Nya C3 WRC visad, 10 nya WRC-bilar i Monte, Lada till WRC, Brink kör TCR i STCC och f.d FIA-profil om funktionärsbrist!
För bara några minuter sedan drogs täckelset av Citroëns nya WRC-vapen C3 WRC vid en galaföreställning i Abu Dhabi. Lite skojigt att man har ”Cactus-versionens” gummistötdämpning på dörrarna, kanske kan behövas framöver när Kris Meeke och hans kompisar kör lite för brett…
*
I dag kom ännu en anmälningslista från Automobile club de Monaco dock inte den slutliga för Rally Monte Carlo som man av någon fransk anledning håller till en bit in i januari. Så här långt är det 75 bilar anmälda men oväntat tunt i WRC-delen med bara tio förare som sitter i bilar efter nya reglementet. Endast Hyundai och M-Sport kommer med full uppställning alltså tre bilar och då är det dessutom ett frågetecken från Malcolm Wilson. Sebastien Ogier som får #1 på nya Fiestan och Ott Tänaks bilar är klara medan tredje bilen ”är under produktion”. Anmäld att köra denna är Elfyn Evans men om det blir i DMACK-kostym eller i M-Sports ännu icke visade outfit, är oklart. Om det blir för DMACK lär där inte heller sitta Michelin-däck på Fiestan.
Hyundai kommer dock med full uppställning Thierry Neuville, Hayden Paddon och Dani Sordo och jag tror är absolut inte säker, att det koreanska Alzenau-baserade teamet leder Märkes-VM efter premiären. Bara en magkänsla alltså…
Yves Matton är en klok och försiktig general, låter Kris Meeke få mer asfalt och Monte Carlo-vana Stephen Lefebvre som kompis i nya bilen C3 WRC. Craig Breen får nöja sig med en av årets bilar och då blir han så klart också handikappad om man ser till toppstriden. Såvida inte ”nyheterna” drabbas av diverse barnsjukdomar eller de yttre omständigheterna blir av sådant slag att de 80 extrahästkrafterna aldrig kommer att kunna utnyttjas. Då kanske Criag Breen plötsligt är på pallen, men då är det väldigt många ”om” som ska ske först…
Toyota Gazoo Racing kommer som förväntat med två bilar åt Jari-Matti Latvala och Juho Hänninen medan Esapekka Lappi får nöja sig med att köra reccen.
*
WRC2 blir hyperintressant och då speciellt Skoda-fajten Andreas Mikkelsen mot Pontus Tidemand och där det kan bli superjämnt. Andreas bär lite mer favorittryck på sina axlar med sin stabila WRC-rutin men ändock borde han vara lite ovan vid den lite tröttare R5:an. Tvärtom för Pontus som är van vid att köra R5 men i andra vågskålen ligger orutinen från de franska alpsträckorna. Den tredje Skoda Motorsport-föraren är asfaltspecialisten Jan Kopecky, med bra väder det vill säga torr asfalt kanske han blir den som vinner premiären.
Eric Camilli startar om i WRC2 med en M-Sport Fiesta och där tror jag Malcolm Wilson gör helt rätt, den franske talangen behöver en omstart utan samma press om han hade i WRC. I Fiesta sitter också Bryan Bouffier som faktiskt vunnit rallyt en gång tidigare när det var deltävling i IRC. Har tävlat sporadiskt men fransmannen körde faktiskt just Monte Carlo 2014 men då i en WRC-Fiesta.
Intressant blir också Hyundais R5:a, som vanligt med testförare Kevin Abbring bakom ratten.
I svenskbil nummer två sitter Emil Bergkvist och Joakim Sjöberg som därmed gör Monte Carlo-debut och detta i en R5-Citroën från J-Sports.
*
Vet inte alls vad som ligger bakom den här bilden som jag hittade på Twitter men den visar Lada Kalina i WRC-kostym. Varför inte, bilen har varit framgångsrik i WTCC så egentligen finns det ingen anledning att den inte skulle kunna funka i WRC. Om rysarna skulle bestämma sig för att ta upp kampen med de fyra befintliga WRC-tillverkarna så blir det nog inte ekonomin som sätter stopp. Verkar som det finns obegränsade resurser hos Putin & Co.
*
En ny skandinavisk rallyserie sjösätts nu med namnet FIA Scandinavian Rally Trophy och där det ska köras fem deltävlingar i fyra olika nordeuropeiska länder. Tanken är att den nya serien förkortad till SRT ska bli ett mellanläge mellan de nationella mästerskapen som SM/DM/NM och ERC.
Tre tävlingar på asfalt och två på grus, och faktiskt de två svenska bidragen, South Swedish Rally och East Sweden Rally. Premiär då på asfalt blir holländska Zuiderzeerally och detta redan den 18 mars. Deltävling två körs i populära tyska svenskrallyt ADAC Rallye Rund um die Sulinger Bärenklaue, eller som vi brukar säga enbart ”Sulingerally”. SRT avslutas sedan med pånyttfödda Rally Denmark och då åter på asfalt efter de två svenska grustävlingarna.
*
Medan allt fler sneglar på att åka rallycross av något slag gör skånska Brink Motorsport tvärtom och lämnar Rallycross Lites och nysatsar i STCC med ett tvåbils-team. Det nya TCR-reglementet har lockat det Eslövs-baserade teamet som nu kommer med två Audi RS3 LMS. Förare blir Tobias Brink som får sällskap av Östra Ljungby-boende Micke Ohlson, alltså ett helskånskt team.
– Det känns otroligt roligt att lyfta Brink Motorsport till en ny nivå, och vi känner oss redo att utmana de större teamen i STCC nästa säsong, säger Ted Brink, teamchef.
– Vi har jobbat hårt för att ta detta i mål under vintern, och vi är mycket glada att kunna offentliggöra den här satsningen idag. Vi tror på det nya TCR-reglementet och STCC-konceptet och ser fram emot att bli en del av ett förväntat uppsving i svensk racing 2017.
Även om det varit rallycross de två senaste åren med ett guld 2015 har Tobias gedigen racingbakgrund och med seger i såväl Camaro-Cup som Volvo S60 Challenge.
– För min del blir det här en inspirerande uppgift på flera plan, säger Tobias Brink.
– Jag har inte tävlat i racing på fyra år, och senast jag körde framhjulsdrivet var 2007. Vi tar oss an det här med ödmjukhet, men samtidigt är vi inte här bara för att fylla ut startfältet. Ambitionen är att vara med och utmana i toppen av resultatlistan.
Senast Micke Ohlson tävlade i STCC var 2009 och har sedan dess delat sin tid mellan egna eventfirman MOM Events (Ljungbyhed Motorbana) och det berömda 24-timmarsloppet på tyska Nürburgring.
– Jag har på senare tid känt ett allt starkare sug efter att tävla på hemmaplan igen, och det här samarbetet med Brink Motorsport är sammanhanget jag väntat på, säger Micke Ohlsson.
– Ted, Tobias och jag trivs väldigt bra ihop och drar åt precis samma håll, och jag känner mig redo att gå in i det här helhjärtat. Vi vet att det blir tufft, men sportsligt har vi riktigt bra förutsättningar. Vi kommer att göra allt vi kan för att slåss om det översta steget på pallen.
*
Ber lite om ursäkt när jag nu stör kommande julfrid med att än en gång ta upp ett av sportens största framtidshot, funktionärsbristen. En fråga som hos mig är en ständig källa till oro och då hjälper det föga att en och annan arrangör menar att just dom inte har några problem. Tråkigt nog tillhör den här gruppen lyckligt lottade undantagen då det istället hos majoriteten av klubbar är den frågan, jämte svårigheten att hitta sträckor som helt överskuggar verksamheten.
En som delar min uppfattning är f.d mångårige medlemmen i Rallyutskottet och inte minst en av SBF:s tidigare profiler i FIA, Jan Sandström. Jan är precis lika bekymrad i frågan och skriver.
”Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men jag har ett förflutet i rallyutskottet i åtta år och rätt så bra kunskap om sporten nationellt från sextiotalet fram till cirka -00. Jag gick den långa vägen, kartläsare – arrangör- distriktsfunktionär- förbundsgubbe till FIA-gubbe.
När du tar upp problemen med återväxt i funktionärskadern kan jag inte vara tyst. Problemet finns internationellt. Tyskarna har nog gått längst, ibland har jag trott att deras funktionärer lever på sporten.
I början av 90-talet blev problemet med återväxt synligt. Sedan dess har en del av oss förbundsgubbar försökt att få vårt förbund att ta tag i problemet, resultat lika med noll. Vi har alltid mötts med förståelse men inget mer. Dom enda som uppmärksammat funktionärer är Svenska Rallyt som under några år i slutet av nittiotalet hade tävling bland sträckarrangörerna med bra priser som belöning. Jag var själv med och såg och hörde betydelsen av detta hos klubbarna. Jag vet inte om det blev för dyrt eller vad som hände, men det hela dog ut.
Jag har haft förmånen att få åka ut i världen som domare/observatör och frågade om förbundet kunde sponsra reskostnader för yngre för att dom skulle få erfarenhet och kontakter. No problem, men efter ett år tog det hela slut. Varför? Jo, vi är svenskar, frågorna kom till förbundet, varför får just dom åka ut? Där tog min insats slut.
Jag är norrlänning i grunden och kan tyvärr fortfarande känna igen 50% av organisationskommittéer där uppe. Efter 38 år!
Vad kan man göra?
Stärka statusen hos våra funktionärer och införa lärlingssystem där man dubblerar, låt ungdomar jobba sida vid sida med di gamle. Den gamla À-licensen var ett stort mål för oss. I dag är den normal status. Lägg en nivå över högsta i dag. Det kan sporra!
Jag kan nog fortsätta hur länge som helst, har du kommentarer eller synpunkter på vad jag skriver, varmt välkommen…”.
Känns onekligen uppfriskande att någon högt upp i näringskedjan om än f.d som Sandström vågar sätta fokus på den här viktiga punkten. Har skrivit det förut och skriver det igen, det spelar ingen roll hur häftiga Grupp H eller R-bilar som införskaffas om där inte finns någon personal i TK:n. Kanske inte ens finns någon sträcka att sätta ut TK:n på ,då dom ”gamle gubbarna” tröttnat och lagt sig på soffan…