I helgen är det dags för ERC-åkarna att ge sig ut i Atlanten för att köra ”55. Azores Rally” men med ett klenare antal deltagare än normalt, bara 29 ekipage kör om EM-poäng, som kompletteras av 16 bilar för öns eget rallymästerskap. Lite kuriosa, men i början av 90-talet sålde Eslövs Bengt-Göran Bergström sin Toyota Celica hit just för att köras i detta mästerskap. En enda svenska flagga finns i startfältet och det är Lucas Karlsson, normalt vid sidan av Adam Westlund i SM-klassen ”Int.2WD” men här sätter han sig för första gången hos Ola Jr. Nore i Toksports Renault Clio Rally4. Ingen tid att spilla efter målgången på söndag, redan nästa helg är det återigen högerstolen i Adams Flesta Rally4 som gäller och då i ”Skilling 500”.

Vet inte om det var om sin femteplats på Azorerna 2018 som SM-teamets coach, Fredrik Åhlin berättade för Lukas under SSR…

*

Verkar som inte Yohann Rossels team är helt nöjda med FIA-beslutet att frånta honom helgens seger i WRC3. Detta  på grund av att frontspoilern var för tung och att kylfläktarna till bakbromsarna som man använt hela säsongen, inte stämde med homologeringen. För detta krävde FIA 30 000 euro men nu är beslutet överklagat och därmed är ännu inte Kajetan Kajetanowicz seger fastställd…

*

I rapporten från Eskilstunas ”EMK Kannan” försvann ”SverigeSerien” från redovisningen, men bättre sent än aldrig. När rallydammet lagt sig kunde Dennis Persson (Bilden) inkassera årets första seger i högsta Elitklassen. I Elit B var det Magnus Lindqvist som segrade, också hans första för året. I Cupklassen tog Daniel Jonsson sin premiärsegern och hos juniorerna var det Arvid Larspers som vann.

– Att EMK Kannan är ett riktigt mandomsprov är känt sedan länge. Skogarna kring Eskilstuna bjuder på väldigt omväxlande vägar där det bitvis går riktigt snabbt för att sedan brytas av med riktiga indianöverfall, förklarar VOC-asnvarige Roger Fransson.

– Organisationen i Eskilstuna är alltid jätteduktiga på att vaska fram riktig rallyväg och att organisera riktigt fina tävlingar, all heder åt det fina arbetet!

I A-klassen försvann två toppnamn, Kristoffer Karlsson efter punktering redan på SS3 och med hela 5 km kvar av sträckan. Kristoffer slutade till slut ändå fyra. Emil Andersson tappade treans växel på samma sträcka och att köra tvåan-fyran på dessa luriga sträckor är som bekant inte lätt men belönades till sist med en femteplats. Med segern i Elit A så tar Dennis Persson också ledningen i SverigeSerien totalt, en serie som nu tajtar till sig betänkligt.  I B-klassen rullade favoriten Magnus Westman på dagens andra sträcka. Robin Bäckström som rullade så dramatiskt i Kil senast kom till start och i sammanhanget ”vann en tredjeplats” till slut. Magnus Lindqvist vann till slut komfortabelt med årsdebuterande Niklas Berglund på en jättefin andraplats och med sin seger så tar Magnus Lindqvist ett litet grepp om Elit B så här i halvtid.  I C-klassen var det Daniel Jonsson som dominerade från början till slut. Tvåa i klassen blev Jack Ernstson med  tydligt avstånd till trean Noah Grönkvist. Daniel Jonsson tar ett rejält grepp om VOC C med två  segrar och en andraplats. I juniorklassen är det ännu så länge bara kört två tävlingar och därför går Arvid Larspers med sin seger upp på samma poäng som ledande Elliot Sjögren.

*

Tom Kristenssons f.d kompis i Opel Motorsport Martins Sesks, numera aktuell i både J-WRC och ERC har påbörjat en annan karriär som ”skådespelare”. I en film av den estniska regissören Rainer Sarnets, ”Den osynliga striden” spelar Sesks som ersättare till ”huvudrollsinnehavaren” när det kommer till avancerad bilkörning.

– En behaglig uppgift att dra på i hög hastighet vid ratten på en röd Zaparozhec, där en kraftfull motor är inbyggd, berättar Sesks belåtet..

Filmen handlar om gruvarbetare som tvingas bort från sitt arbete i Sesks hemastad Lieapaja.

*

Häromdagen dök där upp en bild i mitt flöde på SMK Hörbys utan jämförelse mest mytomspunna förare, Rolf Boström från ”Majpokalen” i Norrköping 1971.

Trots en väldigt kort karriär som bara sträckte sig under en handfull år med början 1968, har det i klubben alltid svävat ett mytiskt skimmer kring den Uppsalafödde föraren. Han kom ungefär som Carlsson i Hemsöborna ni vet han som ”kom som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus om halsen”  i det här fallet dock en vinterdag och utan något krus kring halsen när han dök in i klubblokalen. Försynt undrade han om någon hade lust att vara kartläsare i helgen och möttes av en förvånad tystnad. Inte så förvånande då den lundastuderande ynglingen med sitt bångstyriga hår och tjocka glasögon inte alls passade in varken i bilden av rallyförare eller ens medlem i en motorklubb. Till slut accepterade svensk paddels ”Gudfar” Thommy Andersson numera boende i Båstad uppdraget. Två tävlingar som B-junior (dåtidens C-förare) räckte till A-juniorlicens och nu är vi framme i slutet av februari. Rallysuget var fortsatt högt hos Boström och på frågan var det var rally nästa gång, fick han svaret att det är slut för säsongen. Då slängde en i församlingen lite vårdslöst ur sig.

– Det är klart, nästa lördag är det SM men det är ända uppe i  Ljusdal…

Detta nappade Boström på direkt och med sin röda Saab V4-68:a och Andersson i högerstolen blev det de tre första SM-poängen i Grupp 1. Dock poäng som blev kostsamma då det rått blidväder före tävlingen, men som under fredagen övergått i arktisk kyla. Något som gjorde snövallarna lika förlåtande som skånska stengärdsgårdar och när dessutom Boström hade en tämligen vild körstil som innebar mycket stöd mot dessa vallar, hade bilen efter målgång stora likheter med ett russin. Det var också före den här tävlingen som jag träffade honom allra första gång när klubben en kväll i största hemlighet arrangerade ”T-träning”. Nu preskriberat men en tillställning utan inblandning  av varken myndigheter eller markägare, vilket var fullt möjligt då det på träningsvägen inte fanns en enda boende. Eftersom det var hemligt annonserades inte träningen heller ut så jag och min kompis Claes-Göran irrade runt i byn för att försöka luska ut var ”rally-förarna” skulle samlas. Vi stannade till vid Saab-handlaren i Hörby när Boström med sin Saab dök upp och frågade om vi kände till träningen. Vi tittade på varandra och undrade för oss själva vad denna till utseendet klart Lundaprofilerade kille, klädd i  grön ”Korea-duffel” och vilda frisyr gjorde i en rallybil. Nu visste vi inte var träningen skulle köras, men på något vis så hamnade vi alla tre ändå i trakterna kring Svensköp där det kördes för fullt. Där fick vi även se att vår bild av Boström inte stämde med verkligheten, utan här visade han sin talang inför våra häpna ögon.  Senare på våren kom han till klubben synligt tilltufsad och fick så klart frågan vad som hänt.

– Jag och några kompisar har varit Båstad och protesterat emot tennismatchen mot Rhodesia, det blev i slutet lite bråk med polisen…

Något som vi som var med också minns är experimentet med gula glasögon. Med hjälp av andra lundensare hade man kommit fram till att de gula glasen ökade kontrasten, i synnerhet i mörker vilket så klart skulle hjälpa till att kapa sekunder. Att det inte var helt gripet ur luften har visat sig senare, då flera rallyåkare idag faktiskt kör med gula glasögon. Även Boströms boende i en studentlägenhet ställde till problem för en rallyförare men som han löste smidigt. Bland annat förvarade han sina tävlingsdubbade BF Goodrich ”MudSnow” på toaletten i lägenheten…

På sensommaren hade V4:an gjort sitt och den såldes med extraljus och hasplåt avmonterat,  till en studierektor i Lund som enligt uppgift alltid var först på skolan med sin ”snabba nedväxlade Saab”. Istället hade Boström beställt en ”T-Saab” från Trollhättan med förmånlig rallyrabatt och av 1969-års modell. Varken jag eller Claes-Göran hade sett någon sådan bil förut, så när bilen skulle rallykonverteras hos Stig Kristiansson i Linderöd stod vi där som publik. Medan Stig jobbade med hasplåten i smörjgropen var Boström själv i baksätet när det hördes konstiga ljud därifrån och Stig undrade.

– Vad f-n håller du med Rolf?

-Fäster bara förbandslådor och annat skit i baksätet, blev svaret.

De märkliga ljuden uppstod när Boström drog krokarna till ”gummibläckfiskarna” genom den splitternya klädseln i baksätet, inget som bekymrade honom alls. Det var också med den här bilen som myten kring Boström växte sig allt starkare och nådde sin kulmen när han via matematiska uträkningar ansåg sig veta exakt hur fort en Saab V4:a kunde köras i kurvorna och i TV-Svängen samma år skulle det testas om teserna höll. Det gjorde dom inte kan jag berätta och om jag inte jag minns fel fick nya kartläsaren Bengt Olsson uppleva en rullning och två kanske tre ”sidlägg” med nya bilen innan det hela var över. I samband med de omfattande plåtjobben på bilen efter ”testen”  försågs den också med mattgrön huv, något som verkligen stack ut i en tid när alla andra målade mattsvart.  Boström fick dock upprättelse lite senare  när han ingick i SMK Hörbys vinnande lag vid ”SM i T” i Kristinehamn.

Förutom Rolf och Bengt (i andra led på bilden) så poserar på Saaben även Larry Svensson/Fred Roswall och Stig Kristiansson/Hans-Lennart Hansen (längst fram)  från vinnarlaget. Det var också i Kristinehamn som  gästerna på hotellet väcktes tidigt på morgonen av en Saab-motor på högvarv. När man förvånat tittade ut sågs Boströms Saab fastspänd vid ett träd medan han själv satt vid ratten och med spinnande hjul, slipade av kanterna på däcken.

– Måste ha dom lite rundare så att bakändan sladdar ut lite, förklarade han som den naturligaste sak i världen. 

Vid den här tiden började man runt om i landet känna att Saab hade sina begränsningar i tuffa Grupp1-klassen där det mesta  kretsade kring Opel Rally Kadett. När så Stig Kristiansson stod i begrepp att byta ut sin röda Kadett mot en ny, var saken klar och Boström köpte den gamla som är just den på bilden. Ett problem fanns, när han köpte sin T-Saab ingick att man inte fick sälja inom ett år och gjordes detta, hade Saab en påskriven check på rabatten som i isåfall löstes in. Premiären skedde i Knutstorpsvängen med start i Perstorp och dit Boström kom som efteranmäld för att inte hamna i programmet. Han och Olsson rullade snabbt och diskret genom besiktningen för att sedan parkera ”L93007” längts bort på parkeringen inför starten. Har glömt hur många sträckor den nya Opel-åkaren hann med innan det slutade med en brutal rullning efter ett krön med en lömsk vänsterkurva efter. Långt ut i  ett hygge med nyplanterade granar slutade debuten och med en Kadett som behövde mycket kärlek. Det fick den också i f.d ägarens verkstad och året efter så gick det bättre för firma ”Boström&Olsson” och flera SM-tävlingar med åtföljande poäng genomfördes.  Nu kring 1972 hade Lundatiden närmat sig slutet och huvudpersonen i den här berättelsen flyttade tillbaka till Uppsala och fick då Rasbo MK som ny klubbadress. Han bytte även bil och till ”Jämtrallyt”, tror det var en gul Kadett som gjorde tjänst i rallyt som var beryktat för sina höga hastigheter. Ett rally som slutade med ny rullning där bilen hamnade långt, långt ut i skogen och någon frågade Boström efteråt, hur långt?

– Ingen aning, men det var åtminstone inte någon mening att sätta ut varningstriangel…

Det är också här som både myten och spåren tar slut kring Rolf Boström även om någon hävdar att han via jobb på en kibbutz i Israel senare körde buss i hemstaden. Mer rally blev det inte vad jag känner till för den färgstarke men ändå tillbakadragne upplänningen, men den självklara platsen i SMK Hörbys 61-åriga historia är för alltid bevarad.  Tilläggas kan att i Norrköping slutade Boström och Olsson tia av 25 startade i Grupp 1 och en mycket stark 26:e plats av 188 startande. 

* 

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se.