Nu har jag återvänt till livet! Trodde att det mesta var över när IKEA-prylarna var hopskruvade, men så kom sambon med ytterligare projekt som satte stopp för helgens motorbloggande. Hon var helt kallsinnig när jag försökte förklara vikten av detta i jämförelse med att få ordning på ett sovrum. Vem som vann, gissa?
För tretton år sedan körde jag min första tävling i det som numera kallas Historiska Rallybilar. Anledningen till comebacken var att jag då hittade ett tävlande som passade mig ekonomiskt. Då var vi ett tiotal entusiaster här nere i sydsverige som körde Saab-tvåtaktare, Volvo Amazon och PV, ett par hundkojor och så någon exklusiv Porsche. Bortser man från Porschen så höll vi alla vårt tävlande inom tämligen små ekonomiska ramar, men hade kul ändå.
Min Kadett till exempel köptes in i samband med en årsfest hos motorklubben. Senare i hyggligt tävlingsklart skick kostade den mig totalt kanske tjugotusen kronor. Vi körde på och hade roligt, trots att det faktiskt inte kostade så mycket. Ibland får man annars känslan att ju dyrare saker och ting är, desto roligare. Själv tror jag mer på motsatsen…
De senaste åren har kostnaderna rusat i höjden även inom Historisk Rallysport. Då snackar jag inte om BDA-Escorter, Ur-Quattros och den typ av bilar som alltid varit dyra och exklusiva. Nej nu har även vanliga halvrisiga 142:or och V4:or rusat iväg och har prislappar med fler nollor än motiverat. Priserna började rusa iväg efter succén med Midnattsolsrallyt och sedan verkar det inte som om den utvecklingen går att stoppa.
Intresset för rally med historiska bilar ökar också dramatiskt år från år, men tyvärr märks det inte i de vanliga klassiska rallycuperna. Antalet deltagare i den rikstäckande Klassiska Rallycupen eller någon av de mer lokala cuperna, har i stort sett varit oförändrat de sista tio åren.
I takt med att intresset ökar så ökar också kostnaderna för att åka rally med gamla bilar. Mest märks det i Midnattsolsrally med en startavgift på 13 500 kronor för tre dagars tävlande. Nu har en ny aktör trätt in, ”Klassiska Rikspokalen” som körs i mitten av maj med Örebro som centralort. Här är startavgiften lägre, strax över sextusen kronor men så är också tävlingen betydligt kortare, cirka 80 kilometer specialsträckor.
Ändå är det stor skillnad mot vad det kostar att köra vanliga lokaltävlingar av DM-typ. För en sådan med cirka fyrtio kilometer special är snittavgiften omkring femtonhundra kronor per tävling. Med detta i bakhuvudet borde alltså Örebrotävlingen hamna runt tretusen, men den hamnar istället på det dubbla.
Jag har ingen som helst aning om hur arrangörerna har tänkt när man satt sin avgift. Men det jag känner är att så fort det handlar om något med ”klassiskt” i namnet, då är det bara att safta på! Nu är det upp till var och en att själv bestämma vilka tävlingar man vill åka utifrån sin egen ekonomiska verklighet, men min verklighet gör att jag inte finns i Närke i maj!