Även om det var mest glada miner på FIA:s stora prisgala i går så var åtminstone inte Julien Ingrassia helt nöjd. På sociala medier har han ifrågasatt och med all rätt tycker jag, varför inte co-drivern erhåller samma status och prisas lika av FIA mycket som föraren, i det här fallet Sebastien Ogier. Det finns två mästerskap ett för förare och ett för co-driver men där det ändå är stor skillnad på utformningen av priset. Ett mycket mindre pris för den som håller ordning på papperna mot den som sköter ratt och gas. Detta gillade inte Ingrassia vilket han med eftertryck också visade under gårdagen.

*
Vet inte om det bara var jag som blev förvirrad när Rally-SM gick ut med informationen att sprinttävlingarna i samband med SM-veckorna i Skellefteå respektive Helsingborg/Landskrona inte kom att ingå i SM-serien. För mig var detta likställt med att SM-statusen försvann men här hade jag fel. Istället med reservation för att jag än en gång är förvirrad, så blir det även SM både i vinter och sommarsprint men utanför Rally-SM. Alltså kan minst åtta lyckliga förare till nästa år kalla sig ”Svensk Mästare i Rally”, låt vara att sprintmästarna inte uppnår riktigt samma status som övriga sex i ”riktiga” SM. Men åtta mästare, det blir väl även olika klasser i sprintarna så minst åtta betyder i bästa fall tio. Kan nog tycka att i Sprint-SM skulle de två tävlingarna ändå köras som en serie så det bara blev två SM-vinnare (det är väl förhoppningsvis bara två klasser 2 – 4WD) till slut och inte som jag befarar nu, två mästare i vardera tävling.
I Skellefteå jobbas det för fullt ute på Klutmarksbanan där rallycross, crosskart och rally kommer att köras.
– Äntligen har vi fått snö så nu håller vi på för fullt med att bearbeta rallysträckan som kommer gå runt om vår anläggning. När väl första prepareringen är klara för sträckan kommer vi att göra en incar-film för den som är intresserad av att komma och köra SM-veckan, berättar Jessica Karlsson, lokal projektledare för bilsporten i SM-veckan och tillägger.
– Sträckan i sig är riktigt utmanade och vi har kört SM-tävling på den förr, i mitten av nittiotalet.
För oss här nere är det ändå vad som kommer att hända i Helsingborg som är mest intressant, för det första blir det grus eller asfalt som underlag? En annan fråga är vem som står som arrangör då det varken i Helsingborg eller Landskrona finns någon som normalt sett arrangerar rally eller RS. Ett rykte säger dock att det är SMK Helsingborg som ska svara för ”rallydelen”. Detta trots att klubben inte har detta på sitt vanliga tävlingsprogram som istället präglas av Folkrace och Radiostyrd Bilsport. Deras hemsida ger inte heller någon vägledning om ryktet stämmer att man blir SM-arrangör i juli 2018.
Kan inte hjälpa det, men det känns som att SM i Sprint klantats bort genom åren, detta som kunde blivit ett så bra skyltfönster för sporten. Mycket ny publik, kompakt lättillgängligt sträcka och så som bonus, tv-sändning live. Kanske eller förhoppningsvis har jag fel och 2018 blir istället året när SM i Sprint tar tillbaka förlorad mark och ordet succé blir det som präglar tävlingarna. Ingen blir gladare än jag över att i så fall ha fel!

*
Vilken premiär i WRC-Fiestan det blev för Oliver Solberg vid Bettega Memorial i Bologna. Trots minimalt med tid i bilen lyckades han ändå knipa andraplatsen bakom betydligt mer rallyrutinerade Kalle Rovanperä i lördagens del av rallyshowen. Trea blev i sammanhanget åldermannen Teemu Sunninen som trots betydligt mer erfarenhet av WRC-bilar inte hängde med tonåringarna framför.

*
Många är säkert spända på hur det blir till nästa år med nytt friskt blod i Grupp H-klassen genom nya reglementet ”Nya Grupp H”. Finns dock en del orosmoment enligt insatta i regelverket, oro över att det även framöver kommer att byggas på det som i Sverige blvit synonymt med rallybil, nämligen Volvo 940. Inte direkt grundtanken menar dessa då reglementet istället skulle underlätta att bygga på nyare och modernare bilar. Idag lär det byggas på allt från Volvo PV från början av 60-talet till sista årsmodellerna av 940:an. Men även annat mer spännande finns ute i rallygaragen och där en Alfa Romeo i mina ögon verkar mest exotiskt.
En som dock snappat detta med ”modernare” bil är Sollebrunns Mikael Ericsson som tidigare kört Golf i Trimmat 2 WD. Nu har han byggt en riktigt läcker Volkswagen Polo som direkt för för tanken till WRC-versionen.
– Vi kommer att åka Svenska Rallycupen 2018 i Golfen. Den är helt genomgången och i toppskick nu. Hoppas få provat ut Polon i höst för start i SM med den 2019, säger Mikael till Rally-SM.

*
En sak som jag tycker är lite tråkig här hemma är att klassisk/historiskt rally är så fruktansvärt resultatfixerat. Verkar som att allt handlar om att vinna och att satsa på en tidstypisk bil utan segerchans är där i stort sett ingen som gör. Syns också tydligt i resultatlistorna som i dag domineras av åtminstone i de nyare klasserna, Volvo 240. Även när jag själv var som mest aktiv med mina Opel Kadetter (en 64:a på bilden och en 65:a) som definitivt inte var några vinnarbilar men väldigt kul att köra, fick jag ofta frågan.
– Varför skaffar du ingen bättre bil så att du kan hänga med de andra?
Svaret var samma då som nu att jag såg tävlandet som att det var viktigare att bevara bilden av hur rally såg ut 1965, än att ställa tennbucklor i prisskåpet. Noterbart är också att min bild av tävlandet delas av betydligt fler utomlands, räcker att komma till Danmark där det körs med allt från trött Fiat till vass Escort.
Glädjande nog verkar det även se ut så i Australien av vad jag kan se på de bilder som Bernt Andersson skickat mig från ett Historiskt Rally utanför Brisbane. Tyvärr kan jag inte riktigt redogöra för vad det tävlas med, då de flesta av bilarna är helt okända för mig. Utgår från att det är olika japaner ej avsedda för Europa plus en och annan Holden. En bil kände jag dock igen direkt, en Saab 99 EMS glädjande nog i tidsrätt lackering precis som de såg ut i Rally-SM i slutet av 70-talet.

*
Kan absolut inte påstå att TV4-programmet ”Så mycket bättre” tillhör mina favoriter där i mina öron lite B-artister förvränger varandras musik. Dock ändrades detta till vis del när jag i går kväll såg hyllningen till Sven-Ingvars. Inte så att jag gjorde vågen över nytolkningarna av artisterna. Istället gjordes vågen hemma i soffan över den magiska avslutningen där Sven-Erik Magnussons son Oscar sjöng duett med sin bortgångne pappa i ”Så många mil så många år”. Att jag såg detta genom fuktiga ögon skäms jag inte över att erkänna…