Att Oliver Solberg var besviken efter sitt avslut av ”Roger Albert Clark Rally” förstår säkert alla. Att drivaxeln gick sönder på SS28 hade han kanske kunnat hantera, men att efter omstart och ras ner till fjärde plats behöva avsluta i ett dike var nog svårare. 

– Vi hade riktigt bra flyt, men strax före sista sväng kom en kompression, och vi skickades ut i diket och fastnade i leran. Rätt tråkigt med tanke på att vi var så nära målet, kommenterade Oliver och fortsatte.

– Vi hade en fantastisk tävling med 19 sträcksegrar fram till söndagskvällen när drivaxeln pajade…

Nu är Oliver första start i det tuffa rallyt över men av hans slutkommentarerna var det nog inte sista gång han tog sig an det här mandomsprovet. 

– Vi har jobbat med ett fantastiskt team, kört en fantastiskt cool bil (tack pappa), och jag har verkligen trivts på de här vägarna med väldigt krävande och annorlunda förutsättningar varje dag. 

Oliver delar uppfattning med min ”rallyröst” på plats Jens Johansson att det var en fantastisk inramning i Wales och Skottland.

– Den passion som människor har visat oss längs vägen är något väldigt speciellt. Det är folk överallt som hejar på och det spelade ingen roll om det regnade kraftigt eller om det var sent på natten. Fansen höll ut. Jag tyckte det var väldigt trevligt och hoppas vara tillbaka snart!

Som jag påtalade igår så var nog rallytvåan fram till sista sträckan Seb Perez minst lika besviken som Oliver. Redan första dagen gick Lancia-motorn inte riktigt rent men mekanikerna i hans team Dansport lyckades få ordning på Ferrari-sexan. På sista sträckan ”The Big One” började motorn dock gå varm och Perez fick parkera.

– Jag är fruktansvärt besviken, både för mig själv men ännu mer för teamet som kämpade så hårt för att vi skulle nå mål!  

Att bli bästa svensk var kanske inte så svårt menar en del, efter att Oliver Solberg brutit och Tranås-åkaren Martin Lindén/Rickard Forsell var ensamma kvar med sin Volvo PV Sport från 1962. Men då ska man veta hur tufft detta rally är som i specialmil är längre än en hel DM-säsong här hemma. Bara sista sträckan mätte över sex mil eller som en luttrad rallyfantast sa till mig.

– Hade aldrig funkat för våra bortskämda förare sex mil hade krävt minst två serviceuppehåll inne på sträckan, i alla fall om man jämför med när det körs DM!

Lindén tvingades bryta på söndagen efter bromsproblem som slutade i ett dike, men som kom igen sista dagen. På sista sträckan hade Forsell 45 sidor noter att läsa men på grund av en olycka så kortades sträckan för de i likhet med svenskarna startade långt bak i startlistan. På Facebook summerar Martin sin helg.

– Vi ”cruisade” genom sträckan, det var gott om varningar i form av varningstrianglar och bilar skogen. Vi hade några ”moments” men vi gjorde det.

Två år i rad har paret vunnit klassen vilket även gav en 84:e plats totalt. Med stor portion självironi konstaterar Martin.

– Sista idolen är kanske redan född… 

*

En som hörde av sig efter mitt klargörande om noter i ”RAC” var notgurun Arne ”Jemba” Johansson som gärna vill utveckla resonemanget.

”Intressant att du noterade att de kör på arrangörsnoter från tre olika producenter Storbritannien. Där är det i princip fri konkurrens för notproduktion i rally. Det som jag tycker är roligt i det sammanhanget är ju att Oliver valde att köra på de noter som görs av den producent som använder Jembas mätsystem. Mig veterligt är detta det enda system som genom att mäta bilens rörelser under rekognoseringen kan beräkna hastigheten för en rallybil och sätta kurvklassen efter det. Trots massor med tävlande som är vana vid dessa noter så gjorde Oliver en fantastisk uppvisning tills bakaxeln gick av. Det måste ha varit svårt att vänja sig vid ett helt nytt notsystem, som i detta fallet är inställt med betydligt färre kurvklasser än han och även vi i Sverige är vana vid. Till ”Rally Sweden Historic” kommer Jemba att producera noterna. Då har vi inställningar som ger betydligt exaktare noter. Se jämförelsen nedan.

De olika kurvklasserna är markerade på samma hastighetsskala. Den nedre (svenska) är en modifiering efter s ynpunkter som vi tacksamt tog emot från tävlande i tre tävlingar i Uppland i somras. Mer detaljer finns på www.jemba.se

När man talar om gamla uppfinningar, så börjar ofta berättelsen med ”Redan de gamla grekerna” och i fallet med Jembas notsystem så finns kopplingen till Grekland, dock inte till antiken, utan till 1972. Då åkte jag ”Rally Acropolis” med Malmöboende Tommy Wilhelmsson. Efter en händelserik transportsträcka på drygt 300 mil till Aten, träffade vi en del svenskar. Av Fergus Sager fick vi veta att han och Björn Waldegård haft så mycket tid för rek, att de till och med hade skrivit noter på en del transportsträckor för att ha möjlighet att hinna i tid. Det lät allvarligt, men vi kom dit strax före start, så vi nöjde oss med att åka ut till en av de sträckor som låg nära vårt hotell och började skriva noter för första gången. Då konstaterade vi att det här är alldeles för svårt för en människa att klara av med precision. Så såddes ett frö till att utveckla ett automatiskt, datoriserat system för att göra detta. Tävlingen var ett stort äventyr, med 130 startande och 13 i mål. Starten ägde rum en varm vårkväll och första etappen, utan något uppehåll för service eller mat var ca 260 mil lång, med mycket små, krokiga och dåliga bergsvägar. Navigeringen skedde efter en dålig kartbok, avspärrningar och pilar var sällsynta. Vi körde till och med lite vilse på minst en specialsträcka. Eftersom starten var på kvällen, så innebar det att vi slapp betala för hotell de tre nät ter vi körde i sträck. Jag har aldrig varit så trött som när vi kom till uppehållet. Det var nominellt 6 timmar, men med startnummer 94, en massa bilar före oss som brutit och en hel del förseningar för vår del, så innebar det att de timmar vi hade till förfogande för att äta, hitta hotellrum och sova decimerades. Trots det så kändes det helt OK att köra sista etappen på Pelopnnosos. Den var ju trots allt inte så lång ”bara” 100 mil. Håkan Lindberg vann totalt och vi körde alla 90 sträckorna och kom i mål, men tyvärr hade vi gått över respittiden.

På bilden från målgången ser vi lite trötta ut, men det var inget mot vad vi var före uppehållet. Jag har uppenbarligen svårt att hålla huvudet rakt upp. Jag arbetade redan då med programmering, och gjorde en del experiment med tanke på notsystem, men det var inte förrän på 1990-talet som datorer och annan teknik var så utvecklade att det var möjligt att utveckla ett avancerat mätsystem. Då utvecklade jag en sensorbox, med vars hjälp man kan spela in bilens rörelser, och lagra i en dator. Där bearbetas sedan datan, så att noterna kan skrivas ut. Första skarpa användningen på tävling var när jag åkte ”Tulpanrallyt” i Holland 1997 med MatsAndersson. Då gjorde vi noterna med mätsystemet för första gången på en tävling. Det blev succé direkt med seger i 1600-klassen och endast en 2-liters bil före oss i 2WD. Mats fyllde 2 år ungefär när vi var i Grekland 1972, så det tog en generation från ide till användbar produkt. Nu har det gått en generation till och under den tiden har detta notsystem utvecklats väldigt mycket och medfört att jag jobbat runt hela jordklotet med det. Redan på 1990-talet funderade jag på att använda neurala nätverk. Tiden var inte mogen för det då, men idag är tekniken omdöpt till AI(Artificiell Intelligens) och är ett väldigt välkommet och kraftfullt verktyg, som jag använder i stort sett varje dag för att bara göra notsystemet effektivare och bättre. 

*

I lördags hade Volvo Euro Cup både konferens inför 2024 och prisutdelning i Linköping där ansvariga Ted och Katharina Malm med hjälp av ”hemlige gästen” Stefan Helin kunde dela ut prischeckar på totalt 152 000 kronor.

Vid konferensen enades man om två klasser för nya Appendix K/J, en för bilar upp till ”2-liter” och en klass för dom som har mer muskler. Även rek och egenskrivna noter gäller, däremot blev det ingen samkörning med Rally-SM i samband med ”Hälsingerallyt”. Istället blir det premiär i SMK Hälsinges ”Hasselasvängen” den 25 februari. 

*

I  nya ”SSR Weekend” är dock inte VEC med vilket däremot VOC Mekonomen Rally är, med deltävling i ”SverigeSerien”. SSR 2024 ingår som bekant inte i Rally SM som samma helg kör första tävlingen på grus, ”Gästabudstrofén”.  Mot SM-status väljer SSR att istället bjuda på rally i tre dagar för de som har tid, lust och plånbok. På torsdagen den 9 maj är det ”Svenska Sprint Rally Cupen” (SSRC) med 14 kilometer för 1 200 kronor i startavgift. Dagen efter är det ny SSRC-tävling men då tre kilometer längre, men till samma kostnad som dagen före.

På lördagen träder då ”MAS Rallycup” och VOC:arna in på Millebygden utanför Älmhult som jag utgår ifrån, blir navet i ”SSR Weekend”. Sju unika sträckor på totalt 70 kilometer till den ändå tämligen sympatiska kostnaden, 3 600 kronor. Blir väldigt intressant att se vem som går segrande ur den här dragkampen, SM-ambitiösa södermanlänningar eller sega smålänningar?

*

Inte bara själva tävlandet som numera delas upp i olika cuper och mästerskap, utan nu verkar det som att även SBF-distrikten är på väg mot samma utveckling. I helgen startade ett antal klubbar i sydöstra hörnet av Blekinge/ Småland ett blivande nätverk för att kunna samverka.

– Det första vi kommit överens om är att anordna gemensam förare/kartläsare utbildning i mars där man har licensen i handen när man lämnar, berättar en av initiativtagarna Andreas Sigfridsson.

– Allt på en dag helt enkelt och målet är att fler ska ta licens.

På kursen finns aktiva förare /kartläsare med för att bistå med tips och råd. Funktionärs utbildning kommer det även jobbas på för att ha gemensamt och detta under en dag. 

De sju klubbarnas representater, Wäxjö-Ryd-Nybro-Mönsterås -Gullabo-Karlskrona-Asarum-Olofström tog även beslut om entré till sina tävlingar. Något som också diskuterades vid Södras ”Rallymöte” i Hässleholm men den här gruppen har kommit längre.

–Det är inträde på samtliga tävlingar dessa klubbar arrangerar 2024 och program gäller som ett inträde!