Helgen som avslutade vecka 21 2026 går nog till historien som en av de märkligaste för svensk bilsport. Först skär Felix Rosenquist mållinjen som vinnare av kanske världens mest prestigefyllda race, Indy 500. Därmed kunde smålänningen som tredje svensk låta den traditonella mjölken rinna över huvudet precis som tidigare Kenny Bräck och Marcus Ericsson gjort. En ofattbar framgång för i racingsammanhang, ändå pyttelilla ”Sweden”.

I Värmland var det även succé om än inför lite mindre publik än i USA där 300 000 åskådare hyllade Felix. Icke desto mindre blev ”ERC BAUHAUS Royal Rally of Scandinavia” både succé och nagelbitare där till slut Miko Heikkilä tog hand om segern. 

I andra vågskålen fanns där Svenska Bilsportförbundet som hade sitt Förbundsmöte som närmast för tankarna till vad som sker i Mellanöstern, alltså fullt krig inför öppen ridå. Mer om detta i slutet av Motorbloggen.

*

Låter Pierre Skytt som var vid ”roadside” i Värmland, ta över och lämna sin personliga rapport från helgen.

Det ska mycket till för att Värmland inte ska få bra betyg av publik och tävlande gällande vägarna. ”Värmland Runt” eller ”Royal Rally” som det numera kallas, bjöd på breda och snabba samt tekniska avsnitt i en fin kombination – en kombination som skulle sätta manskapet på prov och sålla hårt ända in på de sista specialsträckorna. HQ vid Färjestadstravet var fint samlat med presscenter, restaurang och serviceplats. Damm fick vi som stod utmed tävlingsvägarna gott om under helgen, men alltid lika väl värt. När stora namn som Europamästaren Miko Marzcyk och Teemu Suninen som rutinerad VM-åkare och Martins Sesks dyker upp plus h våra svenska stora löften Calle Carlberg, Kalle Gustafsson, Patrik Hallberg och Isak Reiersen från Värmland.

Han och Adam Grahn satsar på hela EM något Carlberg också jobbar för att få ihop budget till. Adam Grahn hittade dock inte farten denna fina helg i vackra Värmland.

Träningssträckan ”Träfors” strax öster om Karlstad bjöd på snabb uppladdning för förarna där också mycket folk hade letat sig ut.  Karl Petter Nordstrand från Norge i sin tvåhjulsdrivna Opel med Sunniva Rudi i högerstolen laddade så hårt, att en rullning skedde i slutet av sträckan. Både ”KP” och Rudi klarade sig som tur var utan skador.

Starten på Torget i Karlstad bjöd på vackert väder men tråkigt nog dåligt med publik. Fina intervjuer, invigning av vd Anna Nordqvist, autografskrivning där populära Tim Liljegren fick skriva flest.

Ut på SS 1 ”Bråtebäcken”, centralt bara strax öster om Karlstad låg målet så många cyklande familjer  på väg ut. Men mest bilburet folk dök upp vid NCCs bergtäkt. Där möttes vi av självaste ”Sola i Karlstad”. Tjejen som välkomnade oss på värmländska iklädd någon uniform av lokala hockeylaget (Färjestad) visade var vi skulle stå på trevligast tänkbara vis.  Svenske Kalle Gustafsson startade det hela. bara 0,3 sekunder bakom den estniska Toyotaföraren Jasper Vaher som inte hade någon respekt för övriga i startfältet. Vaher som verkligen visade storform innan han brakade av vägen på söndagen. Tänk att en tävling bjuder på så många spännande händelser som att förhandstippade Teemu Suninen i ledning och britten Philip Allen slog i samma sten för att bryta i samma kurva på näst sista sträckan.

Eller att Patrik Hallberg med John Stigh i GK Doors ”gamla” Yaris fick upp så fin fart att han utmanade om topplaceringarna på sträckorna. Men två punkteringar, på ”Ölme1” och ”Ölme2” som var sista sträckan. Detta gjorde att Patrik inte kunde  ta sig in till slutmålet i Karlstad eftersom han bara hade ett reservhjul. Calle Carlberg var märkbart pressad av att få ihop budget efter VM-smällen i Portugal. Nu fick han och Jørgen Eriksen revansch i GK Doors nya Yaris med sin fjärde plats. Isak Reiersen visade storform hela helgen tillsammans med Stefan Gustavsson, dessutom inga problem på hela helgen.

– Vilken helg! 

– Inga problem, inga punkteringar bara ett fint flyt, pustade Reiersen vid mål på SS16.

Prisutdelningen skedde som vanlig i anslutning till målet på sträckan. Tvan Martins Sesks med Renar Francis vid sin sida körde upp sig till andraplatsen i sin MRF-sponsrade Skoda. Vinnare blev äntligen Mikko Heikkilä med co-driver Kristian Temonen i Skoda har haft tillräckligt mycket stolpe ut tidigare. Punktering på sista sträckan i Portugal för något år sedan. Punktering och avåkning i Värmland 2024 som förpassade den tidigare hockeyspelaren till listan över brutna ekipage. Men nu var det Mikkos tur att kliva högst upp på pallen och motta största pokalen. Väl värd vinsten, kan man lugnt säga.

Sen har vi själva rallyt med  den sedvanliga frågan, om det hela går ihop ekonomiskt? Med 62 startande ekipage och den saftiga startavgiften som tas ut, borde det finnas medel att klara saken. Men många observatörer, (overheadkostnader) ska vara på plats, äta, sova och ta sig dit och därifrån. Man kan väl i alla fall säga att rallyt fick till ett fint event och bevakningen via TV/Radio var i toppklass.

*

När Pierre nu är färdig finns där ändå några saker som jag vill kommentera. Till exempel att FIA lyfte ut slovakiske Skoda-föraren  Robert Kolcak ur rallyt efter målet på ”Colins Crest”. Detta sedan den funktionär som fanns på plats för att kolla de tävlandes klädsel, blivit sexuellt trakasserad av Kolcak. Både i ord och gester visade slovaken sitt missnöje över att den kvinnliga funktionären gjorde sitt jobb, vilket på plats fick kännbara följder, ”diskvalificerad”.

Totalt 20 ekipage bröt rallyt vilket är en ovanligt hög siffra för att vara en ERC-tävling. Dessutom många ”toppförare” som fick erfara att Värmland kunde bita tillbaka. Rallyledarna Teemu Suninen och Jasper Vaher var några där dessbättre Vaher kom tillbak och kunde avsluta rallyt men ändå utan målgång. Kraschkungen Philip Allen, polska talangen Jakob Matulka, ERC-vane Andrea Mabellini var andra som fick parkera. Även bäst placerade norrmannen Frank Tore Larsen fick ge upp precis som generatorn på Polon efter sträcka elva.

Skånske Adam Grahn/Christoffer Bäck drabbades av fel på bränslepumpen efter landning på ”Colins Crest”. JC Raceteknik lagade felet och det blev målgång med en 16:e plats. Samma P-plats använde även irländaren William Creighton för sin Citroën med liknade problem. JC Raceteknik hade även en Skoda för Tim Liljegren/Sofia Sjöberg-Karlsson. Bra inledning men punktering och knäckt fälg spolierade lördagen för populära Tim. Omstart men på sträcka elva gav Tim upp med orsak, ”Personal”…

Frågan är ändå om inte ERC Junior-satsande Karl Peder Nordstrand/Sunniva Rudi var mest besviken efter sin kraftiga rullning på shakedown?

I kommentarsfälten kunde man läsa efter kraschen att teknikerna undersökte om hans Opel Corsa Rally4 kunde fixas så att start senare på kvällen ändå skulle vara möjlig. Nu är jag ingen expert men ”keep dreaming” var väl det som kom för mig och tyvärr stannade det också vid en dröm för den norska duon.

I ERC Juniors försvarade Arvid Carlsson om än under litauisk flagg, den svenska äran. Med David Arhusiander i Opel Corsans högerstol slutade 16-åringen fyra och har därmed samma placering i EM-tabellen. Leder gör Opel-kollegan och helgvinnaren Timo Schulz.

Kul att Jonna Eson Brådhe/Erik Gustavsson lyckades hålla tempot stabilt i sin ERC-premiär Med Renault Clio Rally3 slutade Jonna nia i jämna klassen RC3.

Kalle Gustavsson/Jim Hjerpe har en seriös satsning ihop men i Värmland gick det mesta åt h-e för Fiesta-duon. En lättare avåkning på sträcka två innebar att man tog sig an rallyt från 22:a plats. När så huvudströmbrytaren slog ifrån efter hoppet på ”Colins” var man nere som 42:a. Nytt mindre stopp på SS11 gav till slut 34:e plats. 

*

Inga träd växer till himlen och den gamla sanningen fick tidigare oslagbara i Finska Mästerskapet, Esapekka Lappi/Enni Mälkönen erfara redan på sträcka två i deltävling fyra, ”SM RALLI IMATRA”. Här gick det helt överstyr med #1 Skoda Rally2 och deppbilden på ”EP” efter avåkningen säger allt om känslorna.

Nu blev det estländsk seger genom Patrick Enok/Silver Simm men bara 2,4 före bästa hemmaåkare, Lauri Joona/Antti Linnaketo, båda med Skoda. Stark insats av svenskarna Isak Sjökvist/Simon Lindström som tog sin Renault Clio Rally3 till 13:e plats totalt.

* 

Tom Kristensson/Andreas Johanssons nya äventyr i Australien och ”Plant Hire Forest Rally” fick en flygande start i lördags. Efter första ”loopen” med tre sträckor där två vanns av svenskarna, skilde bara 3,7 sekunder upp till ledaren och storfavoriten Harry Bates, Toyota Yaris GR Rally2. Trea var Toms teamkompis Scott Pedder med en nyare Skoda Rally2. Men på sträcka fem (näst sista) blev det punktering på båda högerhjulen. Inte bara luft som försvann då även fälgen höger bak sprack rakt av, alltså game over. Samma öde drabbade ledande Bates-brodern, Harry och därmed lämnades fältet fritt för Scott Pedders första ARC-seger sedan 2024.

På söndagen var det ny tävling eller ”Heat 2” som man säger där nere och nyreparerad Skoda R5 för Tom och Andreas. Dock var inte stötdämpare/fjädring kalibrerad med Tom och det tog lite tid att klicka rätt. Stabila fjärde tider blev det ändå och inför sista sträckan var man trea, 27,2 sekunder efter Harry Bates med Toyotan. Återigen grinade oturen Tom i ansiktet och här blev det punktering och efter hjulbyte på sträckan, ras till sjunde plats i klassen. Istället blev det dubbelt Bates ihop, Harry vann och brorsan Lewis gick in som tvåa i Nannup.        

– Vi har haft en fantastiskt rolig helg här i Australien. Hela teamet har gjort ett otroligt jobb. Ett stort tack till alla som stöttar och supportar oss, och ett extra stort tack till Dean Herridge, hela Maximum Motorsport och Peders Rally Team som gör detta möjligt, hälsar Tom innan det var dags att flyga hem.

*

SMK Hörbys Joacim Kristiansson med inhoppande danske kartläsaren Ditte Kammersgaard kom till Avedøre och populära ”MRF Sprint Rally Cup”utanför Köpenhamn väl uppvärmd efter andra platsen totalt dagen före i ”Vikingadansen”. Detta märktes också då parets röda Opel Corsa var bästa 2WD-bil efter de två första heaten och dessutom fyra totalt.

Men sedan gick det överstyr i tredje heatet när axeltappen brast i ett litet gupp och Corsan blev trehjulig, turligt nog stopp före några stora träd. Istället för Hörby-seger i 2WD blev det nu hemmatriumf i klassen och fyra totalt genom BMW-åkande Casper och Rene Olsen. Totalsegern gick som förväntat till Kenneth Madsen som dessutom skiftade kartläsare mellan heaten. Kenneths Citroën C3 Rally2 leverade ändå tider som var 16 sekunder bättre än tvåan, Marco Gersager/ Anders Gram med Skoda. I sin nya Porsche 991 GT3 klarade inte Ib Kragh/Bo Mølgaard av att bli klassvinnare. Detta blev istället Jesper Seehusen/Morten Ingvorsen med Renault Clio Rally3, fem sekunder före. I samma klass slutade Svedalas BMW-körande Skawomir Bronk/Emmie Kristensson femma. En placering sämre i ”Grupp E-klassen” blev det för Eslövsfamiljen Elin och Magnus Persson. Strax över 50 ekipage hade tagit sig till det soliga Avedøre.

*

Ungefär hälften av startande mot vad ”MRF-cupen” lockade i Danmark, körde i lördags ”Vikingadansen, deltävling tre i SödraBF:s RS-DM. Där blev det hemmaseger genom Trelleborg MK:s egen Magnus Hägg/Daniel Borgqvist i Ford Fiesta R5.

Två totalt slutade så Joacim Kristiansson/Maya Ragntoft med då en ”fyrhjulig” Opel. Tätt efter placerade sig Örkelljungas son och pappa, Ola och Leif Johansson. Golfen vann B-klassen och var bara 1,5 sekund efter ”Jocke”. Större gap till klasstvåan Marcus och Hanna Lindström, SMK Hörby och Ford Escort, knappt 15 sekunder skilde till Golfen. Övriga klassvinnare: A-B Std. A: Magnus Pedersen/Åsa Bauhn, Hässleholms mK Golf – A-B Std.B: Michal Pinczakowski/Karl-Göran Eriksson Älmhults MK Peugeot – C Std.A: Elin Persson/Magnus Persson Eslövs MK BMW – C Std B/C: Elias Vestlund/Alva Green Hässleholms MK Peugeot – C Trimmat: Henrik Krondahl/Emelie Ahlström SMK Hörby BMW. Nästa anhalt för RS-DM blir den 13 juni med ”Staffanstorp Festivalrace” med Arlövs MC/Lunds AC som arrangörer. Anmälan ständer söndagen den 31 maj och idag finns 20 anmälda.

*

Som bekant är det mycket jag inte förstår som till exempel att Svenska Bilsportförbundet använder samma helg till Förbundsmöte (årsmöte på svenska) som vår näst största internationella tävling. I min värld känns det som att många av deltagarna i Örebro istället borde ha varit i Värmland för att ge extra lyskraft till ”Kungliga Rallyt”.

Tror också att många av FM-deltagarna hellre vikt helgen till rally då det verkar ha varit full cirkus på mötet och där flera distrikt (fem stycken) inte godkändes som röstberättigade. Av de 41 ombuden var det efter votering bara 21 som tilläts rösta och har jag förstått rätt, så var inte Södra BF ett av de som passerade nålsögat. Slutade dock inte här, utan när dammet lagt sig var man nere på 16 godkända röstberättigade till Förbundsmötet. På hemsidan skriver förbundet, ”Den stora frågan på mötet gällde förbundet och dess bolags ekonomi. Förbundsmötet tydligt markerade sin frustration genom att inte ge styrelsen ansvarsfrihet för 2025 ekonomiska verksamhetsår. Samtidigt röstade Förbundsmötet på förlängt mandat för två ledamöter och valde Pontus Sandell som ordförande.”. 

– Det har varit ett väldigt speciellt möte och tyvärr kan vi bara konstatera att vi har ett väldigt splittrat förbund just nu. Det viktigaste för styrelsen nu är fokus på ekonomin framåt, både för förbudet men även kontrollen av de bolag som finns inom Svensk Bilsport. Jag ska göra mitt bästa under min mandatperiod för att hålla samman detta framöver, säger Pontus Sandell, Svensk Bilsports ordförande.
Med mötet stod det klart att SBF inte längre uppfyller Riksidrottsförbundets krav på jämlik könsfördelning i styrelsen. Därför kommer det att kallas till extra Förbundsmöte för att få till en komplett styrelse.  Idag består den av Pontus Sandell, ordförande – Tony Ring, vice ordförande – Fredrik Wakman – Janne Ryd.

En som lämnade var österlenboende Peggy Dicksdotter-Hermansson och hon förklarade på Facebook. ”Idag har jag på egen begäran lämnat förbundsstyrelsen i Svensk Bilsport, efter tre års arbete. Ett beslut som vuxit fram under våren, då jag upplevt en riktning och hantering i styrelsen som jag inte längre kan stå för. Det är tråkigt för jag hade mer att bidra med, men jag är samtidigt stolt för vad jag arbetat med, och genomfört – en ny strategi för förbundet, Strategi 2030, samt en ny värdegrund, Fair Race. Ett arbete som gjorts tillsammans med rörelsen, gräsrötterna, som jag ödmjukt är så stolt att få vara en del av. Jag vill passa på att tacka alla, för ett fantastiskt arbete som dagligen görs i vårt avlånga land. Tack!”.

*

I morgon mer uppsopp från denna intensiva helg.