Tom K. tvåa på shake down, ryssen toppar i Polen, Veiby till Citroën, STCC-cirkusen fortsätter, tips till Rally Blekinge, lite först till Turkiet analys och F1-Montoya är ingen solstråle!
I kväll drar ERC 75th Rally Poland i gång med SS1, Mikolajki Arena. I morse var det dags för shake down på en bitvis spårig och lös 3,2 kilometer lång sträcka. Allra snabbast i klassen Junior U.27 var snabbe spanjoren Efrén Llarena som satte en tid med sin Peugeot som var 2,2 sekunder snabbare än Tom Kristensson och Henrik Appelskog. En tid som Hörby-föraren menade var helt okej.
– Lite mer spårigt än förväntat sista gången. Annars var det mjukt och fint, enligt Tom.
Två hundradelar efter slutade Opel Motorsport-kompisen Martin Sesks som avslöjade att han mer eller mindre höll igen.
– Slog av mot slutet, vi vill inte gåt ut först på lördag, var förklaringen enligt den klassledande litauern.
På en sjunde tid av de nio startande i klassen kom så Sebastian Johansson/Jesper Elfver. Parets Peugeot togs runt runt fyra sekunder långsammare än den ledande spanjoren i en likadan bil.
– Spårigt och ingen perfekt tid, menade Sebastian vid sträckmålet.
Allra snabbast körde redan klara ERC-vinnaren Alexey Lukyanuk i R5-klassens enda Ford. En knapp sekund skilde till Nikolay Gryazin, Skoda och trean Jari Huttunen, Hyundai var ytterligare några djupa andetag bak.
– Riktigt kul, spår överallt men det är bara att köra på. Trevlig erfarenhet, summerade den iskalle ryssen sin shake down.
Gryazin lyckades köra av två gånger efter ”big misstakes” och förlorade mycket tid enligt honom själv. Mycket, 0,940 sekunder är det mycket?
*
I dag berättade Ole Christian Veiby att ha byter från Skoda Motorsport till Citroën C3 R5 redan till Rally Wales GB om tre veckor. Inte bara så att ha byter bil, utan kliver in hos Citroën Racing med full fabriksbackning. Inget ”one night stand” för Ole och Stig Rune Skjaermoen utan det blir fortsättning även i Spanien
Roy Snellingen hos Even Management är glad över att Ole Christian får den här chansen som ett steg mot målet, WRC-bil.
– Har ingen chans på guld i WRC2 så det passar perfekt att prova något nytt, menar Ole Christian.
– Pallen är ett mål och det går vi för!
*
Än har inte ”Cirkus STCC” plockat ner tältet i frågan om diskvalificeringen av PWR Racing efter Gelleråsen. I veckan kom besked från SBF:s Disciplinnämnden att diskningen upphävdes vilket innebar att Mikaela Åhlin Kottulinsky fick tillbaka sin historiska seger.
Nu var inte WestCoast Racing och Honda Racing Sweden nöjda med beslutet utan har överklagat. Det var också de här två som protesterade mot Seat-bilarnas avgassystem från allra första början. Nu går frågan vidare till SBF:s Juridiska Kommitté. Oavsett vad som är rätt eller fel så är sådant här tjafs inget som varken STCC eller motorsporten överhuvudtaget, har något större behov av…
*
Blir ett nytillskott till World RX 2019 då tvåfaldige ”Dakar-Rally-vinnaren” och WRC-föraren Nasser Al-Attiyah är nära ett avtal med brittiska ES Motorsport. Ett avtal som skulle innebära premiär i rallycross inte bara för Nasser utan även för Skoda då teamet utvecklat en Fabia RX Supercar. Närmare detaljer väntas inom kort.
*
Ett riktigt genrep blir det i morgon för Asarums MS/Olofströms MK inför nästa års SM-deltävling med Rally Blekinge. Fyra sträckor på runt milen vardera väntar och med ett halvtimmes långt serviceuppehåll i Olofström efter SS2. Förutom DM för Södra och Småland är tävlingen även den i mina ögon den riktiga finalen, även om cuparrangören envisas med att kalla ”jippotävlingen” i Eslöv den 6 oktober för” SSRC-final”. För nog måste detta vara final då det är här som alla tio klassegrarna koras plus Prispotten-vinnarna
Stenhårt i toppen mellan Robin Adolfsson, Växjö på 537 poäng, tvåan Henrik Levin, Hörby på 525 poäng och så trean, Simon Johansson, Växjö ett poäng bak Levin. Är ganska säker på att någon i trion står som vinnare av Sydsvenska Rallycupen 2018.
Då kör vi årets sista tips på lokal nivå.
4WD.
1. Stoffe Nilsson Subaru
2. Robin Adolfsson Mitsubishi
3. Joachim Grahn Ford
Stoffe är rutinerad vinnare i Blekinge och tror att den rutinen ligger fast i morgon. Han och Jesper Johansson har inget med cupsegern att göra då”nollan” i Ljungby visade sig vara omöjlig att hämta in. Nu ligger Hässleholmaren bara på 13:e plats. Dessutom är jag säker på att Robin och Nicklas Ottosson är så smarta att man tänker mer på cupvinst än seger i Rally Blekinge…
2WD.
1. Johan Green Toyota
2. Jonas Åkesson Toyota
3. Mattis Olsson Toyota
Nu hänger Volvo-maffian mig i hasorna igen men på de krokiga sträckorna kring Karlshamn har ”Kalle” visat sig förr. Nu i säsongens elfte timme blir det fullpott för den otursförföljde och Kevin Athley i högerstolen.
Inte heller Åkesson har haft riktigt flyt med Toyotan. Nu, nästintill på hemmaplan för blekingen blir det andra bullar eller rättare sagt leverans av honom Martin Holmdal. Klart att jag kanske borde haft med någon ur Volvo-kvartetten Simon Karlsson, Pontus Berglund, Thomas Grönberg och Patrik Johansson. Eller varför inte plocka in ende Suzuki-åkaren i Grupp H, Viktor Karlsson från Nybro…
*
På tal om Suzuki så är det även deltävling för 1300 Rallycup i Blekinge. Vet inte om man kan kalla att dom sviker men det är faktiskt bara nio stycken anmälda plus en i ”ungdom”. Detta trots att det som Ola Strömberg menar är ”krokiga och Sukkavänliga? vägar”. Finns dock förklaringar till manfallet då helgens tävling kom till sent på grund av inställda tävlingar tidigare. Något som gör att 1300-gänget har tre tävlingar framför sig på lika många veckor, tufft både mot bil, tid och plånbok,
– Favoriter är 2017 års mästare Robert Andersson/Carl-Gustaf Karlsson samt mycket duktiga juniorerna William Binbach/Victor Johansson, menar Ola.
Han glömmer dock bort sig själv som den här gången har ny kartläsare, Jörgen Norrman som normalt sitter hos R5-åkande Joachim Carlström.
*
Runt femtio mil norrut körs samtidigt Svenska Rallycupen och 60 års jubilerande Mälarrallyt med 7-klubbars som arrangör. 200 startade bjuds på fyra sträckor kring Malmköping med första start klockan 10.00. Att tippa vinnare är inte lätt men förra deltävlingens vinnare Kenny Stavbom är så klart med i gänget som kan vinna. Andra namn är cupledaren Anton Eriksson, Jari Saarinen och Kjell Sandberg. I 2WD är trion Fredrik Eriksson, Daniel Wall och Emil Karlsson med i favorithögen.
*
Min ständige informatör Pierre Skytt har påmint mig om hur det var med Mälarrallyt förr. Närmare bestämt 1963 då segern delades mellan knallen Bus-Ove Eriksson, Volvo PV och Ove ”Påven” Andersson, Cooper.
– Det framgår i reportaget att ”den populära tävlingsledaren Stig von Krusenstierna hade stora bekymmer med ostyrig publik, besvärliga myndighetspersoner och vilda nybörjare, men lovar frimodigt en fin fortsättning nästa år, berättar Skytt.
Kul är att rallyfotografen Ingemar Carlsson påpasslig tog en bild på ett skånskt ekipage i tävlingen. Hundkojan som åker av vägen innehöll Sven Lindberg/Verner Nilsson med Höörs MK som klubbadress. Ingen högoddsare att man fick bryta efter kontakt med stenarna. Det som är extra kul är att bilen är L-registrerad vilket indikerar Kristianstadlän medan Höör låg i Malmöhuslän. Detta gör att jag tror att Lindberg bodde i nordostskåne någonstans. Tror gör jag däremot inte om kartläsaren Verner, utan vet att han bor någonstans runt Kristianstad. Dessutom var han min ”hovleverantör” av ett antal Golf GTI/VR6 under mitten av 90-talet när han var säljare på Bilcentrum i Kristianstad. Som det kan bli…
*
Har varit mycket snack om huruvida Rally Turkey hörde hemma i WRC-kalendern överhuvdtaget. Anledningen till frågeställningen var så klart de dåliga vägarna och som inte var i närheten av vad som bjuds för övrigt i VM-serien. I dag konstaterade kommande WRC-arrangör, Safari-Rallyt att till 2020 är det nog klokt av teamen att testa grundligt inför deras comeback. Om det var dåligt underlag i Turkiet så kan detta vara en mild västanfläkt mot vad som väntar i Kenya menar afrikanerna. Kanske det kan vara så som ”eWRC” tror att en framtida Turkiet-Skoda kan komma att se ut!
Men alla håller inte med om att Turkiet borde försvinna ur kalendern redan efter helgens tävling. Det finns många, i synnerhet britter som menar att detta är vad rally egentligen handlar om. Att övervinna svårigheter på så kort tid som möjligt, är lite av rallyts ursprungsidé men som delvis försvunnit. Istället verkar många enligt öborna, tro att allt ska vara som Finland, ”full kanon” från första till sista metern.
Kan hålla med om att vägarna var otroligt dåliga i helgen med stora stenar mest överallt och där mer än halva startfältet hade stora problem. Många ”bröt” någon gång under de tre dagarna. Många startade om och i mål kom ändå 31 bilar medan 20 andra aldrig nådde så långt. Kan jämföras med Finland där 37 bröt någon gång medan 51 kom mål av de drygt 70 startande. Med andra ord var det ändå ganska normalt även om det var brutala sträckor. Till saken hör också att i Turkiet var det mer skador på stötdämpare, punkteringar och liknande som gjorde att man fick ge upp. I Finland däremot, var det betydligt fler som nu letar aningen ny bil eller åtminstone ny kaross…
Att det är just britterna som tycker det gnälls för mycket är inte så märkligt. Välkänt att man i UK kör rally på vägar som en svensk förare skulle betrakta som sönderkörda redan före att första bil startat. Av ”analyserna” att döma menar turkfansen att här krävdes lite mer än enbart tung gasfot, helst skulle foten vara kompatibel med ”smart driving”. Något som Henning Solberg med all sin rutin visade i helgen. Jag är helt säker på att han aldrig slutat sexa totalt med en R5-bil i Rally Finland, där gasfoten talar medan hjärnan håller käften. Medge att det ändå är lite spännande att se vem som lyckas klara sig undan alla blindskär. Ta bilen i mål med minst bekymmer i ryggsäcken och efter sista sträckan få öppna skumpan. Jag tycker det åtminstone…
*
Däremot kan jag hålla med om att göra Rally Turkey till final för Junior-WRC inte var speciellt begåvat. Att låta juniorerna i sin sköra R2-bilar göra upp om första priset R5-Fiestan på så dåliga vägar, var inte schysst. Inte bara klenare bilar, dessutom får man gå ut efter alla 4WD-åkarna som ytterligare sett till att göra sträckorna bitvis snudd på oframkomliga. Istället menar jag att finalen borde lagts i Spanien i slutet av oktober. En tävling som varit mer rättvis för alla, både grusåkarna och dom som föredrar asfalt då detta är VM-seriens enda med mixat underlag.
*
Oavsett vilket så är Rally Turkey avslutat och i ämnet hörde f.d Opel-åkaren Gunnar Blomquist av sig. Gunnar vet vad han snackar om då han på 60-talet körde Akropolis-Rallyt på liknande vägar. Han skriver. ” Några tankar om Rally Turkey. Alla kommentatorer hyllar Rally Turkey, men är bilslakt verkligen ändamålet för WRC? När man ser filmer från rallyt är det ju liknande förhållanden som i gamla Acropolisrallyt i Grekland. Jag åkte här en gång på 60-talet och då fullföljde mindre än 20 ekipage. Att de stora teamen har resurser att bygga nya bilar efter varje liknande tävling är ok. Men de mindre teamen med begränsade resurser har ju kanske knäckt budgeten efter ett sånt här bilkrossrally.
För mej är det märkligt att ledningen för WRC tar in ett rally som Turkiet i kalendern? Är det möjligen som med olympiader att ”smörjning” är inblandade? Jean Todt är ju gammal kartläsare och Michelle Mouton elitförare, borde dom inte ha bättre omdöme? Ett rally borde inte vara lotteri vem som överlever eller inte. WRC borde avgöras på ren körning och inte tur eller otur. Hälsningar Gunnar”.
*
Vad passar bättre i sammanhanget än att då visa just Gunnar med fru Ingelöw ”in action” i TV-Svängen med det som en del förr ( ändå extremt orättvist enligt mig) menade påminde om vägarna i Grekland. Bilden från Hörby är från 1971 när TV-Svängen ingick i ”SM i Tillförlitlighet”. Enligt rallyoraklet Claes Uddgren är bilden som Michael Lindberg knäppt troligen från svintuffa ”Stänkelösa”. Ett omdöme som jag tror alla skriver under på som körde den 25 kilometer långa sträckan det här året. En svindlande längd med tanke på att körningen skedde inom en radie av futtiga cirka åtta gånger fem kilometer. Ska väl ändå erkännas att vissa stig-partier som band ihop skogsvägarna kanske höll Turkiet-klass.
Lite kul är att just Stänkelösa-sträckan har varit med i alla TV-Svängar sedan starten 1965, dock numera kortad till runt sex kilometer. Detta av den enkla anledningen att resterande 19 kilometer är oframkomliga. I vissa fall dessutom nästan helt omöjlig att ens upptäcka…
*
Blev besök på Åsum Ring och VM i Karting även idag där vi hoppades få en intervju och ta några bilder på f.d F-1-föraren Juan Pablo Montoya som är på plats för att matcha fram sonen Sebastian. Av detta blev det inget och så mycket kan jag säga att någon solstråle är absolut inte Mr Montoya.
Nåväl så förtog inte detta bakslag dagen där ett av hemmahoppen Benjamin Törnkvist Persson från Höör hade väldiga smärtor i sin högerhand efter att ha blivit överkörd i Italien för någon vecka sedan.
–Gör dj-ligt ont när jag håller i ratten, förklarade Benjamin som provade att köra både med och utan gipsskena.
Nu är det segt virke i honom, så någon tanke på att ge upp finns inte utan förhoppningsvis syns han i finalen som drar igång på söndag strax efter klockan 14.00. Behöver jag säga det, missa för allt i världen inte detta, för på asfalten finns garanterat minst ett par blivande Formel 1 eller Sportvagnsförare…
*
Ingen Motorbloggen lördag då det är dags att lufta Silver-Kadetten som förbil i Rally Blekinge. Ni som förväntar er något liknade det som Gunnar Blomquist presterade på bilden i TV-Svängen för 47 år sedan, detta kan ni bara fetglömma. Safety first gäller. Trevlig helg!