Starten i Encarnación för ”Ueno Rally del Paraguay” inför en jättepublik gav även rutinerade WRC-besökare gåshud. Tiotusentals människor kantade gatorna för att få en skymt av rallyhjältarna innan de idag, påbörjade de första åtta av de totalt 19 sträckorna.

Om det var festligt i början så förbyttes detta tämligen brutalt för flera favoriter, när man kom ut på det fruktade ”röda gruset”. Först att råka illa ut och detta redan efter 900 meter på första sträckan, var M-Sport Fords Gregoire Munster. Han planterade Puman långt av vägen, knäckte en styrarm och linkade till slut i mål över 40 minuter efter sträckvinnaren Kalle Rovanperä. Inte fullt lika illa för SD-snabbaste Takamoto Katsuta som ”bara” fick punktering och tappade 45 sekunder. På sträcka två var det Sebastien Ogier att få uppleva att Paraguay kan bita tillbaka. Punktering och tappad tid.

– Mycket stenar dessutom mitt på vägen, suckade Ogier vid sträckmålet.

Även Munster fick punktering  och är nu toksist i rallyt. På tredje sträckan fortsatte oflytet för ”Taka”, körde i en vall och nya 20 sekunder försvann. Annars hade övriga en ”clean stage” vilket innebar att Adrien Fourmaux övertog ledningen,  2,8 före Kalle Rovanperä.

En ledning fransmannen i Hyundai i20 N Rally1 drygade ut på sträcka fyra och som nu är uppe i 4,2 sekunder före Rovanperä. Trea är Sami Pajari, 18 sekunder efter med Thierry Neuville 0,4 långsammare.

I WRC2 inledde Oliver Solberg med sträckseger, tvåa på SS2 efter hemmaåkaren Diego Domínguez innan även #20  fick problem. En punktering kostade dryga minuten och i det här läget ser seger onekligen lite svårt att nå. Men av alla kommentarer att döma, är rallyt långtifrån över utan alla kommer att fram till söndag drabbas av problem. Förhoppningsvis är den delen över för Oliver i och med SS3. Redan på sträcka fyra kom han igen och tog dagens andra seger men visst, en minut är lång tid. Istället är det värsta scenariot för närvarande, då Citroën-åkaren Yohan Rossel leder före Skodas Robert Virves. Tio sekunder skiljer och ner till trean Kajetan Kajetanowicz är det 13,3 medan Oliver har 1.02,4 upp till guldrivalen. Nu har fältet gått till uppehåll och först efter 18.30 startar man andra loopen som enligt Sebastien Ogier lär bli ännu tuffare.

– Det blir en svår eftermiddag för oss alla… 

*

Då avslutas Rally SM med (jag har inte räknat exakt) samma antal startande som senast i Hässleholm och ”Snapphanerallyt”, 56 SM-åkare plus tre som kör om RM. Antalet startande blir en svårtuggad macka för South Swedish Rally som med detta lär få svårt att undvika röda siffror längst ner, när rallyts ekonomi summeras. Man ska kalla en spade för spade sägs det och att inte fler kör en SM-final i landets finaste rallyområde (Blekinge-Nordöstra Skåne) kan ingen snacka bort. Finns säkert många anledningar till att inte fler kommer till start och även meningslöst att leta syndabockar. Är helt övertygad om att där inte finns en enda i Styrgruppen, Rallyutskottet eller SBF som inte jobbar för att vända den här trista trenden. Att hitta lösningar som ökar SM-intresset är nog lättare sagt än gjort, men på något sätt verkar ändå Svenska Rallycupen med sin stora startfält ha löst ekvationen. Kanske finns där något för Styrgruppen att sno, vad vet jag… Sorgebarnet är det som egentligt borde vara  SM-seriens skyltfönster ”Internationella 4WD”, med fem bilar till Olofström. 13 förare har tagit poäng under året, men bara fyra som kört mer än en deltävling av fem kan sägas prioritera SM. Hudrollerna innehas av Dennis Rådström/Sunniva Rudi och Kalle Gustavsson/Tom Törngren.  Kanske är Sverige ett alldeles för litet land för Rally2/R5-bilar i mångmiljonklassen? Lite bättre är läget i ”Mitsubishi-klassen” (Nationella 4WD) där två Ford, en Toyota och en Subaru spräcker den totala dominansen från Mitsubishi. 16 förare har tagit poäng i klassen och faktiskt sex förare som kört mer än en deltävling och nu som sju kör i SSR. Klar guldmottagare kanske inte teoretiskt men i praktiken, är Peter Johansson/Christoffer Bäck medan Adam Grahn/Morten Erik Abrahamsen och Filip Karlström/Jesper Samuelsson gör upp om silver respektive SM-brons.Glädjeämnena är publikens favoriter, ”2WD” och ”Standard”. Till Olofström kommer 24 trimmade bilar tätt följt av de som kör mer budget (Standard) 21.

Glädjeämne men inte heller något tillfälle för att korka upp skumpa, då mindre än tio SM-satsar i klassen. Medaljerna lär fördelas mellan Liam Berg/Theo Bergsten, Patrik Flodin/Göran Bergsten och Patrik Dybeck/David Arhusiander. Bara sex poäng skiljer mellan ledande Liam och trean Dybeck. I ”Standard” är det ungefär lika många som SM-satsar. Bara gud vet hur mästerskapet kommer att se ut om planerna på att till nästa år låta klassen enbart köra om RM istället för SM. Guldet avgörs troligen i duellen mellan hemmaföraren Moltas Olofsson/Isa Kolmbäck och mer norrifrån, Arvid och Jan-Henrik Larspers. Fem poäng skiljer mellan Moltas Volvo och Arvids BMW inför den 13 september.  

*

Både notat och onotat väntar när ”Supercupen” i morgon tar till Smedjebacken och                                    Bärke MK:s ”Engh Mek-Rallyt”. Tre sträckor på totalt 35 kilometer väntar på de cirka 80 anmälda som tillsammans kör i 18 klasser (?). Ett snitt på 4,6 bilar/klass har Ericsson Motorsport räknat ut och bättre kan knappast dagens ”klasshysteri” visas.  För Supercupen ( 43 ekipage) är det noter medan resten i ”Finess Onotade Rally Serie” får förlita sig på syn och magkänsla. 

*

Långt tillbaka till före sekelskiftet, var Trelleborg MK:s ”Falsterbo Rallysprint” för många det som rundade av rallyåret i Skåne. Ute på alltid lika blåsiga Falsterbo Skjutfält kämpades det, ofta i ganska uppkörda spår men ändå återkom samma tävlande år från år. Nu är tråkigt nog den tiden förbi förklarar Trelleborgs MK som istället sjösätter ”Jordberga Rallysprint”.

– Detta är ersättning för Falsterbo Rallysprint som tyvärr har gått i graven. På Falsterbo Skjutfält har Vellinge kommun byggt skyddsvallar på vägarna för att förhindra översvämningar i framtiden, berättar klubben.

Det som ersätter den 9 november är en sträcka som körs tre gånger på Jordberga Gods med asfalt sten och betong.

– Kan med fördel köras på grus setup, hälsar TMK.

*

Mycket har hänt inom rallysporten under de 60 år som TV-Svängen arrangerats. Största skillnaden mot förr är att det digitala underlättat med mycket, från tidtagning till kommunikation mellan tävlande och arrangör. När jag började med rally var tidtagning på sträckorna enkel, i starten skrevs starttiden in på tidkortet och efter målgång skrevs nya tiden in. Att detta system hade luckor förstår alla och ”minutfel” var ständigt förekommande. Ofta var själva mållinjen inte heller ”high tech”. ”Fluktmål” alltså där personalen i Mål-TK:n via ögonen uppskattade när bilen passerade målet, var inte helt ovanligt. Annars var det oftast biltutan från funktionärerna i målbilen fram till TK:n som indikerade att sträckan var färdigkörd.

Lite senare kom ”ringledning” från målbilen till TK:n som då fick en ringsignal när den tävlande gått i mål. När så någon kreativ kom på att ”Stämpelklocka” måste vara det optimala att använda. Principen var enkel, i starten sattes ett kort i klockan, funktionären tryckte ner en spak,  stämplade och lämnade över kortet till kartläsaren. Proceduren upprepades så i målet och sedan var det upp till sekretariatet att räkna ut tiderna. Teoretiskt var det en utmärkt idé, men den hade sina brister. En var att gaskåta förare inte alltid inväntade att funktionären hunnit överlämna stämpelkortet till kartläsaren, utan startade för tidigt. Ett annat var att sidorutan inte hissades upp medan kartisen fibblade med stämpelkortet som då lätt kunde blåsa ut genom den öppna rutan. Ibland upptäcktes misstaget, men lika ofta kom man i mål utan kort. Då fick ”Stationsprotokollet” plockas fram vilket gav merjobb på sekretariatet som fick räkna ut körtiden. Ett orosmoment var även att stämplingen inte tog på kortet vilket noga påpekades när SMK Hörby skulle använda moderniteten första gång. Materialförvaltare Hans Svensson var den som ”utbildade” oss inför premiären 1969 och gav extra tyngd åt hur viktigt det var att spaken på klockan trycktes i botten, så hårt att man ofta band fast klockan för att få till kraft.

– För h-e pågar, ni måste trycka ”spakadj-ulen” hela vägen ner i botten så färgen verkligen fastnar på kortet, förklarade med pondus sprängfyllde ”Hasse” inför oss funktionärer.

Efter detta fick vi alla möjlighet att testa nymodigheten och någon av oss uppfyllde inte riktigt uppmaningen att dra ner spaken i botten. Detta påpekade Hasse, kanske inte helt pedagogiskt men budskapet gick inte att ta fel på. Detta var i en tid när folk inte ens viste vad ”kränkt” betydde. Än mer känslan av detta. När så nästa skulle testa så ringde fortfarande Hasses röst högt i skallen på den som stod på tur och som därför tog i för kung och fosterland. Att spaken gick i botten var obestridligt och mer därtill, för hela trälådan kring klockan upplöstes i sina beståndsdelar. Skamset tittade den olycklige upp på Hasse som stönade högt när han förklarade att kvällens demonstration var över. Han la även till.

– Nu vet ni åtminstone hur långt och hårt ni INTE ska dra i spaken…

På bilden är det Hans-Lennart Hansen som står vid stämpelklockan,  sedan Seved Nelander, Bo Bengtsson medan sekretariat-kung Kjell Lundgren visar upp klubbens nyinköpta Omega tidtagarur. Förutom att hålla ordning på material och utbilda i stämpelklockor, var ”Hasse” alltid starter och på bilden släpper han iväg SSR-grundare Anders Johansson från starten på Scan.

Värt att notera är att i bakgrunden, längst till höger står en av SMK Hörbys än i dag pålitligaste funktionärer Ronny Isacsson. I årets upplaga är uppgiften för Ronny sträckchef på SS4. 

*

Med detta önskas en trevlig helg till alla plus för er som ska tävla, lycka till!