Ingen kan väl komma och påstå att WRC 2018 är trist och avslaget, gör någon ändå det då vet man inte vad man snackar om. Många år sedan det varit så öppet vad gäller guldstriden som i år står mellan tre förare vilket står klart efter helgens nagelbitare Neste Rally Finland där vinnaren Ott Tänak på allvar tar upp jakten på Thierry Neuville och Sebastien Ogier. Tack vare att de båda i toppen inte hade någon lyckad helg på  finländska ”autobahn” är Tänak på allvar med i leken och har nu 46 poäng upp till ledande Neuville och 25 till Ogier på andra plats. I min värld tror jag att kommande ADAC Rallye Deutschland blir nyckeltävlingen i guldjakten. Den som behärskar den tyska asfalten bäst blir nog även den som jublar högst vid målgången i Australien i november.

Tänaks körning var så klart imponerande där han toppade ”The Ott Show” med att vägra köra på säkerhet på avslutande elva kilometer långa ”Ruuhimäki 2”. Istället var det fullt påslag i Yaris WRC #8, satte bästa tid och tog därmed även de fem i guldjakten så viktiga bonuspoängen.

Men i mina öga var Rally Finland 2018 Mads Østberg och Torstein Eriksens definitiva genombrott efter några tunga år med mediokra resultat. Inte för Torstein som är ny i högerstolen, men för Mads som de senaste säsongerna mest agerat ”mittman” i WRC-resultatlistorna. Nu däremot verkar de franska ingenjörerna ha lyssnat på Mads och för första gången kändes nya C3 WRC som en vinnarbil, bara en halv minut skilde mellan honom Tänak. Ytterligare ett bevis på att Pierre Budar och Citroën är på rätt väg var att irländaren Craig Breen visade bra tempo efter sin olycksalig punktering redan på sträcka två. Tappade 50 sekunder och utan detta hade irländaren fajtats om fjärde platsen med bästa Hyundai, Hayden Paddon.

– Jag är riktigt glad att återigen vara med och slåss i toppen, jublade Mads efteråt.

– Detta är utan tvekan min bästa insats i karriären och jag är även glad för Citroën som alla gjort ett fantastiskt jobb!

*

Tack vare strategisk och viktigt order från Malcolm Wilson blev till slut ändå Sebastien Ogier femma efter att Teemu Sunninen (sexa) dragit på sig 20 straffsekunder för tidig ankomst till TK. Säga vad man vill om M-Sport-gänget men dom är jämna, femma Ogier, sexa Sunninen och så Evans som sjua. Kan också konstatera att Ogiers ”genidrag” med stötdämparbyte och ny bakdel på Fiestan inte alls funkade som han hoppades…

*

Finland blev ytterligare en besvikelse för Andreas Mikkelsen som inte får til det i år. Inför säsongen pratades om norrmannen som en tänkbar guldkandidat mem av detta blev det intet. Rullning på fredagen och sedan aldrig med matchen, slutar tia och sexa i WRC-tavbellen. Bedrövligt resultat från en förare som var tänkt att utmana Ogier.

Placeringen före tog VM-ledande Thierry Neuville som hade nackdelen att spåra i lösgruset under fredagen. Ändå kändes det som att varken han eller Mikkelsen var komfortabla med sina bilar. För deras skull hoppas jag att det funkar bättre på asfalten i deras kommande ”hemmatävling”, bara 20 mil skiljer mellan Hyundais bas i Alzenau och till St. Wendel där rallyt startar.

*

Anmärkningsvärt är att i de ”vansinnesfarter” som bilarna kommer upp i, fick bara en enda WRC-åkare bryta. Fjolårsvinnaren Esapekka Lappi missade en vänster på söndagen och så kunde han börja planera för nästa framträdande i Tyskland.

*

Att ledaren i Finska Mästerskapet Eerik Pietarinen i sin privatanmälda Skoda R5 skulle rå på alla de fabriksunderstödda kollegorna i WRC2 var där nog inte många som trodde, jag gjorde det helt klart inte. Men så blev det och med en oerhört stabil körning vann  25-åringen före Hyundais Jari Huttunen, tillika vinnare av WRC2 i fjol (bilden). En viktigt framgång för Hyundai då detta var första gången som nya i20 R5 varit på pallen i WRC2. Trea slutade Gus Greensmith med Fiestan och detta långt över två minuter bak Pietarinen Med helgens resultat inbillar jag mig att WRC2-guldet nu är vikt för antingen Pontus Tidemand eller Jan Kopecky. Trean Greensmith är 38 poäng efter Tidemand och 20 bak Kopecky.

Annars kan man kalla WRC2 ”för klassen där de flesta försvann” och av de15 bilar som nådde målet körde elva under ”Superrally reglerna”, det vill säga att man brutit på någon av de tre första etapperna. Till detta ska då läggas till några ekipage där ”omstart” aldrig var något alternativ. Till exempel Takamoto Katsuta som skrotade Fiestan rejält efter ett hopp där styrservon gick sönder och efter detta blev resultatet samma för Fiestan. Lite lugnare avslut fick Kari Hytönen med Ida Lidebjer Granberg vid noterna när Skoda-motorn rasade redan på fredagen.

Våldsamt slut tog det för WRC2-trean Ole Christian Veiby som tidigt knäckte en fälg och fick punka. Efter detta omstart och inför SS18 hade norrmannen tuggat tillbaka så mycket förlorad tid att han var på pallen igen. Då slog katastrofen till och efter en flervarvsrullning såg Skoda Motorsports R5 Fabia allt annat än vacker ut men ”crew OK” som tur var. Inte heller Kalle Rovanperä fick rulla över målrampen som vinnare trots att han ledde fram till sträcka 18 där stötdämparen vänster fram gick rakt igenom huven. Felet fixades men bättre än fyra blev nu inte Kalle.

Lars Stugemo/Kalle Lexe lyckades lägga sin Skoda på taket två gånger i helgen vilket så klart inte är så bra. Trots detta tog man den tilltufsade Printsport-Skodan i mål på en tolfte plats i WRC2.

*

Bäste svenskbil kördes av Mattias Monelius/Erik Gustavsson som gjorde en imponerande insats med sina begränsad resurser. Bland R5-åkarna slutade paret nia och 19:e totalt. Hade man valt att köra i WRC2 hade tiden räckt till en sjunde plats.

*

Skäms inte över att jag höll tummarna så hårt att knogarna vittnade över att Emil Bergkvist och Jocke Sjöberg skulle lyckas med att passera estländaren Ken Torn under söndagen. Men Torn visade sig vara precis så kylig man som bör vara när man tävlar i J-WRC, gjorde inga misstag utan Emil fick nöja sig med att bli stark tvåa. Utan punkteringen på sträcka nio så hade Torn varit distanserad med minst halvminuten.

– Vi blir tvåa, 9,9 sekunder efter Torn, konstaterar Emil.

– Har varit en stenhård fight hela tävlingen och är jättenöjda med vår insats, Stort tack till alla som stöttat oss denna helgen, avslutar en nöjd Emil.

*

När Dennis Rådström och Johan Johansson bröt under fredagen efter avåkning sa man också adjö till ledningen i J-WRC. Istället är det nu Emil som går upp i topp inför finalen Rally Turkey i mitten av september. Dock betyder det inte att Rådström är avsågad utan finalresultatet blir superviktigt då det här delas ut dubbla poäng. Dennis förklarar vad som hände på sjätte sträckan.

– Ett förarmisstag, kom allt för fort in i en kurva och tappade bakändan, slog i ett träd där bak på bilen, berättar Dennis.

– En ganska tuff smäll så vi fick bryta. Men mästerskapet är verkligen inte över för detta!

Tråkigt slut för Dennis alltså och än tråkigare för Johan som skadade en ryggkota vid kraschen på sjätte sträckan. Något som gjorde att han fick åka till sjukhus men där han redan dagen efter blev utskriven.

– Allt ser bra ut, och jag känner inte alls mycket av skadan, hälsar Johan.

– Vi kommer starkare ur detta och lägger 100% fokus på Turkiet nu. Jag kommer att vila några veckor så att ryggen blir bra, sedan kommer vi starka tillbaka. Är oerhört tacksam för all support, tusen tack för det!

*

Vilket antiklimax det blev för Tom Kristensson och Henrik Appelskog i tyska mästerskapstävlingen Rally Wartburg som avslutades i lördags eftermiddag. Efter att 13 sträckor körts så stod Tom och Henrik som ganska överlägsna segrare, första triumfen i Opel Motorsports färger i detta som mest var en testtävling inför kommande WRC Rallye Deutschland. Men glädjen blev inte långvarig för efter målgång med segerintervjuer informerades svenskarna om att domarna hade synpunkter på en händelse på fredagen sista sträcka, SS5 Cosmodrom by Night. När domarna diskuterat färdigt beslöt dom att ta ifrån Tom segern och istället uteslöts Hörby-föraren ur tävlingen. Tom berättar om beslutet.

–  En bil som startat före oss kraschade och vi stannade inte vid platsen. Anledningen till detta var att vi passerade i mycket hög hastighet mitt i en sväng. Innan vi ens hunnit reagera hade vi kommit flera hundra meter ifrån olyckan. Sträckan var dessutom ett varvlopp i mörker där bilarna startar med bara 10 sekunders mellanrum. 

Tom valde att inte göra det som uppenbarligen domarna ansåg han borde gjort, börjat backa på sträckan.

– Med nästa bil tio sekunder bakom hade det varit alldeles för farligt att stanna och börja backa!

Nu väljer Tom att inte överklaga beslutet att ta ifrån honom segern som i sig är betydelselös då varken han eller Opel Motorsport kör om mästerskapet. 

Jag måste ändå kommentera detta märkliga beslut från de tyska domarna, som uppenbarligen inte insåg faran med att i mörker backa flera hundra meter med nästa startande bara tio sekunder bakom. Skulle jag fått bestämma skulle man tänkt precis tvärtom, om Tom hade backat mot körriktningen då skulle han uteslutits. Absolut inte när han gjorde det enda rätta och fortsatte sitt varv. Dessutom, när han passerade olycksbilen nästa gång satt OK-skylten i rutan. I totallistan hade Tom och Henrik en imponerande elfte plats men detta var alltså innan domarna snackat ihop sig…

Kan inte hjälpa att jag anar en nationalistisk ådra hos domarna, istället för svensk seger blev det tysk sådan genom Philip Hetz som var en och en halv minut långsammare än den moraliska svenske vinnaren. Den segerskumpan kan inte ha smakat speciellt gott…

I och med detta hoppade danskarna Lasse Murman Sørensen/Ole Frederiksen upp till tredje plats i klassen.

*

I ADAC Opel Rallye Cup utökade Elias Lundberg och David Arhusiander cupledningen genom att köra in som tvåa. Bara 17,7 sekunder skilde upp till luxemburgaren Gregoire Munster som nu tog sin första ”Adam Cup-seger”. Det är också han som är svenskarnas största hot om slutsegern. Med fyra tävlingar kvar av cupen har Elias 40 poängs försprång till Munster medan cuptrean Romain Delhez är tämligen väl avhäng med 68 poäng upp till Elias.

Amerikanen Sean Johnston som kraschade våldsamt i South Swedish Rally blir en allt bättre rallyförare och slutade sexa i Wartburg, minuten efter vinnaren. Tyngre för danska duon Sebastian Magnusen/Karsten Isaksen som slutade sist av de 14 cupbilarna som kom i mål.

Totalsegern togs av Marijan Griebel, Peugeot och detta 20 sekunder före Christian Riedeman, Skoda.  Knappt 60 bilar nådde slutmålet. och att det var en tuff tävling vittnar den 29 namn långa listan på förare som brutit.

*

Det blev ingen lyckad helg för Fredrik Blomstedt som hamnade på sjukhus efter en våldsam krasch i Lamborghini Super Trofeo på Spa-Francorchamps. Blomstedt var i ledning med bara fyra varv kvar att köra när han, i trafik bland varvade bilar blev påkörd från sidan av en konkurrent och med våldsam kraft slungades rakt in i säkerhetsbarriären i över 200 km/h. Fredrik förlorade aldrig medvetandet och fördes i ambulans till CHR East Belgium Hospital i Verviers, ungefär 20 minuter från banan. Efter röntgen har det kunnat konstateras att han inte ådragit sig några frakturer och har nu fått lämna sjukhuset. Ironiskt nog vann Fredrik loppet som rödflaggades vid kraschen och när han ledde varvet före, tilldöms han automatiskt även vinsten.

*

En lång Motorbloggen därför får Opel-träffen i Trelleborg och lite annat smått o gott vänta till i morgon…