Allra först innan jag går vidare så vill jag än en gång poängtera att jag precis som alla andra som har någon liten susning om rally, att jag instämmer i kritiken mot myndigheternas orimliga bedömning av ”vår sport” vad det gäller ”50-gränsen”. Människor ute i friska luften och dessutom utspridda över stora områden torde innebära trots att jag inte är någon expert, minimal risk för smittspridning.

Men min åsikt är precis som alla andra ”tyckares”, i sammanhanget helt ointressant då det är FHM-reglerna som styr, punkt slut. I dag skulle det presenteras lättnader i regelverket och de mest optimistiska eller naivaste trodde kanske att det skulle öppna för publik redan till East Sweden Rally. Men ministerfirma Lind & Damberg avsåg mer att presentera lättnader för kulturen och de stora arenaidrotterna där det nu ska få vara fler sittande gäster, men i övrigt ligger fortfarande ”50-gränsen” fast. Inte ett ord om just rally på deras presskonferens även om vissa kanske inbillat sig detta. Vi som följer debatten på sociala medier så framställs rally annars som mer eller mindre livsviktigt för nationens överlevnad, men ministerduon verkar inte vara inne på samma linje (obs. ironi). De lättnader som presenterades idag kommer dessutom inte att träda i kraft förrän den 1 oktober om jag förstod rätt. 

Över till det som för oss är viktigast, nästa SM-deltävling i Linköping. När arrangören nu fattat det enda vettiga beslutet att följa Länsstyrelsens beslut om publikfritt, är det bara att be en bön att detta efterhörs lika bra som i Hässleholm. Här bildade arrangör, tävlande, media och inte minst rallyälskare (märk väl utan ”” kring rallyälskare”) gemensam front och vädjade att publiken skulle stanna hemma. En front som visade sig fungera och jag kan gott erkänna att jag var skeptisk men glädjande nog var det kring Hässleholm ytterst få ”svamp/bärplockare” längs sträckorna. En stor eloge till alla inblandad över detta.Foto: Henric Åkeson

Nu vädjas från samma grupper ganska naturligt om lika stor uppslutning från Linköping för att inte riskera att tävlingen stoppas. Döm om min förvåning när då SBF:s generalsekreterare Anna Nordkvist i en artikel i lokaltidningen samtidigt går på tvärs mot allt som uppnåddes i Hässleholm. I en intervju hävdar hon istället att ”Allemansrätten gäller i skogen” och utvecklar resonemanget som börjar lite otydligt med skillnad på offentlig och icke offentlig tillställning. Hon säger, ” detta tillåter inte en arrangör att exempelvis hindra folk att gå ut i skogen, Allemansrätten finns där och den kan ingen av våra arrangörer sätta sig över”. I mina öron exakt vad rally inte behöver just nu när alla ändå mer eller mindre accepterat att det är publikfritt som gäller. Nu kan istället mindre seriös rallypublik komma och vifta med den konstiga artikeln om två veckor och då  vägra att hörsamma stackars funktionärer som ska göra sitt bästa för att rallyt kan köras i enlighet med myndighetens tillstånd. Enligt Wikipedia är en ”Björntjänst” något som ”är en välmenad tjänst men som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren”. Bättre beskrivning av läget kan jag inte själv komma på… 

Om jag blir betänksam över Nordkvists analys över regelläget så blir det inte mindre när jag läser en krönika i samma tidning. Här går krönikören till attack mot ESR-arrangören och menar att de ”mer eller mindre hotar den rallyintresserade publiken med att sträckor eller tävlingen kan strykas om det blir folk i skogen”. Istället sällar han sig till den tröttsamma kören med eget tyckande, om hur svårt han har att se smittspridning i skogen. Just det argumentet har ju nått vägs ände för länge sedan vilket inte minst stod klart i Hässleholm. Även i krönikan understryks att det inte går att hindra folk från att gå ut i naturen, Allemansrätten gäller. Som avslutning skrivs, ”Jag tror att beslutet från ESR retar upp betydligt fler personer än man räknat med och att man står inför problem som blir svåra att hantera”. I det sistnämnda är det bara att hålla med men om det nu blir så gud förbjude, då är det definitivt inte arrangörens fel även om skribenten antyder detta, utan istället just detta svammel om att ”Allemansrätten gäller.” Bara att hoppas att den östgötska rallypubliken är lika smarta och lyhörda som de som tänkt sig en rallylördag i Hässleholm och att man inte lyssnar på vilsna röster… 

*

När jag kollar i tävlingskalendern så är det fram till slutet av oktober ungefär ett drygt dussin sprintar som planeras att köras i hela landet. Majoriteten då på mer eller mindre inhägnat området och de allra flesta med tillägget i inbjudan ”Publikfritt”. Finns även en knapp handfull tävlingar som med lite god vilja kan klassas som ”vanligt rally” innehållande vägar av ”byvägs kvalité”. Förutom detta även de båda SM-tävlingarna East Sweden Rally 4-5 september och finalen i Sandviken den 18-19 i samma månad.  Enkelt att konstatera är att det under ett normal år alltså utan Corona, under samma period borde körts någonstans kring 50 tävlingar runt om i landet. Lika enkelt att se är att rally lidit svårt under den här mörka perioden. Dessvärre tror jag inte att vi sett slutet på ”Inställd tävling” och igår beslöt Asarums MS vid ett extra styrelsemöte att lägga ner sin planerade Rally-Sprint, Ekratten som var tänkt till den 26 september.

– Vi tog det trista beslutet  efter lite diskussion och kom fram till att detta var det enda riktiga, förklarar ordförande Åke Månsson och lägger till. 

– Även om vi rent tekniskt kunde kört då myndigheterna gett tillstånd under de premisser som gäller sedan mars månad, så övervägde de moraliska skälen!

Inom Södra BF återstår nu enligt uppgift Svedalas ”Sturupsprinten” på asfalt den 20 oktober som tidigare aviserats vara inställd men där det nu verkar ha kommit nytt besked. Lördagen därpå ska Trelleborgs MK köra ”Falsterbo Rallysprint” och sedan avslutas säsongen 2020 med att Hässleholms MK återigen kliver in på scen med ”Temahallen Grussprint” den 31 oktober. Lite märkligt, inga tävlingar på nästan ett helt år och sedan körs det tre sprintar på lika många veckor, dessutom både premiär och avslutning. 

*

Smålands BF har nu mjukat upp sina Corona-regler, bland annat är förbudet mot tävlingar för deltagare över 70-år borttaget. Men man lättar även upp för tävlingar enligt detta

*

I ljuset av detta är det inte speciellt uppseendeväckande att många rallyåkare redan valt att lägga året till handlingarna och istället kika mot 2021. En av dessa är SM-åkaren Christer ”Chribbe” Haglund som panerade full SM-satsning med nya kartläsaren Nicklas Edvardsson i R5-klassen. Nu blev det en trist upptakt i Vännäs där paret fick bryta men efter detta pekade det mesta uppåt för ”Chribbe” men sedan kom Covid-19 in i bilden och allt ställdes in. Omstart planerades till Hässleholm men inte heller detta blev av visade det sig. Här var det tyvärr alltför tung gasfot hos chauffören med indraget körkort som innebar ”time out”. Istället skulle East Sweden Rally bli parets utmaning med inte eller detta blir av förklarar Chribbe som en längre tid haft problem med en axel.

– Har haft problem med detta under en tid och axeln hoppar ur led väldigt lätt. Varit till läkaren och rekommendationen är att inte köra rallybil förrän  man fått ordning på axeln, lutar nog åt operation.

Utsikten att få en riktigt ”tattarsladd” med R5-Fiestan samtidigt som axeln hoppar ur led tilltalade inte Nyköpingsföraren.

– Det kan få katastrofala följder både för mig och Nicklas men även bilen. Vi är nu övertygade att bästa lösningen är att avbryta årets säsong, få ordning på axeln och sen komma igen ännu starkare till 2021.

Kartläsare Nicklas håller med.

-Ett klokt beslut, det är inte helt riskfritt det vi håller på med men säkerheten måste gå först. Vi kommer igen 2021 och dessa planer är redan i full gång!

*

Äntligen börjar det hetta till i STCC och för en annan är det ofta man längtar tillbaka till tiden när frispråkige Janne ”Flash” Nilsson var i högform och spred ”rubriker” med bråk och tuffa kommentarer o allt och alla. Nu är det Mattias Andersson och Tobias Brink som gör ett försök att gå i ”Mr STCC:s” fotspår. I andra kvalpasset på Gelleråsen blev det upprörda känslor mellan de båda.

– Tobias Brink borde skaffa nya backspeglar, säger Mattias Andersson.

– Kvalet var en besvikelse, det var inte perfekt av mig själv, men jag blev hindrad på mina två försök av honom. Det gjorde mig minst sagt frustrerad och påverkade hela tävlingshelgen för mig då jag tvingades starta från nionde plats i de första två tävlingarna, svarade Tobias Brink.

SMK Hörby-föraren spär på kritiken mot Honda Racing Sweden-föraren att han alltid är i vägen.

– Mattias fick bara smaka på sin egen medicin, han är alltid i vägen och borde kanske respektera att vi yngre förare vill fram i karriären. Jag gillar Mattias, men han borde fokusera lite mer på sin egen körning än att skylla på andra förare…

*

Dagens Motorbloggen avslutas på ett sorglig vis då min mångårige kollega och vän Bosse Nilsson avled för några dagar sedan och att han inte finns med oss längre känns helt overkligt även om jag sedan en tid känt till hans sjukdom. Men att inte kämpen Bosse skulle klara denna fanns inte i min värld, men tyvärr fick jag fel och tomheten just nu känns enormt stor. Första gången vi träffades var våren 1969 på parkeringen vid Skånes Djurpark dit jag kom med hjälp av mor då jag ännu inte fått körkort. Samtidigt kom Bosse i samma ärende, att fånga nyfödda björnungar på bild. Ett möte som blev tämligen kyligt då vi var riktiga konkurrenter, jag på Skåne Bild i Eslöv medan Bosse jobbade hos Hässleholms Bildbyrå. Att lyckas få bild på björnungarna innebar stora pengar för våra firmor, då bilder på söta små björnar på den här tiden fyllde både morgon/kvällstidningar. På björnberget satt vi tysta i varsitt hörn med kamerorna mot öppningen  konkurrenter som vi var. Några björnar dök inte heller upp och därefter dröjde det av andra förklarliga skäl många år innan jag åter sprang på Bosse.  Medan han hade ”världens sportarenor som sitt arbetsfält” var mitt Mellanskåne och senare nordöstra hörnet av Skåne. När jag trädde in på Kristianstadsbladet 1986 innebar det samtidigt tätare kontakter mellan oss då ”Bladet” ofta även åkte på lite större sportgrejor. Nu var det en helt annan Bosse jag lärde känna, istället för den kyliga attityden vid björnberget var det en varm och kul kille som blottades. Fast jag var även medveten om att bakom fasaden doldes ett bitvis häftigt humör när saker och ting inte gick som han tyckte/ville. Ett humör som även jag senare fick känna på vid ett antal tillfällen, men eftersom han inte var långsint var det absolut inga stora problem. 

1991 övertalades Bosse att sluta på Kvällsposten och börja på Kristianstadsbladet vilket kändes ungefär som att Marcus Rosenberg skulle gått från Malmö FF till Tollarps IF. Kan erkänna att jag till en början trodde att Bosse skulle se ”Bladet” som en skön reträttplats efter alla års flängande runt hela världen. Att det hos oss inte skulle göras många knop utan det mer skulle handla om att välja vilka jobb som passade, resten fick vi andra ta hand om. Har ofta haft fel i mitt liv men mer fel än vad jag fick  i detta, är nog tveksamt. Istället för ”stjärna” så visade sig ”Tyringe-pågen” vara en outtröttlig arbetsmyra plus en stor vitamininjektion för hela redaktionen. När det omöjliga (alldeles för många fotojobb på listan) skulle genomföras var det enkelt att lösa enligt Bosse.

– Bara att kavla upp och köra!

Det märkliga är att samma inställning visade han från första till sista arbetsdagen vilket blev i januari 2019. Då hade han varit pensionär i några år men gjorde fortfarande schemalagda arbetspass. Dessutom med samma entusiasm som när han klev in på Västra Vallgatan nästan 30 år tidigare. Bosse var stolt över sitt jobb och hade inte mycket till övers för varken ny teknik eller nya digitala arbetssätten där snabbhet via webben räknas högre än kvalitet. Inte heller  nytillskotten i yrkeskåren som valt bort hedersamma yrkestiteln ”Pressfotograf” till mer flummiga ”Bildjournalist”, fann Bosses gillande. På alla punkterna var vi båda helt överens  och även att vi alltid satte en heder i att göra vårt allra bästa när vi kom ut på fotojobb. Om vi var eniga i detta, så lyckades vi aldrig komma överens när det gällde motorsport där Bosse var en stor entusiast av Formel 1 efter att för Kvällspostens räkning följt Stefan ”Lill-Lövis” Johansson under sin karriär. Medan jag är tämligen likgiltig till denna del av motorsporten, var han av exakt samma uppfattning när det kom till min eller det Bosse lite föraktfullt kallade ”grussprättare”, alltså rally. 

Att berätta om Bosses fotografering känns ganska meningslöst då han utan tvekan tillhörde Sveriges elit. Inte minst alla utmärkelser i samband med ”Årets Bild” vittnar om vilken gigant han var om än i en liten kropp. Sista gången han fick ta emot pris i den anrika tävlingen var 2016 efter att ha fångat när minister Morgan Johansson i Broby blev nerprutad med en eldsläckare av en uppretad nyanländ.  Även om det nu inte blir fler bilder från Bosses kamera så lever både han och hans minne kvar för evigt, inte minst genom alla jag vågar nästan skriva miljontals bilder som knäppts under den över 50 år långa yrkesbanan. För mig och många andra är saknaden enorm och går inte ens att beskriva. Bosse finns dock alltid kvar i våra hjärtan, inte minst genom.

– Bara att kavla upp…

Bosse blev 71 år..

*

Av respekt till Bosse vill jag låta detta smälta in och därför tar Motorbloggen ”time out” fram till söndag. Känns lite konstigt att skriva, men trevlig helg!

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se