Idag struntar vi i huruvida Sebastien Loeb är värd ett åttonde VM-guld eller ej. Istället blir det ett nostalgiskt blogginlägg där vi börjar i Tyringe. Inhandlade senaste numret av den vassaste kultskriften när det gäller hur det var förr, ”Riksettan”. Här är det inte specifikt bilar och motorcyklar utan mer om det som rör sig vid sidan av. På första sidan skriver man också ” En tidskrift om bilismens guldålder”.
Senaste numret är sprängfyllt av läcker läsning, huvudnumret är ”Skånsk K-spaning” där man har åkt vägen Malmö-Ystad, den väg som man förr sa ”delade Sverige i två lika hälfter”…
Nu tänker jag inte gå in i detalj på detta utan fastnade istället för två små grejor, den ena bara en notis. En liten svart/vit bild plus rubriken ”Den lågtflygande macken i Tyringe” kunde jag bara inte bläddra förbi. Notisen handlar om att på Esso-macken i Tyringe hade landat ett flygplan. En riktig ”dubbeldäckare” stod här permanent parkerad i mitten av femtiotalet, som en tidig turistfälla. Nu trodde jag att jag var lyckligt lottad som har en av ortens mest pålästa innevånare, ( nåja f.d. Tyringebo åtminstone) i den närmaste kompiskretsen plus att även en av mina kollegor är uppfödd på orten. Har någon av dessa ens låtit mig ana denna fantastiska mack i deras barndoms by?
 Knappast…

Bilden är inte så där väldigt bra och Riksettans redaktion efterlyser bättre/fler bilder och mer upplysningar om hur flygplanet hamnade på Esso-macken. Jag delar deras nyfikenhet, så vet du mer hör av dig!
Nästa grej som jag fastnade förr här var bilden ännu mindre och av ännu sämre kvalitet, var Linderöds Motell. I dag återuppväckt med 50-tals stuk medan detta var en bild mitt i glanstiden, 1956. Dåtidens stora bildtidning speciellt bland grabbarna, var ”Se” och de åkte runt och plåtade alla motell som fanns i landet det här året drygt hundra stycken. Nummer 17 i motellraden blev motellet i Linderöd och på bilden syns den flotta vitmålade anläggningen. Jag är nästan helt säker på att det är Caltex i bensinpumparna och där svänger in en nästan ny om bilden är tagen -56 vill säga, mörk Ford Zephyr eller Consul. Kan inte ta gift på det men oddsen är ganska låga på att den är vinröd, svart eller mörkblå. I mitt minne var alla Zephyrer vinröda, men jag kan ha fel…
Intressantare är bil nummer två på bilden, näst intill omöjlig att identifiera men ser ut att vara en nyare amerikanare. Genast tar fantasin mer fart än vad jag förmådde få upp Silver-VOC:en i på Kanonen i söndags.
Vid den här tiden fanns en byggmästare i Linderöd som anlitade min far när det skulle sättas i fönster i de nybyggda alternativt renoverade husen. Den lycklige byggmästaren körde Packard tror modellen hette Clipper och vid mer än ett tillfälle fick jag åka med. För en påg på runt sex-sju år var detta enormt,  någonting helt annat än fars ljusgröna ”Folkabubbla” eller ”glasarbilen” en Volvo pickup från 1953 med delad framruta och byggd på Duettram. Minns fortfarande Packardens rattväxel, den hela soffan, kromet på instrumentbrädan och så naturligtvis mullret från V-åttan längst fram. Tanken svindlar, tänk om det är byggmästarens Packard som syns lite oskarpt på bilden och tänk om jag kanske sitter i baksätet, eller som man gjorde stod på kardantunneln hängandes över ryggstödet till framsoffan…
Avslutar med en härlig bild som jag såg idag. F.d. bilhandlare Ohlsson kom glidande i sitt senaste tillskott i bilsamlingen, en läcker röd Jaguar XK 120 från 1954. På huvudet satt en tidstypisk brunrutig engelsk keps, med öronlapparna knutna under hakan. Självklart kördes det öppet trots att termometern bara visade runt åtta plus. Hade det inte varit för den fula silver-Kia:n som körde bakom Jaggan kunde man för en sekund tro att jag var tillbaka i min barndoms Hörby.

 Dj-la Kia!