Fick idag höra om ett rykte från Finland att YLE, den finska motsvarigheten till Sveriges Radio berättat att Ott Tänak inte längre förhandlade med Tommi Mäkinen om framtiden hos Toyota. Istället gjorde han detta enbart med högsta ledningen borta i Tokyo. Om detta nu är sant (har egentligen ingen anledning att betvivla min finska källa, men har själv inte lyckats hitta YLE-sändningen) så känns det inte som en optimal avslutning på sagan Tänak, Mäkinen och Toyota. Ingen hemlighet utan att det är vad estländaren som förresten fyller 32 år i dag, kör 2020 som är det resten sitter och väntar på. När detta är klart tror jag att övriga WRC-platser är fördelade på ett kick. Men om det skär sig mellan Mäkinen som inte är känd för att vilja bli överkörd, samtidigt som Tänak drabbats av en icke helt  frisk överdos av hybris kan en krock bli ödesdiger. Folk som känner honom bättre än jag, menar att Mäkinen aldrig kommer att acceptera att en av hans anställda inte bara går förbi chefen (Mäkinen) utan även då visar vem det egentligen är som bestämmer (Tänak) i Toyota Gazoo Racing. Ser onekligen ut att bli några intressanta veckor framöver…

*

Lite mer positivt från Toyota, enligt spanska (?) källor ska Mäkinens första R5-Yaris vara startklar redan till säsongen 2021. Några bilder eller annat har inte sipprat ut från Puppola men att Toyota inte skulle ha som mål att ta upp kampen om den lukrativa R5-marknaden, känns inte trovärdigt. Förr eller senare kommer där säkert en R5:a var så säker! 

*

Vad händer med Rally Turkey och dess WRC-status 2020? Frågan känns relevant med tanke på vad som just nu sker borta vid gränsen mot Syrien och är det verkligen så smart att förlägga VM till ett land där det krigas för fullt? Nu körs visserligen rallyt i andra ändan av landet, långt från den syrianska gränsen men ändå tycker jag att FIA och WRC-promotorn borde tänka om. En perfekt lösning borde vara att återge Rally Australia sin VM-status och då ersätta de mer krigiska turkarna. Perfekt då Nya Zeeland körs första helgen i september medan turkarna skulle ha kört sin tävling sista helgen i samma månad. In med Australien där istället, vilket skulle innebära mycket sparade logistikkostnader. Hade man sedan flyttat fram Rally Japan från finaltävling till deltävling tolv hade man sparat ännu mer dyra fraktkostnader när allt redan fanns på plats i den delen av världen. Dessutom som ren bonus hade Wales Rally GB blivit den final som vi lite äldre ändå menar, är ”alla rallys moder”. De här tipsen bjuder jag på…

*

Idag släppte J-WRC-tvåan Tom Kristensson nyheten att han och Henrik Appelskog efter tre succéfyllda år, går skilda vägar. Seger i Opel Adam Cup i Tyskland 2017, tvåa i Junior-EM för Opel Junior Rally Team 2018 och så kröntes samarbetet  i år med silver i Junior-VM. Nu har man dock nått vägs ände på det framgångsrika samarbetet där Henrik väljer att kliva åt sidan hänvisande till brist på tid. 

– Familj, hus och heltidsarbete är svårt att kombinera med en rallykarriär av den här kalibern, säger Henrik som tillägger.

– Ett tungt beslut men nödvändigt, jag känner att jag inte kan ge Tom och rallysatsningen den tid och engagemang som krävs och då är det bättre att lämna över till någon som har mer tid.

 Tom i sin tur hävdar att han stor respekt för Henriks val för att få ihop pusslet med familj, arbete och rally på VM-nivå. Självklart tackar han ”Honken” för allt de upplevt tillsammans under de tre ”sagoåren” och allt det stöd han gett.

– Något som starkt bidragit till min utveckling som förare och åren har varit både extremt roligt och känslosamma. Minnena kommer alltid att finnas kvar och jag önskar Henrik all lycka i framtiden!

Än har inte Tom beslutat hur framtiden kommer att se ut, men att stoppa en så här framgångsrik karriär tror åtminstone inte jag är aktuellt. Verkar som Henrik känner likadant när han säger. 

– Tom kommer att gå riktigt långt i sin rallykarriär och då blir det ännu svårare att få tiden att räcka till.

Motalabon avslutar på samma sätt som han brukar göra i rallybilen.

–  Tack för skjutsen Tom! 

Nu återstår bara att se vem som tar över Henriks plats vid sidan av SMK Hörby-föraren…

*

Ännu mer ”kliva åt sidan-nyheter” och den här gången är det nykorade SM-guldmedaljörerna Robin Sandberg och Mathias Bengtsson som tagit ett gemensamt beslut att lägga hjälmarna på hyllan. Tre säsonger blev det tillsammans med Corollan i Team NYBE men nu är det slut. Ett beslut som togs bara två dagar efter den svåra olyckan i East Sweden Rally 2017. I en rullstol vid sidan av Mathias sjuksäng tog han och Robin beslutet att låta 2018 bli ett mellanår och därefter ta hem SM-guld 2019, sedan fick det vara sluttävlat. Planen har följts och med två SM-guld, Rally plus Sprint i somras.

– Vi har nått det mål vi satte upp, konstaterar de båda nöjt.

Matthias har inte blivit helt återställd efter den tunga kraschen för två år sedan vilket gör sig påmint efter varje tävling berättar han.

– Det finns inget sätt för mig att bli bättre än att sluta, men det är ett mycket lättare beslut när man kan sluta med flaggan i topp! 

Kraschen satte spår hos både Robin och Mathias men en viktig del i den rehabiliteringen var ”upp i sadeln igen”.

– Det har varit en viktig del i att bearbeta det som hände och vi är oerhört stolta över att ha kunnat göra denna resa tillsammans, både som förare och co-driver men också i ett team där vi stöttat varandra i både med- och motgång!

Som avslutning vill guldparet tacka alla och alla som stöttat på vägen mot den efterlängtade guldmedaljen. Inte minst alla ”blåtröjor” i skogen får ett stort tack.

– Ni är alla guld värda!

Vad som kommer att hända med Team Nybe 2020 framgår inte men att det blir en fortsättning verkar ändå klart med slutklämmen från Mathias.

 – Nu startar arbetet att få ihop nya teamet för säsongen 2020.

Själv kan jag bara tillägga att det blir tomt i rallyskogen utan Robin och så klart även Mathias, som är mer en ”rookie” sammanhanget mot ”Åkes påg” som jag följt sedan de första SS-milen innan sekelskiftet. Minns jag inte helt fel skedde dom dessutom i en  gul/vit Opel Kadett, bara det. Men även hans banbrytande projekt ihop med farbror Malte och den etanoldrivna Saab 900:an sitter för alltid inetsat i skallen. 

 Kommer inte bara att sakna Robins fräna körning utan lika mycket de ofta friska och kärnfulla kommentarerna, rena gottebordet för en rallyskribent. Men samtidigt har var sak sin tid och det är bara att tacka för tiden som varit och önska Robin, Mathias och Team NYBE lycka till framöver. 

*

I går fick jag möjlighet att på SVT Play se hela historien om Kenny Bräck genom Johan Ejeborg och  fotografen Per Zettermans ögon. Kan direkt säga att det var en fantastiskt bra dokumentär om en av våra absolut största motorstjärnor genom tiderna, enbart Ronnie Peterson kan i mina ögon konkurrera med ”Brack”. I fyra avsnitt berättar Ejeborg på ett fängslande sätt om Glava-killens fantastiska karriär som kröntes för 20 år sedan med seger i legendariska Indy 500. Skildringen är uppblandad med intervjuer med Kenny själv men även med teamchefer som till exempel legender som A J Foyt  och Bobby Rahall. Men också gamla kollegor lyfts fram och då inte bara inom racing utan även rallyföraren Per Eklund får berätta om sin värmländska kompis. Att Per är imponerad över karriären är omöjligt att missa och där han trycker på att Kenny gjort allting själv från första sponsortillskottet i form av potatis chips fram till det att han stod som vinnare i Indy 500.

Självklart upptar kraschen 2003 i Texas en stor del av berättelsen och så här nästan 20 år efter är det ändå mycket som jag glömt av den fruktansvärda flygturen som slutade högt upp i skyddsnätet. Som den amerikanska läkaren enkelt konstaterade när han lappat ihop honom.

– Han borde vara död!

Nu tänker jag inte avslöja mer om innehållet utan föreslår istället att ni på torsdag den 17 oktober klockan 21.00 bänkar er framför tv:n för att ta del av denna högtidsstund. Kan ändå inte undvika att citera programledaren för ”Mästarna Mästare” Micke Leijnegard som liknade Kenny vid en astronaut men tog även en ännu mer träffande liknelse till sin hjälp för att beskriva hans deltagande i MM-programmet. Leijnegard beskrev Bräck som.

– Medan hans medtävlare hade gjort lumpen så kom Bräck direkt från kriget!

Ungefär så känner jag alltid när motorsportare jämförs med andra enklare sporter eller för att citera Ernest Hemingway, ”Det finns bara tre sporter; Tjurfäktning, racing och bergsklättring. Resten är bara lekar.”. Nu ställer jag inte upp på tjurfäktning som jag verkligen avskyr, men för övrigt ligger där mycket sanning i vad Ernest kom fram till mellan alla sina daiquiris på Sloppy Joe´s Bar i Key West. Tack Johan och Per för denna högtidsstund och ni andra, missa inte den på torsdag! 

*

Har svårt att tänka mig en bättre avslutning på Motorbloggen än detta och med självklara slutsatsen ”En strålande framgång för Opel-Kvalitén”…

*

 Motorbloggen hämtar sitt material förutom genom egna källor, via officiella pressreleaser och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Tommy Svensson