Så kan man lägga sitt nästan trettioåttonde South Swedish Rally till handlingarna, ni minns väl att jag missade målgången 1979 och därav ”nästan”. Årets upplaga bjöd på ett av de mera rafflande avsluten som jag kan minnas. Vid morgonens teve-sändning ( nej det behövde inte textas enligt de som begriper…) ville man ha tips från mig vem som skulle vinna.
– Omöjligt, menade jag.
– Finns minst fyra-fem kandidater även om jag fortfarande tror på Mats Jonssons tionde seger…
Okej, det blev så att jag ”… i det blå skåpet”, Mats fick bryta med motorfel efter sträcka tolv. Snackade efteråt med en märkbart bedrövad niofaldig SSR-segrare Mats, men ingen tionde. När bröt du senast i SSR?
– Kan faktiskt inte minnas riktigt, tror aldrig att jag brutit med Forden måste ha varit på Opel-tiden, menade Mats.
Den bjuder jag på till dig, Ulf ”The big blue oval fan” Olofsson…

*
Istället utvecklades det hela till en fajt mellan Ingmar Svensson med WRC-Fiestan, ledde fram till sträcka fjorton, norrmannen Eyvind Brynhildsen och inte minst hemmafavoriten Patrik Johansson. Ingmar och jag lider verkligen med honom, fick ge upp i ledning med två sträckor kvar sedan något konstigt stag gav upp i Forden. Ulf, kanske läge att kolla om det inte finns något från Opel som passar?
Istälelt blev det en fajt mellan ”Grupp N-åkarna” Brynhildsen och Johansson. Till slut, med bara en rejäll ”torsdagslunchsrökare” ( det är ju då man äter ärtsoppa…) skillnad eller 2,6 sekunder blev det fjärde norske segraren sedan SSR-starten 1976. Vid målgången påtalade jag detta för den glade vinnaren och undrade om han visste vad de tre tidigare landsmännen hade gemensamt?
– Ingen aning, eller vad det nu heter på norska svarade Brynhildsen.
– Jo alla har hamnat i WRC efter seger i SSR, svarade jag.
– Det låter bra, hoppas trenden fortsätter, svarade sympatiske Eyvind.

*
Tippade ju Mats, Jerker Axelsson och Ramona i topp av SSR. Missade så klart Brynhildsen, Johansson, Berglund, som alla åkte Grupp N. Men trodde inte heller på Eddie Hörbing och Hans Gustavssson i SSR-toppen. Fel, fel och återigen fel bara Ramona höll sin palcering och detta ”bara” i klassen Trimmat 4WD. I totalen var ”pysbilsåkarna” för tuffa, men Ramona som trea bak Hörbing och Gustavsson  trimmade klassen för ”fyrkrafsarna”, sug på den!
– Vi hade siktat på topp-fem, men trea är ju fantastiskt kul, menade Ramona efteråt.
– Men bara 0,6 sekunder upp till Hasse känns ärligt talat skit…
Lite synd tyckte jag om Eddie Hörbing som vann klassen medan trean Ramona stal hela showen vid målgången på torget i Tingsryd. En herre med inflytande inom rallysporten konstaterade dock belåtet.
– Det näst bästa som kunde hända för svensk rallysport och SSR, allra bäst hade varit om Ramona vunnit totalt!

*Rickie Borgström, Rickie Borgström från Kräbbleboda ”Sveriges vassaste Volvoåkare”, smaka på detta. Fick skäll av svåger Hans Johansson för att jag trodde mer på Johan Green än på Rickie.
– När vann en 240-åkare en sträckseger senast i Rally-SM, undrade Hasse.
– Ja, det var väl nu, svarade jag och visste då så klart att han syftade på sträcka nio där Rickie visade sin klass.
Fyra i klassen och med bara etablerade SM-förare framför sig inenbär att man i morgon söndag, borde samlas framför Örkeneds kyrka ( för oss vanliga är detta kyrkan i Lönsboda där Rickie bor) och hylla ortens ”fines´t”, innebandyklubben får ursäkta. Detta i samma anda som man i Kristianstad samldes för att hylla tvåan i Handbollslutspelet…

*

 Rickie strålade och kartläsande Mathias Bengtsson lovade att detta skulle firas ”The Kräbbleboda-way” var svågern Hans inte lika glad.
– Får inte till det, konstaterade Hans lite uppgivet (bilden).
Rickies råd till Hans som förmedlas genom mig, var enkelt.
– Han skulle sluta med det dj-la klickandet på stötdämparna och köra istället, för köra kan Hans…

*
Har lite koll på smålands lejonet Christopher Zeijlon som inledde med rullning på sträcka två. Sedan ”rullade” det på fram till sträcka tolv när det var nära, extremt ytterst nära att det gick överstyr igen. Christopher knäckte något i styrnigen när han genade lite för mycket över en skymd sten och resten påminnde om en flipperkulas färd en lördskväll på raggarfiket.
– Hela dj-la styrningen är paj, förklarade notläsare Svensson.
– Nu får vi nog ge upp…
Men mekarna ville annorlunda och med hjälp av en gedigen insats kunde man fortsätta med sin lite modifierade 240:a.
– Vi smålänningar ger oss inte så lätt, hälsade ”servicechefen” Sune Svensson i vinkeln på sträcka femton.

*
Bästa Opel blev så klart Mats Andersson även kallad Asfaltkungen, som svor eder över punkan på sists sträckan.
– Utan den hade vi passerat Hans, f-n!
Punka i Lille Mats och punka i SSR Mats allvarligt talat, har du funderat på Toyo?

*
Kan även konstatera att Max Svensson gjorde som Torsten Flink , ”reste sig igen” även om han fick ge upp på slutet. Uppstället på sträcka tolv (bilden) var bara det valuta nog för färden Hörby–Vrångebo!

*
Till sist så bjöd ”Mr President” eller föråkande Lars Servin på god underhållning med 240:an och Peter Andersson som något lättare motvikt i högerstolen. Även om ”Arlövs-Maffian” hade en annan synpunkt före sträcka tolv, men där och inte ens under påtryckning, ändrade man uppfattning.
– F-n detta gick fort, menades det unison från maffian.
Själv höll jag så klart med, det är snart årsmöte och mitt sekreterarjobb hänger på en skör tråd…