Vi som följde Wales Rally GB noterade att tre av de 22 sträckorna fick strykas. Först var det SS5/7 ”Aberhirnant” där allt för mycket publik och dessutom farligt placerad sådan som var orsaken. Enligt uppgift så var det bland annat en grupp belgare som vägrade att följa funktionärernas uppmaningar att omgruppera till en säkrare publikplats. Onekligen ett problem som bara kan inträffa i rally, alltså inte att en grupp idioter vägrar följa funktionärernas anvisningar, utan detta att alltför mycket folk vill följa tävlingarna. I de flesta andra sporter är problemet motsatt, allt för få är intresserade. Till exempel har jag ställt frågan till friidrottsintresserade om varför det var så glest på läktarna vid VM i Doha och detta utan att få något bra svar. Kanske är det mest media som är intresserad av kulkastning och annat, vad vet jag…

Nåväl i Wales eller Värmland för den delen, är det oftare att för mycket folk väljer samma kurva för sin rallyupplevelse än tvärtom. Att det då krävs respekt för funktionärerna är för mig självklart men uppenbarligen inte för alla. Därför var det helt korrekt att sträckan stoppades även om det nu drabbade SMK Hörby-gänget som var på plats för att heja fram Tom Kristensson. För ordningens skull så löste gänget ändå missen på bästa sätt…

I fjol vid den här tiden var jag i Spanien och följde Petter Solbergs comeback när han och Eric Camilli premiärkörde nya Volkswagen Polo R5. En sak lärde jag mig då, spanska rallyfunktionärer har varken gått på charmkurs eller lärt sig engelska. Däremot missade man inte en enda minut i kursen ”peka med hela handen och höja rösten” något jag fick åhöra vid flera tillfällen. Smidighet heter på spanska ”agilidad” men helt klart något som var helt okänt för merparten av de västklädda. Tar del av de instruktioner som nu skickats ut till publiken som tänker sig att besöka ”RALLYRACC CATALUNYA – RALLY DE ESPAÑA” om två veckor. Här trycker man på att enbart vistas på de utvalda publikplatserna och att alltid följa funktionärernas anvisningar. Dessutom med fet text, ” It is forbidden to walk along the stage 30 minutes before the start of the first participant”.

Det var här 2018 jag fick stifta bekantskap med spansk smidighet på lördagens första sträcka. Vår grupp kom i väldigt god tid typ en timma före första förbil och blev anvisade en halvtaskig publikplats i en vinkelsväng. Själva kurvan kunde jag väl smälta men från där jag stod, var det omöjligt att få till några bra bilder. Iklädd grön Media-väst och med alla erforderliga mediahandlingar från arrangören närmade jag mig en funktionär modell lite större. Min avsikt var att korsa vägen och ställa mig på innern istället för att få lite bättre bilder. Märk väl på innern, vilket i de flesta fall är mycket säkrare än på yttern där publikplatsen var placerad. Såg alltså inga som helst problem med att byta position, det gjorde däremot funktionären. Med hela sitt kroppsspråk sa han ”no, no, no” och tillade även lite onödigt ”imposible”. Jag försökte ändå, med all skånsk ödmjukhet som jag förmådde uppbringa förklara att jag bara skulle korsa vägen. Pekade på min klocka och så på tiden i programmet för första bil där det skilde runt 90 minuter. Kunde lika gärna försökt rubba Domkyrkan i Lund.

–NO,NO, NO, IMPOSIBLE rallycars coming, blev svaret med hög spansk och myndig stämma.

Det blev inget byta av position kan jag upplysa om. Detta följdes sedan upp på kvällen av en ”Guardia Civil” som menade att WRC:s mediaväst med vidhängande mediaacces inte räckte för att gå innanför ”Ata-banden” vid publiksträckan i centrum. När jag pekade på kollegor som redan fanns på plats innanför avspärrningen med samma väst som jag, förklarade polisen på bruten engelska.

– You need paper!

På bättre engelska undrade jag.

– What kind of paper, you can se that I am approved of the organizers with both vest and mediapass?

Den spanska motsvarigheten till ”Kling” var dock obeveklig.

– I must see paper!

Ställde mig bland publiken där jag i och för sig både såg och kunde fotografera lika bra som innanför banden. Så för att summera Spanien-Sverige, 2-0.

*

I helgen är det avslutning på TCR Europé på Monza och där då syskonen Bäckman, Jessica och Andreas ska köra med sina Hyundai i30. Inför finalen är det Andreas som är bäst placerad med sin tredje plats medan Jessica sladdar längre ner i listan som 19:e förare.  

– Den här banan skiljer sig enormt mot de övriga banorna i kalendern, med dess genomgående höga fart och långa raksträckor. Det kommer att bli en utmanande helg men det känns bra och jag ser fram emot att få äntra banan med min syster, berättar Andreas.

Efter en mindre lyckad tävling i Barcelona är nu Jessica revanschlysten.

– Monzabanans utförande kräver att samtliga förare kommer att behöva slipstream på kvalet för att få till en bra tid, förklara Bodentjejen.

– Vi väntar oss tighta race men det ska bli otroligt kul att för första gången få tävla i Monza. Jag talar för oss båda när jag säger att förväntningarna och peppen är total!

*

Mer på hemmaplan men med samma typ av bilar har det nu bestämts att STCC gör comeback 2020. Ny promotor för den högsta racingserien är MOM Events som beslutat att  ändra namn från årets TCR Scandinavia till STCC TCR Scandinavia.

– STCC-varumärket är oerhört starkt i Skandinavien och för med sig en rik historik som vi ska göra allt för att utveckla vidare, säger Micke Bern, vd för MOM Events.

Ingen kan väl påstå om jag menar att STCC har en stormig period bakom sig och  som enligt mig  inleddes med beslutet att tävla med TTA-bilar eller det jag kallade järnsängar. Efter detta har man kämpat i motvind både vad gäller förare, sponsorer och inte minst publik. Det många med Janne ”Flash” i spetsen hävdade skulle bli en ”quick fix” blev istället början på en vandring i dödsskuggans dal. Nu har dock mästerskapet återhämtat sig även om det är en bra bit kvar till fornstora dar när stjärnor som till exempel Mattias Ekström och Robin Rydell  stod på gridden. Tror att det är klokt att plocka in STCC igen, ett namn som alla med något motorintresse känner igen.

– Varumärket i sig är självklart inte ensamt räddningen för skandinavisk elitracing, men trovärdigheten och kännedomen hos gemene man spelar en mycket viktig roll, menar Bern.

Nu jobbas det på att fylla på med ytterligare förare till 2020 och där målsättningen är 18-24 bilar där Bern själv tror att man når sista siffran.

– Potentialen finns tveklöst, vårt mål ligger på 24 bilar!

Förutom namnbytet så är det även nytt med en prispott på 700 000 kronor och att det även införs en junior-klass i mästerskapet. Maxåldern på deltagarna är 25 år plus att man bara får köra med bilar som är minst tre år gamla.

Kalender TCR Scandinavia 2020

15-16/5 Knutstorp

12-13/6 Skellefteå

11-12/7 Falkenberg

01-02/8 TBA

15-16/8 Gelleråsen Arena

19-20/9 TBA

03-04/10 Mantorp Park

*

13 förare kom till Gelleråsen när STCC TCR Scandinavia arrangerade en testdag för intresserade inför 2020. De tretton fick prova Robert Dahlgrens Cupra-bil och även Kågered Racings Golf.

– Det här är en viktig del i vår satsning för att säkra återväxten och ta skandinavisk elitracing framåt. Hela dagen kändes väldigt positiv och det finns en stor chans att vi har en mästerskapskandidat till STCC 2020 här, menade Bern.

En av de som testade var vinnaren i V8 Thunder Cars, Emil Persson som också var nöjd med dagen.

– TCR-bilen var riktigt rolig att köra, speciellt intressant då jag enbart tävlat med bakhjulsdrivna bilar tidigare. Jag tyckte att jag kom in i bilen fort, känslan var bra. Jag ser positivt på framtiden för STCC och tror att det kommer vara riktigt bra nästa år.

Skåne representerades av Alfred Nilsson, Tomelilla.

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson