Det blev delvis svensk seger i den elfte rundan av World Rallycross Championship då norrmannen Andreas Bakkerud körde en svensk OlsbergsMSE-Fiesta snabbast på Istanbul Park. Närmast efter kom Timmy Hansen, Peugeot och på sista pallplatsen hamnade Toomas Heikkinen i Polon.
Själv blev jag imponerad av att Henning Solberg hävdade sig så bra i sitt Citroén inhopp att han tog sig till A-final. Blev där femma och sist sedan lillebror Petter fått bryta på finalens första varv, detta efter en riktig strulhelg. Bland annat två motorstopp i starten på kvalen.
För EKS-teamet gick det sådär, bäst lyckades Edward Sandström som precis missade att ta sig till final med Audin. Klassades in som åtta placeringen precis framför Richard Göransson.
PG Andersson tog över Pontus Tidemands Audi för första gången och drabbades av motorproblem. Direkt på lördagen upptäcktes ett oljeläckage och man valde att byta motor. Tråkigt nog hann man inte klart till PG skulle köra sitt första kvalheat och där blev han poänglös.
I andra omgången var dock allt på plats och där blev det en andra plats bakom finaltvåan Timmy Hansens Peugeot. I nästa slutade PG trea och i det sista kvalet blev det bara en åttonde plats och showen var över för värmlänningen.
– Jag hade två rejäla missar i det heatet och med missen i första är man lite besviken, säger PG och fortsätter.
– Det känns lite snöpligt och i efterhand hade vi tjänat på att bara rullat till startlinjen under gårdagen och bytt motor på kvällen. Då hade vi fått tillräckligt med poäng för att köra semifinal idag, men det är lätt att vara efterklok…

*
Även solen har sina fläckar och i det här fallet heter solen Sebastien Loeb. I dagens WTCC-race i Shanghai orsakade rallyguden en krasch som drabbade teamkompisen Yvan Muller. Han fick se sitt ena bakhjul försvinna medan Loeb kunde fortsätta men till ingen större nytta då domarna tog ifrån honom fjärde platsen han hade när målflaggan föll.
Med två tävlingar kvar, Japan och Malaysia leder Jose Maria Lopez före just Yvan Muller.

*
En som inte kan klaga på framgång är Katrineholms B-förare Marcus Gerdåker som med sin Subaru lyckats ta två totalsegrar med sex dagars mellanrum. I söndags knep han segern i ”Gimmersta Rallysprint” och i lördags var det tid för ny triumf i ”Finalsprinten”. Hyggligt facit får man väl säga…

*
I dag kördes deltävling fyra i danska Yokohamamesterskabet Øst och detta i sydligaste delen av Själland i Nykøbing Falster. Allra bäst gick av ”di svenske” det för Hässleholms Rolf Grybb, den här gången med sonen Tobias i högerstolen på den ”IFK-brandgula” Asconan. Paret Grybb slutade fyra i Klass 1 vilket om jag räknar rätt gjorde att andra platsen i mästerskapet totalt säkrades. Vann detta gjorde dagens klasstrea Jörgen Hansen med den ursnabba Porsche 997-GT3.
Vann i Nykøbing Falster gjorde Suzukis ”fabrikskjører” Kenneth Madsen i Maxi Swiften och detta i stor stil. Totaltvåan och vinnaren av Klass 1 Steen Johansen i Mitsubishi EVO lX var över halvminuten efter.
Placeringen efter Grybb knep Magnus Hägg/Kristian Lindberg, Trelleborgs MK med Subarun.
SMK Hörbys Anders Palmquist tog med sig Janne Persson till Danmark vilket resulterade i en femte plats i Klass 3 med den svarta Peugeot 106:an.

*
Bilsport Rally Cup-Generalen Roger Roth är lite av min ”Rättelse-chef” och även i helgen gjorde han sitt jobb och rättade mina fel, det handlade om RM för Klassiker. Roger skriver ”handhas inte av RU som sköter det du skriver om… Det gör HU…. Men det visste du om du tänkt efter…. ;o). Absolut visste jag detta Roger men du vet hur det är, inte alltid alla trådar är kopplade rätt…

*
Ingen har väl missat att jag är lite svag för Opel och då företrädesvis bilar tillverkade fram till mitten av åttiotalet. Man kan säga att från Opel Rekord 1959, den med panoramruta och som innebar glasmästare Thore Svenssons inträde i Rüsselsheim-himmelriket och fram till Opel Manta B där min riktiga Opel-liebe slutar. Manta 400 är så nära fulländning man kan tänkas komma, åtminstone med jorden som utgångspunkt.
När jag därför nu gått med i vad jag hoppas blir ”world wide”, rörelsen ”Rädda en 740″ kan detta tolkas som ett icke okej steg för en Opel-vän. Jag har faktiskt inget riktigt bra att säga till mitt försvar, mer än att det kändes rätt i hjärtat.
Bakgrunden till snedsteget är att en arbetskollega plötsligt blev med 740 då svärmodern hastigt gick bort. I kvarlåtenskapen fanns mycket grejor, hus och sådant trist men även en vit Volvo 740 GL av åsmodell 1986. Förstod på kollegan att den skulle väck fortast möjligt, något intresse hos arvingarna fanns inte för detta stycke svensk historia. Tyckte synd om 740:an som antagligen skulle gå ett öde till mötes, värre än sotdöden nämligen att hamna i händerna på en gasglad 18-åring. Troligen då med en framtid som ”fyllebil” alternativt med ”torgragg” som sista färd innan skroten skulle förbarma sig över den. Insåg att detta fick bara inte hända.
– Jag kan köpa den, föreslog jag.
Ett par SMS med prisförslag slutade med att vi enades och att det bara var att komma och hämta bilen. Köpte den alltså osedd, enbart en suddig mobilbild var vad jag hade att gå efter. Men som vanligt jobbar jag helst utan skyddsnät så det var därför mer än lite spännande att i torsdags få träffa MUR114 för första gången. Jag blev inte direkt besviken och det som tilltalade mig allra mest var att bilen var av ”snikmodellen”, med allra minsta motorn. Inget tjafs med insprutning utan rejäl choke och en enda förgasare ,Pierburg 175 CD, ”En enkel spjällförgasare med oljedämpad trottelkolv och manuell choke”, läste jag mig till i instruktionsboken som låg i handskfacket.
Bilen var inköpt hos min ”lokala Volvo-dealer” Bil-Månsson i Hörby och hade i stort sett bara haft en enda ägare. Den allra första använde bilen bara så kort tid att när min kollegas svärfar köpte den så kunde man utan överdrift klassa den som ”ny”. Vit med röd klädsel, dessutom fortfarande både hel och ren. Det enda som sticker ut är lyxtillbehöret, sollucka med vindavvisare plus en väldigt sällan använd eftermonterad dragkrok. Philips ”bilradio med kassett” tronar på instrumentbrädan med två dörrhögtalare monterad. I mitt köp följde även med två kassettband, ABBA-hits och ”Best of Nat King Cole” känns rätt så -86.
Bonusen, allt är fortfarande som det var när MUR en gång lämnade Torslanda för transport till Hörby. Här tog till pappan till ”Det är jag som är Månsson”, Lennart emot bilen och som sedan även skrev under köpekontraktet angivande 108 200 kronor som pris för MUR114. Alla emblem sitter där de ska, samma sak med gummilisterna inte ens den tunna svarta dekorranden längs sidan är trasig. Kofferten där det faktiskt låg en säck plantjord som ingick i köpet, bär inga spår av att någon gång fraktat annat än varukassar och mjuka väskor. Inte ens det vanliga fenomenet med solblekt och krympt vinyl inne i bilen finns att uppbringa. Allt helt intakt och det enda som stör är innertaket som på sedvanligt 740-vis är lite ”hängigt”. På utsidan av karossen gör lite rostblåsor i skärmkanterna samma sak som innertaket, stör men inte mer. Med ett miltal på lite över 27 000 är detta så klart inte heller så konstigt.
Kort och gott, detta är alltså en riktig överlevare som tillbringat sin tid i varmgarage när den inte betvingat de skånska asfaltvägarna. Grus verkar den knappast ens ha fått känna på under sina 28 tjänsteår. Ställer frågan, vem med någon form av bilhjärta skulle ha sinnesro att lämna över denna överlevare till en kepsförsedd 18-åring?
I vinter ska MUR få en omgång vax och sedan krypa i pyjamasen. Så ska den förhoppningsvis njuta resten av sitt liv ihop med ”Silver-VOC:en” och de två Kadetterna som finns i min ägo, sämre sällskap kan MUR114 få.
Min bror och sambo har inte riktigt samma goda bilhjärta som jag, båda ställde samma korkade frågor.
– Vad kostade den och vad ska du ha den till?
Priset är egentligen ointressant, hur prissätter man en sådan här klenod? Ungefär som att ställa frågan till guiden på Wasa-museet efter en rundvandring på regalskeppet.
– Hur mycket kostar hon?
Så klart omöjligt att besvara, men ännu värre är nästa fråga. Den, med vad jag ska ha den till…

*

Til sist så är det idag 25-år sedan som italienaren Miki Biason säkrade sin andra VM-titel genom att vinna hemmatävlingen Rally San Remo och detta i en italiensk bil, Lancia Delta Interagle. Tiden går…