Sandkriget fortsätter i lilla lådan och i dag kom så beskedet att SBF avslår Team Biogas.se protesten. Rickard Rydell kvarstår som STCC-vinnare och även om de fortfarande kan överklaga, tvivlar jag på att beslutet ändras.
Såg inte finalen på plats utan har bara sett det på tv och jag är inte den som varken kan, får eller ska avgöra om det var omkörning under gul flagg eller ej. Men en åsikt har jag och den är kristallklar.
– Kan man inte avgöra racet på banan så får det åtminstone inte ta flera veckor innan det är dags att kora en vinnare, det är min åsikt.
Självklart skulle frågan avgjorts direkt på Mantorp. Låt gå att det hade tagit en timme eller två att komma till beslut. Men som nu, i slutet på oktober kora en ny vinnare vore ju helkorkat. Tyvärr tror jag hela sörjan dessutom smutsar ner inte bara STCC utan skvätter även över på övrig motorsport!
Grattis Gerry!
Läser precis nu att Gerry Johansson får Region Skånes kulturpris för 2011. Motiveringen var följande ”sätter fokus på Skåne som konstregion och för att hans gärning är en ”hyllning till det konstnärliga skapandet inom bildkonsten”.
Nu frågar sig vän av ordning vad har Region Skånes Kulturpris i Motorbloggen att göra. Jag säger bara ” ah men för f-n”, Gerry Johansson som då bodde i Ängelholm och tävlade för Hyllinge MS var en av södra Sveriges vassaste RS-åkare i början av sjuttiotalet. När han fick upp farten på den vinröda Cooper S:en var där inte många som hängde med.
Åtskilliga gånger har jag varit åskådare när Gerry körde, som ni vet var RS inte min som grej som förare då heller. Lång som ett ösregn klädde han mer eller mindre på sig den lila ”Hundkojan”. Satte hjulen perfekt runt konerna och sedan är resten historia som man säger. Även i rallyskogen var Gerry duktig, men där räckte inte den lilla vinröda till riktigt mot Rally Kadetter och hårdtrimmade V4:or.
Numera ägnar sig Gerry helt åt konstfotografering och har lagt hjälmen på hyllan sedan många år. Träffade honom för något år sedan i samband med en vernissage och när jag förde rally på tal, försvann blicken i ett lätt lyckligt rus. Vernissagen blev med en gång nummer två…
Läser idag på aftonbladet.se att Stig Blomqvist och Björn Waldegård gör comeback. Genast blir man nyfiken, comeback vad är det nu som ska hända? Jo enligt dåligt pålästa Aftonbladet ska de bägge världsmästarna göra comeback och köra East African Safari Rally den 18 november. Men kan man verkligen snacka om comeback för det här rallyt brukar de köra om jag inte är helt ute och cyklar. Dessutom var båda med och fajtades i toppen på årets Midnattsolsrally, så comeback köper jag inte.
Responsen från förra inlägget om flygplanet på Essomacken i Tyringe väckte stor respons. Mest påläst verkar Tommy Stålhammar i Fjälkinge vara. Inte nog med att han skickat en tämligen fyllig historia om planet, utan även bilder när det flög på riktigt. Tommy skriver:
” Flygplanet var av typen Focke Wulf Fw 44J Stieglitz.
Tillverkningsår 1939.
Tjänstgjorde i Flygvapnet på F20 i Uppsala, på F 17 i Kallinge och till sist på F5 i Ljungbyhed som skolflygplan.

Kristianstads Flygklubb, då beläget på Rinkabyfältet, köpte planet 12/3 1953.
Det användes som bogserflygplan under många år.
Registreringsbeteckningen var då SE-BWZ.

31/3 1965 hamnade det på taket på Tyringe bensinmack. Årtalet ”mitten på 50-talet” som står på din bloggsida, stämmer alltså inte.
Vem som köpte planet vet jag inte.

1972 såldes SK 12:an till Svedinos Bil-och Flygmuséum utanför Halmstad.
Det jag läst om flygplanet det senaste året, är att Svedinos håller på att rusta upp planet till flygvärdigt skick. Det är problem med att hitta reservdelar till motorn, men entusiasterna brukar lösa sådana problem så småningom. ”
Tack för upplysnignarna Tommy och både bilder och uppgifter är skickade till ”Riksettan”, så får vi se hur man förvaltar det hela.