En besk julklapp fick IRC-åkaren Toni Gardemeister dagarna före jul när huvudsponsorn för hans eget team TGS World-Wide hoppade av. Nu letar den snabbe finnen med stor VM-erfarenhet, efter nya pengar för att säkra säsongen 2012. Med sin Skoda S2000 gjordes åtta IRC-starter med bra resultat, poäng i samtliga åtta.
Något med toppstriden hade Gardemeister inte att göra, där var det norrmannen Andreas Mikkelsen och tjecken Jan Kopecky som slog sig blodiga. Med en ynka poängs marginal blev det slutligen norsk seger.
Ännu har IRC inte publicerat någon tävlingskalender för nästa år vilket jag tycker känns lite sent. Premiären för det allt hetare mästerskapet brukar vara i mitten av januari, senaste åren i Monte-carlo Rallyt men här är det ju WRC som tar över 2012. Vet inte om det sena beskedet har att göra med att en stor drivande part i IRC är Eurosport. Här är visst ekonomin inte så där på topp vad jag fått höra. Att det inte ska bli något mästerskap tror jag dock inte på!
En som redan gått ut och klart aviserat IRC-start 2012 är årets trea och vinnaren 2010, Juha Hänninen. Hans Skoda Fabia S2000 är startklar och Juhas målsättning är solklar, det ska bli finskt i topp igen 2012…
Som vanligt fick jag en bilbok i julklapp och på en bild hittade jag en Peugeot 403. Drog mig till minnes när jag gick på yrkesskola, skratta ni men det var kontor och handelslinjen som jag av outgrundlig anledning spenderade ett år på. Här fanns en kvinnlig lärare i ”femtio plus plus” åldern som inte var överdrivet populär bland oss elever. Kemin stämde inte och det var säkerligen lika mycket vårt fel som hennes. Nämnd lärare körde en bedagad mattgrön Peugeot 403 , årsmodell typ 1956-57. Vid den här tiden stod Peugeot för kvalitet och bilar som var näst intill oförstörbara, kanske inte riktigt samma sak idag vad vet jag…
Nåväl, en dag när läraren varit i våra ögon extra djävlig beslöt jag och några kamrater för att hämnas. En närboende till skolan, vi var utlokaliserade i en nedlagd byggfirmas gamla kontorslokaler vilket innebar avskildhet från övriga skolelever, lånade sin pappas lilla pelardomkraft. På lunchen hissade bakändan på Peggan upp och passande nog fanns där gott om gammalt tegel i direkt anslutning till skolan. Lagom antal sten placerades under bakaxeln så att hjulen hängde precis ovanför marken. Med hjälp av lite singel och grus fylldes slutligen det lilla mellanrum som fanns mellan Moder Jord och Michelin X-däcken. Operationen var klar.
Efter skolans slut gömde vi oss och väntade på resultatet av vårt ”lilla skämt”. Läraren kom ut, satte sig i bilen startade och gav gas. Inget hände självklart mer än att bakhjulen snurrade villt, bilen rörde sig inte. Nu var läraren av segt virke så hon tänkte väl va f-n är det nu för fel. Medicinen enligt henne var ännu mera gas och det var nu det hände. Peggan kom i någon sorts självsvängning vilket innebar att tegelstenarna rasade ihop och bakhjulen fick plötsligt fäste.
Framför läraren och den vilt vrålande fransmannen i tangentens riktning fanns en parkbänk och en blomsterlåda med diverse grönt. När hjulen fick grepp hamnade självklart ekipaget i nämnda dekorationer. Nu visade det sig att Peugeoten inte bara hade färgen gemensamt med en stridsvagn, utan även resten av bilen var byggd att tåla omild behandling. Samma sak kan man inte säga om bänken och blomsterlådan som både fick enkel biljett till himlen.
När det blev stopp tittade sig läraren förvånat omkring och upptäckte oss bakom husknuten. Vi förstod vi var upptäckta och klev fram och väntade på straffet som säkerligen skulle bli hårt och skoningslöst. Läraren vevade ner rutan och kallade fram oss.
– Tack och lov att ni är kvar. Nu måste ni hjälpa mig att få loss bilen, bad läraren.
På vår fråga vad som hänt svarade hon att hon måste ha sluntit på gasen, varpå vi nickade instämmande. Hon bad oss också att plocka bort bevisen på ”sitt” lilla missöde och tyckte inte vi skulle berätta om det för någon. Som extra bonus fick vi tio kronor var, så angelägen var hon att det inte skulle uppdagas.
Nu menar säkert vän av ordning att vi skulle ha trätt fram och berättat att det istället var vårt fel helt och hållet. Men hallå, detta är bara sånt man ser på sliskiga amerikanska filmer. Vi knallade istället ner till Palms Condis och njöt av Cola och kanelsnäcka. Blev säkert också pengar över till jukeboxen och The Beatles senaste ” Twist and shout”…