Trots att det bara är lite drygt 24 timmar sedan Kalle Rovanperä och Jonne Halltunen gick i mål som tvåa i ”Central European Rally” och därmed även världsmästare för andra året rad, känns det redan som historia. Att VM-titeln säkrades före finalen ”Rally Japan” hade nog de flesta redan räknat ut långt före helgen. Helt ärligt så efter fullpott i ”Rally Estonia” var i alla fall jag säker på att 2023 även detta skulle bli, ”The Year of Kalle”. Efter målgång konstaterade Kalle i söndags att han dels gladdes mer åt årets seger, men också att han i år fått kämpa ännu hårdare än ifjol.

– Mycket tuffare motstånd nu, menade 23-åringen.

Nu besitter Kalle förutom en makalös talang och skicklighet även samma magi som t.ex Sebastien Ogier. När dom gör misstag vilket är sällsynt, så kommer de nästan alltid undan med lite tidsförlust. Jämför med Elfyn Evans eller Esapekka Lappi som alltid straffas direkt för sina misstag och detta ofta väldigt hårt. Som i lördags när Evans parkerade Toyotan mot en tysk lada. Om detta varit Kalle, då hade där troligen varit en gräsmatta som han kunde sladdat runt på… 

”Suuret ja ansaitut onnittelut Kalle ja Jonne! 

*

Jag fortsätter med ”Un grand bravo et bien mérité Thierry et Martijn” som tog årets andra seger och nu har häng på Evans om andra platsen i VM. Bara sju poäng skiljer mellan belgarna och walesaren och min magkänsla säger mig att dessa plockar Neuville/Wydaeghe in i Japan.

Ott Tänak/Martin Järveoja gick in som trea vilket borde känts som ett OK resultat i den här svårkörda WRC-nykomlingen. Men inte för Tänak, istället agerade han bitvis som en trulig förskoleunge och verkade försöka hitta orsaken till sitt tillkortakommande hos alla andra än besättningen i Ford Puma Rally1 #8. För mig verkade han redan mentalt vara i Alzenau och Hyundai…

*

WRC2 blev minst lika om inte mer spännande än ”huvudklassen” där full pott på power stage gjorde att Andreas Mikkelsen/Torstein Eriksen hamnade på 111 poäng, exakt samma som Gus Greensmith/Jonas Andersson. Trots miserabel inledning tog sig norrmännen samman och är nu världsmästare, så jag säger, ”Gratulerer så mye med seieren Andreas og Torstein”. 

Ingen kan heller komma och säga utan att den är välförtjänt och det var duons tre segrar som fällde avgörandet när man hamnade på samma poäng, Greensmith hade bara två. 

Så klart även grattis till fransmannen Nicolas Ciamin som svarade för en jätteskräll och som helt gick under min radar.

Detta var årets fjärde start i klassen där han tidigare fått ihop en enda poäng genom en tionde plats i Finland. Nu blev det seger och undrar hur många som tippat detta, tror inte ens oraklen/experterna i motorklubben hade honom med i tipset…

*

Jag möttes lite hånfullt för att jag hade tjecken Erik Cais som vinnare, men helt ute och cyklade var jag inte. Cais som tidigare kört Fiesta sitter nu i en Skoda vilket uppenbart passar honom och var som bäst bara dussinet sekunder från klassledning. Nu visade det sig dock att Cais vis av tidigare misstag, backade av för att säkra årsbästa placeringen. 

Om jag gläds åt hans andra plats så fick jag nästan  tårar i ögonen när jag nåddes av beskedet att ledande Emil Lindholm/Reeta Hämäläinen tvingades bryta på väg ut från morgonen service till första sträckan på söndagen . Generatorn i parets Hyundai Rally2 packade ihop och gissar jag även att Emil och Reeta gjorde inne i hytten. Rally kan vara så grymt! 

*

Snackade med min WRC-erfarna kompis Jens Johnsson på väg hem från rallyt och enligt honom var rallyt en stor framgång för alla inblandade.

– Tuffa, omväxlande sträckor och hade man bara haft lite mer förståelse för att placera publik, hade det varit toppbetyg, menade Jens.

Speciellt lyfte han fram hur perfekt beläget rallyt är i gränslandet, Tyskland, Tjeckien och Österrike.

– Här slutar aldrig turistsäsongen vilket inenbär att det finns mycket öppet som boende, restauranger och annat som krävs för att publiken ska trivas, berömde Jens.

– Då inte enbart i städer, även i småbyar fanns öppna  ”gasthaus” vilket gjorde rallyt till en sammanhanget mycket positivt upplevelse!  

*

Inte så stor skillnad när Calle och Torbjörn Carlberg blev slutsegrare i ADAC Opel e-Rallye Cup mot när Tom Kristensson/Henrik Appelskog 2017 gjorde sak efter att ha kört hem Opel Adam Cup. Alltså en tår i ögat av ren glädje och att nu även Tom hade ett finger med i Calles framgång, lyfte Jonas Kruse berömvärt fram i SVT:s sammandrag igår. Här uppmanade han fler ”gamla rallyrävar”att följa Toms exempel men hur det blir med detta framöver får vi nog se,  jag är skeptisk.

Nu slutade ”Die Carlbergs” tvåa vilket inte hade någon betydelse så länge man bara hade Max Reiter bakom. Far och son från Nässjö har svarat för en makalös säsong med fyra segrar av åtta möjliga, slutat tvåa tre gånger och som trea en gång. Man har tagit 33 sträcksegrar mot Reiters 26. När krutröken lagt sig så skilde 18 poäng mellan smålänningar och Reiter. Att Opel Motorsport på sin hemsida ägnar stort utrymme åt sin nya ”fabriksförare” är inte alls konstigt. I deras segerintervju berättade Calle hur nervös han varit hela helgen.

– Jag var så nervös och visste att allt som behövdes var att gå i mål men samtidigt stod det klart för mig hur snabbt ett misstag kunde göras under dessa otroligt svåra förhållanden.

När segern var säkrad kunde han äntligen pusta ut och Calle rundade av.

– Mot slutet tänkte jag inte på rallyt utan enbart på mästerskapet och är överlycklig över att vi tog bilen i mål. Stort tack till alla som hjälpte till och gjort detta möjligt!

Nu är planen att bli en del av Opel Motorsport och då med plats i ERC Juniors där paret då flyttar över till en Opel Corsa Rally4, kanske klassens vinnarbil nummer ett enligt min opartiska bedömning. Därmed kommer säkerligen paret också få möjlighet att visa upp sig på hemmaplan i ”BAUHAUS Royal Rally of Scandinavia”.

*

Inte bara WRC i helgen utan det har även körts många andra rallyn runt om i Europa. I Spanien kördes ”Rallye Ciudad de Granada” ingående i landets grusmästerskap.

Det blev finsk seger genom Mikko Heikkilä/Vaaleri Samu med en Skoda R5. 42 sekunder före hemmaföraren Xevi Pons med en nyare Skoda-variant. Bara 18 sekunder bakom honom körde så Ole Christian Veiby och Jørn Listerud in och även dom med en Skoda R5.

*

Mads Østberg åker runt lite som ”Den flygande holländaren”, skeppet som aldrig hittade hem och i helgen var det Rumänien som hade nöjet att se Mads ”rallyskills”. I ”Tess Rally Brasov” hade han inhemsk co-driver Sergiu Itu i den Citroën Rally2 som ställdes till hans förfogade.  Sju raka sträcksegrar i den avslutande deltävlingen i det nationella mästerskapet på grus, gav seger med nästan fem minuter bakom Andre Girofan som hade pappa Dan efter sig som trea. Med en pappa som är lite av WRC-ikon, Francois Delecour är det nog ganska naturligt att även barnen vill prova på sporten. I rallyt gjorde 16-årige Elliot Delecour sin andra start och även om det gick bättre än i premiären där det blev en krasch, så blev det ingen målgång för honom och hans Renault Clio Rally5.

*

I lördags skrev jag om ”Yokohamamesterskabets Final” där jag lite konstigt inte kunde hitta IB Kraghs namn i resultatlistan som ledde efter de två första heaten. Idag kom förklaringen, Ib lastade sin Hyundai Rally2 och åkte hem efter att ha fått 40 sekunders tidstillägg som han vägrade acceptera. En lite konstig chikan med vattenfyllda tunnor hade ”förstärkts” med 25 centimeter höga koner på den sida som bilarna passerade. Dessa syntes svårt från bilen och Ib var helt säker på att han god marginal till hinderna men ”løbsledelsen” hade en annan uppfattning. Två koner påstods ha blivit påkörda vilket resulterade i totalt 40 sekunders tillägg. Totalt fick 12 olika ekipage samma straff i andra heatet medan där var noll i första… 

* 

Ingen läsare av Motorbloggen har väl missat mitt korståg mot rallysportens nästan totala oförmåga att informera. En oförmåga som sträcker sig genom nästan hela rallypyramiden från SBF/Rallyutskottet längst upp via SM/DM/Cup-arrangörer ner till de tävlande. Egentligen är det OK om man likt Cirkus Bronett väljer att anbefalla största möjliga tystnad, men då kan ingen heller i efterhand gnälla över medias ointresse. Som där står i bibeln, ”som du  sår får du skörda”.

Blev därför väldigt glad när jag fick stöd av en av landets tyngsta rallyröster, Mikael Johansson, redaktör på Bilsport Rally&Racing i senaste utgåvan. Vll inte säga stöd till 100 procent utan mer till 120 procent, när han bland annat ger mig rätt i den enfaldiga tron som numera frodas, att lägga ut på Facebook är likställt med att informera. Mikael skriver, ”Jamen det räcker inte. Flödet i sociala medier rullar fantastiskt snabbt och snart är ditt inlägg en bra bit ner i skrollandet”. Efter detta ger Mikael i stort sett samma tips för att nå ut som jag redan gett i bloggen innan släggan i Karlskrona återigen plockas fram. ”I dag är det faktiskt häpnadsväckande få team eller arrangörer som har en fungerande presservice. Ta bara Rally-SM. ”. Han konstaterar att information från SM kommer från en handfull team/förare medan det från promotor (SRM) och arrangörshåll varit knäpptyst de senaste åren förutom mantrat, ”Vi finns på Facebook”. Mikael avslutar med något som alla som önskar ljus på sitt tävlande borde ta till sig, ”Ni är värda mer positiv uppmärksamhet i allmän media. Men ni måste själva berätta för media att ni finns. Det räcker inte med ett inlägg på en Facebooksida.”.

Satt och funderade en stund på vilka SM-åkare som regelbundet berättar om sina förehavanden och lite skrämmande, så kunde jag räkna upp dessa nästan på ena handens fingrar, PG Andersson, Mattias Adielsson, Patrik Flodin och Tom Kristensson. Vid sidan av SM så framstår Mille Johansson och Victor Hansen som lysande undantag. Samma sak bland arrangörerna där Svenska Rallycupen och delvis Sydsvenska Rallycupen är duktiga på att informera. Nu väntar nytt år och kanske kan detta inbära en vändning mot att sluta tillbedja ”Gud Facebook” och istället se verkligheten?