av nötande på landets olika kartingbanor i yngre dagar verkar inte vara någon dum träningsform alls. För mig känns det åtminstone några år för sent…

’
I ”huvudklasserna” de tre VOC-klasserna som ni förstår, var det som vanligt min klubbkompis Robin Svensson med sambon Sandra Wybrandts som totalt saknar respekt för äldre människor. Rent ut sagt ohövligt i den högre skolan när man bara kliver in i bilen och struntar i kompisarna som har några år på nacken. Robin vann B-klassen och 11,7 sekunder före A-vinnaren, även detta en Hörbyförare, Erik Andersson/Janne Persson.

*
Fast allra tuffast var det om andra platsen i klassen för A-förare, där Tyko Nilsson/Henrik Svensson var lite över sekunden före Roland Brorsson/Martin Nilsson efter två körningar. Då hade det redan konstaterats att Roland överkörde å det grövsta, vilket inte kunde snackas bort. Räckte att kolla in nummerlappen som visade tydligt hur dj-ulskt nära han varit den tunga traven lastbilsdäck i en av chikanerna. Martin i högerstolen konstaterade också att detta var andra gången det varit på f-e-håret att han fått ovälkommet besök i högerdörren.
– Vet inte riktigt varför han vill bli av med mig, undrade Martin bekymrat.
Inför sista körningen, sportslig som jag och Stefan är, coachade vi Roland i vår iver att få honom att överträffa sig själv. Uppmanade honom att inte släppa någonstans, tvärtom full speed (kanske till och med en liten gräsresa vore en kul upplevelse, tänkte jag).
– I synnerhet där du var på däcken i första håll ner ännu mer där, det ska gå, var mitt segertips.
Nu räckte det inte med detta för plötsligt dök även Mats Andersson upp i samma syfte. Hörde inte riktigt vad han sa men det verkade kanske lite mer seriösa tips än våra, för både han och Roland gav tummen upp.
Självklart gick Roland ”all in” och tryckte till Jinert-940:an med 4,3 sekunder och klarade också andra platsen. Grattis säger jag!

*
För egen del hade vi en lite annorlunda målsättning i dag, inget som berättades före start men nu kan jag avslöja det. Det blev klasseger för Silver-VOC:en som Södras ordförande CG Elofsson på plats ville döpa om till Silver-Ghost. Om vi ska snacka det vanliga så blev det som vanligt sist i klassen A R1b, men just nu känns detta oväsentligt. För segern bestod av att i det nya tävlingsmomentet ”Jämn-race” där det gäller att ha samma totalplacering som startnummer komma så nära som möjligt. 39 på bilen och 39:a totalt, slå det om ni kan? Kan även tillägga att Grybb hade 1/1 och Lundahl 2/2 men sedan blev resten av fältet rejält frånåkta.

*
Ett svårslaget punkarekord satte Bengt Bengtsson/Linda Rangtoft. I kön för start i heat 2 upptäckte man punktering vänster fram. Snabbvändning på Opeln tillbaka till depån och nya hjul. Bara för att sedan få dubbelpunktering, bägge bakhjulen tomma på luft och maxtid på sträckan. Hur stor är den sannolikheten undrar jag?

*
Som vanligt lugnt för vår ”serviceingenjör” Christer ”Eken” Ekelöf, både han och medhjälpare Sally slappade mest i servicebilen. Bäst så…

*

Vad gäller min gamle kamrat Anders med betydligt yngre son Andreas Hasselgren får man beteckna det som en seger att bara komma till Ljungbyhed. Tärd av nattjobb fick Andreas bara fyra timmars sömn innan det var dags att kliva upp för ett försök att vinna C- R1b. Men först efter eldsläckarstrul samt en blixtattack mot ortens Bankomat och då upptäcka att grinden till depån var låst. Ett telefonsamtal till undertecknad så löste sig dock allt, som vanligt skulle jag vilja säga…

*
Vill även passa på att tacka Lunds AC för en trevlig dag, trevliga funktionärer och att man fick tävlingen snabbt och enkelt överstökad. Tack för att vi fick komma!