WRC:s egen Alexander Lukas (turknutten hos Kalle Anka) Sebastien Ogier gav Malcolm Wilson och M-Sport deras första VM-seger på, ja jag vet inte hur länge sedan. Detta när regerande världsmästaren  vann upphaussade premiären Rally Monte Carlo. Än en gång hade Ogier Fru Fortuna på sin sida, när han sladdar av vägen tar det stopp i ett mjukt snöfyllt dike. Men när rallyledaren Thierry Neuville fick knappt mer än antydan till sladd på sin Hyundai då är där ingen mjuk snö utan istället en bit av Alperna som knäcker bakvagnen, ”ten and out” .
Nu vill jag inte förringa Ogier och Julien Ingrassias insats absolut inte, paret är lite av ett självspelande piano och även om jag tvivlade på seger direkt med nya Fiestan så är det bara att lyfta på mössan och bli imponerad. Men faktum kvarstår att Neuville tog kommandot direkt och ledde fram tills träffen med ”Alpbiten” i vägkanten pp sträcka 13 och vann sex av de 16 sträckorna. Motsvarande facit för Ogier var faktiskt bara tre sträcksegrar och än mer förvånade, exakt lika många som Fiesta-kamraten Elfyn Evans tog med sin DMACK-försedda Fiesta. Sedan var det Ott Tänak, Dani Sordo och Stephane Lefevbre som alla tre tog varsin sträcka.
Anmärkningsvärt är att Kris Meeke, Citroën inte var snabbast på någon sträcka och efter avåkningen med förstörd bakvagn tog han rallyt som en del av utvecklingen. En utveckling som avbröts på transporten till etappuppehållet i lördagskväll där en privatbilist körde rätt in i bakändan på ”The Ulstermans” bil. En träff som innebar ”retired” för gott för Meeke. Inte heller Stephane Lefevbre hade en lyckad premiär men kom i alla fall i mål men långt efter toppen.
Jag varnade innan för Craig Breen som körde en 2016-års Citroën och det verkar också som irländaren är Citroën-föraren som haft minst problem. Nu blev det en femte plats med viktiga förarpoäng som belöning för Breen.

*
Malcolm Wilson har nu säkert öppnat champagnen för att fira med hela M-Sport och det var så nära att det blev dubbelseger för teamet. Men Ott Tänak fick problem strax före målgång när bilen bara gick på två cylindrar vilket fixades via telefon till servicen. Esten tappade dock så mycket tid att Jari-Matti Latvala kunde passera och sno andra platsen.
Tror även att Tommi Mäkinen korkat upp skumpan för en andra plats med den i förhand av ”experter” utdömda Yaris WRC måste för honom kännas som en seger. Latvala hade även han småproblem som sinkade men behöll kylan och gjorde inte som så många gånger tidigare, överköra för att sedan parkera. Andra platsen var honom och Toyota Gazoo Racing väl värda.

*
Är man trea i WRC så är det inte alls konstigt att man blir tämligen överlägsen när man kliver ner en klass till WRC2. Detta stämde också bra på Andreas Mikkelsen/Anders Jaeger som dominerade klassen totalt i Rally Monte Carlo med inhoppet i R5-Skodan. Minimalt med misstag tog Andreas till full pott i WRC2 men till vilken nytta är mera oklart, då det inte aviserats fler tävlingar i klassen under året. Tvåa och därmed även dubbelseger för Skoda Motorsport slutade Jan Kopecky men nästan tre och en halv minut efter. Som sagt skillnad på WRC och WRC2…

*
Länge skuggade Pontus Tidemand och Jonas Andersson vinnaren Mikkelsen men ett par punkteringar ödelade chanserna på en pallplacering. Nu spelade detta mindre roll då Pontus inte valt ”Monte” som poängtävling utan mer träningspass. Men en fjärde plats i sin allra första start i ett rally som mer liknar ”rysk roulette” än biltävling, är absolut inget dåligt resultat.
– Att få köra Monte Carlo-rallyt kändes speciellt eftersom det är ett så omtalat event med väldigt unika förhållanden, konstaterar Pontus.
– Det är en sådan tävling där man verkligen vill lyckas en dag och för att kunna göra det är erfarenheten det som väger tyngst. 
Sista dagen handlade mest om att samla erfarenhet och därför gällde ”safety first” för Svensk-Skodan vilket då gav en fjärde plats och elva totalt.
– Jag är nöjd med premiären, menade Pontus efter målgång.
– Det har varit utmanande och tufft, precis som det ska vara, och jag har lärt mig mycket om skiftande väder, grepp och däckval. Inför sista sträckan började det snöa och vi hade inte optimala däck så vi nådde inte tredjeplatsen men i mål kom vi.
Pontus passade även på att tacka sina isnot-åkare PG Andersson och Per Björnson.
– De har gjort ett kanonjobb och ska verkligen ha cred för det eftersom det här rallyt skulle vara omöjligt att ta sig igenom utan noggranna isnoter.

*
Efter en tråkigt inledning med fel på växellådan blev det sedan bättre för den andra Monte-debuterande svensken Emil Bergkvist med Joakim Sjöberg i belgiska J-Motorsports Citroën DS 3 R5. Men det var inte bara växellådan som krånglade berättar kartläsare Sjöberg
– Det var väldigt tufft att ta sig i mål idag! Vi startade sista sträckan utan bromsar, och sen låste de sig under sträckan. Men vi är i äntligen mål!
Att insatsen är klart godkänd visar detta att man på många sträckor hade sträcktider i topp-fem. Trots flera punkteringar tog man sig alltså i mål och slutade sexa i WRC2-klassen, parets bästa placering i de här sammanhangen någonsin konstaterar Sjöberg.
– Vi är nöjda med vår placering. Jag tror inte vi anade inte hur tufft det här rallyt skulle bli. Alla har gjort ett fantastiskt jobb, vårt team och vårt gravel crew som åkt igenom alla sträckor och gett oss information om vart det funnits snö och is på vägen.

*
Då är Rally-VM på gång och med M-Sport och Ogier i poängtopp och nästa stopp för cirkusen blir i Värmland och Rally Sweden. Först då menar jag kan man börja skönja hur säsongen 2017 kommer att se ut, för handen på hjärtat, Rally Monte Carlo är ingen riktig värdemätare. Under de vidriga förhållanden som rallyt avgörs under, med allt från blankis, snö till torr supersnabba asfalt är det i princip en enda lång chansning från starten i Gap till målet Monte Carlos hamn. Har själv sett rallyt på plats flera gånger och då bland annat sett WRC-bilar med slicks på snö. Jag lovar,  det är roligare att se på när ”Svensson” kör runt Stora Torg i Kristianstad än detta…
Istället är rallyklassikern mer ”prov utan värde” och jag kan faktiskt inte förstå varför man envisas med att ha detta som första deltävling i den 13 tävlingar långa kalendern? Varför inte i stället låta Rally Sweden inleda WRC och sedan köra i Alperna framåt vårkanten när vädret är stabilare och underlaget inte lika hasardbetonat. Bara ett tips alltså!

*
Efter två sträckor i RM-premiären för Grupp E och VOC/Grupp F i jämtländska Stugun med Z-Trofén låg enda skåningarna, SMK Hörbys Magnus Sigvardsson/Mattias Persson trea i Grupp E med ”Max-Golfen”. Så långt såg det bra ut men på den tredje och sista sträckan tog ”Sigges” första vinterrally någonsin slut, men fram till dess var han nöjd.
– Vilken upplevelse. Sjukt jäkla kul, roligaste någonsin måste vi säga, berättar Sigge.
– Tyvärr gick bromsen i botten efter ca 2 körda mil på sista så jag hade bara handbromsen sista 1,4 …. till sist drog jag för hårt och gick i vallen och snurrade 180 på en mycket smal väg…
Sigge trodde att dubbarna orsakat hål i något bromsrör då det var helt tomt på olja. Efter mycket snöskottning kom Golfen åter upp på vägen men då över timmen efter övriga i klassen och därmed även överskriden maxtid.
Vann gjorde Stefan Ottosson/Sofie Adolfsson, Vetlanda som med sin Golf ledde nästan från start till mål. Marginalen till tvåan Linus Isaksson/Ronny Filipsson, Laxå var också betryggande strax över minuten.
André Nygren/Emil Olsson från MK Ratten pallade favorittrycket och tog hem både RM-klassen och SverigeSerien fem sekunder före Dennis Askling/Allan Karlsson, Hällefors. Trea en ny värmlänning, Daniel Thorp, från Säffle.
Många år sedan SverigeSerien körts helt utan skånskt intresse och kanske något som andra tycker är skönt då Tom Kristensson, SMK Hörby vann 2015 och Kim Nilsson,Osby MK vann 2016. Dags att släppa fram andra ”nationaliteter”…
Totalsegrade för andra helgen i rad gjorde Jörgen Jonasson med kusin Nicklas Jonasson vid nothäftet i den nya R5-Skodan. SM-formen är välkonserverad hos Vännäsduon och tvåan Patrik Åkerman/Joakim Gevert var 50 sekunder efter. I första tävlingen efter den våldsamma skrotningen i South Swedish Rally blev det en stark tredje plats för Eksjös Robert Scholander/Jonas Magner. Extra stark då erkänt snabbe och mycket rutinerade Eddie Hörbing med R5-Fiestan slutade fyra.

*
Kan inte minnas senast en Renault har varit snabbast i 2WD-klassen här hemma men i Stugun kom detta genom MK Rattens Andreas Persson med Henrik Persson i högerstolen. R3-Clion visade sig vara perfekt på på de vintriga sträckorna och tvåan, Hälsingeparet Mattias och Emma Hägg var hela 40 sekunder bak hårdsatsande Andreas och Henrik.

*

I 1300 Rallycup eller mer känd som ”Sucka-cupen” var det Ola Strömberg som höll i taktpinnen med tillfällige ”kamreren” Victor Johansson och vann premiären. Ola och Victor var 21 sekunder före  MK Ramunders Joacim Rydin/ Magnus Simensen.

*
I Norge kördes Rally Hadeland och dit kom Mads Østberg och Ola Fløene med andan i halsen efter att först ha medverkat vid presskonferensen inför Rally Monte Carlo. Men jäktet lönade sig då det blev totalseger med Adaptas R5-Fiesta och detta före kvalificerat motstånd i form av Henning Solberg/Cato Menkerud i den vassa WRC-Mitsubishin. Fem sekunder skilde mellan de bägge WRC-åkarna. Norske mästaren Anders Grøndal/Roger Eilertsen hade inte riktigt samma tempo och var strax övre minuten efter. Förklaringen till detta var att Grøndal startade sist av alla medan FIA-seedade Østberg och Solberg startade först.

*
Ett positivt nytänk svarar Danska Bilsportförbundet för som i hop med reseföretaget Rapido Travel ska hjälpa unga förartalanger att utvecklas. Rapido Talentfond vänder sig till förare i alla grenar som är under 18 år ( i rally gäller 20 år) och då i första hand för att få internationella erfarenheter.