Som väntat kunde ingen hota Stoffe Nilsson för dagen med Daniel Mörn Edorsson vid notblocket från att ta tredje raka SSRC-segern i Ljungbys Midsommardansen. Inget snack om saken, det var Stoffe och Daniel ”all the way” och i mål var tvåan Bengt ”Abris”Abrahamsson/Peter Fogel 41 sekunder efter med nya R5-Mitsubishin. Ytterligare ett bra skutt långsammare, Robin Adolfsson/Nicklas Ottosson nästan minuten efter Vinslövs-Subarun.
I 2WD var mitt tips inte helt tokigt, namnen var okej det var bara inbördes ordning som stökade. Nu vann Kristian Johansson/Fredrik Livh klassen och den här gången med ”Golf fyran” istället för Suzukin. Men det var tätt och min tvåa som även nu blev tvåa, Robin Sandberg/Mattias Bengtsson tappade runt tio sekunder på första sträckan. Jobbade sig tillbaka i matchen men de sista 4,9 sekunderna förmådde inte Nybe-Toyotan köra in. Även trean var rätt, Christopher Zeijlon/Christoffer Svensson (bilden) som lät 240:an sträcka ut och var bara 16 sekunder bak Kristian. Däremot nådde inte min vinnare Mattis Olsson/Marcus Sundh fram till översta steget på pallen utan slutade fyra efter stort tidstapp på sista sträckan. Med en ”normal” tid hade han gått förbi Zeijlon istället blev det nu bättre marginal till femman Jimmy Wessbo/Nina Jonasson.
Full pott med en sjätte plats blev det i Södras DM  för Jonas Åkesson/Joakim Karlsson i den nya NYBE-Volvon medan SMK Hörbys Thord Johansson/Emil Månsson (bilden) blev näst bäst med en  åttonde plats, ett resultat som var det bästa på länge för Bagaren från Tollarp. Tredje bäst i DM-delen blev Hans Johansson/Alexander Harsten, Olofström.
I Ungdomsrally hade Victor och Jens Hansen, SMK Hörby det jobbigt med Emil Friman och låg tvåa efter fyra körda sträckor. Men på sista laddade Emil på lite för bra och det blev brutit istället för första pris. Detta gick istället till Victor före Lukas Hägg, Trelleborg.
När detta skrivs håller bilarna på att rulla i mål men så mycket står klart att både i A-VOC och A Grupp E blev det vinnare från SMK Hörby. Bäste VOC:are blev Henrik Levin/Ida Isaksson och detta 5,1 sekunder före Thomas Grönberg/Mikael Johansson. Trea slutade Henriks klubbkompis Ola Wingren/Anders Östberg.
Magnus Sigvardsson/Mattias Persson (bilden) var 5 sekunder snabbare än Kalmars Andreas och Martin Olsson. På tredje plats Jesper Larsson/Micke Holmgren, Kristianstad.
I Appendix K var Kjell Fransson med Peter Fransson till höger överlägsen med sin gula Renault Alpine. Tvåan Jonas Nelson/Anders Holm var halvminuten efter men kan skryta med att vara bästa Opel. Trea slutade ”Bäste 240” med Thomas Theorin/Erik Lennartsson.
Fick en klump i halsen när jag kollade in listan med brutna ekipage och såg ”303 Bengt Lundström Brutit SS3 Avåkning”. Nu kör inte Bengt vilken dussinbil som helst utan en röd kusin till ”Silver-Kadetten” och ordet ”avåkning” skickade kalla kårar längs ryggraden. Vi får hålla tummarna för att det inte var så allvarligt utan att klenoden snart är på banan igen…

*
I Rally Biltema som även den pågår för fullt blev det totalseger för Tobias Johansson/Miriam Walfridsson (tack Rallyradion för bilden). En odiskutabel seger dessutom då tvåan Jacob Jansson/Stefan Gustavsson var runt 40 sekunder bak Tobias lite äldre Mitsubishi. På tredje plats Eddie Hörbing/Björn Persson. Värt att nämna är också att Stig Andervang slutade femma medan Jonas Kruse och skånske kartisen Håkan Ekholm slutade sjua.
I 1300 Rallycup blev det en kort resa för Ola Strömberg och Britt-Marie Ålund som istället för att köra rally fick njuta av ”Sola i Karlstad” när motorn rasade på första sträckan.
Vann gjorde Robert Andersson/Carl-Gustav Karlsson men bara 4,3 sekunder före Marcus Morén/Robin Hellman. På tredje plats Joachim Rydin/Magnus Simensen.
Återkommer i morgon med övriga klasser.

*
Då körs det även rallysprint i Danmark, ”Motorshop rallysprint” och med fyra svenskbilar på startlinjen. Stärkt av segern i Hässleholms GP tar Joachim Grahn med tillfälliga bisittaren Mikael Kjellgren, Degerfors R5-Fiestan över Öresundsbron. Samma sak gör Svedalas Mats Lundahl/Magnus Eriksson fast i deras fall är det BMW M3 som gäller. Hässleholms Ebbe Nilsson sätter danskan Ditte Kammersgaard i en av sina Golf Kit Cars. Sist av svenskarna är Eslövs Ford-älskare Anders Karlsson med Oskar i högerstolen. Tufft motstånd på Midtfyn lär hemmahoppet Johnny Pedersen bjuda med sin vackert ljudande M3:a.

*
Känns som att ”Nya Grupp H” har landet relativt positivt bland rallyåkarna och jag har faktiskt inte hört några direkta ramaskri. Lite smågnäll men inget direkt negativt även om kommande nybyggen hamnar långt ifrån spanjoren José María Ponces Seat 600 JTR. En bil som kördes i årets Rally Islas Canarias och får man förmoda inte i ERC utan i den nationella delen…

*
Vet att jag av många anses vara en riktig Opel-nörd, men riktigt så är det egentligen inte. Visst gillar jag produkter från Russelsheim men helt ärligt, det är fram till och med Opel Manta i mitten på 80-talet som jag prioriterar. När Ascona och Kadett båda blev framhjulsdrivna försvann lite av magin även om jag ägt tre GSi-Kadetter. För utom dagens Insignia och mina A-Kadetter har det faktiskt bara varit en Opel Manta GT/E ”ANX 400” som haft mig som registrerad ägare. Berättar detta då det i Teknikens Värld finns en nya artikelserie med samlingsrubriken ”Skattesmitarna”. Det handlar om att tidningens medarbetare ska fylla garaget med tre bilar äldre än 1987 (inte fysiskt men väl i fantasin) och till ett sammanlagt värde av 150 000 kronor. I det senaste numret har turen kommit till min gamle kollega och vän PeO Kjellström och det är då jag förstår hur långt ner på skalan över Opel-Lovers som jag själv befinner mig i. Ska inte grotta ner mig i PeO:s alla Opel-äventyr men måste berätta om norrlänningens kloka val. Först väljer han en Opel Ascona A 19SR i rallykostym och som bil två blir det en Opel Ascona B. Med 10 000 kronor kvar att spendera väljer PeO en bil som okunniga säkert kallar sunkig och osexig, en Kadett C med 1200-motor. Men för oss invigda blir det istället vad jag skulle kalla ”konnässörens val” ett val gjort av en med hår påbröstet. Något som understryker att det är en finsmakarbil bevisas av att det på Blocket bara finns en enda Kadett C till salu dessutom bestulen på både motor och växellåda. Kan man misstänka att någon Volvo eller Ford-ägare just nu jobbar för att få den på plats i sitt simpla fordon…

*
I dag var det både en glädjens dag men samtidigt en sorgens. För Opel-lovern Jens Persson var det glädje som gällde när han med ett fast handslag tog över vårdnaden om ”Silver-VOC:en” medan det för mig var lite sorgligt. Trots allt har vi kamperat ihop sedan 2012 och även om vi inte alltid tyckt lika så har där ändå rått ett kärt band mellan oss även om det inte var en Opel. Nu får Jens samma problem som jag att intala sig att det inte är en Opel utan en Volvo han kör men jag hoppas att det blir något som han kan jobba in. Säger lycka till till er båda!

*
Avslutar med lite ”bonusmaterial” min senaste krönika i Kristianstad Open, ni som redan läst kan gå och göra något nyttigare.
I år är det 50 år sedan Sverige som ett av Europas sista länder (är väl tveksamt om Storbritannien vill kalla sig europeiskt?) gick över från vänster till högertrafik. Om detta ska jag skriva lite mer när vi väl närmar oss jubileumsdagen den 3 september. Istället ska detta handla om när far skulle prova på högertrafik i samband med familjen Svenssons språng över Östersjön och för första gången semestrade på Bornholm.
På Bornholm körde man så klart till höger precis som i övriga Danmark och det var detta faktum som gjorde att far i det längsta kämpat emot. För honom var istället Bjärehalvön på idealiskt bilavstånd med både Torekov och Mellbystrand som lämpliga platser att spendera semesterveckan i. Men 1960 förmådde han inte stå emot trycket och i juli hade det bokats en liten stuga i lilla Snogebaeck, minns till och med namnet på stugan, ”Syd”. Året innan hade”Folkavagnen” bytts mot en ny Opel Rekord, grön med vitt tak och det som fällde avgörandet för ”utlandssemester” var det i jämförelse nästa gigantiska bagageutrymmet. I den tidigare bilen var bagageutrymmet som alla äldre läsare vet, extremt begränsat.
Likheterna mellan en Volkswagen från 1957 och en två år nyare Opel Rekord inskränker sig i princip till, fyra hjul, motor och växellåda. På Rekorden var det ”extra allt” som gällde och bland annat var instrumentbrädan mer utvecklad än på ”Folkan” som bara hade en hastighetsmätare, punkt slut.
Därför hade jag tagit på mig uppgiften att hålla koll på mätaren för ”Benzin” och den i mitten (till vänster satt klockan) som visade ”Wasser” . Detta ingick i mitt ansvarsområde hängande på framstolarna och stående på kardantunneln. Har faktiskt inget minne av att jag någon gång satt ner i baksätet av den enkla anledningen att då såg man inget mer än taket och nacken på far och mor.
Båtturen från Simrishamn till Alinge avlöpte väl även om far var märkbart nervös inför elddopet att ”köra på fel sida”. Att sedan medpassagerarna mor, tant Britta och farbror Bertil talade lugnade hade detta föga inverkan på nerverna hos chauffören. När bogvisiret fälldes upp tände far sin första ”Långa Bill” på Bornholmsk mark, drog ner rattväxelspaken till ettan. Rullade sedan i snigelfart ut från hamnområdet. Bornholm bjöd för 57 år sedan absolut inte på någon hektisk trafikmiljö snarare tvärtom och vid första stopptecknet fanns inte en bil i sikte på något håll. Trots detta stod MA 8181 med sitt gigantiskt stora ”S-märke” närmast cementerad kvar vid stoppskylten tills mor försiktigt påpekade.
– Du kan nog köra ut på vägen, närmaste bil har precis startat i Rønne!
Ett par djupa bloss på cigaretten och med stor tveksamhet gled far så ut på vägen mot Nexø där vi så småningom skulle svänga av mot målet Snogebaeck. En Opel Rekord har aldrig varit någon raket vad gäller fart och i det här fallet passade detta far perfekt. Med knapp styrfart gled vi fram genom det soliga landskapet med fars knogar lika spända och vita som bakelitratten. Kan också berätta att vi fick gott om tid att studera Bornholm då som sagt, farten var blygsam.
Sakta men ändå tämligen säkert närmade vi oss Nexø där nästa mandomsprov väntade, svänga av ”stora vägen” och in på ”byejen” som skulle ta oss till ”Syd”. Här blev far lite övermodig efter de tre problemfria milen. Precis före vänstersvängen tände han en ny cigarett, slog ut blinkern och med armen lite nonchalant vilande på den nervevade rutan togs vänstersvängen. Det var när han kom in på ”byvejen” som han åter blev ”svensk” och återgick till vänstertrafik. Detta lät föraren i en mötande dansk Morris Minor på ett bryskt sätt far förstå genom att först tuta som en galning och därefter hytta med näven mot ”svenskdjaevelen” . Fars cigarett var då närmast att likna vid en skorsten från en större fabrik när tjock blå rök dolde hans svettblanka panna efter misstaget.
Bara några hundra meter senare var vi framme vid målet och på skakiga ben lämnade far sin Opel. Förklarade också med emfas att skulle det köras mer bil i den här dj-la trafiken så fick det bli med farbror Bertil bakom ratten.
– Jag går bort till ”købmanden” som vi körde förbi och köper några ”biir” plus en Aalborg så får ni packa ur bilen. Nu är det slutkört!
Far höll sitt ord och resten av semestern var farbror Bertil chaufför och till hans stora irritation körde inte heller den nya föraren av MA 8181 någon gång på vänster sida. Något far enkelt förklarade med.
– Tro f-n, det var ju jag som visade hur man skulle göra…