Då är premiären av WRC 2022 avslutat och vilken avslutning det blev med Rallye Monte Carlo där allt skulle komma att avgöras på sista sträckan. Dock såg allt ut att gå Sebastien Ogiers och nya kartläsaren Benjamin Veillas väg med två sträckor kvar att köra.

En ledning med 24,6 sekunder kändes betryggande men för en gångs skull satt inte Fru Fortuna som passagerare  i Toyota GR Yaris #1 och det blev punktering och en dryg halv minut tappad. Istället passerade Sebastien Loeb med mattelärare Isabelle Galmiche som ny kartläsare och startade SS17 med 9,5 sekunder tillgodo. Spänningen var på topp och inne i M-Sport Ford-tältet kunde den skäras med kniv också fullt förståeligt då teamet inte haft någon större framgång sedan Sebastien Ogier blev världsmästare 2018. Nu gjordes inga misstag på sista sträckan mer än att Ogier tjuvstartade och för det bestraffades med tio sekunders tidstillägg. Något som inte spelade någon roll då han ändå inte kunnat rå på Loeb som därmed jämnade ut Monte-resultatet mellan de båda till 8-8.

*

Att Monte blev en fransk uppgörelse var förväntat men tror ändå att de flesta var säkra på att WRC-varma Ogier skulle bli alltför svår för en Loeb som mest kört rallycross och Dakar. Men så blev det inte och även om Loebs insats aldrig kan berömmas nog, så är det ändå frågan om inte Isabelle i högerstolen är den som verkligen ska hyllas? Tänk på den mentala pressen att från kartläsare i franska rallyn och med förare av betydligt lägre status än en niofaldig världsmästare. Att då sätta sig i ikonens bil och läsa noter utan misstag för att sedan vinna kanske väldens mest klassiska rally, detta är megastort för mig. Även Veillas i Ogiers bil förtjänar samma hyllning som tidigare mest läst noter R5-bilar men nu var så snubblande nära att vinna i första framträdandet ihop med Ogier.  Nu ska som bekant varken Loeb eller Ogier köra full säsong så i praktiken är det nu rallyfyran Kalle Rovanperä som kommer till Umeå och Rally Sweden som VM-ledare i kraft av sin fem power stage-poäng och med Craig Breen som tvåa. Nu gjorde Breen och Paul Nagle en gedigen och stabil insats genom att bli trea och föra hem viktiga Märkes-poäng till Cumbria och M-Sport Ford som leder före Toyota Gazoo Racing. Här plockade Ogier och Rovanperä poängen medan sexan Thierry Neuville blev ensam med poäng för Hyundai Shell Mobis WRT. Först att bryta av de ljusblå bilarna var Ott Tänak som efter avåkning skadade oljekylaren som i sin tur innebar motorras.

Oliver Solberg/Elliot Edmondson gjorde en lite konstig avåkning på sträcka tio där en orsak troligen var de avgaser som trängde in i kupén. Oliver klagade både över att han hade svårt se med all rök i bilen men även att den påverkade honom och Elliot fysiskt med rinnande ögon och illamående. Till slut fick publiken upp bilen på vägen och efter detta återtog Oliver tempot fre före avåkning och toppade med en tredje tid på SS13.

Men inför dagens etapp tog teamet i hop med Oliver och Elliot det korrekta beslutet att av säkerhetsskäl av bryta rallyt.

*

Jag nämnde vlika bragder kartläsare Galmiche och Veilla gjort under helgen och till de två ska man lägga till Jonas Andersson. Jag tror inte att det var enbart för att M-Sport Ford lyckats så bra med Puman att det var det som lyfte Gus Greensmith utan Jonas roll i lyftet ska inte underskattas. ”Papparollen” passar Jonas perfekt och med sitt värmländska lugn, rutin och kunnande tillför han komponenter som Gus tidigare saknat.

Att Gus håller med mig är jag helt säker på och hans hälsning till de belackare som hävdar att han finns med i WRC enbart på grund av pappas förmögenhet kunde inte missförstås. Efter sin sträckseger skickade han till dessa trista individer.

– Jag säger bara ”F U”! 

Även om det blev stora omkastningar så visade sig de nya hybriderna krångla mindre än befarat. Frågan är nu hur de agerar i den snö och kyla som väntar i Umeå…

*

I WRC2 fortsatte M-Sport-succén när tjecken Erik Cais ganska otippat gick in som tvåa efter förhandsfavoriten och fjolårsvinnaren Andreas Mikkelsen/Torstein Eriksen. I klassens enda Rally2-Fiesta gjordes få misstag och i mål var den f.d mountainbike-åkaren 55 sekunder efter den norska Skodan. På kuppen axlar han också Tom Kristenssons roll som  WRC:s stora glädjespridare som då döptes till ”Smiling Tom”.

Nu blir det ”Smiling Erik” och lyckligare ansikte än det han visade upp vid målet på sista sträckan får man leta efter, tvåa i sin andra WRC2-start var så klart skäl till glädje.Lika glad är jag säker på var även amerikanen Sean Johnston som kämpade på och slutade fyra i WRC2 och blev mycket överraskande bästa Citroën-förare.

Nu hade ”Rally-Mustaschen” flyt med att konkurrenter bröt, körde punktering och allt annat dj-ulskap som kan hända i ett rally, men ändå 20 bilar i mål och att då bli fyra, är respekt.  Som jag brukar hävda, det är resultatlistan efter sista sträckan som räknas…

*

Att de experter hade rätt som hävdade att M-Sport Ford skulle leverera bästa Rally1-bilen är svårt att säga emot. Hörde inte en enda av deras förare som gnydde över något strul med Puman medan både Yaris och Hyundai bitvis fick tung kritik från de som hade som uppgift att köra ”bestarna”. Speciellt Kalle Rovanperä och Thierry Neuville var irriterade och belgaren menade att bilen vissa stunder uppförde sig farligt. Kalle fick inte alls till det under torsdag och fredag men sedan skruvades det friskt och de två sista dagarna visade han att han blir livsfarlig i Rally Sweden.

Värre för Hyundai som inte alls verkade lika förberedda något som också experter hävdat. Neuvilles tunga krasch med testbilen innebar också ett dyrbart tidsmässigt sopp i utvecklingen och kanske var det detta vi nu fick se i Rallye Monte Carlo? Men det är väl som vanligt i rallysammanhang, ” vi kommer tillbaka ännu starkare”…

*

I samband med Monte Carlo träffade SVT:s Johan Hedlund nya vice presidenten i FIA, Robert Reid en gång kartläsare till Richard Burns. Vid träffen frågade Hedlund hur han såg på läget för Rally Sweden där fortfarande inte banan är spikad.

– Jag är säker på att de hittar en lösning på problemen, svarade Reid.

I intervjun säger han också att det finns tät kontakt mellan honom och rallyledningen som han också har fullt förtroende för. Att det finns en ”Plan B” låter han också framskymta även om han helst ser att ursprungsbanan blir verklighet. Allt bekräftar också Glenn Olsson via sms till SVT Sport, ”Vi jobbar för fullt med att förbereda för Rally Swedens första VM-tävling i Umeå. Arbetet är och har varit utmanande men vi ser fram emot 24 februari när tävlingarna brakar loss”.

*

Exakt som jag tippade så körde Jari Liiten/John Stigh hem premiären för Supercupen, ”Hälsingerallyt”.

Fyra sträcksegrar klippte den svarta Skodan vilket gjorde att Sandviken-åkaren lämnade tvåan i 4WD-klassen Johan Borg/Christian von Lindberg, Subaru och Hofors MS två och en halv minut bak. Trea och ytterligare 23 sekunder efter slutade hemmaföraren i Mitsubishi Tomas Bergman/Morgan Olsson. Tråkig inledning fick bröderna Peter och Henrik Apppelskog, Östegyllen som redan på första sträckan tvingades bryta efter att Skodan hamnat i djup snö utanför vägen.

Tvåa totalt och vinnare i FWD-klassen blev resultatet för Nissan-åkaren Oskar Sundell/Joakim Söderqvist, dessutom klubbkompis med Liiten. En kul mix med bilar i ”topp fyra” då tvåan från hemmaklubben Niklas Hägg/Toni Sundquist körde Toyota, trean från Ljusdal Patrik Åkerman/Stefan Ahl satt i en Golf. Mer exotiskt som fyra då Magnus och Malte Proos, Härjedalens MK kör Saab 9-3. Tråkigt nog blev det ingen lyckad comeback för Mats Thorzelius/Mikael Kjellgren när Rasbos f.d SM-åkare i likhet med ytterligare 20 andra tvingades bryta. På SS2 landade Opel Corsan i snön och så var dagen förstörd. I klassen för bakhjulsdrivna bilar blev de även här Sandviken-seger genom Daniel Edman/ Hans Ädel som tog sin 940 snabbast runt de fyra sträckorna. Att det är skillnad mot i vilken ända bilen driver är stor är helt klart då Edman var två minuter efter Sundells Nissan. Efter sig hade 940:an en Ford Escort körd av Vansbros Lasse Israelsson/Per Wiksten och som trea Martin Broberg/Emil Eklund, Värmdö.  Bästa B-förare blev Limas David Stafås/Oskar Bengtlars, femma i klassen var mer än lite imponerande. I ”Standard-klassen” vann Magnus Mellquist från Söderhamn tämligen överlägset före C-föraren Clas Walén/Rasmus Jonsson, SMK Hälsinge.

Fyra i den 21 bilar stora klassen kom vinnaren av Racepart Sweden 1300 Rallycup som visade att gammal är äldst, Ola Strömberg/Ronnie Maxe. Nora-åkaren hade det dock tufft och bara 5,1 sekunder efter slutade Joacim Rydin/Magnus Simensen, MK Ramunder. Sist i topptrion blev Jan-Erik Eriksson/Torbjörn Carlberg, Ludvika, tio sekunder efter Ola. Långt hopp till Jonas Wigren/Jon Magnusson, SMK Valdemarsvik som  isin Suzuki-debut hade 1.20,1 upp till seger från fjärde platsen. Småländsk seger i Appendix K genom Vimmerby-familjen Kjell och Peter Fransson. Deras gula Renault Alpine var klart snabbare än tvåan Lennart Olsson/Torsten Dahlberg, Ånge och Golf.

*

I veckan tilldelades Södra BF:s Claes G Elofsson ”Sveriges Motorfederations Kungliga medalj” som enligt statuterna, ”  är instiftad för att utdelas till person som under en lång följd av år nedlagt ett hängivet, förtjänstfullt och framgångsrikt arbete för motorsportens främjande av våra sporter och därmed gjort sig förtjänt av federationens synnerliga stora tacksamhet och erkänsla”.

– Alla som känner Claes vet att hans arbete inom bilsporten stämmer väl överens med syftet för den Kungliga medaljen. Claes har verkligen under många många år lagt själ och hjärta i bilsporten, både som utövare, ledare och internationell representant, så jag vill önska Claes ett stort grattis till utmärkelsen, säger Roger Engström, Svensk Bilsports ordförande.

Claes som numera är alla mest förknippad med racing körde även rally på 70-80 talet och på bilden har hans Honda hamnat lite ”off road” i SMK Hörbys ”Tollarp Kaross Rally”. Hyllinge MS är den klubb som kunnat åtnjuta alltid lika ödmjuka Claes tjänster där han innehaft många betydande poster. Även i Södra BF har han gjort stort avtryck, nästan 15 år som ordförande samt ledamot av Racingutskottet sedan 1994 och dess ordförande i snart 20 år och med flera internationella uppdrag inom FIA. 

–  Jag känner en stor och ödmjuk tacksamhet för denna fina utmärkelse, en tacksamhet som jag vill rikta till alla mina fina vänner och kollegor genom åren. Det är med varm och innerlig glädje jag mottager utmärkelsen, säger Claes G Elofsson.

*

Motorbloggen får sin information via officiella pressreleaser, sociala medier och läsarkontakt. Även från avsändare med av dom godkända kanaler på Twitter/Facebook. Varje läsare får själv avgöra om källorna kan anses tillförlitliga. Till Motorbloggen avsänt material betraktas som OK att publicera utan restriktioner såvida inget annat anges. Mail till Motorbloggen skickas på: tommy.svensson@kristianstadsbladet.se.