Med fyra tävlingar kvar av WRC 2024 konstaterar vinnaren av ”Secto Rally Finland” att han inte lär ha något alternativ längre, utan måste köra alla fyra tävlingar som är kvar. Det som var tänkt att bli lite ”på skoj” har nu förvandlats till blodigt allvar för honom och Toyota om man först och främst ska försvara segern i ”Märkes-VM”. Som en bonus om detta lyckas, kan Ogier gå upp på jämsides med Sebastien Loeb med sina nio VM-titlar. 

Tack vare segern fick Ogier ihop 24 poäng i Finland medan tvåan och fortsatt ledare Thierry Neuville fick tre poäng mindre. Inför Grekland skiljer nu 17 poäng vilket på intet sätt är någon betryggande ledning för belgaren. Det som lite talar i hans favör, är att tre av de tävlingar som återstår går på asfalt där han är mer hemtam än på grus. Å andra sidan är det ungefär samma läge för Ogier…

”Finlands GP” blev precis så dramatiskt och ovisst som man alltid hoppas att rally på den här nivån ska vara,  där det tråkig nog oftare avgörs genom en eller två förare som är överlägsna de övriga. Så var det ju även i helgen där Kalle Rovanperä bjöd på ren uppvisning och radade upp sträcksegrar och såg ut att gå mot kassaskåpsäker seger. Men strax före mål på näst sista sträckan visade det sig återigen att inga träd växer till himlen. En större sten hade dragits ut och med Kalles fart fanns ingen möjlighet att styra undan, utan stenen tog på skyddsplåten och skickade ut Toyotan i skogen. ”Peli ohi” (game over) för Kalle och Jonne Halttunen och drömmen om första hemmasegern sedan Lappis 2017 gick i kras. Snabbt på plats var pappa Harri som tröstade med en kram.

Efteråt menade Halttunen att någon ur publiken borde varit så vakna att man försökt rulla bort stenen, men bad sedan om ursäkt för sitt uttalande. Publik å sin sida menade att man inte våga beträda sträckan på grund av funktionärerna, inte ens om det gällde att förhindra en svår olycka var detta tillåtet. Låter lite konstigt då man annars flera gånger såg publik som hjälpte till att putta undan bilar som råkat illa ut…

När så även Elfyn Evans fick bryta efter trädkänning blev det trots Ogiers seger, en mörk dag för Toyota som tappade mark i Märkes-VM mot Hyundai. Nya stjärnskottet Sami Pajari/Enni Mälkönen förvaltade sin Rally1-styrning hos Toyota med bravur. Slutade fyra och tror jag, öppnade upp för en fortsättning 2025 kanske på bekostnad av Elfyn Evans?

*

Återigen visade Oliver Solberg hur duktig han är på att hantera Skodan, även att göra detta under press imponerade.

Inga riktiga misstag förde honom till andra raka segern och ledning i WRC2 med 28 poäng före just Pajari. 40 poäng skiljer sedan till Yohan Rossel som inte hade nominerat Finland för poäng.

Imponerade vid sidan av Oliver gjorde även Jari-Matti Latvala som i sin Rally2-debut körde stabilt och faktiskt även var den som utmanade allra bäst, trots att han snart fyller 40 år. Blev lite tjock i halsen när jag såg honom efter målgång stega fram och ge Oliver en riktig finsk björnkram samt ett stort grattis till seger. 

Som svensk blir man även lite rörd när man ser en blågul flagga överst i WRC2 följt av en flock vitblå. På Topp-10 fanns faktiskt sex finska förare men bara en svensk och detta överst, stort som jag ser det.

     22 ekipage bröt rallyt och de flesta med ”accident” som orsak.

*

Klassiska ”Ouninpohja” fick en tråkig avslutning när den kördes första gången som SS13. Bland de sista bilarna i fältet körde franska ”gentlemannaparet” Daniel och Birgitte Salin med Skoda Fabia R5 och som gjorde sin andra start i rallyt. I den långa vänstern före den berömda ”hårnålen” kom #86 alldeles för fort och gled ner diket på yttern. Ett svenskt ögonvittne berättar.

– Startnummer 86 åker av i hög fart i sista vänstern innan hårnålen och via ett dike sedan landar i ett djupt vattenfyllt dike. Det blir tvärstopp i uppskattningsvis 80 km/ tim. Allt detta sker inför enormt många åskådare. 

Ögonvittnet upplevde precis som många andra att det tog lång tid innan räddningspersonal och funktionärer kom till undsättning. Så småningom kom dock ambulans till platsen och så även ambulanshelikopter. Uppgifter i finsk media gör gällande att kartläsaren efter cirka tre minuter tog sig ur bilen medan föraren satt kvar i bilen i uppemot en halvtimma. Väl uppe ur diket föll dock Birgitte ihop och visade det sig senare, med benbrott. Lyckligtvis fanns det sjukvårdskunniga bland publiken och dessutom en fransktalande åskådare vilket underlättade i den spända situationen. Besättningen fördes till sjukhus med helikopter och upplevs att efter omständigheterna, må bra. Efteråt riktades skarp kritik mot arrangören, både för att det tog lång tid innan ambulans kom till platsen, plus bristen på information efteråt.

– En mycket allvarlig olycka har skett men tyvärr ingen information om tillståndet på paret, menade mitt ögonvittne.

– Jag tror alla som såg olyckan skulle vilja ha svar, men ingen info överhuvudtaget? 

*

Lite i samma tråkiga ämne så kommer en lägesrapport från Mads Østberg om tillståndet för Patrik Barth efter olyckan i Rom.

” Äntligen transporterades Patrik hem till Sverige idag, en vecka efter vår olycka i Italien Operationen till hans käke kommer ske under de närmaste dagarna. Så länge vi inte får någon annan information nu kommer hans skador på revben, höft och arm att läka av sig själv över tid För mig går det redan åt rätt håll. En vecka av att inte göra något har varit jobbigt, men det har hjälpt.Vår återhämtning fortsätter. Jag återkommer till er om några dagar med avseende på resten av vår säsong!” En önskan som snabb bättring skickas till er båda från Motorbloggen.

*

Tyvärr hade jag inte förmånen att få sälla mig till de från SMK Hörby som var funktionärer i lördagens ”Smedsvängen”. Som förväntat levererade SMK Örkelljunga på topp och detta trots att antalet startande (66 bilar) var långtifrån vad tävlingsledare Kjell-Åke Olsson önskat. Att ändå gå in i helgen med lite kluvna känslor och inte låta sig påverkas av detta, förtjänar respekt.  En av de 66 startande var ena halvan av Södras SGA-duo Ola Schönström som delar min uppfattning.

– Vilka sträckor Örkelljunga leverade så vi körde långsamt och fick njuta länge. Några av Sveriges bästa vägar som vi verkligen hoppas återkommer 2025. Grymt stort tack till Kjell-Åke och bitr tävlingsledare Joakim Thulin. Det ska lyftas alla dagar! 

Söm förväntat försvarade fjolårssegrare Robin Adolfsson/Nicklas Jidflo, Växjö sin seger när nu tävligen fyllde 50 år. Med Skodan var Robin i egen klass och vann alla fem sträckorna vilket till slut gav en marginal till tvåan, danska Subaru-åkaren Mick Fraas/Ronni Bengtson på 32 sekunder. 

Trea totalt och bästa 2WD blev det för Hässleholms färske Toyota-förare Johannes Haraldsson/Magnus Lörd. En framgång som stärker inför helgens ”Snapphanerally” där paret nu med automatik hamnar i favoritgruppen. Sju sekunder efter hamnar SMK Hörbys Toyota-åkare Joacim Kristiansson/Clausson. Efter sig hade paret klubbkompisarna Ola Wingren/Anders Östberg, bästa bakhjulsdrivna med Volvo 940. Dessutom tror jag även att detta var lite ”all time high” för Ola sedan han lämnade över VOC:en till sporadiskt tävlande sonen Rasmus. Stort grattis till dig och ”Drutten” och nu är proppen ur, eller? En kanontid på sista sträckan gjorde att Ola lyckades passera mer etablerade fortåkaren från Oskarshamn, Patrik ”Fluppe” Karlsson/Amanda Linnemo. Detta ger ännu mer tyngd åt ”bronspengen”. Kanontid på sista sträckan innebar även klasseger för Hörby-boende men tävlande för Gotlands MF, Martin Nilsson/Johan Svensson. Fyra sekunder skilde till tvåan från Skillingaryd, Dan och Christer Skärin. Som väntat var det Volvo 240 på hela pallen där hemmahoppet Per Eriksson/Per Rosendahl kompletterade.

Kristianstadtriumf i ”A-B-Standard A” med Jesper Larsson Odenmalm/Anna Larsson.  Gösta Wremert, Svedala med tillfälligt inhoppande småländska kartläsarprofilen Mikael Johansson körde hem ”B-Trimmat” före Opel-familjen Henrik och Anders Sjöberg.   I motsvarande klass för C-förare var det dock  en familj som vann, bröderna Marcus och Alexander Svensson, Ryds MK. I ”VOC-klassen” tog Gullabos Isac Arvidsson/Dennis Kullberg en fin skalp när man åkte ifrån Asarums David  Pettersson/Isa Kolmbäck med strax över sekunden. Vinnare i C och trea totalt av den här gruppen, var Anton Johansson/Victor Svensson med BMW.  Nästa anhalt för Södras DM är på lördag med ”Snapphanerallyt” i Hässleholm.

*

Betydligt större startfält, kanske årets största hade Kullings MS i ”Kullingstrofén” och Svenska Rallycupen, 191 bilar inger onekligen respekt i dessa dagar. 

David Nattsson/Sebastian Johansson, Falköping och Martin Jakobsson/Henrik Lundh, Kolsva var i täten genom rallyts andra hälft där totalsegern går till Nattsson med segermarginalen 10,7 sekunder till Jakobsson. Tempot var högt, inget undantag i Trimmat 2WD,  men där favoriten från Värmland i BMW, André Nygren/Emil Olsson blev snabbast. 3,7 sekunder före Storfors Tommy Eliasson/Rickard Svensson, Volvo 940 (bilden). 

B-förarna stod för största överraskningen där  Hugo och Stefan Carlberg, Fagersta slog sig in strax efter Nygren. Inte många sekunder mer behövde Tobias Hult/Nicklas Solenö, Nyköping och Kevin Eriksson/Andreas Andersson, Trollhättan.

På långa avslutningen stod Hult och Carlberg upp och körde, mellantider visade att något stort var på gång, till mål fem sekunder före bästa fyrhjulsdrivna ekipage.  Från Boden kom Rasmus Hansén som med co-driver Madelene Buskas Karlsson i Peugeot 208 Rally4 och vann C-klassen 11,7 sekunder före gotlänningen Alexander Nordahl/Emil Karlsson. Klassen för äldre bilar, Appendix K tog MK Rattens Arne Rådström/Kent-Ola Björklund i Volvo 262 hem, 24 sekunder till Skogsåkarnas Roger Berglund/Terje Plomén. Särskiljning om tredjeplatsen, Kjell och Peter Fransson placeras före Markus Börjesson/Emil Löveryd där första sträckan avgjorde, Egen klass för bilarna med tillverkningsdatum fram till 1971, Thomas Norqvist/Jan-Åke Helmer,Trollhättan stod som vinnare.  Haveri i premiären men nu andra raka segern för Daniel Suvala/Patrik Johansson, Nyköping i grupp F. Snabbast rakt igenom men marginalen var bara 8,8 sekunder till Hällefors Oscar Östlund/Daniel Andersson. Övriga klassvinnare blev Ville och Ralf Larsson, Kullings (C-förare Gr. F/VOC), Linus Erixon/Mikael Nilsson, Gotland (A/B-förare GruppE), Peter Lanner/Nathalie Arvidsson, Vara (C-förare Grupp E), Theo Thorszelius/Peter Johansson, Rasbo (Ungdomsrally), Marcus Johnsen/Amelie Jakobsson, Laxå (1300 Rallycup). Av de 191 startade så tvingades faktiskt bara 37 ekipage att bryta vilket är en låg siffra i förhållande till antalet deltagare. Majoriteten angav det numera så vanliga skuggskälet, ”Tekniskt” som orsak, faktiskt bara fem som ärligt uppgav ”Avåkning”…

Något om förtjänar uppmärksamhet var Kullings minst sagt digra prisbord, bland annat hade man sträckpriser på alla sträckor för alla klasser, totalt 300 priser plus de vanliga pokalerna.  

*

I Danmark och deltävling sju i RallyX på ”Nysumbanen” föll äntligen alla pusselbitar  plats för hemmafavoriten Ulrik Linneman som vann största klassen. Men även lite skånska framgångar i Supercar Pro-AM där Team Skåabs Stefan Kristensson i slutade tvåa i finalen, för att senare  hamna i räcket med JC Racetekniks Audi. Söndagen blev ännu tuffare där Stefan inte kom till final.

Sonen Viktor fick en bra start med sin Supercar Lite, trea i semifinalen och till slut i mål som fyra i finalen.

*

Det var bäddat för kartingfest på Åsum Ring när EM skulle avgöras. I veckan badade ”F1-banan” utanför Kristianstad i sol men lagom till söndagens finaler började regnet vräka ner. Helmörkt för hemmaförarna med gulddrömmar, Viktor Gustafsson och Leo Nilsson. Gustafsson blev diskvalificerad i klassen OK medan Nilsson bröt på andra varvet i finalen när kedjan brast. Enda ljuspunkten om än  liten, var att Erik Poulsen körde in som 12:a i ”Academy”.