Oviss start för ERC-trean i Tjeckien, Dacia klar för STCC 2105, varför inte Dacia Rally Cup och Roland valde ”franskt”…
Peugeots ERC-förare Craig Breen säger sig nu var frisk i ryggen efter den brutala landningen med WRC-Fiestan i Rally Finland. Där bröt han direkt vid sträckmålet och sedan satte WRC:s läkarteam stopp för honom i Rally Deutschland med motiveringen att ryggen fortfarande inte var frisk. Men nu menar Breen att han är helt okej och hoppas på klartecken för start i morgondagens ERC-äventyr, tjeckiska asfaltrallyt Rally Zlin. Ännu har inte läkarna gjort tummen upp, utan först i morgon när rallyt startar ger man irländaren besked.
Reccen har Breen och co-driver Scott Martin genomfört utan problem poängterar han.
– Vi har gjort alla förberedelser till punkt och prickar, absolut ingenting mer vi kunnat göra för att komma väl förberedda till rallyt.
– Med detta vill jag även säga att vi gjorde exakt likadant inför Tyskland…
Att Breen inte delar läkarteamets farhågor inför framtida men är helt klart.
– I’m fully fit to drive, menar han.
– Jag har en stabil fraktur men ingen smärta eller så. Även om jag skulle göra en likadan landning igen så är enda risken att jag kan få ont i ryggen när jag närmar mig sjuttio eller nå´t…
Michelé Mouton som var bland de ansvariga i Trier håller inte med Breen i sin lite ”macho” inställning till den skadade ryggen.
– En ryggskada behöver viss tid för att läka och vi har inget emot Craig, ville bara han skulle vara frisk, säger den legendariska WRC-åkaren och fortsätter.
– Vad hade hänt om han råkat ut för en ny krasch i helgen? Vad skulle vi ha svarat på frågan, hur kunde ni låta honom starta?
I morgon får vi se om det blir någon poängjakt i Tjeckien för Breen i 208:an. Inför helgen ligger han trea på sjuttio poäng, tvåa är Skodaåkaren Sepp Wiegand, åtta pinnar upp. Leder, dessutom överlägset gör unge finnen Esapekka Lappi, Skoda på 118 poäng. Ska Breen vara med och slåss om guldet är nog en start absolut nödvändig.
*
Vad jag vet så blev Dacia första team att göra klart med STCC för 2015 och därmed blir det rumänens tredje säsong.
– Vi är väldigt nöjda med satsningen på Dacia Dealer Team i STCC. Varumärket har synts tydligt på Sveriges racingbanor, försäljningen av Dacia är en succé med en ökning till och med Juli 2014 på hela 211% jämfört med 2013, säger Joakim Jöhncke varumärkesansvarige för Dacia i Norden.
Förare blir precis som vid starten 2013 Mattias Andersson som är både Teamchef och förare i Dacia Dealer Team.
*
Tycker det är kul att Dacia satsar på motorsporten men hade även gärna sett dom i rallyskogen. Har tidigare efterlyst en efterträdare till Suzuki Cup och varför inte Dacia Rally Cup? En cup där man kanske till och med använder dieselmotorn eller den mer rallylika ”moderna miljömotorn” i Sanderon. Förare/team skulle kunna köpa en komplett rallybil i byggsats och där slutsumman stannar på under hundratusen. Lägg på detta sedan en hygglig prispott och deltävlingar runt om i landet på olika underlag, snö, grus och så någon asfaltsprint. För att få upp intresset ännu mer bjuds en eller två gästförare in till varje deltävling, tänk t.ex Mattias Ekström eller Pontus Tidemand i en Dacia fajtandes med en C-förare om sekunderna i likvärdig bil. Som extra guldkant så körs sedan finalen i samband med Rally-SM:s sista deltävling. Är helt säker på att man skulle kunna intressera både de som kör Grupp E, Suzuki Cup och kanske till och med någon VOC/Grupp F-förare. En injektion i dagens rallysport där ”nya bilar” snart är lika sällsynta som böneutropare i Jimmy Åkessons bekantskapskrets…
*
Från en ”Dacia Cup” är inte steget långt till VOC Mekonomen Rally. Här har jag och ”Generalen” Roger Fransson utbytt lite tankar och erfarenheter om säkerheten (läs allt för snabba sträckor) i dagens rallysport. Vi är i stort sett överens om det mesta men vi kommer säkert ändå att utbytta ännu fler synpunkter i det här viktiga ämnet.
I senaste mejlet valde Roger att ”komma ut” och berätta om sin för mig hitintills väl dolda historia. Som den Volvoman han är i dag så finns där i likhet med de allra flesta ändå ett ofta ljust Opelförflutet. Roger biktar sig, ” En sak vi aldrig har berört: Jag må vara Volvo kille och i min sena ungdom så var det även det märket som gällde hemma på vår garageuppfart – från när min 7-år äldre bror skaffade bil. Men, den tidiga präglingen gjordes, efter spädbarnsår i baksätet på en svart 56:a bubbla och sedan en galant tvåfärgad Volvo Amazon -57 (grå/vit med svart tak), senare i en dam från Rüsselsheim – en Caravan 1700 (och håll i dig nu) Laupiz blau! Det var också i denna stolta dam som jag tog mina första stapplade steg bakom ratten på åkern utanför mormors sommarstuga. Rattväxel var inte lätt när man 1972, dvs 7-år gammal, skulle balansera på framkanten av generösa framstolar i konstläder för att nå pedalerna 🙂 Rätta mig om jag har fel, visst var det också hel sittdyna och två lösa ryggar vill jag minnas?
Kommer också ihåg en ännu tidigare episod med Caravanen, på väg till Malmö i slutet av sextiotalet så lämnade kopplingen in i Hässleholm. Spännande för en familj med minst sagt begränsad ekonomi. Men en händig pappa löste problemet på parkeringen utanför den lokala handlaren som jag vill minnas var en auktoriserad Opel-dealer.
Opel Caravanen blev några år senare en beige Rekord 1900, den var med familjen så länge att det var henne som jag övningskörde i för mig körkort när det var dags 1982.
Även en VOC ansvarig har kopplingar till Russelheim…”.
Ingen fara Roger du är i gott sällskap t.o.m Volvo-lovern Mr President Lars Servin var ett kort tag lycklig ägare till en svart/gul Opel Kadett GT/E. Vad jag vet kom Opel-juristerna och befriade Kadetten från det tveksamma sällskapet. Någon måtta får det ju ändå vara på vem som får lov att äga ett fullblod från Rüsselsheim menades det från ansvarigt håll!
*
På söndag är det dags för RS i Trelleborg och den här gången lämnar Silver-VOC:en ”walk over”. Kanske bäst så då Roland och Black Beuaty uppenbarligen känner sig pressade av vår i Örkelljunga ”nyfunna pace” (körde ju nästan lika på första körningen med mer eller mindre ouppnåelige klassdominanten Tyko Nilsson). Detta gav Roland dålig nattsömn, frossbrytningar och till sist var han tvungen att ta steget för att även i fortsättningen ha kvar marginalen till den ”silvrige”. Nu skos ”den svarte” med franskt gummi av värsta sorten. Själv får jag väl gå ut i ”skrotbunken” inför C4-Specialen och se om där är något kasserat med med mönster kvar…