Det är bara att erkänna, det blir allt svårare att få ihop en daglig Motorbloggen när precis allt ”brum” ligger nere. Inte ens lönt att räkna upp nya inställda tävlingar då allt vad jag vet, är nerlagt eller flyttat. Visserligen står där ännu inte ”Tävlingen är inställd” på till exempel Hässleholms GP den 2 maj, men med tanke på gårdagens beslut om begränsning till att bara 50 personer nu får träffas samtidigt vilket i praktiken för det omöjligt att genomföra någon tävling alls vilket också SBF meddelade igår.

När jag skriver detta så är det faktiskt lite patetiskt att samtidigt höra på P4 och Sportradion som lyckats hitta en träningssmatch i fotboll som spelas i Sala av alla ställen där ett divison tre lag möter ett från division fyra. Härifrån rapporteras det med inlevelse och inte ens den obligatoriska måljinglen när någon gjort mål saknas. Snacka om at koka soppa på en spik…

Får också dagligen frågor om när jag tror att ett ”normalläge” för rally är att vänta något som jag självklart inte är mannen att kunna besvara. Precis som alla andra så hoppas jag att det blir så snabbt det bara kan, men med tanke på vad experterna siar om så lär inte mycket hända åtminstone de närmaste två månaderna. Kanske inte ens förrän efter sommaren som det släpper och då är frågan om säsongen 2020 egentligen har något berättigande? Jag menar, vad blir statusen på att vinna cuper eller mästerskap med kanske två -tre deltävlingar. Träffade en synnerligen aktiv rallyåkare som höll med och även menade att det var lika bra att lägga ner helt och så komma igen 2021.

* 

Tror inte att jag är ensam om åsikten att mars 2020 är åtminstone 2000-talets absoluta skitmånad med tanke på Corona och allt dj-ulskap som följt i  dess spår. Men tänker så klart för egen del även på att vår hund Colin fick somna in för en knapp vecka sedan, alltså mest skit i mars. Annat var det i mars 1970 då jag fick mitt körkort och lämnar därför över till den Motorkrönika som publicerades i ämnet i Kristianstad Open i onsdags. Bilden är dock tagen ett några månader senare, men bilen är samma gröna Saab V4 från 1969. 

” 70 03 12, ett helt vanligt datum för de allra flesta men inte för mig. Istället innebar denna snöiga onsdag för 50 år sedan öppningen till himmelriket, då detta var dagen jag fick körkort. Behöver jag påpeka att det var efterlängtat och där min födelsedag i december aldrig känts mer avlägsen än inför 18-årsdagen knappt tre månader tidigare. Det är lite lustigt, men mina körkortsäventyr  började och slutade på samma sätt, nämligen i rykande snöstorm. Första körlektionen den 18 december 1969 skedde en dag med massivt snöande. Något som medfört att körskolechefen med en annan elev satt fast strax utanför Eslöv och därför beordrat ut någon av de andra bilarna för assistans. Lotten föll på mig och min lärare som utan betänkligheter satte sig till höger i den vita övningsbilen, enVolvo 142. Under höstens teorilektioner framhöll jag ofta mina erfarenheter från rallyskogen, något som gjorde att han i mig verkade se en i princip redan färdig bilförare. Så klart helt fel men i det här läget ville jag inte tappa ansiktet. Under stor försiktighet styrde vi ut på den snöiga Eslövska landsbygden. Otroligt nog kom vi fram till den nödställde bilskolchefen och den fastkörda Volvo Amazonen. Gemensamt lyckades vi få loss bilen och i konvoj återvände vi till Sten Stenssons Stens hemstad i den alltmer tilltagande snöyran. När jag parkerat konstaterade körlärare Gustavsson berömmande.

– Det gick ju hur bra som helst, det märktes tydligt att du suttit bakom en bilratt tidigare.

Jag höll masken även om sanningen var att min tidigare erfarenhet var att köra min Saab  ut och in från garaget. Förbannelsen var så klart julhelgen som kom nästan direkt efter min första körlektion och sedan försenade processen med nästan tre veckor. Men så tisdagen den 11 mars var det äntligen dags för uppkörning vilken avlöpte utan några som helst problem. På den här tiden dröjde det runt en vecka innan ”lappen” anlände till körskolan där den skulle hämtas ut. Det fanns dock ett snabbare sätt och det var att åka direkt till länsstyrelsen i Malmö för att personligen hämta ut det värdefulla körbeviset. Något som för mig var självklart att göra. Buss till Eslöv och sedan tåget till Malmö för att strax före lunch ha körkortet i plånboken precis som ”di store pågarna”.

Nu var lyckan nästan fullständig men bara nästan, då min gröna Saab befann sig hemma i Hörby medan jag var på jobbet i Eslöv. Det blev att vänta snällt till klockan fem när jag för allra sista gången kunde ta bussen hem. Precis som vid fallet med min första körlektion var vädret den här onsdagen en av vinterns kallaste och mest snörika. I mina ögon en bagatell, för nu skulle det köras bil, punkt slut. Till saken hör att jag även lyckats ”lura” far att till att köpa begagnade ”riktiga rallydäck” med gott om långa vassa dubbar till min Saab. Jag förklarade detta som en ren säkerhetsåtgärd med tanke på mitt nya körkort, men att huvudskälet var att kunna köra fort på Ringsjöns is framkom aldrig. I snöyran backade jag försiktig ut Saaben ur garaget medan mor och lillebror oroligt spanade genom köksfönstret.

– Ska bara köra en liten sväng inne i byn och kanske kör jag upp till Claes-Göran, försäkrade jag. 

Även detta var ”lur”, vi skulle ut och testa skogsägarna kring Hörby. Det blev så klart besök hos Claes-Göran som därmed blev min förste passagerare, allt medan snön fortsatte falla.

– Vi provar vägen förbi motocrossbanan i Äspinge och ser hur bra grepp där är i däcken, bestämde jag och just då med känsla av att vara en direkt arvtagare till rallyesset Stig Blomquist.

Jag minns inte om Claes-Göran försökte stoppa mig eller var med på noterna, till Äspinge skulle vi oavsett. Det dröjde dock inte så länge efter att vi lämnat ”50-skyltarna” innan till och med jag förstod hur mycket det snöat. Men inte kunde lite snö stoppa Hörbys egen Blomquist. I högerstolen skruvade sig oroligt min passagerare som med all säkerhet redan räknat ut att vi antingen skulle åka av vägen eller i bästa fall, bara köra fast i de nästan halvmeterhöga drivorna. Det blev det sistnämnda som till slut drabbade MB 38 711. I ett riktigt blåshål blev det tvärstopp med spinnande framhjul. Då upptäcktes också att vi helt saknade  snöskyffel och annan vinterutrustning, så där satt vi ohjälpligt fast. Plötsligt såg vi räddningen i form av det välbekanta blinkande orangeljuset från en plogbil. 

– Sitter du fast, hördes från hytten och så klart var det en av mina kompisar som körde plogbilen, tillika välkänd retsticka och stor Volvo-vän och då naturligtvis lika stor Saab-hatare. 

Bara att blotta strupen och be om draghjälp. Från hytten hoppade Volvo-kompisen ner med en järnlänk och någon minut senare var vi loss. När jag kom hem frågade en märkbart lättad mor hur det gått, att för första gången köra bil själv.

– Inga problem fast det snöade för mycket så vi kollade på tv istället hemma hos Claes-Göran.

Det inte föräldrar vet har dom inte heller ont av, brukar man säga. Jag håller med.

*

”Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se Tommy Svensson