Kristoffersson leder stort i R5-premiären, Ogier har jobb framför sig, rallyflitige Gryazin kör WRC2, ”Dubbel-Victor”, STARD RX-satsar och Sjöberg Story del 5.
Med en sträcka kvar att köra av norska säsongsavslutningen Romjulsrally med HQ i Elverum leder Johan Kristoffersson och Stig Rune Skjaermoen med KMS-teamets nya Volkswagen Polo R5. Inte bara leder utan man gör det dessutom rejält med över minuten före dokumenterat snabbe hemmaföraren Frank Tore Larsen/Torstein Eriksen. Trea och ytterligare minuten efter är en annan R5-Fiesta-förare, Kenneth Johnsrød/Erik Borge. Näst bäste svensk är Robert Blomberg/Lars Andersson som åtta i Skoda-premiären. Dock långt bak RX-världsmästaren, över fem minuter skiljer. Svenskarna Jakob Jansson/Stefan Gustafsson fick ett kort Norge-äventyr med sin Mitsubishi. Redan på sträcka ett blev det ”Avkjøring” i resultatlistan. Vill även tillägga att det snackats en del om konstig tidrapportering under dagen. Dock är det tiderna som jag refererar till de som finns i ”liverapporteringen” just nu.
*
Efter att ha avslutat de första testerna med sin nya C3 WRC (fyra dagar) konstaterar Sebastien Ogier till wrc.com
– Vi har mycket jobb framför oss!
Testerna gjordes både på grus och asfalt i de Franska Alperna och att världsmästaren har mycket jobb att göra före rally Monte Carlo kom inte som någon överraskning för honom.
– Så är det alltid med ny bil och nytt team.
Han inser också att inte bara bilen som behöver förändringar, även hane eget körsätt måste och finslipas för att dom båda ”ska kunna lira ihop”. Som det är nu är C3:an snabbt under vissa förhållanden men i andra hänger den inte riktigt med de andra tre. Vilka dessa är vill man av förklarliga skäl inte avslöja. Inför premiären i Monte Carlo ligger Ogier lågt och menar att guldhungriga konkurrenter, främst då Thierry Neuville och Ott Tänak har en fördel med att redan nu vara bekväm i sina bilar.
– Samtidig är det den utmaningen som sporrar mig!
*
I går gick Tom Kristensson ut med att planen på Junior-WRC kommit så nära verklighet att han kör premiären i Rally Sweden och förhoppningsvis sedan även de andra fyra deltävlingarna. Med detta blev Tom den sjätte föraren som redan anmält sig till JWRC 2019. Hörbyföraren får så här långt sällskap av Fabrizio Zaldivar, Paraguay – Roland Poom, Polen – Enrico Oldrati, Italien – Martin Sesks, Lettland och konkurrenten från Adam-Cup, tysken Nico Knacker.
På rykteslistan över kommande anmälningar finns sedan Dennis Rådström, Sverige – Ken Torn, Lettland – Sindre Furuseth, Norge och Jean Baptiste Franscheschi. 22-åringen som slutade trea i år efter Emil Bergkvist och Dennis Rådström.
*
En av de absolut flitigaste rallyåkarna ur internationellt perspektiv är utan tvekan 21-årige ryssen Nikolay Gryazin. I år har han kört 24 rallyn som inbringat tio segrar. Den senaste i ERC-tävlingen Rally Liepaja. Gryazin gjorde till och med ett gästspel i Rally-SM och Rally Askersund med sin SRT Skoda R5. Här satte han skräck i konkurenterna med topptider till det blev punktering vilket i sin tur förpassade honom till en tredje plats.
I ERC vann han klassen Junior U.28 och nu laddar han om för 2019 med ett minst sagt digert program. WRC2 blir huvudmålet och där dyker han upp i Rally Sweden och vänder därefter till Korsika, Portugal, Sardinien, Finland, Tyskland, Wales och avslutar med Spanien.
Allt detta presenterade Gryazin som kör på lettisk licens vid en livesänd mediaträff. Kul är också att det blir premiär och uppladdning inför Rally Sweden i norska Sigdalsrally och Rally Finnskog medan genrepet, en vecka för start i Värmland körs i Lettland.
*
Det blir ”Dubbel-Victor” i den vita SMK Hörby R2-Peugeoten när Victor Hansen sätter sin namne men med efternamn Johansson i högerstolen till nästa säsong. En säsong som inleds med Rally-SM och Bergslagsrallyt den 26 januari. Nya notläsaren från småländska Ryd är 23 år gammal och har ett förflutet som både förare och co-driver.
– Ska bli riktigt kul att tävla med Victor en person som precis som jag själv, brinner för rallysporten, berättar Victor bakom ratten.
– Jag tror vi kommer att få riktigt roligt tillsammans!
’
Inte så att det duggar tätt men ändå kommer där då och då lite nyheter om World RX 2019. I dag blev det klart att letten Janis Baumanis blir förste förare hos teamet STARD som planer för ett två-bils team. 2015 vann Baumanis EM för Super 1600-bilar och året efter blev det Supercar i World RX. Här har han blivit kvar och slutade på nionde palats i år.
Teamägare är icke helt okände f.d WRC-föraren från Österrike Manfred Stohl som kommer att köra med helt nya bilar 2019. Med hjälp av japanska stötdämparspecialisten TEIN Inc hoppas man kunna bygga riktiga vinnarbilar. I en intervju sticker inte Stohl under stol med att han ser positivt på 2019 i ljuset av att fabriksteamen med sina jättemuskler inte längre finns med. Något som gör att sju av de åtta förare som var före Baumanis i VM-tabellen inte har något kontrakt för nästa år. Kanske det trots allt inte blir den totala katastrof som många olyckskorpar förutspår nu när Volkswagen, Audi och Peugeot lämnat…
*
I går skrev jag om J-WRC och Tour de Corse som jag benämnde ”De 1000 kurvornas rally”. Detta fick rutinerade notskrivaren i WRC Arne Johansson att reagera. Arne skriver.
”Hej Tommy!
Tror nog att du kan lägga till en nolla till din beskrivning av Tour de Corse. Med tanke på att SS11 i år innehöll 802 kurvor (418 vänster och 384 höger) enligt mitt notprogram, och alla sträckor körs två gånger, så tror jag nog att det går att hitta 10 000 kurvor där.”
Hälsningar från Hälsingland”.
*
Så fortsätter Jocke Sjöberg med ,2014 – Del 5 galen finaltävling
Den tävling som jag kommer beskriva för er nu kommer troligtvis låta för otrolig för att vara sann. Vissa delar i den skulle nog passa bättre i film, men ibland överträffar verkligheten fantasin.
Fem förare hade matematisk möjlighet att vinna cupen. Vi (Emil Bergkvist och jag) ledde innan start, men hade ändå pressen på oss att slutföra tävlingen med ett bra resultat för att kunna stå där som segrare.
Minns det som igår, när vi satt i Opels tält där Jörg Schrott (Olle Motorsports chef) hade genomgång för samtliga i teamen. Det var här och nu som det skulle avgöras.
Att för första gången sitta i ett läge där man hade allt i sina egna händer, var skrämmande otäckt samtidigt som det gav mig ett starkt driv och spänning. Just i detta läge hade jag svårt att uppskatta den situation som jag befann mig i.
3-Städte Rallye
Tävlingsarenan är 3-Städte-Rallye, denna mytomspunna svensk tävling. Tävlingen började på fredag kväll med två kvällssträckor som sedan sträckor ströks på grund av en olycka. Men jag kände mig lugn, jag var väl förberedd och hade full fokus på tävlingen. Vi hade gjort en bra rek och allt kändes bra.
Lördag morgon, första riktiga sträckan, ss3 som var en rundbana på dryga 2 mil. Detta var även den längsta sträckan under hela tävlingen och gick även som ss5…
När vi stod i starten gjorde vi vår vanliga rutin och gjorde en helt okej sträcka. Tyvärr gjorde fyra andra en ännu bättre sträcka och vi låg ca 10 sekunder från ledning. Som jag har beskrivit tidigare, så är första sträckan väldigt viktig. Nu var känslan inte lika bra längre, vi tog sträckseger på ss4 och tog tillbaka 0,5 sekunder. Men det räcker inte, en kliande känsla började sprida sig. Ska vi tappa detta på målsnöret, får bara inte hända. Jag tror att i detta läget är det väldigt lätt att stressa upp sig för mycket och tappa fokus något vi inte lät hända.
På ss3 försvann en konkurrent med drivaxelhaveri, en till försvann på ss4 efter avåkning. I detta läge var vi tvåa i cupen.
När vi resonerade ihop med teamet så var det på ss5 vi måste ta igen vårt tidstapp från ss3. Med andra ord, allt eller inget på ss5, nu gäller det!
Drivaxel gick av.
Vi startade ss5 med bra fart, och man kunde känna att nu jäklar är det inte många som kan åka fortare. Efter cirka 10 km hände det som inte fick hända. I en hård inbromsning ”klick” gick höger drivaxel av. Ridå ner. Det går att åka långsamt med en drivaxel borta, men ”man kör på” förspänningen i differentialen. När den är borta är också drivningen framåt slut.
Här var vi väck, finns inte en chans att åka lika fort så cupvinsten är borta, utflugen genom fönstret.
– Jag skrotar hellre än förlorar så här, skrek Emil och jag höll med.
Efter ca 5 km så blir vi nedvinkade av lite folk, vem hade åkt av? Jo, vår största konkurrent som låg på taken ute i skogen. Med lite snabb huvudräkning så insåg jag, tar vi bara bilen i mål ja då vinner vi!
Allt detta inträffade på mindre än 5 minuter, från nattsvart till strålande sol. Vi tog oss till service, bytte drivaxel och fortsatte i ett tempo som bara hade målgång som krav. När jag lämnade in tidkortet i sista TK:n kände jag mig så glad, lycklig. Ingen fel åkning denna gång. Men cupsegern innebar inte bara prestige, en del pengar men framförallt ett fabrikskontrakt med ADAC Opel Junior Rallye Team.
Det öppnade upp en ny dimension för mig. Mer om det i nästa del.