Även om ”Secto Rally Finland” är lite av ”Alla rallyns moder” tillhör inte jag de allra största beundrarna, tycker helt enkelt det går åt h-e för fort i skogarna kring Jyväskylä.    När dessutom Oliver Solberg med sin olyckliga rullning försvann från toppen i WRC2 redan på fredagen, svalnade mitt intresse ytterligare.

 

Någon större spänning blev det inte heller i ”toppklassen”med fem Toyota Yaris Rally1 i topp och en nytänd Kalle Rovanperä som herre på täppan. Visst lite spännande var det om Takamoto Katsuta skulle klara att hålla Sebastien Ogier bakom sig vilket lyckades. Nu fick ”Taka” kliva upp på pallen ihop med Aaron Johnston och det kändes via tv som att detta vara japanens lyckligaste dag på mycket, mycket länge.

Fyran Elfyn Evans återtog nu ledningen och håller den tre poäng före Rovanperä och 13 före Ogier. Att det blir någon i trion som blir världsmästare 2025, är jag nästan hundra procent övertygad om.

För Hyundai var det nattmörker under helgen som kantades av punkteringar, tidstillägg och dj-ulskap. Konstigt att de ljusblå bilarna lyckades köra så många punkteringar medan Toyota vad jag noterade, bara hade en Rovanperäs pyspunka. Mycket kan man säga men pyspunka var det långt ifrån på Thierry Neuville och Adrien Fourmauxs bilar under lördagen. Dessutom om jag förstått rätt, att båda bilarna träffat samma sten. Som lök på laxen fick Fourmaux dessutom ny punka på sista sträckan vilket innebar att det inte ens blev målgång.

Ott Tänak vill nog helst glömma Finland efter att han med låsta bromsar åkte av och träffade några träd på SS7. Både skador och tidsförlust var hanterbara, men inte efterspelet vid sträckmålet. Här stod en FIA-tekniker med uppgift att kolla däcken medan Tänak var oroligt för motortempen och försökte skynda på kontrollen. När han trodde att allt var klart noterade han inte att teknikern fortfarande jobbade och råkade då köra på hans ben lite lätt. Efteråt bad Tänak om ursäkt vilket inte hjälpte, fem minuters tidstillägg och risken att bli av med 35 poäng om förseelsen upprepas. 

*

Mer spänning var det (som vanligt vill jag nästan påstå) i WRC2 där Roope Korhonen jagades av Jari-Matti Latvala hela vägen till mål på SS20. Till slut fick 40-årige Latvala se sig slagen av 26-årige Korhonen med 1,1 sekund. I fjol var det Oliver Solberg som förstörde festen när han vann med ”JML” som tvåa fast med större marginal. Återstår att se om Toyota-basen gör ett nytt försök 2026.  

I Estland tog Robert Virves sin första seger vilket nu följdes upp med en tredje plats. Bra kämpat av estländaren som hade en allt annat jämn sträck-kurva i helgen, två riktiga botten napp (SS3 och SS13) gjorde att Skoda-åkarens segerchans försvann. Oliver slutade med flaggan i topp och vann power stage före fyran i rallyt Emil Lindholm, en klen tröst kan jag tycka. En annan tröst var att ingen i WRC2- toppen tog några poäng och därför är den intakt till nästa tävling som är i Paraguay. 

*

Inte heller Mille Johansson/Johan Grönvall åker hem  med lika tungt poängbagage som man hoppades. Katrineholmaren såg i Finland fram emot att kunna köra en tävling där fart skulle betyda mer än tur, förklarades det  före start. Sant är att Mille haft oflyt i Junior-WRC och står fortfarande utan seger med bara en tävling kvar att köra. Inte heller i helgen ville det sig för svenskarna som även dom råkade ut för punktering plus att köra en sträcka i kraftigt regn.  Sammantaget gav det sju viktiga bonuspoäng för sträcksegrar att lägga till de åtta han fick för sin sjätte plats.

Håller inte riktigt med om att Milles andra placering tabellen beror på att ledaren Taylor Gill från Australien haft massor av tur. Två segrar och två andra platser måste ändå innebära att 21-åringen är både snabb och stabil och sitter med ett litet men ändå, trumfkort, inför finalen på asfalt i ”Central European Rally”. Här delas ut dubbla poäng så allt är helt öppet, så öppet att även vinnaren i Finland, Kelly Eamon (4:a) och trean Ali Türkkan (3:a) har möjlighet att gå i Tom Kristenssons nu fem år gamla spår och bli Junior-världsmästare.

*

Som boende i ett ”arbetarhem” har jag inte tillgång till alla mer eller mindre konstiga tv-kanaler men ”Sportkanalen” finns i hemmet. Från denna och via Stefan Klemetz röst har jag ändå tagit del av ”the action” och visst är det hårresande tempo på sträckorna. Men som jag inledde, sitter mer med hjärtat i halsgropen än njuter av de snudd på övernaturliga egenskaper som WRC-åkarna besitter.

Fick ett snack via telefon från min källa på plats, Jens Johansson som besökte rallyt för vilken gång i ordningen minns han knappt själv. Han berättade hur välordnat allt är är för publiken men samtidigt lite knepigt att få till riktigt bra plats att se bilarna.

– Publikplatserna är som allt annat kring rallyt av toppklass, men med så mycket publik och ofta i tät skog som hindrar sikten, blir det ändå lite jobbigt, menade Jens.

Han höll även med om att det aldrig blev riktigt spännande när Toyota på hemmaplan visade upp sin överlägsenhet. Jens håller dock inte med om att det är för snabbt, tvärtom är det farten och hoppen som gör Finland så speciellt enligt honom. Ställde frågan om detta är WRC:s bästa rally?

– Beror på vad som menas, men skulle ändå säga att det är näst bäst Rally Estonia är nummer ett!

Bad om en utveckling av detta.

– Samma fart men mycket enklare att vara åskådare med perfekta publikplatser, inte riktigt lika mycket folk plus att sträckorna ofta körs i öppnare terräng vilket innebär bättre överblick för en åskådare! 

Med detta ”over and out” från Finland.  

*

Det blev Polo-seger och ett fint genrep inför ”KR Snapphanerallyt” för SM-fyran Kim Nydén/Jonas Sandin från SMK Linde efter att ha kört hem deltävling tre i Svenska Rallycupen, ”Kullingstrofén”. En seger som blev lite lättare än förväntat sedan huvudkonkurrenten David Nattsson åkte av vägen på sträcka två. Då hade David med sin Hyundai i20R5 vunnit första sträckan men sedan var det roliga slut. Istället togs andra platsen i klassen av Kolsvas Ronnie Jakobsson/Henrik Lundh med Fiesta R5, dock en bit över minuten efter Nydén.Trea slutade en annan Jacobsson, Hannah med Martin Heggblad i Fiestans högerstol. Växjös Robin Adolfsson/Roger Dahlberg drogs hela tävlingen igenom med stora stötdämpar-problem och kunde därför inte göra sig själv rättvisa. Fjärde plats var långtifrån vad Robin önskat. I 4WD-klassen för lite äldre bilar vann unge Ville Larsson med lite äldre Ralf som kartläsare. Hemmaförarens Mitsubishi var 9,5 före Eskilstunas Anton Malm/Karl Lundin. Trea slutade dansken Mick Fraas med Janne Rydh vid notblocket och som fyra, Trelleborgs Lukas Hägg/Daneil Borgqvist, båda med Subaru. 

Tvåa totalt vinnare i A2WD blev Kullings egen Victor Bergsander/Christoffer Lund och deras Volvo 940 var 26 sekunder bak Polon i topp. Med tre av fyra sträcksegrar vann man18,8 sekunder före Tobias Hult/Viktor Fredriksson, Golf och Nyköping. Klasstrea blev Vimmerbys Toyota-åkare Victor Karlsson/Jonas Sandberg.

Fyra totalt och tredje bästa 2WD gav seger i B-förare 2WD  för Emil Fällman/Tobias Lindström, Katrineholm. I mål var Katrineholmsekipaget 11,5 sekunder före Tim och Robin Palmqvist, Degerfors.  För C-förarna var Gotlands MFBK´s Erik Andersson vinnare ihop med co-driver Mattias Lindsjö. Kullings Oliver Grunnegård/Kjell Olofsson blev tvåa . Appendix K, vanns av Volvo-åkaren Roger Berglund/Crister Carlsson, Skogsåkarna medan Torsby Arne Rådström/Kent-Ola Björklund med lite sjuk motor i 262:an, tog hand om andra platsen. Snabbaste med bilar tillverkade senast 1974 var Johnny och Anton Sundström.  I Grupp F för A/B-förare vann BMW-ekipaget Anton Johansson/Hugo Nilsson efter en tät kamp med arrangörsklubbens Melvin Bengtsson/William Israels, 4,3 sekunder blev marginalen. Cupens ledare Andreas Hovind/Henrik Pedersen tar tredjeplatsen och drar ifrån i tabellen. Enda skåningen i klassen, SMK Hörbys Jim Nilsson/Jörgen Jönsson slutade elva av de 20 som kom i mål.

I A/B-förare Grupp E var Emil Degerman/Ditte Hammarström snabbast. En knäckt Toyota-framvagn på sista sträckan gjorde att Kristianstads Hampus Larsson/Marcus Sundh tappade tredje platsen och fick en fjärde plats med hem till Vinslöv. (bilden) Övriga klassegrare blev: 1300 Rallycup Lucas Carlsson/Robin Norling, SMK Nyköping, Suzuki – C-Grupp F Mathias Hansson/Tobias Holmström Årjängs MK Volvo. – C-GruppE Peter Strand/Anders Scharff, Linköping Volvo – Ungdomsrally Hannes Brorsson/Stina Esaiasson, Ryds MK Volvo.  Kullings MS fick som väntat toppbetyg av de tävlande och de fyra sträckorna vann allas vad jag hört, gillande. Ett bra bevis på detta är att bara 42 av de 191 startande tvingades bryta. Bland dessa fanns färgklickarna Ola Strömberg/Brittmarie Ålund som kraschade ”Lazlo” på sista sträckan efter ”Kr 70 hårnål V” vilket gjorde att Ola fick tillbringa natten på sjukhus. Då låg man tvåa i 1300 Rallycup och bättre än så blev det inte. Nu önskar Motorbloggen snabb rehab för både bil och besättning.  Strax efter klockan 15 kunde Conny Hansson summera ”Trofén.

– Allt material är tvättat, 100-tals meter pressening är rensat och endast lite finjustering på första sträckan återstår. Dessutom var det bara sex fler brutna än i fjol med samma antal startande!  

*

Rundar av med en härlig svensk sommarbild från Hässleholms egen ”Asfaltkung” Rolf Grybb. En mack någonstans i Sverige med en Opel-kavalkad som heter duga.

Tre ”Caravaner” på samma bild, en Kadett A med släp, en Rekord med fin liten husvagn och så en C-Kadett fullproppad med semesterbagage. Kan det bli finare undrar jag…