Breaking news: Hade som ni ser längre ner inte tänkt skriva så mycket om dagens Rally Sweden. Men när chocknyheten når mig att Thierry Neuville i säker ledning åker av på Färjestad med förstörd hjulupphängning som resultat ändrar detta min plan. Helt ärligt det är ju för f-n helt otroligt att på ”Musse Pigg-sträckan” ändras succén till katastrof. En sak är säker, i natt sover inte Thierry gott!
Istället leder Jari-Matti Latvala (det hålls tummar på rum 410 kan jag lova) men baar 3,8 sekunder före Ott Tänak. Ett par tunga flås efter är så Ogier och jag som trodde att söndagen skulle bli lite av transportsträcka…

*

Då är dag tre av Rally Sweden 2017 till ända och det har varit både för mig och de som tävlar lite av ”ännu en dag på jobbet”. Enda egentliga dramatiken svarade Kris Meeke för när han gjorde ett och för honom tyvärr inte helt ovanligt misstag på Vargåsen 2. Med åtta tappade minuter är rallyt över för hans del och resten blir enbart en del av utvecklingen av nya DS 3 WRC. Trist men för mig inte helt oväntat, ”The Ulsterman” gör alltför ofta samma resa, topptider varvat med misstag, inget som duger om man har ambitionen att peta väck Ogier från världsmästartronen.

*
Programenligt svenskt i topp i WRC2 med Pontus Tidemand/Jonas Andersson med över minuten till tuffe WRC2-guld utmanaren Teemu Sunninen. Bara sekunder efter är så Ole Christian Veiby, ser bra ut för Even Management!

*
Istället tänker jag skriva lite om det som inte Jonas Kruse och Stefan Klemetz förmedlar i SVT:s näst intill perfekta sändningar från rallyt. Till exempel stötte jag på regerande Svenske Mästaren PG Andersson i målsvängen på Vargåsen/Colins Crest. Här stod han med pappa och snackade rallyskit med den detroniserade mästaren Jerker Axelsson. PG snackade inte bara rally utan hade även ansvaret för någon sorts värmländsk uppfinning som till det yttre liknade någon sorts våffeljärn. Ett järn han stack ner i öppen eld och varför förstod jag aldrig. Däremot förstod jag bättre när PG på min fråga om han hade något på gång i bilväg eller om hjälmen bara skulle samla damm?
– Hur så, anmälningstiden till Östersund går väl inte ut förrän i morgon?
Så klart väcktes min nyfikenhet och då avslöjade PG att han hade bil på gång men ingen värsting.
– Knappast något som jag kan skrämma Mats Jonsson eller Mattias Adielsson med, men klart det hade varit kul att känna lite på grabbarna, menade PG med en minst sagt förväntansfull glimt i ögat.

*
När vi efter detta drog till Värmullsåsen 2 och där sprang jag på välkände rallyprofilen ”Poppo” som skjutsade runt Jari-Mattis pappa Jari Latvala. Var så klart tvungen att fråga lite om Jari-Matti och hans nya Toyota-team. Som egen hemmagjord ”Dr Phil” undrade jag om inte det var en gladare och mer harmonisk son han  hade numera? Jari höll med och berättade då om tiden hos VW något som jag dock lovade inte skulle omskrivas i bloggen. Så mycket kan jag dock avslöja min magkänsla stämde, det är en helt annan Latvala i dag än när han stod på tyskarnas lönelista…

*
På plats i skidbacken i Hagfors var det bara att konstatera att rallyintresset inte på något vis har svalnat. Hela backen var proppfull av folk som då fick se värsta hoppet från ukrainaren Valery Gorban med sin ”Eurolamp Mini WRC”. Likheten med en avfyrad missil var inte långt borta när ”Hundkojan” lyfte på nosen och visade hela underredet. Gorban är inte snabbast men hoppa det kan han!

*
På tal om mycket folk, när vi närmade oss målet på Colins Crest fick vi samma känsla som i går när vi missade vårt ”inhopp” på Svullrya på grund av enorm publikmängd. Vid Colins fick jag flash backs till gårdagen då bilkön började ungefär en halv mil före målet vid Lövåsen. I snigelfart kom vi dock i tid men inte var det med många minuters marginal. Halvmilen i kö tog ungefär tre kvart att avverka och väl framme var likheterna med parkeringen på Kiviks Marknad slående.
Dagen förre var det ännu värre på Svullrya, nu ska jag inte hänga ut kartläsare Anders men dit han ville åka hade jag absolut ingen tanke att vi skulle, tyvärr lyssnade han inte. Väl där möttes vi av bilkö, åskådare till fot, snöskotrar och fyrhjulingar i en enda salig röra. Vårt ”Media Parking-pass” brukar göra det möjligt att komma väldigt när sträckorna utan större besvär. Dock gällde detta inte på Svullrya och 3,5 kilometer innan ”vår parkering” var det tvärstopp. En norsk funktionär förklarade då att allt var fullt bara att backa tillbaka.
– Är även Media parkeringen full, undrade jag då på en som jag tyckte hygglig norska.
Killen tittade på mig, började snacka engelska och förklarade att där fanns plats på Media parkeringen, inga problem.
– Men du har tre kilometer med dubbelparkerade bilar som du först måste passera…
Det var då jag började backa och plötsligt dunkade det till i Opeltaket och två SMK Hörbyprofiler passerade, ordförande Magnus Helgesson och Grupp H 940-åkande Fredrik Nilsson. Jag försökte förklara det hopplösa läget men båda två satsade på att promenera och detta snabbt i hopp att få se de snabbaste.
Efter en bra stunds backande kunde jag vända och istället tog vi ett annat inhopp där vi fick se Rally Sweden Historic och det var så klart en kul bonus. Här sprang jag även på snabbe danske asfaltåkaren med ”Den blå löwe” Kenneth ”Kolbe” Jensen och kartläsarproffset Jeanette Kvick. Båda klagade över att det var kallare i Norge än hemma i Danmark men det var det ändå värt då vinterrally är lika vanligt där som kameltrav i Hörby…
I pausen mellan eftersläntrarna i WRC-delen och Historic ringde jag till Helgesson för att höra hur deras ”Mission impossible” att ta sig till sträckan, hur detta hade lyckats?
– Inga problem, vi kom fram exakt i samma sekund som Ogier passerade, berättade ordförande Helgesson belåtet.
– Dessutom kollade jag min stegräknare i mobilen, från där vi parkerade fram till sträckan hade vi strax över sju kilometer!
Försök få en fotbollshulligan till detta!

*
Riktigt kul var det att kolla på klassikerna i målet på Svullrya och att man inte hade enats om gemensamma spårval var helt uppenbart. Om jag säger så att spåren efteråt liknade mer en labyrint, förstår ni vad jag menar. Men kul hade dom och att Mats Jonsson/Johnny Johansson vann var väl ingen högoddsare, enda som skulle kunnat hindra detta hade varit om Mazdan packat ihop. Tvåa blev Patrik Sandell som med sin Escort var lite över minuten bak Mats. Trea totalt och tvåa i 2WD-klassen var Mikael Wisti, Volvo 240. Sedan följde två Audi quattro, Tom Axelsson och Janne Pettersson.

*
Måste erkänna att det är supersvårt att skriva en Motorbloggen när man befinner sig mitt i stormens öga, alldeles för många intryck för att kunna sålla. Mycket enklare när man följer WRC på avstånd.
Väljer att avsluta med dagens stora behållning, på väg ut från parkeringen på Värmullsåsen dyker där upp en röd Opel Rally Kadett -68, rätt plåtfälgar, fyra extraljus dessutom med ”båge” monterad. WRC-gänget får ursäkta men nu snackar vi riktig rallybil men tyvärr försvann Kadetten i röran när alla skulle lämna. Döm om vår förvåning när vi i trakterna av Molkom plötsligt ser skönheten på en bensinstation och det kan jag lova, Insignians bromsar fick bekänna färg. Så klart stannade jag och intervjuade ägaren Fredrik Lank från Åmotsfors. Han berättade då att han köpt bilen i fjor och även hunnit med en semesterresa med både flickvännen och Opeln till Italien.
– Det var dessutom riktigt varmt när vi där nere men inget som påverkade vår kärlek till bilen, förklarade Fredrik med ömhet i rösten.
Att få komma så nära en av Russelsheims absolut finaste produkter på en mack i Molkom var nästan helt overkligt. Väljer att travestera Clint Eastwood i Dirty Harry, ”Make my day” för det gjorde Fredrik.
Vi ses i morgon.