Lite oväntat kom dagens utspel från ”WoRDA”,  en förkortning av tämligen anonyma Förarföreningen i WRC som idag gick ut med krav på att FIA omarbetar sin strikta hållning mot svordomar. Upprinnelsen är den högst tvivelaktiga åsikten kring Adrien Fourmauxs självkritik efter hjälmincidenten/avåkningen i Rally Sweden. Den här gången menar FIA att man dock var hyggliga som nöjde sig med 10 000 euro böter för ”f-ck-ordet” från Fourmaux, WRC:s regelverk har nämligen utrymme för böter upp till 30 000 euro. Nästa steg om det svärs mer i Hyundai #16 är att böterna dubblas, till och med avstängning från WRC nämns i sammanhanget.

Det som talar till Fourmauxs fördel som jag ser det, är att ilskan vändes mot honom själv och inte mot varken arrangör, FIA eller WRC. Nu upplever hans förare/co-driver-kompisar att måttet är rågat och skickat ett öppet brev till FIA. Man bedyrar att det alltid funnits en välvilja till att samarbeta på ett konstruktivt sätt, men…

–Under de senaste månaderna har det dock skett en oroväckande ökning av strängheten i de sanktioner som införts för mindre, isolerade och oavsiktliga språkbortfall. Detta har nått en oacceptabel nivå, menar”WoRDA.

Bland annat trycks det på att ”Vanligt talspråk kan inte betraktas och bedömas som likvärdig med äkta förolämpning eller en aggressiv handling”. Dessutom anser man att uttalande på annat än sitt eget språk, inte ska dömas lika hårt. Oliver Solberg är en som skrivit på och säger till lokal media. 

–Vi kan inte få hundratusentals kronor i böter bara för att vi är oss själva!

Brevet är underskrivet av alla i WRC och även flera WRC2-åkaresom alla menar att böterna är helt oproportionerliga mot de genomsnittliga inkomsterna och budgetarna i rallyvärlden.

– Vi är också oroade över allmänhetens intryck som dessa överdrivna summor skapar hos fansen vilka tyder på att detta är en bransch där pengar inte spelar någon roll!

Man efterlyser också transparens över var böterna hamnar något som annars riskerar undergräva hela systemet. Som avslutning på brevet efterlyses ett möte med FIA där parterna kan komma fram till lösning.

Även teamcheferna stöttar sina besättningar och Jari-Matti Latvala hoppas på att FIA kan komma med konstruktiva förslag för att underlätta tillvaron för alla. 

*

Något som jag upplever positivt är att det i Brittiska Mästerskapet finns flera olika bilmärken representerade. I helgen deltävling ett, ”East Riding Stages Rally” var det bara Skoda konstigt nog som saknades på Topp 5. Vann gjorde Toyotas William Creighton/Liam Regan medan Keith Cronin/Mikkie Galvin tvåa med Citroën. 23,8 sekunder skilde mellan dessa och till trean med Hyundai, James Williams/Ross Whittock fanns ytterligare tio sekunder. 

Fyra var Meirion Evans/Dale Furniss, Toyota innan första Ford Fiesta Rally2 kom på scen med Callum Black/Jack Morton som dock hade 48 sekunder upp till vinnaren Sexa var M-Sports nya ”kelgris”, estländaren Romer Jürgenson/Slim Oja som är på väg in i den värme som kan leda hela vägen till Puma Rally1 enligt brittisk media. Dumt kanske att dra någon parallell mellan BRC och Rally SM men ändå, 164 anmälda tyder ändå på ett visst intresse ”in UK”…

*

Helgens mildväder ser nu ut att kunna sätta käppar i SM-hjulen och då med ”Rally Lima” om elva dagar. Igår berättade tävlingsledare Sune Rickardsson att han knappt kunde tro vad han såg ute på en sträcka. 

–Isen hade smält så där jag sandat förut i vinter hade sanden kommit fram igen, det rinner oss ur händerna känns det som, skrev Sune på Facebook i går.

Enligt Smhi ser det inte heller så bra ut framöver, plusgrader på dagen och minus på natten fram till onsdagen den 5 mars. Nu hoppas jag att Rallysverige delar min önskan och tar med Lima och kyla i aftonbönen. 

*    

Idag kom senaste numret av trevliga tidningen ”Klassiker” med undertiteln ”Alla tiders bilglädje”som väl stämmer in på innehållet. Extra bra i detta nummer då det på första sidan mitt blickfånget, tronar en Ford Thames 800 Freigther. En exakt till och med till årsmodell (1962) som min far Glasmästare Thore Svensson köpte till Hörby Glasmästeri från Bil&Traktor i Hörby detta år. I inbyte lämnades en Volvo 445 med påbyggt träflak från 1955.

Om man bortser från de fördelar som far såg större flak framförallt, så var det ju i hytten det skilde allra mest mellan den antika Volvon och den moderna Forden. I Volvo satt man lågt och en lite kortväxt tio-åring som jag, hade svårt att se ut genom den delade vindrutan. I Forden var sätet högre plus att det var perfekt men kanske inte helt trafiksäkert, att stå upp med näsan nästan tryckt mot vindrutan. Åkte sedan fars bägge anställda med ut på jobb, kunde jag ändå få plats uppkrupen på motorhuven mellan sätena. Far gillade även rattväxeln som han blivit van vid från sina bägge Opel Rekord (1959 och 1961) och som han menade var något helt annat än som på Volvon. 

– Sitta och rafsa runt på  golvet för att växla, nej fy f-n, menade glasmästare Svensson.

Precis som bilen i ”Klassiker” var fars ljusgrå, nästan vit och att det var en stolt bilägare gick inte att ta fel på när mor fotograferade. Far i mitten med en Långa Bill som vanligt i handen, Sven Olsson till vänster och Åke Nyberg vid högerdörren. Dock fick stoltheten sina törnar och då framförallt på vintern. Med i stort sett all vikt på framhjulen medan drivningen skedde bak, var Forden en lömsk dj-el när det var halt. Efter ett par vintrar med åtskilliga svordomar efter att ha kört fast i minimalt med snö, tog tålamodet med britten slut. Från England gick färden till Tyskland eller mer korrekt Frode Lund i Höör som sålde Volkswagen. En vit VW Pick Up blev nästa fordon för far och med den försvann många vinterproblem delvis med hjälp av grovmönstrade vinterdäck där bak. Många men inte alla, för värmen var inte alls lika bra som i Forden. Detta låtsades far aldrig om, då han alltid hävdade att av honom gjordes aldrig några fel…