Tidemand i Toksports line up i finalen, Sesks gör en plan i J-WRC, shake down i helgen för Monza, mer polska WRC-rykten och i dag var det väder som gjort för Knutstorpsvängen…

Än är inte anmälningslistan till ACI Rally Monza släppt men detta hindrade inte WRC2-vinnande Toksport WRT att presenterar sin line up till finalen. Den består av Pontus Tidemand/Patrik Barth, Jan Kopecky/Jan Hlousek och så i dessa sammanhang mer okände tysken M. Engel/Ilka Minor. Det kan röra sig om tyske DTM-föraren Mario Engel som ska ta emot noterna från Minor som annars suttit i Eyvind Brynildsens Skoda under året.

Klart är också att det blir åtminstone en mc-åkare på Monza första helgen i december, trefaldige Moto GP-vinnaren Franco Morbidelli. Dock inte i WRC-klassen utan italienaren kör med en Hyundai i20 R5 i WRC3. Som coach inför debuten har Yamaha-föraren anlitat kollegan Valentino Rosso som vunnit Monza Rallyshow flera gånger.

Foto: Hyundai it

Detta kommer definitivt att bli mycket roligt och jag måste lära mig mycket detaljer på kort tid. Det är inte lätt att anpassa sig till två extra hjul på kort tid, konstaterade 25-årige Morbidelli.

*

Inte enbart Tom Kristensson som wrc.com lyfter fram nu har man även granskat ledaren i J-WRC Martins Sesks. Skribenten imponeras av hans starka säsong där han varit på pallen i alla tre tävlingarna, först då tvåa efter Tom i Rally Sweden och där segern i Rally Estonia var pricken över i. Nu vill jag inte gnälla men senaste tredjeplatsen på Sardinien fick han mer eller mindre till skänks.

Foto: Tommy Svensson

Trots att han egentligen bröt blev det en tredje plats, 20 minuter efter Tom så beskrivningen ”particulalry strong” vet jag inte om jag riktigt håller med om. I fjol blev en femte plats som årsbästa för Sesks men i år har det trots allt gått mycket bättre och skillnaden beror på att han självförtroende nu är mycket bättre. Men även en annan viktig sak skiljer.

Jag fick tillbaka min gamle kartläsare Renars Francis från 2018 detta var den största skillnaden, menar Martins som är son till både f.d borgmästaren och rallyåkaren Uldis Sesks i Liepaja.

Han berättar även att han och co-drivern nu lägger upp en plan för tävlingen och sedan håller sig till den. Ett bra knep och  något som Tom alltid gjort ända sedan VOC-tiden, oavsett om Mikael Ottosson, Timmy Berntsson, Henrik Appelskog eller Joakim Sjöberg suttit vid hans sida. Segern i Rally Estonia var självklart årsbästa och där kan man så klart älta i oändlighet om det blivit så om Tom och Jocke haft en kry vevaxel i sin Fiesta. Efter två sträckor ledde Tom med åtta sekunder till Sesks som då bara var trea.

Foto: Tommy Svensson

Men sedan gick det som det gick när vevaxeln gick av ändå menar Sesks att det inte var något ”easy job” trots att SMK Hörbyföraren försvann.

Två lokala förare Ken Torn och Robert Virves var riktigt snabba och kunde sina hemmavägar bättre än jag. Även om jag kört där tidigare så är ändå hemmavägar alltid hemmavägar!

Rally Monza blir en helt ny utmaning och där ingen i topptrion har tidigare erfarenhet och dessutom årets första asfaltrally.

Jag längtar att få köra där och slåss med dom andra killarna och senast vi körde är länge sedan men ändå blir det ”nice” att komma till Italien och på asfalt, menar 21-åringen.

*

Lite av ”shake down” är det för italienskt rally i och med dagens ”Tuscan Rewind” med nio grussträckor utanför Castelnuovo Berardegna. Rallyt genomförs under lupp från både myndigheter och Automobile Club Italia för att se hur och om man kan genomföra ett Corona-säkert rally. Enligt italienska källor är det helt avgörande hur väl dagens tävling genomförs om det ska bli något rally för WRC-gänget den 3-6 december. Fortsatt är Covid-19 läget i Lombardiet oroande enligt samma källor. När sex sträckor är körda leder Citroën-åkaren Andrea Crugnola med 1,5 sekunder till Skodaåkande WRC3-ledaren Marko Bulacia Wilkinson från Bolivia. Trea är fransmannen Jean-Baptiste Franscheski, Skoda, fyra Giandomenico Basso i en Polo. Som sexa hittas finske talangen Emil Lindholm som vanligt med MRF-däck på Skodan och bara 34 sekunder bak ledaren. 

Foto: Merita Mäkinen

Notabelt är att österrikiskan Ilka Minor är oerhört sugen på att  sitta i högerstolar. I fjol åkte hon 46 tävlingar, bland annat med Henning Solberg i Rally Sweden och när det är strax över 50 helger så fanns där inte så mycket fritid för 45-årige Ilka. I Toscana sitter hon vid sidan av landsmannen Olli Walter i en Peugeot R2.

*

Rykten om ett helpolskt team i WRC växer sig allt starkare efter samgåendet mellan oljeföretagen PKN Orle´n och Lotos. Båda är starkt knuta till rally och nu menar källor i Polen att det bara är en tidsfråga innan det avslöjats att Kajetan Kajetanowicz och Robert Kubica kör i samma WRC-team 2021.

Foto: Lotos

 Däremot är det oklart om vilken bil det kommer att handla om även om det ”hintas” om Hyundai som redan sålt en WRC-i20 till Danmark och Kristian Poulsen. Men det finns andra som hävdar att Toyota Gazzo Racing även dom är sugna på att lätta på billagret. Annars har inte Tommi Mäkinen varit så medgörlig till att ha bilar utanför WRC-teamet, det är väl enbart Marcus Grönholm och Jari-Matti Latvala som lyckats få loss bilar för eget bruk.

Foto: Tommy Svensson

Nu ska det ändå inte röra sig om full säsong i WRC utan ett begränsat program och då kanske med tonvikt på marknader där de polska oljeprodukterna marknadsförs.  

*

Idag gick jag och Nova en lång runda i skogen trots det grå och regniga vädret vilket fick mig att göra jämförelse med forna tiders höstliga höjdpunkt för rallyåkarna, Hyllinge MS ”Knutstorpsvängen”. Kan inte svära på det men i mitt minne var det alltid riktigt höstväder liknade dagens när den sydsvenska  säsongen skulle avslutas på Söderåsen med luriga och hala sträckor. Tävlingen kördes alltid i november och kunde nog i hop med TV-Svängen klassas som en av årets tuffaste  utmaningar söder om Dalälven. Mitt första besök var som kartläsare i Claes-Göran Perssons Grupp2-V4:a (inte så avancerat, grupp2-blås och uppskuret luft filter) år 1969 med oklar placering. Pris fick vi och det finns fortfarande kvar, en ganska ful orange glasvas. Första gången med mig själv bakom ratten var 1971 och då den 13 november var det exakt samma väder som idag.  En viktig tävling för mig, Claes-Göran i min Tyrolergröna Grupp1-Saab då det här skulle bärgas sista poängen för uppassning till A-Junior. För att göra en lång historia kort så tog drömmen slut redan på sträcka två där Saaben understyrde i lervällingen rakt ner i ett djupt dike. Ett dike som vi trots ihärdiga ansträngningar inte kunde lämna förrän sträckan var färdigkört. 

Foto: Okänd

Då gick det betydligt bättre för mig och Kjell Gulin i 1974-års upplaga med en tredjeplats i den hopslagna klassen Standard A/B. Med min Standard B-Saab döpt till ”Fina Stina” efter huvudsponsorn, det belgiska oljebolaget Fina var jag slagen på förhand mot mina mer hästkraftstinna konkurrenter. Hur det kunde bli så att jag sponsrades av Fina härrörde från en semester på Jylland, där dess svenske representant också befann sig samtidigt med mig och dåvarande sambon. I takt med att Tuborgflaskorna tömdes träffades ett avtal som innebar Fina-dekaler på Saaben mot fri olja och även ett antal liter bensin utan kostnad. Ett litet krux var att närmaste mack med Fina-bensin fanns antingen i Malmö eller Knislinge.

Hur som helst i den här tuffa konkurrensen lyckades vi köra in som trea där Varbergs BMW-förare Christer Haglund vann och på andra plats SMK Värnamos hårdgasande Hasse Peterzon med en  Saab 99 EMS. Vår tredje plats fick extra tyngd då det på placerigen efter blev en annan Hörby-förare, vid den tiden så gott som oslagbare Stig Kristiansson, Opel Ascona. Måste ge Opel-ikonen en eloge för väldigt bra körning då han bara var två sekunder efter AWF 604. I Motoråret  kunde man läsa: ”Inte mindre än 99 ekipage ställde upp till start. Men regnet och på detta kommande lövfällning ställde till en hel del trassel för många deltagare. Redan på första sträckan var det några som fick sträcka vapen på grund av avkörningar. Våta löv på våta vägar brukar nämligen verka sämre än på isgata.”.  

Foto: Tommy Svensson

Nu var det inte bara jag som klarade de våta löven utan även nuvarande Hässleholms MK-åkaren Göte Karlsson klarade av att hålla tungan rätt i mun. Numera är det grön Opel Ascona A som gäller för Göte och minns jag rätt så var det då en blåmetalic Ascona som gällde. Att klubben var Laholms MK minns jag däremot och att det blev seger i C-förare Standard A minns säkert även Göte…   

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se. Mobil : 0705-28 55 33

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *