Till nästa år öppnar Prodrive sin nya anläggning i Banbury strax intill M40 precis som nuvarande lokaler men några kilometer längre bort. Utan något WRC-engagemang så känns det som att gamle Subaru-co-drivern Dave Richards kan få göra detta i lugn och ro vad mig anbelangar. Men i en intervju här om dagen verkade det som att den dörren kanske öppnas igen när nybygget står färdigt.
Prodrive var framgångsrika med Subaru i WRC, även om sista modellen aldrig nådde några riktiga framgångar. Efter detta satsade man på MINI men där ägarna inte var tillräckligt uthålliga och även det projektet mer eller mindre skrotades. Istället har man glidit över mer på racing, bland annat sköter man Aston Martin Racing. Trots detta berättar Richards, består motorsport bara av en tredjedel av Prodrives verksamhet.
– Vi sysslar även med avancerad väghållningsystem för ”supercars” som körs på vanlig väg, lyxiga bilinredningar och inte minst olika hybridsystem, berättar Richards och fortsätter.
– Mest udda är väl ändå vårt eget kontrollsystem för ”racing yachts”…
På slutet av intervjun kommer det som gör att jag ändå skriver dessa rader, Prodrive har inte gett upp hoppet om comeback i WRC enligt Richards. Det gäller bara att identifiera ett tänkbart projekt, få den tillverkaren att bli intresserad och så sista men inte helt oviktiga detaljen, att få finansiering till det hela!

*
Kanske kan nästa generation WRC-bilar som ska börja användas 2017 innebära en öppning för Prodrive? Carlos Barbosa i ”WRC Commision” är fast besluten att ändra reglerna och dessa ska presenters innan 2014 är över. En stark önskan från Barbosa är ”variety back in the service park” vilket på svenska, han vill se fler bilmärken i WRC och vem vill inte det undrar jag?
– Skulle man måla alla dagens WRC-bilar i vitt vore det omöjligt att skilja dom åt. Detta måste vi ändra på och få tillbaka mer ”spectacle” i sporten och göra bilarna mer attraktiva!
En sak verkar säker, dagens ”småbilar” kommer inte längre att bli utgångspunkt för de nya WRC-bilarna, istället sneglar man på att ”up-size” i framtiden. Dagens ”B-segment” ska skippas till förmån för ”D-segmentet” ( har ingen aning om vilka bilar som finns i D) men kan tänka mig att det är Golfklassen han menar. Tyvärr alla Volvoälskare, Barbosa nämner inget om varken 940 eller nyare S70 i önskan om nya fräscha modeller i rallyskogen…

Vidare kommer även motorerna att förändras, den nuvarande 1,6-liters maskinen kommer inte att vara aktuell 2017. Barbosa avslutar med.
– We must change many things to make the WRC in the top events in the world: the WRC must be bigger.
På svenska innebär det ungefär samma sak som är eller borde vara, aktuellt även för Rally-SM, ” vi måste förändra många saker för att göra WRC(SM) till ett ”top event”, vi måste bli större”…

*
Tackade häromdagen för alla som hört av sig om de försvunna TV-Svängsprogrammen och i går hämtade jag upp ”den heliga graalen” i sammanhanget, programmet från första SM-tävlingen 1971. Ett väl använt och flitigt nerkladdat program som vittnar att det varit ute i skarpt läge, med andra ord ett riktigt tidsdokument. Kunde så klart inte hålla mig från att bläddra igenom dyrgripen och hittade då bland annat att jag själv var sträckchef på SS13 den berömda ”soptippasträckan”utanför Höör. Minns inte riktigt när sträckan startade och någon hjälp från tävlingskartan fick jag inte då den inte ens fanns utmärkt. Av vilken anledning minns jag inte, kanske ville vi inte ha någon publik just här vad vet jag. Men starttiden på den femtonde av de totalt arton sträckorna var klockan 23.04 och första i bil i mål var beräknad till 23.55. Visst är det lite skillnad nu?
Nå iallafall, när jag kom till sista sidan blev jag ännu gladare och detta naturligtvis på grund av annonsen som placerats här. Rubriken ”Opels Vinnarbil” ovanför en fartfylld bild på Bus-Oves röda Rally Kadett i ett vilt språng med leran sprutande. Kan ett rallyprogram avslutas snyggare?

*
Har ju varit lite körigt med både orientering och EM i karting på min lott. Idag tog jag farväl av O-Ringen efter att ha bevakat Etapp 4 strax utanför Sölvesborg. Jag och F1-älskande kollegan Bosse Nilsson kom överens om att det var bättre att jag tog Sölvesborgsetappen och han morgondagens avslutning nere på för rallylovers välkända Ravlundafältet vid Brösarp. Anledningen är enkel, jag, orientering och Ravlunda funkar inte så bra ihop något som klart bevisades när jag gjorde lumpen här 1971. I mitt kompani fanns en glad kille från Glimåkra som heter Mats Axelsson. Han och jag fann varandra tämligen omgående enligt den gamla tesen ” är där två skabbiga ök i en flock, så nog f-n går dom ihop”. Vi trivdes utmärkt ihop, däremot var inte befälen lika förtjusta över ”äktenskapet”. När det så var dags för den obligatoriska orienteringen i backarna på fältet föll det sig naturligt att jag och Axelsson gick banan ihop (bara dårar som sprang menade vi). Som vanligt dj-lades såväl kompass som karta med oss, men någon kontroll hittades när vi strosade runt i grönskan. Vi insåg att tiden höll på att rinna iväg men vad göra, vi gick ju så fort vi kunde. Plötslig hörde vi det välbekanta brummandet från en Volvo-Valp med ett befäl bakom ratten.
– Hur går det för Svensson och Axelsson, undrade han lätt irriterat.
Vi förklarade att det gick så där och att vi dessuom insåg att vi fördröjde hela operationen.
– Vi bryter, förklarade den skånska varianten av 91:an och 87:an.
Befälet morskade upp sig.
– I militären bryter man inte, det ska ni två ha dj-ligt klart för er. Hoppa in så skjutsar jag er runt så ni kan stämpla vid kontrollerna!
Så kom det sig att vi två åkte bil runt till kontrollerna och det allra värsta kom sedan. Med bara ett par hundra meter kvar till målet stannade befälet, befallde oss att lämna ”valpen”, jogga till mål och inte berätta om vår bilfärd mellan de röd/vita kontrollerna.
– Det ser inte så bra ut för mig om ni skulle missa, så låtsas som inget har hänt och gå i mål, uppmanade befälet.
I militären lyder man order och vi gick i mål på både hygglig tid och kontrollerna i rätt ordning. I resultatlistan placerade sig Svensson och Axelsson i mitten, ändå inte så tokigt med tanke på att vi åkte Volvo…

*
Dagen avslutades med en snabbkoll ute på Åsum Ring och träningen inför EM i Karting. Fick nästan en klump i halsen när jag såg flaggparaden, tänk detta händer verkligen ute i Åsum. Träffade även sympatiske Kristianstadföraren Niklas Olofsson som i helgen kör i klassen KZ2. Han hade svårt att komma underfund med greppet i enhetsdäcken från Bridgestone berättade han. Normalt sett använder Niklas andra däck och de nya var väldigt mycket halare, bakändan ville släppa förklarade han.
– Ungefär som att köra Silver-VOC:en med dåliga bakdäck, förtydligade jag.
Niklas fattade direkt.
– Exakt!
För honom blir det en lite jobbig helg såsom innehavare av gällande banrekord på Åsum Ring. Med hela EM-eliten på plats blir det en tuff urladdning på söndag eftermiddag trodde Niklas och tillade.
– Mitt banrekord varar nog inte mer än till dit, sedan är det nog kört…