Vet inte men det känns lite sent om det är som det sägs, att Citroën just nu kör sina första vintertester med nya C3 WRC? Förvisso har man väl provat bilen på alpsnö inför Rally Monte Carlo men detta är ju stor skillnad mot vad som väntar i Värmland. Hur som helst så är Kris Meeke i full gång med tester uppe hos f.d Citroënföraren Thomas Rådström i Röbäck och av de videoklipp som sipprat ut så verkar där inget fel på tempot…

*
Tanken var att nya klassen WRC Trophy med bilar från 2016 och tidigare skulle bli riktigt populär men än så länge ser det tunt ut. I Monte Carlo kör en för mig obekant grek med en Citroën och till Rally Sweden har nu ukrainaren med ”Eurolamp-Minin” Valery Gorban anmält sig. Minst ytterligare ett namn lär komma till i klassen då italienaren Lorenzo Bertelli beslutat sig för att köra Rally Sweden. Detta som en av få tävlingar han tänker åka under 2017.

*
Som bekant har man stora problem med markägare och väghållare i ”UK” vilket nu resulterat i att premiären i British Rally Championship, ”The Mid Wales Stages” ställts in.
Anledningen är att kostnaderna för återställandet av vägarna väntas bli så kostsamt att arrangören inte vågar ta risken att åka på en ekonomisk smäll. Med andra ord samma problem som vi har här hemma och frågan är bara när rallyåkarna själva på allvar ska få upp ögonen för problemet?
Alla vet att det är de grovmönstrade däcken med sina knivskarpa kanter som i kombination med allt vassare bilar är orsaken till skadorna. Ändå lever man i förnekelse och så fort någon ens vågar andas orden ”finmönstrade däck” kastar sig mobben över den”okunniga”. Förklarar hur omöjligt det är att köra med sådana däck som skulle få till följd punkteringar, avåkningar med personskador, ja inget argument verkar vara för svagt i den debatten. Men när den dagen kommer att väghållarna säger stopp för rally på sina vägar på grund av detta, då kanske man vaknar…
Nu blir det istället ”Border Counties Rally” i Jedburgh i mitten av mars som blir premiär. Då väntar sträckor i välkända och fruktade Kielder Forest.

*

Precis som här hemma så kämpar danska bilsportförbundet DASU med att höja statusen på ”Danska Mästerskapet” i rally. Ambitionen är att öka antalet deltagare i DM-tävlingarna och därmed även få större publik, media och sponsorer (känns det igen?). Om jag förstår danskan rätt så väljer man att följa Rally-SM, planerar att bilda en styrgrupp som ska se till att alla mästerskapstävlingarna följer samma mall och då på högsta möjliga nivå.
I helgen har arrangörerna samlats för att få information och då är tanken att man i år ska prova sig fram för att 2018 ha ”nytänket” i full gång. Samtidigt ska mästerskapet som i dag heter ”DASU-Mesterskabet” få ett mer munrätt namn och då till det som jag alltid kallat det, ”Danmarksmesterskab” eller DM.

*
Behövde lite extra mysatribut i dag så jag köpte utmärkta nostalgikicken ”Klassiker” men inte den vanliga tidningen som kämpar hårt med Teknikens Världs variant ”Klassiska Bilar” om att göra sig oumbärlig för oss med inställningen ”det var bättre förr”. Nej det var istället Klassikers  specialutgåva ”1960-TALET!” som köptes och jag blev inte besviken på innehållet. Fastnade först på sidan 17 där det skrevs om när Renault 1962 introducerade ”Skrytbilen” alltså Renault 4. En härlig bild på fem stycken ”Fyralaban” i terrängen fick mig att minnas när bilen gjorde entré i Hörby vilket måste ha varit på våren samma år som bilden togs. Karavanen med de fem bilarna åkte då runt till olika återförsäljare för att visa hur duktig den var på att ta sig fram i terrängen vad nu detta skulle vara bra för?
Hur som helst i Hörby fanns ”Styvers” som sålde Renault och där chefen hette Bertil Bencker, som även hann med att vara ordförande i SMK Hörby under några år. Stevers var också granne med fars glasmästeri och mycket roligare för en 11-årig biltok att tillbringa fritiden hos än bland trasiga fönster. När då ” Nya Renaulten” kom till byn var jag så klart på plats och tog då chansen att åka med när terrängegenskaperna testades. Det blev åtskilliga turer upp till terrängbanan i Äspinge i trakterna där i dag Hörby Motocrossklubb har sin anläggning men då enbart bestod av skog.
Ofta som inte bilarna fylldes av nyfikna och då var jag aldrig sen att hoppa in på en tom plats. Efter ett par åkturer samtliga med Renaults egna förare bakom den tunna baketlittratten, erbjöds då en man som jag visste körde ”OT” på fritiden med sin ljusblå ”Folkavagn” att prova bilen. Samma man var så klart även kompis med Bencker som var den som propsade på att han skulle provköra. Att syftet var ett byte med ”Folkan” var uppenbart och efter lite övertalning stack vi iväg.

Jag var så klart med i baksätet och på vägen upp till Äspinge fick bilen visa vad den gick för. En markant tempohöjning mot när de ordinarie förarna körde och Renaulten gungade fram på grusvägen medan jag höll ”mig i agebrädan” som vi säger i Skåne. Efter detta vidtog terrängkörningen, även där märktes temposkillnad och som ni säkert redan räknat ut så gick det åt h-e. På banan fanns en ganska brant backe som det dock enbart kördes nerför och tidigare hade detta skett i krypfart då det även var lite lerigt i botten. Detta var inget som min förare brydde sig om, han hade ju kört mycket ”OT” men inte ens detta hjälpte mot naturlagarna. I leran greppade inte de smala Michelin X-däcken utan bilen tog kommandot och via ett mindre träd blev det tvärstopp uppe på en sten.
Plåtskadorna blev minimala vill minnas en krökt kofångare, krossat lampglas och en buckla i framskärmen. Värre var att få ner bilen från stenen men så småningom kom även de ordinarie Renault-piloterna i sakta mak nerför backen och med gemensamma krafter lyftes bilen loss.
Tillbaka i Hörby förklarade Bencker att skadorna stod Stevers för, det var ju trots allt han som övertalat OT-föraren att prova. Samtidigt slängde han ur sig.
– Vad säger du Gösta, ska vi göra affär på en sådan här?
Gösta som föraren alltså hette, skrattade rått och förklarade.
– Lite för sent, jag har redan bytt till en PV Sport…
När jag berättade om mina äventyr för mor och far så var som väntat far inte ett dugg imponerad, varken över ”Nya Renaulten” eller att man kunde köra i terrängen med den.
– Vad är det för vits med det, dit jag ska finns alltid väg…