Vid den här tiden för ett år sedan var norska co-driver proffset  Ola Floene i fullfärd med att förbereda inför sin och Pontus Tidemands comeback i WRC. Då var det planerat för Rally Monte Carlo och Rally Sweden vilket senare fylldes på med både Turkiet och Wales Rally GB. Vad som händer under 2020 med det samarbetet är högst oklart däremot är det helt klart att Ola just nu är antingen redan i eller på väg till Saudi Arabien och det 42:e Dakarrallyt. 

Här ska han sköta kartläsningen åt 23:e åriga amerikanen Mitchell Guthrie som precis som Ola gör sin allra första start i det mest klassiska av alla off-road rallyn. Teamet man kör för är Red Bull Off-Road Junior Team och bilen är ett specialbygge i SSV-klassen, en OT3-01 vilket inte säger mig ett enda dugg. Fyra hjul, drivlina och en buggyliknande kaross är vad jag lyckats utröna.

2020-års upplaga mäter 790 mil varav drygt 500 är specialsträckor uppdelat på 12 etapper. Rallyt startar på söndag den 5 januari i kuststaden Jeddah och sedan rakt norrut för att så småningom vika ner till huvudstaden Riyadh. Efter detta bär det söderut och efter lite vindlingar i öknen når man så målet i Qiddiya söndagen den 17 januari. Totat 351 ekipage finns i startlistan och därav är 13 tjejer. Här hade arrangören fått problem om inte landets styre i år lättat på förbudet för kvinnor att köra bil, men nu är det fritt fram. Största klassen är motorcyklar och quad-racers med 170 anmälda medan bilklasserna lockat 134 fordon nav olika slag. Till detta kommer så 17 lastbilar. Mest namnkunniga av deltagarna i min värld är fjolårsvinnaren och från Rally Sweden välkände Nasser Al-Attiyah, Carlos Sainz, Martin Prokop,  Yazeed AlRajhi och så klart veteranen Stephane Peterhansel. Väl värd att nämnas är även Formel 1-åkaren Fernando Alonso som gör debut men med en desto mer rutinerad kartläsare i form av flerfaldige vinnaren Marc Coma. Fast då har spanjoren kört själv på motorcykel…

* 

Alltid lika kul när motorsporten uppmärksammas utanför den innersta kretsen och därför bara att gratulera Östra Göinge Kommun till ett sällsynt bra val när de nya ambassadörerna för ”Skånes Gröna Hjärta”  presenterats. En av de fyra som är 2020-ambassadörer är Glimminge-boende racingföraren Eric Nilsson. I år har Eric kört i danska DS3 Cup och där blivit riktigt berömd som en av de inblandade i den värsta masskraschen i racing i modern tid. Tänker så klart på i höstas på Jyllandsringen och som efter detta tvingade honom och pappa Peter att bygga ny bil på rekordtid för att kunna avsluta säsongen. Kommunen skriver om Eric, ” Racingtalangen som siktar mot stjärnorna. Så cool och så ödmjuk!”. Jag kan bara hålla med i den bedömningen och nu är det bara att hoppas att man får ihop pusslet för nästa år, blir det STCC junior, V8 Thunder Cars, DS3 Cup eller blir det en kombination med två av dessa? Erics nya ambassadörkompisar är:

Cecilia Wiik – Läraren som är både företagare och äventyrspedagog. Passionen och drivet verkar aldrig ta slut!

Therese Svensson Collin – Fritidsansvarig och barnrättsstrateg i Östra Göinge kommun. Alltid lika sprudlande optimistisk!

Melker Larsson – vd Atobe och studerande. Killen som sätter hälsan i fokus och nu inlett sin musikkarriär!

*

När det nu börjar bli lite tunnare med mediareleaser från Volkswagen om sportsliga framgångar kommer där desto mer som handlar om hur framgångsrika man är när det kommer till nyheter för vanligt folk. Strax före jul tipsade man om att Volkswagen Transporter eller som vi säger i dagligt tal ”Folkabussen” snart fyller 70 år. Detta hyllas med en utställning på Volkswagens Showroom i Stockholm mellan 18:e december till 8:e januari 2020. Nog är det väl så att alla nu levande svenskar någon gång åkt i en sådan buss eller pick up, alltså versionen med flak. Själv har jag massor av minnen då fars glasmästeri använde  just dessa med flak från mitten av 60-talet och cirka 20 år framåt i tiden. Men mitt allra starkaste minne är ändå inget som har med detta att göra utan när amerikanske svärmorsdrömmen Larry Finnegan en dag i början av 60-talet plötsligt befann sig i Hörby. Då hade han precis slagit igenom med superhiten ”Dear One”, elva på amerikanska ”Billboardlistan” och var hur stor som helst. Speciellt i Sverige dit han faktiskt också sedan flyttade då han trivdes så bra här. Den här sommardagen spreds ganska snabbt ryktet att Mr Finnegan satt inne på Stora Hotellet och käkade frukost med sitt band. Jag och mina kompisar Leif Hartsner och Sten Thynell var inte sena att kolla upp ryktet som också visade sig stämma. Hur vi vågade klampa in på hotellet och fråga om autograf förstår jag inte i dag, men så skedde i allafall. När vi skulle gå därifrån så stammade jag fram.

– Kan we take en bild av you utside?

Jag hade nämligen min nya Voigtländer-kamera med mig och till vår förvåning så var detta inga problem alls. Ute på trappan togs så bilden på Leif, Larry och Sten. Tyvärr var där ingen av dom två som kom på att knäppa en bild med mig och popstjärnan i hop, så detta är enda fysiska minnet från mötet.

Över till Folkbussen för just en sådan här röd/vit lyxbuss hade gänget som turnébuss och den stod då parkerad mitt på Gamla Torg utanför hotellet. Minns att vi gick runt bussen och beundrade bussen, speciellt de små fräcka takfönstren. Att jag några år senare blev ”roddare” hos den lokala popstorheten Sound Ltd Set och som även vi körde ”lyxbuss” mellan spelningar i såväl Tollarp som Eslöv, är en helt annan historia. Larry Finnegan flyttade senare tillbaka till USA och fick där patent på en gräsklippare innan han dog bara 35 år gammal.

*

Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson.