Precis som att segraren i Rally Sweden Kalle Rovanperä hade svårt fira sin första seger på svensk mark med tanke på vad som händer i Ukraina har även jag problem att idag hitta den rätta skrivglädjen. Att galenskaperna där kommer att ge återverkningar på hela samhället och där inbillar jag mig att även rally, kommer att inkluderas. Nu finns där inga internationella mästerskapstävlingar som körs i Ryssland så någon bojkott från FIA kan det inte bli, mer än det som redan aviserats med Formel1-loppet i Moskva som ställs in. Frågan är om ryska rallyförare där Nikolay Gryazin och Alexey Lukyanuk är de mest kända, om dom kommer att få delta i FIA-mästerskap under 2022? Jag blir inte förvånad och helt rätt dessutom, om de får startförbud så länge kriget pågår.

Idag gick Lukyanuk ut på Twitter om hur ledsen han är över kriget och förklarar att han har vänner på båda sidor plus att hans fru är halvukrainska. Redan 2015 hade ”The Russian Rocket” fredsbudskap på sin bil och nu vill han se ett snabbt slut på vansinnet och lägger till. 

– Innan dess blir det inga rallyn för mig!

*

Åter till Umeå och Rovanperäs seger hans tredje  i karriären i hop med Jonne Halttunen och vågar jag lova, inte den sista för året. Att han nu leder VM-tabellen är inte förvånande och jag blir inte heller förvånad om det blir han som på FIA:s stora prisgala får ta emot bevis på att han är världsmästare i rally 2022.

Numera kan Kalle hantera press bättre än tidigare men även att bättre anpassa sig till de yttre förutsättningarna. Tidigare har han gärna hängt lite med huvudet när inte allt varit perfekt men den tiden är förbi. Nu gillade han läget med nackdelen att gå ut först i fältet och även när han såg andra gå upp i ledning, fokuserade han på sin egen Toyota-bubbla. Ett drag som nu gör att pappa Harri inte är ensam om att ha vunnit Rally Sweden, i hans fall var det 2001.

Att teamchef Jari-Matti Latvala var imponerad över utvecklingen hos Kalla lät han oss förstå och likaså utvecklingen av nya hybrid-Yaris som med placeringarna 1-3-4 nu gav betryggande ledning i Märkes-VM. Tvåa slutade Thierry Neuville/Martijn Widaeghe och som visade att Hyundai hade gjort sin hemläxa efter Monte Carlo.

Där var insatsen katastrofal men i Umeå kunde det likaväl blivit seger om belgaren gett f-n i snövallsbesök och annat trams. Sammantaget misstag  som kostade mer än de 22 sekunder som skilde till seger.  Att i20 Rally1 här var en helt annan bil än i premiären stod väldigt klart och jag tyckte mig också märka en bättre attityd hos Neuville. Då surade han för att Oliver Solberg bröt med en bil som var snudd på var livsfarlig med alla konstiga ånger som trängde in i kupén. Nu log han istället och verkade nästan lika glad som tvåa som om han vunnit. Glad var även Esapekka Lappi/Janne Ferm som i återkomsten till både WRC och Toyota lite otippat slog till med en tredje plats. Om det sedan stämde som ”EP” sa, att han bara gick på 95 procent då lär det inte dröja många rallyn innan det är dags för första segern.

*

Oliver Solberg/Elliot Edmondson gjorde en helgjuten insats, slutar sexa. Utan tekniskt strul under lördagen kunde det med facit i hand och lite stolpe in slutat på pallen för paret. Efter fyra sträckor var 20-åringen näst bäst totalt och detta i karriärens andra tävling i en fullspäckad VM-bil. Precis som med Kalle imponeras jag över hur mogen Oliver är och framförallt den glädje han visar när han blir intervjuad. Även när det inte funkar till hundra procent med körning eller bil så låter han ändå inte dåligt humör prägla bilden av honom.

En bild där jag ser pappa Petters säljande sätt men även en lysande affisch för både Hyundai och inte minst Värmland.

–Upplevelsen är helt fantastisk att få köra VM hemma i Sverige för första gången i en WRC-bil. Inte mycket kan bli bättre än så. Men vi fick inte riktigt det resultat vi siktade på efter lite strul med bilen, menade Oliver efter målgång.

Tekniska strulet plus lite tokigt däckval förmörkade helgen menar Oliver.

-Farten finns, så nu gäller det bara att jobba målmedvetet vidare med iver, möda och glädje för att etablera oss i toppen. Dit kommer vi så småningom!

*

Raka motsatsen är Ott Tänak som blir allt surare för varje tävling som körs. I helgen hade han också fog för surheten när hybridenhetens gröna lampa ändrades till rött vilket enligt regelverket innebär omedelbart stopp.

Då skilde bara 1,1 sekund upp till rallyledaren att Elfyn Evans och så klart är det svårt att hantera att ett simpelt elfel sätter punkt för segerambitionen. Detta var på fredagen och till målgången i  dag borde Tänak haft tid för att lugna sig och inte utåt visat upp motsatsen till en ”smiley”.

*

Elfyn Evans var ihop med Craig Breen rallyts stora förlorare där irländaren och M-Sport Fords stora hopp försvann direkt på fredagsmorgonen efter avåkning.

Nu blev istället Gus Greensmith/Jonas Andersson bästa Puma med andra raka femte platsen. Gus blir allt bättre och innan första halvan av året är slut tror jag att han och Jonas varit på pallen. Allt som kan hända under ett rally verkade ha gjort så för Evans.

Ledde rallyt ett tag, åkte av i målsvängen på ”Red Barn Arena” men klarade mållinjen. Ändå fick han tio sekunders tidstillägg för att han inte passerade på rätt sätt och om det var detta som störde idag är oklart, men att det blev en tung avåkning är odiskutabelt.  Utan front, motorhuv och skador på kylningen var det game over för Evans.

*

Foto: Skoda Motorsport

I mitt tips utsåg jag Anderas Mikkelsen/Torstein Eriksen i Toksport Skodan till helgens ”spik”. Jag fick rätt även om Ole Christian Veiby/Stig Rune Skjaermoen i KMS Polon bjöd mycket tuffare motstånd än vad jag räknade med. Inte ens inne på topp-fem hade jag placerat ”OC” vilket i efterhand så klart var helkorkat.

Tipset innehöll dock två rätt, Mikkelsen som vinnare och Jari Huttunen som trea. Däremot slutade Emil Lindholm, PG Andersson och Nikolay Gryazin långt utanför vad jag förutsett. Veiby gav allt på slutet för att gå förbi Mikkelsen vilket tråkigt nog resulterade i en snurrning på näst sista sträckan. Men bara 23 sekunder upp till WRC2:s egen fixstjärna var mycket imponerande.

Imponerad är jag också över Volkswagen Polo R5 där i princip all utveckling (åtminstone officiellt) tog slut 2019 när Volkswagen Motorsport gick i graven. Att då få in fyra Polo bland de sex bästa i klassen visar vilken bra bil bland annat Petter Solberg var med om att utveckla. Tänk om inte elbils-fanatikerna i Wolfsburg fattat det trista beslutet att sluta med all icke-el driven motorsport, tänk då vilken vinnare  som kunnat säljas från Hannover. 

*

Bästa svensk blev Vännäs Jörgen Jonasson med kusin Nicklas Jonasson som kartläsare som körde in sin 50-års present (Skoda R5) på sjunde plats i WRC2. Att detta var en prestation är odiskutabelt dessutom extra starkt  i ljuset av de sporadiska tävlingar som familjen Jonasson åkt de senaste åren. Ett lokalt bragdguld kanske vore på sin plats?

*

För de två stora svenskhoppen i klassen, PG Andersson/Anders Fredriksson och Mattias Adielsson/David Arhusiander blev det en nästan nattsvart helg. Adielsson fick för första gången plats hos M-Sport Ford och hade en enda uppgift, att säkra poäng i Märkes-VM för WRC2-klassen. Men redan första dagen blev det stopp och efter omstart visades bitvis bra tempo men någon målgång blev det inte för göteborgaren.

–Nu slänger vi ofrivilligt in handduken, förklarade Mattias.

– Vi tar oss tyvärr inte längre då kopplingen havererade!

Att rallyt blev en besvikelse hymlade han inte heller om. 

– Vi har kämpat oss igenom tävlingen och förlåt om vi gjorde er besvikna men det har varit den tuffaste någonsin för min del. Det kommer ta någon vecka att smälta allt detta, en reset kan man säga kommer väl till plats.

Han tackar även alla som trott och stöttat honom på vägen med tanken att Fiestan åtminstone ”bjudit upp på några goa sladdar i helgen”!

PG Andersson med GNM:s Fiesta Rally2 var till en början med bland de snabbaste även om snövalls besök sinkade en del. Att det var en PG som inte var i toppform efter Covid märktes också och på lördagens sista sträcka gick det överstyr med parkering i en snövall.

–  Det har verkligen varit fantastiskt kul att få vara med och köra Rally Sweden igen på den här nivån. Samtidigt är jag jäkligt ledsen att jag inte höll ihop det hela vägen. Avåkningen på sista sträckan känns jäkligt tung, konstaterade P-G.

Målet var att vinna en sträcka och på Brattby 2 var det nära att det infriades.

–  Där trodde jag att jag skulle få sträcksegern, men jag var av i svängen 50 meter från mål och tappade cirka fem sekunder. Men jag provade iallafall, skrattade P-G.

Skrattade gjorde han däremot inte lite senare när han körde sista sträckan.

– Jag missbedömde bromspunkten i ett vägbyte och for rakt fram. Jag är så besviken på mig själv. Så fruktansvärt onödigt!

Ihop med GNM valde PG att inte starta om under söndagens fyra avslutande sträckor.

– Jag hittar tyvärr inte den där rätta känslan och då känns det som att vi har mer att förlora än att vinna om vi kör. Jag har verkligen försökt bjuda upp till kamp och är otroligt tacksam över att vi har fått den här möjligheten. Tyvärr höll jag inte ihop det hela vägen den här gången, sa P-G.

– Jag är otroligt ledsen att jag inte höll ihop det hela vägen. Avåkningen på sista sträckan känns jäkligt tung!

*

Junior-WRC fick se brittisk vinnare genom Jon Armstrong/Brian Hoy som gick i mål 2,7 sekunder före mer tippade Luri Joona/Mikael Korhonen.

De här två stod i en klass för sig och trean William Creigthon var långt över två minuten efter. Storfavoriten Sami Pajari fri bryta med tekniskt fel på fredagen, startade om och vann viktiga sträcksegrar som alla ger en extra poäng. Detta gjorde att han fick hop 17 poäng medan Armstrong för sin seger samlade ihop 30 medan Joona ståtar med 21 i poängkolumnen.

*

Foto: Marcin Ryback

Helt i skymundan gjorde 18-årige supertalangen Isac Reiersen med något äldre Johan Johansson vid notblocket en strålande körning. Ensam i sin klass för 2WD-bilar hade han inga konkurrenter att jämföra med, istället blev det mot 4WD-gänget han fick mäta sig. Som han mätte sig då, 22:a totalt och med 14 bilar efter sig i resultatlistan.

En liten måttstock kunde vara närkingen med målsättningen att bli den som kört allra flest Rally Sweden, Joakim Roman/Jörgen Fornander. Parets Skoda R5 slutade som 25:a över tre minuter bak Isacs Rally4 Fiesta.  

*

Med två sträckor kvar av Rally Sweden Historic gick hemmahoppen Nils Östgård/Fredrik Andréns dröm om seger upp i om inte rök, så med trasig växellåda i deras Opel Kadett GSi. Då i klar ledning började det strula berättar Nils.

– Fick problem på transporten inför näst sista sträckan och fick inte ur femmans växel…

Nils gjorde ändå ett tappert försök och startade sträckan på femman men en halv mil in efter start var tävlingen över med ett rejält ras.

–Supertrist men annars jättekul rally, konstaterade Nils och fortsätter.

– Bröt så klart ihop men med funktionärsjobb på power stage framför mig så känns det genast bättre!

Istället gick segern till Escort-åkaren Christer Hedlund med Ida Lidebjer Granberg till höger och detta efter en tuff slutstrid. Vimmerbys Kjell och Peter Franssons pippigula Renault Alpine kom i mål en enda sekund efter. Smålänningarna övertog ledningen när Östgård bröt men de fick inte behålla den länge och inför sista sträckan ledde Escort-åkaren med 0,8 sekunder vilket här utökade med två tiondelar.

– Helt fantastiskt, det kan inte bli bättre, menade  Christer Hedlund. 

–Planen var att sätta in en stöt på Långedssträckan, och det gick ju bra och sedan lyckades vi hålla undan på sista sträckan!

Ny Escort som trea med Peter Engström/Jonny Olofsson, 25 sekunder bak. Långt hopp till fyran, Arne Bäckström/Björn Wessel, 1.32,8. Det skånska inslaget i rallyt, Ted och Katarina Malm, Arlövs MC tog sin av teknikerna i Umeå på grund av utseendet omdiskuterade Volvo PV, till mål om än en bit efter segraren. Närmare bestämt runt 20 minuter skilde till Hedlund vilket inte spelade paret Malm någon roll. 

-Tävlingen var mer som ett äventyr och en livsupplevelse och vi struntade blankt i tiderna. Hade fullt fokus att lära oss bilen för varje körd kilometer samt att ta den i mål.

– Vi klarade oss väl ur några herrejösses moments under helgen och undan för undan kom det t.o.m lite fart i ekipaget. Riktar ett stort jäkla tack till alla som ställt upp och förverkligat detta äventyret, avslutar Ted innan den långa vägen hem till Blentarp.

*

Då är alltså första Rally Sweden i Umeå-kostym avslutat och att använda annat ord än succé känns omöjligt. Nu har jag följt rallyt via dator, rallyradio, information från folk på plats och så klart genom SVT:s utmärkta sändningar och utifrån detta ger jag fyra kungar enligt Kristianstadsbladets betygsystem. Den femte kungen hade kommit om Glenn Olsson & Co lyckats få till en bana där alla sträckor kördes som planerat plus om det hade bjudits på ett något långsammare rally än vad som nu blev fallet.

Noterbart är att senast en sträcka i WRC kördes med snittfart över 140km/t var i Safarirallyt år 2000 med Didier Auriol i en Seat WRC. Senast ett rally utanför Afrika hade liknande fartupplevelse var 1992 när Carlos Sainz i Argentina körde en Toyota Celica med 142,41 km/t. I helgen körde Neuville ”Vindeln 2” med ett snitt på 141,08 km/t och jag vet att många menar att precis så här ska rally vara, ”flat out”. Nu har jag en annan uppfattning i just den här saken…

Vägen från Värmland till Västerbotten var ingen som bjöd på ”flat out” istället innehöll den allt från rena ”indianöverfall” till långsamma bitar liknande rallyvägar i Blekinge. Till slut tog ändå arrangören målflagg i Umeå och detta i grandios stil vilket nu kablats ut över rallyvärlden. Vita vidder, gnistrande kyla och klarblå himmel en turistambassadör kunde absolut inte tänka sig bättre inramning.

Lägger man så till en enorm kämpavilja hos Västerbotten-klubbarna som här illustrerar av gänget från Lycksele MK, som in i det sista brottades med brist på funktionärer men som inte lät sig nedslås utan visade att från och med 2022 har Rally Sweden ny adress och den slutar med 901 30 Umeå. Förresten jag tror jag ändrar mig, det blir ändå fem kungar! 

*

Helt i skuggan av Rally Sweden körde Järbo MK sin ”Gestrikekannan” med ett 60-tal startande. Totalsegern togs av på finländsk licens körande Fredrik Grahn/Stefan Ohlson med Skoda R5. Halvminuten efter kom så SMK Hälsinges Tomas Bergman/Morgan Ohlsson, Mitsubishi. Bästa 2WD var inte alls oväntat snabbåkaren Patrik Dybeck/Håkan Jacobsson, Gävle före Golfkörande Patrik Åkerman/Christer Carlsson. En halv minut skilde mellan dessa och att tempot var högt bevisas av att man blev trea respektive fyra totalt. Bra fart hade även B-2WD-vinnaren Hampus Karlsson/Mattias Svedberg, Woxnadalens MK som gick in som åtta totalt.

Tunt startfält, bara sex bilar i Racepart Sweden 1300 Rallycup där Ola Strömberg/Victor Johansson tog tredje raka segern och ser ut att gå mot ny cupseger. C-föraren Marcus Andersson/Johnny Andersson, Hedemora gick in som cuptvåa men nästan minuten bak cupnestor Strömberg.

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se.