Vet inte om jag vill utnämna det till Volkswagen Polo R5:s största framgång men att vinna i Monza Rally Show måste åtminstone vara i final i den kategorin. För mig är Andrea Crugnola en tämligen okänd italienare men detta ändrades i helgen när han piskade Dani Sordo med 11,5 sekunder i ”showen”.

Så klart kan inte de åtta sträckorna på eller i anslutning till F1-banan jämföras med en riktig rallytävling mer som en stor RS men ändå, att nita en WRC-förare är ändå en respektfull fjäder i hjälmen för Polo-åkaren.

Nu vet jag inte vad Sordo har som förklaring men med fem sträcksegrar för Crugnola mot en enda för spanjoren är något som i mina ögon inte går att snacka bort. Kul också att Andreas Mikkelsen fick till en sträckseger men ändå en klen tröst för den sjätte plats det blev i helgen, halvminuten efter vinnaren.

Craig Breen angav till sitt försvar för den för en WRC-rutinerad förare blygsamma femte platsen, ”för mycket trafik framför sig”. Om detta gällde sjunde placerade Alessandro Re som hade startnumret före och även han i en Polo, känns försvaret lite klent. Bara 17 sekunder skilde mellan de båda efter åtta sträckor så inte kan han han hindrat irländaren i sin Hyundai R5 överdrivet mycket. Niclas Grönholm avancerade sista dagen från 20.e plats till 17:e med sin Skoda. 

Med detta i skallen är det inte utan att man blir ännu mer sorgsen över Volkswagens Motorsports hastiga beslut att avsluta all involvering som samarbetspartner till olika VW-team ”world wide”. I synnerhet smärtar det vad gäller Polon då jag var med vid allra första tävligen i Rally de Espana 2018. På något sätt kopplade jag då in Polon i rallyhjärtat och hoppades på många framgångar för nya R5:an. Att jag trodde/hoppades på att VW snabbt skulle engagera sig i WRC2 kändes helt naturligt. När dessutom Raimund Baumschlager som varit en del av utvecklingen, snabbt kompletterade sin Skoda-flotta i BRR-teamet med Polo kändes det bara som en tidsfråga innan VW ”återigen var på WRC-banan” om än i WRC2. Vet inte om detta är något som VW i de allra  finaste styrelserummen bestämt att när allting ser ljust ut, då ska rallymattan ryckas undan. Exakt samma sak skedde med segermaskinen WRC-Polo, tre raka VM-guld och med nya 2017-versionen startklar beslutade ”slipsgubbarna” att bara avsluta hela projektet. Istället skulle det fokuseras på R5-klassen och byggas bilar för privatförare/team och när VW gör något så gör man det ”all in”. Följaktligen blev Polon en vinnarbil direkt om än med ett litet hack i framgångskurvan när bilarna plötsligt lite oförklarligt började brinna. Eldproblemet löstes och även om det inte blev seger i WRC2 utan ”bara” en andra plats genom Kajetan Kajetnaowicz såg det ljust ut inför 2020. Bara det faktum att tre av förarna på ”topp-tio” i WRC2 körde Polo var en bra grund att stå på inför kommande säsong. Själv kände jag det som att Petter och Oliver Solbergs samtida avsked och premiär i WRC2 i Wales Rally GB var lite uppvärmning inför 2020. Såg framför mig ett Team Solberg med en R5-Polo åt Oliver och med stöd från Hannover för mig var detta pussel färdiglagt. Men då hade jag tyvärr inte räknat med ”slipsarna” som lika plötsligt som man avslutade fossildriven verksamhet, nu skiftar över till mer ”Greta-korrekt” motorsport. Må vara att det passar bättre in i framtidstron men  kul, tyvärr inte…

*

Samtidigt med Monza kördes ett liknande ”jippo” på franska racingbanan Circuit Paul Ricard, ” Rallycircuit Côte d’Azur”. Här krossade finske F1-föraren Valteri Bottas allt inhemskt motstånd och segrade med 50 sekunder i sin PH Sport drivna Citroên DS3 WRC. Nio sträckor kördes där Bottas var snabbast på fem av dessa var det som grundlade segern före Robert Consani i sin Skoda R5. Franske mångsysslaren med WRC-rutin, Stephane Lefebvre satte sig i helgen i en Porsche 991 GT3 Cup och visade återigen vilken förartalang han är oavsett hur många hjul han har som driver. Med den bakhjulsdrivna Porschen slutade han femma knappt två minuter efter Bottas och med två sträcksegrar som minne av helgen.

* 

I Val Thorens kördes deltävling ett i numera elektrifierade isbanetävlingen,  Andros Trophée. Först såg jag ett videoklipp från kvalet där förarna körde ensamma för att få bästa startplacering. Med risk för att bli kallad både klimatförnekare och bakåtsträvare så är det bara att konstatera, att se på en ”rally/racing-bil” som mer eller mindre bara visslar förbi nästan ljudlöst är inte upphetsande. Letade upp ett annat filmklipp från tidigare år med en bensindriven bil i samma position och med vidhängande ljudupplevelse. Skillnaden var som att kolla på stumfilm från 1920-talet eller en modern 3D-film på bio behöver jag förklara mer.

Något bättre blev det när racet startade och det var fajt om segern men kom inte och påstå att det är lika häftigt som ”in the good old days”. Här tror jag också att nya ”EWRX” får ett problem med att attrahera publik, det blir helt enkelt för tyst för att få adrenalinet att pumpa även på läktarna. Att det kommer att göra så hos dom som sitter bakom rattarna betvivlar jag inte. Men handen på hjärtat, räcker det med att dom tävlande har kul, behöver inte även publiken dela samma uppfattning? 

Hur som helst efter Superfinal 2 är det Audi-åkaren Auréllien Panis som är snabbast med Sebastien Loeb som tvåa i sin ”SLR AS 01” som lär vara en bil. Som trea syns Nicolas Prost i en Reanult Zoe och Andros-veteranen Jean-Baptiste Dubourg i en likadan bil, Andreas Bakkerud är sexa med sin Audi. 

*

Börjar närma sig jul och därmed även de ständiga problemet med att hitta lämpliga julklappar till de som har allt. Ett litet tips kan vara att kasta sig in budgivningen på ett gammalt ”Fiat-hjul”. Nu är det inte vilket hjul som helst utan det som Markku Alén/Ilka Kivimäki slet bort från sin Fiat 131 Abarth på Sintrasträckan i Rally Portugal 1981. Nu har upphittaren av hjulen bestämt sig för att sälja (både däck och fälg) och utgångspriset är satt till 18 000 pund. Själv vet jag att det blir problem för mig då redan den lilla spoilerbit från Stig Blomquists quattro i Svenska Rallyt 1984 som jag har i skrythyllan, irriterar sambon. Att trycka in ett komplett hjul i samma skåp är nog att fresta på tålamodet en bra bit över gränsen…

*

En kämpe har nu lämnat rallyleden, MK Rimos Jan Hagman som så sent som i somras körde Midnattssolsrallyt i par med Staffan Johansson.  Bilvalet är för mig självklart, en Ford Escort RS1800. Självklart i så måtto att det är med Escort jag alltid förknippat med Janne och då en svartlackerad sådan med herrtidningen ”FIB-Aktuellt” som sponsor. Minns att just det avtalet inte var helt ”PK” då tidningen med dess innehåll bestående av lättklädda flickor, inte ansågs vara lämpligt att förknippas ihop med rally. Hur som helst Janne sladdade runt med ”Fibban-reklamen” både här hemma och utomlands fram till 1982 då hjälmen lades på hyllan. Sedan blev det comeback i rallysvängen 2013 men då med Porsche och med Afrika i sikte. Körde historiskt rally i både Marocko och Safari-Rallyt med Porschen från brittiske experten Tuthill. Året efter satte han WRC-rutinerade Denis Giraduet i en då nybyggd Ford Escort och tog sig återigen an Marocko med en total 29:e plats som resultat. Efter det blev det flera olika kartläsare i Jannes Escort där namn som Hans Sylvan, Phil Clarke, Annie Seel och Christer Carlsson delade äventyren i Afrika. Nu är det tyvärr slutkört för Janne och tankarna går främst till familj och övriga vänner. Janne blev 68 år.

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson