Är det inte själva f-n, för precis som jag skrev efter Ramonas eldsvåda i Rally NZ så verkar han där uppe eller någon annan makthavare inte gilla att svenska rallyförare får framgångar internationellt. Rally San Marino och IRC blev ingen lång tillställning för Patrik Flodin för efter första sträckan, där fick han dessutom hålla stilla på grund av att en konkurrent blockerade vägen, bröt Patrik med överhettad Fordmotor. Så här skriver han på hemsidan:
– Motorn började gå varm när vi fick vänta inne på sträckan och nu skjuter den ur sig vatten, berättar Patrik.
– Vi har provat fylla på, men det läcker bara ur. Så vi bryter för att inte köra sönder motorn.
Tyvärr lyckades man inte fixa felet utan Rally San Marino är över för Patrik och co-driver Morgan Olssons del.
Efter de fyra första tuffa och dammiga sträckorna leder Andreas Mikkelsen som väntat, men får oväntat hårt motstånd av G (ni vet han med det krångliga förnamnet) Basso som dessutom är asfaltspecialist, bara 2,9 sekunder skiljer de båda åt. Trean, för mig tämligen okända Scandola är knappt tre sekunder längre bak. Tufft så det förslår…
I helgen är det generalmönstring för svensk racing, på Ring Knutstorp är det Svenskt Sportvagnsmeeting med nästan trehundra anmälda. På Mantorp Park drar STCC och Johan Stureson med supportklasser in och på västkusten i Falkenberg är det Flash & gänget i TTA som ska göra upp. Tre ”stora” racingtävlingar inom knappt fyrtio mil från Malmö är åtminstone två för mycket om jag fått bestämma. Nu fick jag inte det och då är jag istället helt säker på att vinnaren publikmässigt finns på Ring Knutstorp. Här bjuds det racing från den tiden när bilar var bilar och inte plastklädda järnrörskonstruktioner. Sedan får Flash säga vad han vill, för vad kan hans kompisar sätta emot när 86-årige Erik Berger svingar sin lila Ford Escort i samma tempo som på sjuttiotalet.
Eller superpopulära Tusen-Cupen med hundkojor, Saabar och t.o.m. Opel Kadetter och där det förväntas ännu en envig (gammalt ord för kamp) mellan Cooperåkarna Tomme Jagerwall och Lars Davidsson. Här tas ”inga fångar” något som dessutom skulle vara omöjligt med tanke på hur små hundkojorna är!
I dag var jag på något riktigt kul när Swedish Offroad Tour inleddes i Hästveda utanför folkracebanan. Ett helt gäng killar plus en tjej från Kristianstad som både gillar att utmana tyngdlagar och att bli skitiga. Måste tillstå att gänget verkligen hade kul i den skitiga skogsbacke där jag befann mig. Ok inte riktigt alla, där var två som var lite ”hängmulade” och det var faktiskt mitt fel. Så här var det.
En Osbykille i en Terrängbil 13 tog sig fram i det mest svårforcerade partiet bakom Återvinningenn men bloggaren hann inte riktigt med med kameran i svängarna varför jag bad honom göra om mandomsprovet.
– Inga problem, sa föraren men där hade han helt fel skulle det visa sig.
Lite uppjagad av att pressen ville se honom briljera i backen, slängde han i backen och gav gas. Hans Terrängbil 13 hade flak och ett dj-ligt långt sådant och det missades i ivern att göra media till lags. För bakom ” in a safe spot” som amerikanen i den svarta Jeepen skulle ha sagt, stod en fin blå glänsande märkesbroder. Nu vet jag att när en amerikansk Jeep möter ett flak på en svensk Terrängbil 13 är det som när Hörby FF:s knattelag möter Malmö FF:s A-lag, det går inte bra för knattarna. Själv försvann jag upp i backen och fick plötsligt intresse för en helt annan deltagare i det som tävlingsledare Peter Öjerskog beskrev som ” vuxna som leker med hink och spade i sandlådan”. På lördag drar touren vidare till Vånga utanför Kristianstad, har du inget att göra åk dit och kolla, jättekul!
Får även gratulera vår kära tidningsskollega Norra Skåne i Hässleholm som enligt ständiga rapporter från chefredaktören är sällsynt ” pigg och alert” och alltid på hugget. Verkligheten säger något annat, för i lördags för en vecka sedan kördes Dackefejden i Växjö och idag fredag kom artikeln om Stoffes tredje plats. Pigg och alert ständigt på hugget, nja till detta är jag nog lite skeptisk…
Kom rätt in i Allsång på Skansen i tisdags. På scen fanns några hårdrockare som hade dött eller skulle dö eller bara önskade att få dö i april, uppfattade inte riktigt vilket. Men det bryr jag mig extremt lite om, men de ska ge fullständigt och högaktningsfull f-n i att tafsa på Edvard Persson. Måns hur tänkte du egentligen när du satte ”Kalle på Spången” i händerna på ”döingarna i april”? Eller rättare sagt, hoppas du inte tänkte alls för trots allt kommer du från Lund och då kräver jag faktiskt att du visar våra stora gemensamma ikoner respekt. Skärpning!